Syftet med studien är att undersöka i vilken mån ett urval arbetsuppgifter till skönlitterära texter i läroböcker skapar möjlighet för elever att nå de mål gällande skönlitteratur, som fastställts i läroplanen. Det empiriska underlaget består av de frågor som hör till totalt nio texter ur tre olika antologier för grundskolans senare del. Materialet har bearbetats med en innehållsanalys och analyserats dels utifrån ett receptionsteoretiskt perspektiv och dels utifrån begreppet literacy, litteracitet. Resultatet visar att läroböckernas uppgifter ger eleverna möjlighet att träna flera olika kompetenser, eftersom olika typer av frågor erbjuds till de allra flesta texterna. Brister finns dock då det är en övervikt av frågor som tränar ytlig läsförståelse. Frågor som väckts rör främst lärarens roll, samt i vilken mån det skapas möjligheter även för de svagare eleverna att träna alla aspekter av läsförståelsen.

Denna studie ämnade ge en inblick i hur lärare använder sig av läroplanen i litteraturundervisningen i ämnet svenska och deras åsikter om detta. Studien samlade in data via en enkät och intervjuer med lärare som arbetar som svensklärare i den svenska gymnasieskolan. Studien var kvalitativ och resultatet jämfördes med läroplanens innehåll i syfte att avgöra om lärarna följer läroplanens innehåll och riktlinjer. Studien fann ett antal tydliga problem som förekommer i litteraturundervisningen såsom elevers bristande läsvana och motivation till läsning av mer komplicerade texter. Resultatet är viktigt då det beskriver hur läroplanen ses av lärarna som använder sig av den och hur detta kan påverka litteraturundervisningen. / This study looks at providing insight into how teachers use the curriculum in literature education in the Swedish subject and their opinions surrounding it. The study collected data using a survey and interviews with teachers that are currently working as Swedish teachers in Swedish upper secondary school. The study is qualitative, and the results were compared to the curriculum’s guidance in order to determine whether the teachers were following the advice correctly. The study found that the teachers mostly followed the guidance of the curriculum however some more distinctive issues were found in literature education such as students' lack of ability and motivation to read more complicated texts. The results are important because they outline how the curriculum is viewed by teachers using it and how it could potentially impact education.

Det finns en pågående politisk debatt om Sverige ska införa en litterär lista, och/eller en säkerställd kanon i den svenska läroplanen. De nuvarande regeringspartierna med Sverigedemokraterna som stöd, har tagit fram Tidöavtalet 2022 som omfattar ett flertal ändringar i ämnet svenska. Målet är att skönlitteratur ska få en större plats i undervisningen, och att elever ska ta del av fler skönlitterära svenska klassiker. Litteraturstudien utgår från syftet att ge ett kunskapsbidrag om vad forskning säger om en litterär kanon, för att diskutera dess relevans för litteraturundervisningen i ämnet svenska för årskurs 4-6. Syftet omsätts i frågeställningar som berör för- och nackdelar med en litterär kanon, och vad en kanon kan ha för möjligheter och/eller begränsningar i litteraturundervisningen. För att besvara syftet används granskade vetenskapliga artiklar.Materialet har analyserats i en översiktsmatris för att skapa en överblick om dess innehåll, samt strukturera upp materialet utifrån kanonfrågan och olika infallsvinklar. Resultatet påvisar att en kanon är ett debatterat ämne inom politiken. Slutsatsen är att det finns både för- och nackdelar med en fastställd kanon. Nackdelarna är att det råder tudelade meningar om vems perspektiv som blir representerat, exkludering av samhällsgrupper och som ett hot mot demokratin. Fördelarna är att en kanon ses som en kvalitetsstämpel, och leder därför till ett flertal nyttoaspekter som har en betydelse för både elever och lärarprofessionen. En kanon kan därför ses som ett redskap där det säkerställs att samtliga elever får samma akademiska bakgrund.

