Med utgångspunkt i läroplansteori och dess formuleringsarena utgörs studien av en           begreppshistorisk textanalys av begreppet omsorg i läroplanen förförskolan.Analysengenomfördes med en jämförande, diakron, studie mellan läroplanen för förskolan, Lpfö 18 och den tidigare gällande läroplanen för förskolan 1998,reviderad2016,Lpfö98/16.Atterbjudatryggomsorgvar,och är, ett av förskolans huvudsakliga syften och förskolans uppdrag regleras i läroplanen som beslutas av regeringen. Studien visar att omsorgsbegreppet är fortsatt mångtydigt och odefinierat men även             att utrymmet för omsorg har utvidgats i Lpfö 18. Den förändrade framskrivningen av             omsorgsbegreppet tyder på en tendens till att omsorg i förskolans läroplan utvecklas mot personlig service som barn och vårdnadshavare har rätt att kräva snarare än somomsorgsarbetesompersonal utför. / <p>2019-12-20</p>

Studien syftar till att bidra med kunskap om förskollärares inställning till digitala verktyg i förskolans undervisning, utifrån den reviderade läroplanen som trädde i kraft 1 juli 2019. Frågeställningarna som besvaras i studien är; vilken inställning har förskollärare till digitala verktyg i undervisningen samt vilka möjligheter och utmaningar förskollärarna anser att digitala verktyg ger i undervisningen. Detta är angelägna frågor att undersöka då området digitala verktyg har utvecklats kraftigt under kort tid och nu ska ingå som en naturlig del i undervisningen. Föreliggande studie tar sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet där artefakter, mediering, interaktion, kommunikation, stöttning samt den proximala utvecklingszonen är centrala begrepp och används för att tolka och analysera data. För att få svar på frågeställningarna har data samlats in genom en internetbaserad enkätundersökning utformad som ett frågeformulär skickats ut. Resultatet baseras på 26 enkätsvar. Resultatet visar att förskollärares inställning till digitala verktyg är övervägande positivt. Förskollärarna ser både möjligheter och utmaningar med digitala verktyg i förskolans utbildning. Förskollärarna uttrycker att digitala verktyg får betydelse i undervisningen genom att hjälpmedlet används i ett pedagogiskt syfte, vilket anses främjar barns utveckling och lärande. Studiens resultat visar att förskollärarna uppskattar att de har en digital kompetens, samtidigt som de uttrycker att en av de största utmaningarna med digitala verktyg är den bristande kompetensen.

I föreliggande studie är syftet att utifrån ett didaktiskt perspektiv synliggöra förskollärares beskrivningar av arbetet med fysisk aktivitet i förskolan utifrån läroplanens intentioner. Tillhörande frågeställningar tar upp på vilket sätt förskollärare beskriver att de genomför arbetet med fysisk aktivitet samt vilka möjligheter och hinder förskollärarna beskriver som påverkansfaktorer i arbetet med fysisk aktivitet. Denna kvalitativa studie utgår från semistrukturerade intervjuer med fyra förskollärare som arbetar på olika förskolor. Det resultat som framkommer i studien är att förskollärarna främst genomför fysisk aktivitet spontant eller använder fysisk aktivitet som ett medel i arbetet med andra mål i läroplanen. Fysisk aktivitet tycks därmed inte lika ofta vara det centrala målet med en aktivitet. Ytterligare visar resultatet att förskollärarna är medvetna om att de har ett ansvar att arbeta med fysisk aktivitet i förskolan då det står i förskolans läroplan. Ändå verkar fysisk aktivitet vara ett ämne som inte i så stor utsträckning planeras för i verksamheten och är något deltagande förskollärare är eniga om att de behöver planera mer för. Vidare framkommer det att utemiljön, tillgång till material, kompetensutveckling, vikarier och studenter ses som möjligheter i arbetet med fysisk aktivitet. Resultatet visar även att ytorna inomhus, personalen och läroplanens skrivning om fysisk aktivitet istället ses som hinder och upplevs som begränsningar i arbetet med fysisk aktivitet.

Läroplanen för förskolan är tydlig med att barn har rätt till delaktighet och inflytande.Vid tolkning och konstruktion av uppdraget barns inflytande framträder flera motsättningar, och för att uppnå syftet att synliggöra förskollärares tolkning och tillämpning av barns inflytande undersöker vi frågeställningen “Hur iscensätter förskollärare sitt uppdrag att ge barn inflytande?”. Empirin har samlats in genom semistrukturerade intervjuer. Efter transkribering gjordes en tematisk analys med utgångspunkt i policy enactment-teorin, vilket också utgör teoretiskt ramverk för studien, för att urskilja återkommande teman och kategorier i informanternas svar. De teman som återkom sammanställdes under tre kategorier: iscensättning genom att hantera läroplanens målsättningar, iscensättning som demokratisk medborgarfostran och iscensättning genom att lyssna till barnen. De tre tolkningarna, under respektive kategorier, innehåller vart och ett sina dilemman och ger upphov till motsättningar. Dessa motsättningar diskuteras mot bakgrund av tidigare forskning.

