Genom att undersöka elevers kännedom och kunskap om studieteknik samt svensklärares praktik och syn på studieteknik och ansvarsfördelningen för det mellan grundskolan, gymnasiet och elever är studiens syfte att belysa övergången från grundskolan till gymnasiet utifrån olika perspektiv och bredda förståelsen för studieteknikens plats och betydelse i svenskämnet. För att undersöka detta användes metodkombination i en explorerande sekventiell design. 4 grundskolelärare och 4 gymnasielärare deltog i semi-strukturerade intervjuer vilket utgjorde grunden för en elevenkät som besvarades av 51 förstaårselever på gymnasiet. Resultatet synliggör svenskämnets mångskiftande karaktär eftersom svensklärares olika syn på studieteknikens plats och betydelse i svenskämnet påverkar vilken plats det får i praktiken. Dessutom påvisar det, i linje med tidigare forskning, att explicit undervisning om inlärningsstrategier stundvis uteblir. Resultatet indikerar därför att studieteknik bör påtalas mer explicit genom att, exempelvis planera för undervisning där elever får möjlighet att reflektera över sin studieteknik för att utvärdera, justera och utveckla den. Det framkommer även att studieteknik är förutsättningsbaserat, varvid slutsatsen är att ansvarsfördelningen, i enlighet med skolans likvärdighetsuppdrag och kompensatoriska funktion, bör föras till tals både på skol-, lärar- och elevnivå för att utforma en gemensam grund för studieteknikens plats och betydelse i svenskämnet.

Syftet med studien var att undersöka och presentera en fördjupad förståelse för individualisering i ämnet svenska som andraspråk utifrån fyra SVA-lärares arbetssätt i relation till hur dessa lärare arbetar med individualisering vid utformning av elevuppgifter och återkoppling för hög- respektive lågpresterandeelever. Studien var baserad på en kvalitativ metodansats med semistrukturerade interjuver där fyra lärare som undervisar inom Komvux deltog. Resultatet i studien visade att de intervjuade lärarna använde sig av olika undervisningsmetoder för att individualisera sin undervisning utifrån elevernas behov, tidigare erfarenheter och förutsättningar. Utformningen av elevuppgifter och återkoppling samt valet av undervisningsmetoder som framkom i resultatet var i olika former, exempelvis digitala lärplattformer och flera andra metoder som kan främja elevernas inlärning. Slutsatsen i denna studie visade att lärare dagligen möter elever med olika kunskapsnivåer och att individualisering är viktigt för andraspråkselevers språkutveckling.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka läromedel i kurserna Svenska 1 och Svenska som andraspråk 1, och denna undersökning avgränsas till de kapitel som behandlar skönlitteratur. Dessa analyseras med en kritisk diskursanalys utifrån ett genusperspektiv. Frågeställningarna som ligger till grund för undersökningen är: Vad förenar och vad skiljer de aktuella läromedlens kapitel gällande skönlitteratur åt, avseende förväntningar som ställs på eleverna och genus? Vilka diskurser gällande genusperspektiv kan vi hitta i läromedlens kapitel gällande skönlitteratur? Samt finns det i kapitlen gällande skönlitteratur uttryck för stereotypa och/eller normbrytande könsroller, och hur ser de i sådana fall ut? Studien avgränsas utifrån läromedlen Svenska impulser 1 (2017), Svenska impulser 1 för yrkesprogrammen (2012) och Svenska impulser 1 svenska som andraspråk (2018) och kapitlen i dessa som behandlar skönlitteratur. De diskurser som har kunnat urskiljas under arbetets gång har vi valt att kalla för den hegemoniska diskursen, den neutraliserande diskursen samt den normativa diskursen. Arbetet har kunnat påvisa att det finns tendenser till ojämställdhet och att det finns uttryck för stereotypa könsroller medan mindre utrymme ges för normbrytande könsroller. Svenska impulser 1 (2017) och Svenska impulser 1 svenska som andraspråk (2018) har tydliga gemensamma drag i utformningen, medan Svenska impulser 1 för yrkesprogrammen (2012) har en tydlig utformningsmässig skillnad gentemot de andra. Det finns också uttryck för olika förväntningar på eleverna angående läromedlet som används på yrkesprogrammen. I läromedlet som är tänkt att användas på yrkesprogrammen finns även den tydliga skillnaden gentemot de andra att representationen av kvinnliga författare är avsevärt mindre.

