Syftet med examensarbetet är att undersöka ifall lågstadielärare ger sina elever läxor i matematik och vad deras bakomliggande syfte är med att ge eller inte ge läxa. Examensarbetet undersöker även vilka typer av läxor i matematik som lärarna ger samt vad lärarna anser att de olika läxornas funktion är. För att kunna ta reda på lärares åsikter om läxor i matematik användes strukturerade intervjuer med utgångspunkt från de teoretiska ramverken som lyfts i examenarbetet.   Resultaten visar att lärarnas främsta syfte är att eleverna ska öva och repetera för att befästa kunskap eftersom tiden i skolan inte räcker till. Men även att eleverna ska lära sig ta ansvar och få studievana inför framtiden, stärka relationer mellan vårdnadshavare och barn samt skapa kommunikationskanal med vårdnadshavarna. De läxor som använts är öva- eller repetitionsläxa med samma intention som syftet och komma ikapp läxor för att eleverna inte ska hamna efter i undervisningsplaneringen.

Syftet med vårt arbete har varit att undersöka hur lågstadielärare bäst planerar sin religionsundervisning så inkluderande som möjligt i relation till hur Sveriges religiösa mångfald ser ut idag. Vi kommer generellt skriva om inkludering i relation till religionsundervisningen utifrån ett elevperspektiv där våra valda forskningsartiklar kommer att ligga till grund för arbetet. Men vi kommer också ta upp hur lärare påverkar eleverna genom sitt sätt att planera undervisningen. Arbetets metod består av en systematisk litteraturstudie där vi genom valda sökord sökt fram våra forskningsartiklar i olika databaser. Frågeställningen som genomsyrar hela arbetet är att undersöka hur lågstadielärare kan planera och undervisa om skolämnet religionskunskap där ambitionen är att inkludera alla individer oavsett religiös bakgrund.   Resultat- och analyskapitlet har skrivits utifrån tre huvudrubriker som under arbetets gång framställts då valda artiklar bearbetats. Huvudrubrikerna är religiös mångfald och mångkulturs påverkan på skolan, socialt lärande i relation till religionsundervisningen samt lärarens roll i religionsundervisningen. Under dessa tre huvudrubriker presenteras valda artiklar för att svara på arbetets frågeställning. Vidare i slutsatser och diskussionskapitlet diskuteras och problematiseras artiklarnas innehåll och därmed har ett vidare forskningsområde diskuterats fram. Forskningsområdet blir att undersöka hur pass mycket ens uppväxt egentligen påverkar inom religiösa övertygelser och tankar kring religioner.

Syftet med studien var att undersöka hur lågstadielärares inställning till matematikämnet påverkar deras uppfattning av elevernas inställning samt deras arbetssätt. Därför ville vi ta reda på vad lågstadielärares inställning till matematikämnet var samt hur dessa lågstadielärare såg på sina elevers inställning till matematikämnet. Vi ville även se om det fanns några likheter och skillnader mellan lärares inställning och deras uppfattning av sina elevers inställning. Slutligen ville vi ta reda på i vilken utsträckning lågstadielärarna arbetar för att stärka elevers matematiska självförmåga och för att förebygga matematikängslan.  För att uppnå studiens syfte och svara på frågeställningen gjordes en kvantitativ enkätstudie som besvarades av 78 lågstadielärare. Svaren från enkäten analyserades med hjälp av en univariat analys och sammanställdes i diagram och tabeller. Studiens teoretiska utgångspunkt var den socialkognitiva teorin och framför allt begreppet matematisk självförmåga som innebär en individs tro på hur väl de kan utföra matematiska beräkningar. Resultatet av studien visar att lågstadielärarna hade en positiv inställning till matematikämnet samt upplevde att deras elever var positivt inställda. Således fanns det mest likheter mellan lärarnas åsikter och vad de uppgav vara elevernas åsikter. Lågstadielärarna i denna studie uppgav att de arbetar i hög utsträckning för att stärka sina elevers matematiska självförmåga och för att förebygga uppkomsten av matematikängslan. Lågstadielärarna i denna undersökning hade en hög matematisk självförmåga och uppvisade inte tecken på matematikängslan.

Studie- och yrkesvägledning på lågstadiet är något både forskning och respondenter ser som en viktig del av elevers utveckling. Men i praktiken är det svårare att arbeta med studie- och yrkesvägledningen på lågstadiet. Forskning visar på att en tidig karriärutveckling spelar enkritisk roll i elevers utveckling av självkännedom, intressen och framtidsmål, då barn har enbrist på drömmar och framtidsutsikter. Därför är syftet med denna studie att undersöka betydelsen av tidig studie- och yrkesvägledning i de lägre årskurserna, med fokus på årskurserna 1–3. De olika områdena handlar om mål, utmaningar, möjligheter och vilka strategier som används vid studie- och yrkesvägledning på lågstadiet. Det empiriska materialet har samlats in genom sammanlagt åtta semistrukturerade intervjuer med fem studie- och yrkesvägledare och tre lärare som gett sina perspektiv på studie- och yrkesvägledning på lågstadiet. En tematisk analys visar på att de centrala delarna med studie- och yrkesvägledning i de lägre åldrarna är att vidga elevers karriärutveckling, självkännedom och yrkeskunskaper för att de ska kunna göra välgrundade val i framtiden. Vid framtida forskning finns det behov att fortsätta forska om rektorernas roll vid studie- och yrkesvägledning på lågstadiet, samt hur man arbetar med hela skolans ansvar och de resurser lärare har tillgång till på sina arbetsplatser.