Utifrån tidigare forskning, utredningar och litteratur beskrivs barn som utmanar i förskolan som ett komplext begrepp. Detta då det inte tycks finnas en enig benämning för vad barn som utmanar i förskolan kan innebära. Tidigare forskning visar dock att barn som uppvisar ett utmanande beteende är beroende av stödjande och närvarande pedagoger, samtidigt som forskningen även visar att många pedagoger uttalar sig om att de behöver mer resurser och kunskaper för att stötta dessa barn. Studier visar även ett spänningsfält mellan läroplanens intentioner kontra det faktiska arbetet i förskolan för verksamma pedagoger. Därför var syftet att undersöka både hur verksamma pedagoger inom förskolan beskriver barn som utmanar samt undersöka hur dessa pedagoger beskriver sitt arbete för att möta alla barns olika förutsättningar och behov. Studien är kvalitativ och genomfördes på fyra olika förskolor där sammanlagt sex förskollärare deltog genom semistrukturerade intervjuer. Studiens resultat och diskussion är analyserat genom dilemmaperspektivet med de tillhörande begreppen makt och barnperspektiv. Resultatet i denna studie visar att förskollärares synsätt kring barn som utmanar är komplext i det avseendet att det är svårt att inte jämföra barnen med varandra och utifrån de normer som finns i samhället. Vilket skapar dilemman och begränsningar för pedagogerna i arbetet med att tillgodose alla barns olika behov utifrån läroplanens intentioner, framför allt i en barngrupp där utmanande beteenden kan vara synliga. Studiens sammantagna slutsats visar även att samtliga förskollärare upplever att de efter sin utbildning saknar de kunskaper och verktyg som behövs för att kunna bemöta de barn som uppvisar ett utmanande beteende och att kunskapen de besitter i stället kommer från egna erfarenheter i arbetslivet. / <p>Betyg i Ladok 220118.</p>

Inledning Detta arbete är en studie som undersöker hur de digitala verktygen används i praktiken i förhållande till vad som står i våra styrdokument därtill undersökes hur de verksamma förskollärarna upplever digitala verktyg och vad de har för erfarenheter. Syfte Syftet med vårt examensarbete är att öka förståelsen kring hur de digitala verktygen används i förskolans verksamhet. Vi vill också undersöka pedagogernas upplevelser och erfarenheter kring användningen av digitala verktyg. Detta syftet ställs med hjälp av frågeställningen ” Hur är pedagogernas upplevelser och erfarenheter av digitala verktyg?” samt ”Hur använder pedagogerna digitala verktyg och i vilket syfte?”BakgrundMajoriteten av alla barn i förskoleåldern har använt internet. Samtidigt så har regeringen utfärdat ett mål som innefattar att verksamma förskollärare ska se till att barnen i förskolans verksamhet ska utveckla sin digitala kompetens. Men är förskollärarna beredda att möta detta mål? Besitter förskollärarna tillräcklig digital kompetens för att själva lära ut detta till barnen? Tidigare forskning visar att många lärare känner att de saknar grundläggande digital kompetens. Detta kan påverka deras syn på hur de integrerar digitala verktyg i undervisningen och saknaden av relevant kompetens kan också påverka i vilken utsträckning de faktiskt använder digitala verktyg. Metod och teori Vi intar i denna studie ett kvantitativt forskningsperspektiv med kvalitativa inslag. Detta gör vi genom att både ha stängda och öppna frågor i vår enkätundersökning. Totalt svarade 23 stycken förskollärare på enkäten. Vi skriver vår studie utifrån sociokulturella perspektiv samt Säljös (2014) teorier om medierande redskap och artefakter. Resultat Vår undersökning visar att förskollärarna till stor del vill använda sig av digitala verktyg i större utsträckning än vad de gör idag då majoriteten inte använder digitala verktyg mer än 1–2 gånger i veckan. Förskollärarna känner endast till viss del att de kan nå upp till de mål som läroplanen har satt ut angående digitala verktyg. De allra flesta förskollärarna beskriver också att de önskar ytterligare kunskaper i hur man kan använda sig av digitala verktyg i undervisningssyfte och att många av dessa känner sig mindre självsäkra i hur de ska använda dessa verktyg tillsammans med barnen. Dock finns även en positiv inställning till att digitala verktyg kan utgöra en viktig del i undervisningen om de används i rätt syfte.