Denna studie syftar till att bidra med kunskap om hur fritidshem påverkas av skolsegregation. Studien bygger på en kvalitativ ansats där två fritidshem med samma kommunala huvudman observerats för att urskilja viktiga olikheter i en segregerad skolkultur. Med hjälp av semistrukturerade observationer och informella samtal har lokaler, materiella resurser samt personalens engagemang och elevbemötande undersökts utifrån de teoretiska begreppen skolsegregation och likvärdighet. Enligt 1 kap. 9 § i skollagen (SFS 2010:800) ska alla elever erbjudas en likvärdig utbildning men studiens resultat visar att fritidshemmens kvalitet avgörs av yttre faktorer som eleverna inte kan påverka. I studien framkommer det att personalens kunskaper och engagemang samt fritidshemmens lokaler och materiella resurser är viktiga faktorer för att elever ska ges rätt till en likvärdig utbildning. Personalens kompetens ger eleverna goda förutsättningar till en meningsfull fritid och med hjälp av ändamålsenliga lokaler kan eleverna erbjudas aktiviteter som är anpassade efter deras intressen och behov. Resultatet visar på markanta skillnader i kvalitet och att det är eleverna som påverkas av ovanstående faktorer. Vi vill att vår studie ska vara en röst för alla elevers rätt till en likvärdig utbildning.

Syftet med denna studie är att undersöka elever och lärares syn på hur arbetsmetoden Flippat klassrum påverkar elevernas möjlighet till stöd och stimulans i matematikämnet. Skolverket (2011:10) har satt upp ambitiösa mål och skriver i Lgy11 att alla de anställda i skolan ska ”ge stöd och stimulans till alla elever så att de utvecklas så långt som möjligt”. Studien bygger på intervjuer med tre lärare och fyra elever och resultatet visar på både stor potential hos arbetsmetoden, men också på en tungrodd verklighet i behov av tydlig struktur. I studien deltar både lärare som aktivt flippar sitt klassrum men också lärare som valt att lämna arbetsmetoden vilket innebär att studien får en intressant dynamik.

Examensarbetet behandlar innehåll i idrott och hälsa 1 och dess relation till likvärdig utbildning. Likvärdig utbildning är en del av skollagen, samtidigt finns det inget definierat begrepp från svenska myndigheter vad det innebär. Tidigare forskning om idrott och hälsa i skolan visar på att ämnet innehåller fysisk aktivitet, bollspel och praktiska moment. Syftet med arbetet är undersöka hur lärares planering och val av undervisningsinnehåll påverkar likvärdig utbildning.Undersökningen bygger på kvantitativ data som är visualiserad genom en univariate data analysis. Materialet är termins-och årsplaneringar från lärare i idrott och hälsa 1. Resultaten analyserades med teori utvecklad av Basil Bernstein. Begreppen som användes för analysen var the pedagogical device, framing of knowledge och vertical & horizontal discourse. Resultaten visar på att lärare väljer ut olika sorters innehåll och ämnesfokus. De visar även på att lärare arbetar med mycket praktiska moment och att få av lektionerna är kopplade till kursplanen. Analysen visar på att lärare i idrott och hälsa 1 har olika förståelse hur de olika ämnesområdena inom idrott och hälsa bygger på varandra och är relaterade till varandra, lärarna har stor kontroll över hur undervisningen är strukturerad och vilket innehåll som förekommer. Slutsatsen argumenterar för att utbildningen inte är likvärdig på grund av lärarnas val, yttre faktorer och ämnets struktur.

Sommaren 2014 infördes extra anpassningar i Skollagen (2010:800). Med det ålades skolan krav på tidiga stödinsatser då en elev riskerar att inte uppfylla kunskapskraven i ett eller flera skolämnen. När Skolinspektionen (2016) två år senare granskade skolornas arbete med extra anpassningar ansågs  majoriteten av de undersökta skolorna ha brister. Sandström, Klang och Lindqvist (2019) kopplar skolans oförmåga att ge alla elever det stöd de behöver till bristande samsyn mellan skolans professioner. Syftet med detta arbete var att bidra med kunskap om hur rektorer, specialpedagoger och lärare beskriver sitt arbete med extra anpassningar, tolkat ur ett organisatoriskt perspektiv. Mer specifikt utgjorde rollfördelning, kommunikation och uttalade framgångsfaktorer i arbetet med extra anpassningar fokus för studien. Data inhämtades genom kvalitativa intervjuer i såväl fria som kommunalt styrda grund- och gymnasieskolor. Data analyserades utifrån Thomas Skrtic´s (1991) organisationsteori. I analysen synliggjordes hur rektorerna och en majoritet av specialpedagogerna antog ett maskinbyråkratiskt förhållningssätt. Rektorerna och specialpedagogerna frånkopplade sig därmed från ansvaret för de extra anpassningarna utifrån en på förhand uppgjord fördelning av arbetsuppgifter. Ansvar för utformning och genomförande av stödinsatser förlades till de undervisande lärarna vilket i sin tur medförde att rektorer och specialpedagoger saknade insyn i arbetet med extra anpassningar. Resultatet visar vidare på att enskilda lärare upplever sig ensamma med uppgiften att förverkliga stödinsatsen oavsett vilka övriga förutsättningar som råder. Studien synliggör i sin helhet låg grad av samarbeten mellan skolans professioner då det gäller extra anpassningar. Mycket tyder på att den specialpedagogiska kompetens specialpedagoger besitter inte används när skolorna utformar extra anpassningar. Rektorers distansering till stödinsatsen och stödinsatsens underordnade roll vid resursstyrning riskerar utöver det att begränsa den enskilda lärarens möjligheter att genomföra stödinsatsen. Ytterst är det elever som drabbas genom felaktig, sen, eller utebliven stödinsats, vilket står i strid med skollagens krav på inkluderande och likvärdig utbildning.