Syftet med följande studie är att klarlägga vilka värden och skäl som ryms bakom användningen av skönlitteratur i gymnasieskolans undervisning. Genom en kvalitativ metod undersöks bilden av läsningens värde i ett material bestående av halvstrukturerade intervjuer med två lärare och två elever. I resultaten framkommer fem huvudteman och övergripande legitimeringar: (1) språkutveckling och förmågan att fungera som samhällsmedborgare, (2) existentiell erfarenhet, (3) fantasiförmåga och kreativt tänkande, (4) möte med kulturarvet samt (5) upplevelser och meningsfullhet. Studiens slutsatser placerar detta resultat i ett bildningssammanhang, och identifierar litteraturens största värde i humanistiska förmågor som i flera delar går utöver svenskämnets ramar. Vidare slås fast det angelägna i att det på skolorna finns ett samtal om skönlitteraturens uppdrag, samt att de teoretiska perspektiven i lärarutbildningens litteraturdidaktik bör präglas av mångfald.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur tre lärare respektive sex elever från gymnasieskolans studieförberedande program ser på litterär kanon, samt att utifrån deras åsikter diskutera förhållandet mellan erfarenhetspedagogik och litterär kanon inom Svenska B. För att uppnå mitt syfte har jag använt enkäter som screeningmetod och kvalitativa intervjuer som huvudsaklig undersökningsmetod. Både de intervjuade lärarna och eleverna anser att det är viktigt att ha kännedom om den litterära kanon, framförallt för att se och förstå historiska sammanhang och för att inte uteslutas ur privata diskussioner och offentliga samtal. Såväl lärarna som eleverna menar att litteratursamtal är ett mycket bra erfarenhetspedagogiskt redskap. Eleverna i undersökningen förespråkar en litterär kanon och läsanvisningar i kursplanen i högre grad än lärarna.Trots att det medför vissa svårigheter - såsom att det ålderdomliga språket eller referenserna till en för eleverna ofta obekant verklighet kan försvåra läsningen - menar jag att det är fullt möjligt att förespråka både en litterär kanon och erfarenhetspedagogik, vilket såväl lärarna i undersökningen som styrdokumentens formuleringar visar. Detta svenskämne, där verk och författarskap kvalificerar sig utifrån sitt kanoniska värde, men där förförståelse skapas utifrån elevernas erfarenheter och där diskussionsteman kopplas till dagens samhälle och elevers intressen skulle man kunna kalla för ett ”erfarenhetspedagogiskt bildningsämne”. Att arbeta erfarenhetspedagogiskt med den kanoniserade litteraturen kan vara ett sätt att vidga elevernas horisonter och att därmed bemöta kritiken om att eleverna inom erfarenhetspedagogiken inte upptäcker nya sätt att tänka. Jag menar att litteraturundervisningen - i enlighet med kursplanen - måste utmana elevernas åsikter och att den även måste utmana dem att läsa svårare litteratur än vad de spontant gör på fritiden.

Syftet med föreliggande arbete är att undersöka hur några svensklärare i grundskolans senare år ser på användandet av IKT i svenskämnets litteraturundervisning. Vi har tagit reda på vilka möjligheter respektive utmaningar som de ser med att använda IKT i litteraturundervisningen. Dessutom har vi tagit reda på hur deras litteraturpedagogiska syften stämmer överens med deras användning av IKT, samt hur de tolkar de nya styrdokumenten. Vi har genomfört fyra kvalitativa intervjuer med lärare som arbetar med att integrera användande av IKT i sin svenskundervisning. I analysen av intervjuerna utgår vi från ett sociokulturellt perspektiv samt ett semiotiskt perspektiv på lärande. Resultatet visar att de möjligheter lärarna ser kan resultera i ett elevcentrerat lärande. Det som däremot är av störst vikt för att dessa möjligheter ska uppkomma är lärarens roll och det sätt på vilket denne integrerar IKT i litteraturundervisning. I sammanhanget tycks inte det förhållningssätt till IKT i undervisning som betonas i läroplanen vara förankrat i lärarnas syn på bruket av digitala medier i litteraturundervisning.

Syftet med föreliggande arbete är att undersöka hur några svensklärare i grundskolans senare år ser på användandet av IKT i svenskämnets litteraturundervisning. Vi har tagit reda på vilka möjligheter respektive utmaningar som de ser med att använda IKT i litteraturundervisningen. Dessutom har vi tagit reda på hur deras litteraturpedagogiska syften stämmer överens med deras användning av IKT, samt hur de tolkar de nya styrdokumenten. Vi har genomfört fyra kvalitativa intervjuer med lärare som arbetar med att integrera användande av IKT i sin svenskundervisning. I analysen av intervjuerna utgår vi från ett sociokulturellt perspektiv samt ett semiotiskt perspektiv på lärande. Resultatet visar att de möjligheter lärarna ser kan resultera i ett elevcentrerat lärande. Det som däremot är av störst vikt för att dessa möjligheter ska uppkomma är lärarens roll och det sätt på vilket denne integrerar IKT i litteraturundervisning. I sammanhanget tycks inte det förhållningssätt till IKT i undervisning som betonas i läroplanen vara förankrat i lärarnas syn på bruket av digitala medier i litteraturundervisning.