Studiens syfte var att nå en förståelse om lärarnas egna uppfattningar och tankar om att undervisa i sexualitet, samtycke och relationer. Faktorer som utbildning, riktlinjer och instruktioner valdes som särskilt centrala i målet att uppnå denna förståelse. Under 2022 genomfördes flertalet förändringar i läroplanen angående ämnet sexualkunskap, vilket bytte namn till sexualitet, samtycke och relationer. Genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med tio lärare önskade målet för studiens syfte uppnås samt att studiens forskningsfrågor kunde besvaras. Innehållet i intervjuerna analyserades sedan med hjälp av tematisk analys, för att konstruera teman, kategorier och underteman. Resultatet visade bland annat att lärarna önskade få mer vidare- och fortbildning i sexualitet, samtycke och relationer då deras tidigare utbildning, som i flera fall genomfördes för mer än tio år sen, upplevdes bristfällig. Resultaten visade också att lärarna inte upplevde att de fått några andra riktlinjer eller instruktioner angående hur deras undervisningen skulle gå till. De centrerade sin undervisning främst med hjälp av innehållet och materialet i läroplanen. Resultatet visade också att det finns ett stort engagemang och intresse både från lärare och elever om ämnet sexualitet, samtycke och relationer.

Denna studie bygger på en begreppshistorisk textanalys med läroplansteori och dess formuleringsarena som utgångspunkt. Studiens syfte är att analysera hur begreppet lek skrivs fram i läroplanen för förskolan. Analysen har skett genom en jämförande diakron, samt synkron analys av 5 olika texter; det historiska styrdokumentet Barnstugeutredningen (1968 till 1975), som i sin tur framkallade Förskolelagen 1975, och vidare till de olika Läroplanerna för förskolan och dess revideringar, Lpfö 98, Lpfö 2010 (rev), Lpfö 2016 (rev) samt Lpfö 2018. Att leken anses viktig för barns utveckling och lärande är uppenbart då man analyserar de berörda textdokumenten men allra mest utvecklat är begreppet lek i den senaste versionen av Läroplanen, (Lpfö 18). Studien visar även att förskolans uppdrag regleras genom Läroplanen för förskolan, och detta beslutas av regering och riksdag, vilket leder till att det är ett styrande dokument. Genom detta styrande dokument utövas en form av makt från de statliga instituten över verksamheterna som förväntas följa de utsatta mål och inriktningar som dokumenten påvisar. Studien visar på att det pedagogiska uppdraget har stärkts och därmed har förskollärares profession uppvärderats sedan den första läroplanen för förskolan kom. Grunden till detta lades då Förskolelagen utgavs 1975 och regeringen samt Socialstyrelsen gavs ansvaret att kontrollera så att kvalitén i verksamheterna bibehölls, då arbetet med att ta fram pedagogiska program och vägledande riktlinjer tog fart för att senare, 1998, mynna ut i ett resultat som gav oss den första Läroplanen för förskolan (Lpfö 98). Att lek och lärande hänger nära samman finns det många praktiker och forskare som är överens om. Det leder till en nödvändighet, att integrera lärandet i barns lek i större utsträckning på förskolan. Det finns förespråkare för en lekbaserad didaktik runt om på förskolorna, samtidigt som andra talar för att den barnstyrda rolleken, att den fria leken ska vara på barnens villkor. Men viss forskning pekar däremot på att det ofta är de vuxna som allt för lätt och nästan obemärkt styr leken utifrån vad de själva anser som bra, respektive dålig lek. Denna forskning vill belysa styrningens avsikt att konstruera det lekande barnet och det kastar även ljus över Foucaults teorier kring samhällets sanningar som ofta benämns inom forskning och litteratur. Vilket är uttryckandet av behovet att skapa ett visst barn, i en viss tid. Detta kan styrkas med att läroplanen innebär krav på uppfostran och utbildning, ställda av samhället. I Barnstugeutredningen var lekens benämning och relevans nästintill obefintlig, där var miljön och genetiska faktorer såsom biologiska utvecklingssteg 4 viktigare i dess betänkande. Begreppet utvecklas senare i de efterföljande läroplanerna. Läroplanen tolkas olika av olika aktörer och forskare och fler är överens om att det gäller att vara öppen och se att det sker många lärprocesser samtidigt i leken. Läroplanen är ett styrdokument som tydligt talar om vad verksamheten ska erbjuda barnen. Leken har ett brett perspektiv och när jag analyserade begreppet lek över tid i texterna så tolkar jag att leken, nästan oundvikligt vid ett senare skede, i själva realiseringsarenan, när den utövas, så kommer den oftast, i någon form att vara styrd av någon. Av någon vuxen, av barnen sinsemellan, av omgivningen, samhället, eller individen själv som ensamt. Främst så uppkommer det maktstrukturer i sociala sammanhang och i interaktion med andra. Det som vi dagligen kan se i vardagen på förskolan. / <p>Betyg i Ladok 220118.</p>