Syftet med vår studie är att belysa hur förskollärare organiserar förskolans verksamhetför att skapa delaktighet i den pedagogiska miljön för barn som är i behov av särskiltstöd. I studien lyfter vi även de möjligheter och hinder som förskollärare kan möta iarbetet med den inkluderande och likvärdiga verksamheten på förskolan. Studiensresultat lyfter olika aspekter som gynnar arbetet kring delaktighet i den pedagogiskamiljön för barn som är i behov av särskilt stöd. Resultatet belyser att kommunikativtstöd samt en väl strukturerad och tillgänglig miljö organiserar verksamheten ochfrämjar barns delaktighet. Resultatet lyfter även vikten av de vuxnas förhållningssättsamt förmåga att möta barnen och skapa förutsättningar för dem att lyckas. De hindersom kan förekomma i arbetet kring att skapa delaktighet för barn i behov av särskiltstöd är personalens kompetens samt förskolans ekonomiska förutsättningar.

Fysisk aktivitet är viktigt för alla individer för en god hälsa och ett gott välbefinnande och inte minst för barnens lärande och utveckling. Därför undersöks hur förskollärare uppfattar deras möjligheter samt begränsningar på ett likvärdigt sätt arbeta med fysisk aktivitet tillsammans med barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Studien har en kvalitativ undersökningsmetod med semistrukturerade intervjuer. Undersökningen utgår från specialpedagogiska perspektiv med fokus på ett kompensatoriskt, kritiskt samt ett dilemmaperspektiv. Intervjuerna och resultatet analyserades i två steg, först utifrån en tematisk analys bestående av sex steg, sedan i en teoretisk analys. Resultatet visar en enad förståelse hos förskollärarna vad fysisk aktivitet är samt betydelsen av att vara fysisk aktiv i förskolan. De beskriver även att begreppet barn i behov av särskilt stöd är ett komplext begrepp som kan vridas och vändas. Förskollärarnas uppfattning om fysisk aktivitet tillsammans med barn i behov av särskilt stöd visar sig på olika sätt utifrån de specialpedagogiska perspektiven. Förskollärarna intar olika specialpedagogiska perspektiv i olika situationer beroende på barnets behov och förutsättningar / <p>Betyg i Ladok 230619.</p>

Följande examensarbete behandlar formativ bedömning i relation till en likvärdig utbildning. Problemområdet grundas på en upplevelse där formativ bedömning förespråkas på lärarutbildningen. Samtidigt upplevs det en avsaknad av detta arbetssätt på den verksamhetsförlagda utbildningen. Litteraturgenomgången redogör därför för formativ bedömning, feedback och en likvärdig utbildning som betydelsefulla aspekter för problemområdet och arbetets frågeställning. Arbetets teoriansats innefattar därför fem strategier för formativ bedömning liksom en modell för feedback. Metoden för arbetet består av kvalitativa intervjuer av fem lärare. Enkäter har utgjort studiens urvalsmetod vilket även kan ses som ett bekvämlighetsurval. Utifrån resultatet menar vi att det finns en skillnad i hur lärarna förhåller sig till bedömning och en likvärdig utbildning. Forskningen beskriver formativ bedömning som ett effektivt verktyg för att skapa en likvärdig utbildning. Lärarna ser istället skapandet av en likvärdig utbildning som ett organisationsproblem. Studiens forskningsfråga utgår från på vilket sätt bedömning kan relateras till en likvärdig utbildning. Vår slutsats är att relationen mellan bedömning och en likvärdig utbildning istället bör utformas som en bedömning som bygger på likvärdighet. I detta arbete är formativ bedömning ett effektivt verktyg.