<p>Validerat; 20130620 (global_studentproject_submitter)</p>

Det här är ett examensarbete som behandlar svenskämnets litteraturundervisning. Syftet är att genom intervjuer undersöka vad sju svensklärare på gymnasiet säger om sin litteraturundervisning, på både yrkes- och studieförberedande program, utifrån ett främmandegörande perspektiv. De forskningsfrågor som använts för att nå syftet är: 1. Hur resonerar svensklärarna kring sitt arbete med främmandegörande perspektiv i litteraturundervisningen på olika gymnasieprogram? 2. Vilka normer ger svensklärarna uttryck för gällande litteraturundervisningens främmandegörande potential? För att nå syftet och besvara forskningsfrågorna har svensklärarnas svar transkriberats och analyserats utifrån ett teoretiskt ramverk bestående av Vygotskijs sociokulturella perspektiv (Säljö 2020 &amp; 2022), Gadamers (1997) främmandegörande bildning och Ziehes (2003) egenvärldar. Studiens resultat tyder på att de intervjuade svensklärarna upplever att elevernas skönlitterära läsvana har minskat över tid. Som en följd av det verkar svensklärarna anknyta litteraturundervisningens texturval och uppgifter till elevernas personliga erfarenheter. Den skönlitterära läsningen kopplas därför till elevernas programinriktning (på yrkesprogram) och ålder (på studieförberedande program). Utifrån min analys av svensklärarnas intervjusvar drar jag tre slutsatser. För det första tycker jag mig se att de intervjuade svensklärarna – som en följd av att de upplever att elevernas skönlitterära läsvana har minskat – prioriterar igenkänning framför främmandegöring i sin litteraturundervisning. För det andra drar jag slutsatsen att svensklärarna över lag ser positivt på litteraturundervisningens främmandegörande potential, men att olika organisatoriska faktorer – såsom tidsbrist och begränsad litteraturtillgång – försvårar elevernas appropriering av sådana förmågor i praktiken. För det tredje menar jag därför att skolans materiella och personella resurser får betydelse för elevernas möjligheter att lämna sina egenvärldar via svenskämnets litteraturundervisning.

Det här är en systematisk litteraturstudie som behandlar gymnasieskolans litteraturundervisning. Syftet är att undersöka tidigare forskning gällande hur litteraturundervisningen på gymnasiets yrkes- respektive studieförberedande program ger eleverna möjlighet att lämna sina egenvärldar och möta en främmandegörande bildning. De forskningsfrågor som används för att nå syftet är: - Vilka läsarter kopplade till elevernas lämnande av egenvärldar verkar stå i fokus på gymnasiets yrkes- respektive studieförberedande program? - Vilka ämneskonceptioner relaterade till en främmandegörande bildning för eleverna förefaller framträda inom litteraturundervisningen på gymnasiets yrkes- respektive studieförberedande program? För att nå syftet och besvara forskningsfrågorna har relevant litteratur eftersökts och sammanställts. Studiens resultat tyder på att efferenta och handlingsorienterade läsarter dominerar på yrkesprogrammen, medan de studieförberedande programmen i större utsträckning erbjuder estetiska och betydelseorienterade läsarter (för definition av begrepp se Tengberg 2011). Vidare tycks yrkeseleverna i sin litteraturundervisning möta ett färdighetsämne, till skillnad från eleverna på studieförberedande program som i stället möter ett litteraturhistoriskt bildningsämne. Utifrån det material jag läst och analyserat drar jag två slutsatser. För det första menar jag att yrkeseleverna kan komma att erbjudas färre möjligheter att via litteraturundervisningen lämna det som Ziehe (2003) kallar för egenvärldar – vilket förefaller problematiskt ur ett likvärdighetsperspektiv. För det andra verkar det som att de studieförberedande programmens litteraturundervisning inte alltid erbjuder eleverna möjligheten att lämna sina egenvärldar. Utifrån detta drar jag slutsatsen att ett litteraturhistoriskt bildningsämne inte automatiskt bidrar med den främmandegörande bildning som Gadamer (1997) menar är central.