Undervisning har tagit en större plats i förskolan efter att den infördes i skollagen där förskolan ska arbeta med undervisning med barnen (SFS 2010:800). Undervisning är till för att barnen ska kunna få kunskaper och utvecklas inom olika områden och ämnen för kommande skolgång och framtid. I och med undervisningens plats i förskolan medför det större krav på förskollärarna då de har ansvaret för att den bedrivs, där det även krävs kompetens för att kunna implementera undervisningen i förskolans verksamhet. Tidigare forskning belyser att det krävs kompetenser hos förskollärarna för bedrivandet av undervisning, det framkommer även att förskollärarnas kompetenser är i behov av utveckling. Förskolläraren behöver hålla sig uppdaterad inom såväl forskning som olika kunskapsområden i takt med samhällets och förskolans mål, uppdrag och förändringar för att kunna tillgodose barnen den utvecklingen och lärande de har rätt till. Studiens syfte är att undersöka förskollärares resonemang kring deras kompetenser i undervisningen. För att kunna besvara studiens syfte och frågeställningar har en kvalitativ metod och intervju som datainsamlingsmetod använts. Sju förskollärare på två förskolor medverkade. I studien intas ett analytiskt ramverk där fenomenografin är som utgångspunkt, den fenomenografiska analysmodell (Dahlgren &amp; Johansson 2019, ss.184–188) som används är anpassad utifrån studiens specifika principer, för att analysera och sammanställa data som inkommit och transkriberats. I studiens resultat framkommer det att förskollärarna resonerar att de har ett ansvar till att undervisningen bedrivs och ska därmed kunna förmedla läroplanens mål till barnen oberoende av eget intresse och kompetens. Förskollärarna resonerar kring vikten av en varierad undervisning som bland annat innefattar tecken, bildstöd och skapande i ateljén. Det framkommer resonemang där förskollärarna anser att deras egna intressen och kompetenser ligger till grund för både spontan och planerad undervisning, samtidigt beskriver de att barns intressen ska ligga till grund. Förskollärarna beskriver även utmaningar i att undervisa där deras kompetens inte är lika stark, detta är även ett utvecklingsområde som de försöker bli bättre inom. Lärmiljöer lyfts som betydelsefullt för att kunna vara tillgängliga, intressanta och öppna upp för undervisning samt vikten av att undervisningen bör anpassas efter barnens ålder och utveckling. Vidare i resultatet framkommer det resonemang kring utbildningarna som förskollärarna gick, där de beskriver att utbildningarna skiljer sig åt, några förskollärare menar att de fick med sig mycket kompetens för arbetet i förskolan medan några beskriver att de inte fick någon djupare kunskap som därmed bidrog till att det blev en utmaning sedan i det praktiska arbetet med läroplanen. Kompetensutveckling lyfts där förskollärarna delvis tillfrågar rektor eller läser böcker tillsammans, de beskriver kompetensutveckling som positiv där de som inte har en formell utbildning även får mer kunskap. Förskollärarna beskriver även att de kompletterar varandra med de olika kompetenser som finns i arbetslaget

Syftet med föreliggande uppsats är att undersöka vilka olika uttryck för svenskämneskonceptioner som finns i styrdokumenten samt i 15 lokala kursplaner för grundskolans senare år i ämnet svenska. Ämneskonceptionerna undersöks genom ett antal kriterier som vi hämtat och sammanställt ur befintlig litteratur. Analysen börjar med undersökning av den nationella kursplanen i svenska samt Lpo94 och följs av undersökningen av de utvalda lokala kursplanerna för att avslutas med en jämförelse mellan de båda. Resultatet pekar på stor splittring i ämnessyn i såväl styrdokumenten som i de olika lokala kursplanerna, både inom enskilda och vid jämförelse av olika dokument. De dominerande ämneskonceptionerna skiljer sig åt mellan styrdokument och deras lokala uttolkningar.