I denna intervjustudie fokuserar vi på lågstadielärares olika kunskaper och hur dessa  påverkar undervisningen. Vår studie utgår från de 7 intervjuer som vi har genomfört, där lärarnas egna kunskaper framställs samt vad deras val har för betydelse för engelskundervisningens utformning. Syftet med vår studie är att synliggöra vilka didaktiska beslut lärare tar i engelskundervisningen och hur dessa beslut kan påverkas av lärarens ämneskunskaper, ämnesdidaktiska kunskaper samt kunskaper om läroplanen. I studien argumenterar vi för att lågstadielärare är i behov av ovanstående kunskaper för att kunna bedriva en meningsfull engelskundervisning på lågstadiet.

Syftet med denna studie är att få inblick i hur lågstadielärare uppfattar problemlösning i matematik. Detta genom att undersöka hur lärare uttrycker betydelsen av problemlösning, vad de anser karaktäriserar en bra problemlösningsuppgift samt hur de påstår sig undervisa om detta. För att nå ut till en större grupp verksamma lågstadielärare valdes enkätundersökning som metod. 103 lärare deltog, vars svar ligger till grund för detta arbete. Då frågorna som undersöktes var kopplade till människors uppfattningar av olika företeelser eller fenomen utgick studien från ett fenomenografiskt perspektiv. Den insamlade datan från webbenkätens strukturerade frågor analyserades med ett deduktivt angreppssätt, medan empirin från de icke-strukturerade frågorna analyserades med ett induktivt angreppssätt. Studiens resultat stämmer delvis överens med tidigare forskning inom området. Resultatet visade att lärare uppfattar problemlösning i matematik som viktigt och anser därför att det bör introduceras i förskoleklass. Lågstadielärarna hade uppfattningen att en bra problemlösningsuppgift är ett matematiskt problem som med fördel är verklighetsanknutet, kan lösas med flera metoder och mynna ut i flera rätta svar som sedan öppnar för diskussion mellan elever. Resultaten visade även att problemlösning är en term som definieras på många olika sätt. Trots att problemlösning endast behandlas med ett fåtal punkter i läroplanen visade studien att lärare överlag låter problemlösning i matematik ta utrymme i undervisningen. Deltagande lågstadielärare förespråkade par- och grupparbete framför individuellt arbete med problemlösningsuppgifter. Dock yttrade många verksamma lärare i årskurs (åk) 3 att deras elever ofta fick arbeta individuellt med problemlösningsuppgifter. Utifrån lärarnas uttryckta uppfattningar om problemlösningsuppgifter placerades majoriteten av respondenterna inom kategorin problem, medan minoriteten placerades inom kategorin rutinuppgift. Studiens resultat kan grundas på olika tolkningar gällande problemlösning samt begrepp som användes bland respondenterna. Överlag ansåg deltagande lågstadielärare att problemlösning har ett viktigt syfte i matematikundervisningen.

No description available.

Studens syfte var att undersöka lågstadielärares uppfattningar om hur entreprenörskap kan främjas i undervisningen. Att skolan ska främja entreprenörskap nämns i en mening i läroplanens första kapitel (Skolverket, 2019), men återkommer inte i kursplanerna. I studien har semistrukturerade intervjuer använts då tio lågstadielärare intervjuades och för att analysera data användet tematisk analys (Bryman, 2018). Studiens resultat visar att lågstadielärarna upplevde en begreppsproblematik beträffande entreprenörskap och ansåg sig sakna kompetens i att undervisa på ett sätt som främjar entreprenörskap. Lärarna i studien ansåg att det är svårt att främja entreprenörskap, då de inte vet hur det ska mätas kunskapsmässigt. Därav har entreprenörskap ingen självklar plats i undervinsningen.

Studien syftar till att undersöka hur tillgången och användning av digitala verktyg ser ut i de svenska skolorna. Fokus ligger på faktorer som lärarnas ålder, länet de arbetar i, deras utbildning och arbetslivserfarenhet. Det teoretiska ramverket som studien grundar sig på är den konstruktivistiska inlärningsteorin och TPACK. De teoretiska begreppen som används är learning by doing, learning by discovery, technological knowledge, pedagogical knowledge och content knowledge. Studien är kvantitativ och baseras på en enkätundersökning där 135 lärare deltagit. Den insamlade datan analyserades med hjälp av diagram, tabeller och innehållsanalys. Resultaten visar att de svenska skolorna har en lång väg till en jämlik tillgång till digitala verktyg. Dock är tillgången inte den enda orsaken till att de digitala verktygen, i de flesta fallen, integreras i undervisningen i liten utsträckning. Faktorer som ålder, län, utbildning och arbetslivserfarenhet påverkar hur mycket de digitala verktygen används i undervisningen. Det är en fördel om läraren är yngre, bor i en storstad, har fått utbildning i digitala verktyg och arbetat inom yrket i mer än fem år.

Syftet med studien är att fördjupa kunskapen om F–3-lärares erfarenheter av att använda Astrid Lindgrens böcker i undervisningen. Studiens ansats är kvalitativ i form av semistrukturerade intervjuer med verksamma lärare. Resultatet blev en variation av utsagor, som genererade fem kategorier. Slutsatserna är att lärarna i de lägre årskurserna väljer bort de böcker som de anser vara svåra och läskiga, medan lärarna i de högre årskurserna medvetet väljer att använda just dessa böcker i undervisningen. Ronja Rövardotter används oavsett årskurs. Lärarna använder sig av varierade arbetssätt i undervisningen kopplat till böckerna, men de vanligaste arbetssätten är högläsning och diskussioner. Lärarna anser att elever bör möta olika typer av litteratur, och att Astrid Lindgrens böcker är fantastiska berättelser som klassas som allmänbildning och en del av vår kultur. De böcker som används är främst personliga favoriter, då lärarna har goda barndomsminnen kopplat till böckerna. Böckerna går även att koppla till ett flertal kunskapskrav i läroplanen.