Riktlinjer gällande litteratururval och förmedlingen av en litterär kanon har alltmer minskat sedan 1975 och kan av en del lärare ha ansetts försvunnit helt vid införandet av Gy11. Tidigare forskning av lärares litteraturval visar dock att det fortfarande existerar en hierarkisering av litteratur där klassiska västerländska verk kanoniseras. Majoriteten av den litteraturdidaktiska forskningen har sedan 2000-talet framför allt fokuserat på att undersöka hur elever läser snarare än vad eleverna faktiskt läser. Den här studien syftar till att undersöka om det existerar en inofficiell litterär kanon på gymnasieskolan. Studien har en fenomenografisk forskningsansats och referens-ram. Datainsamlingen skedde i form av halvstrukturerade intervjuer med sex svensklärare som arbetar på gymnasieskolor. Studiens slutsatser visar att det existerar en inofficiell litterär kanon med en stark koppling till litteraturhistoria och klassisk litteratur som kan tolkas härstamma från en kanonförmedling utifrån tidigare läroplaner, lärarutbildningar och läromedel. En litterär kanon utgår enligt lärarna från en samsyn gällande en författare eller ett verks kvalité och plats i under-visningen. Kanoniserad litteratur beskrivs även som mansdominerad och väster-ländsk samt att den säger något om historien och samhället. Lärarna uppger att deras litteraturval främst påverkas av lärarens syn på ämnet, kollegiala samtal, elevernas förkunskaper och vilken kurs de går i men även temaarbeten och litteraturens historiska förmedling. I analysen av lärarnas beskrivning av påverkansfaktorer går det att urskilja kanonaspekter där vissa verk prioriteras och anses självklara, utan en anknytning till de framlyfta faktorerna. Det går därmed att urskilja en inofficiell litterär kanon som ytterligare en faktor till litteraturvalet. / <p>Svenska</p>

Med skönlitteratur kan människan förflyttas i både tid och rum. Skönlitteratur i skolan kanhjälpa eleverna att få nya perspektiv och möta nya världar. Syftet med vår studie är att bidratill kunskap om lärares arbetssätt med skönlitteratur i klassrummet samt elevers inställningtill skönlitteratur. Studien har genomförts med kvalitativa intervjuer och enkäter med lärareoch elever i årskurs 4–6. I studien deltog sex lärare och 100 elever. Det insamladematerialet i studien har analyserats med hjälp av det sociokulturella perspektivet.Intervjuerna spelades in och transkriberades. Enkäterna och intervjuerna analyseradessedan med hjälp av innehållsanalys. Resultatet visade att lärare och elever främst är positivatill att använda skönlitteratur i undervisningen och att det finns både fördelar och nackdelarmed skönlitteratur i undervisningen. Studiens resultat visar också att det är vanligt attanvända skönlitterära böcker i litteraturundervisningen och att eleverna tycker det är ett braarbetssätt. Lärarna i studien högläser mycket för eleverna vilket också är det arbetssätt deframhäver mest.

Författare, forskare och lärare har länge lyft fram skönlitteraturs förmåga att låta läsare förstå sina egna liv och erfara andras till en grad utan motsvarighet bland pedagogiska och didaktiska redskap. Vad gäller verk som simultant kan imponera med litterär kvalité och värdegrundsfrämjande potential kan få konkurrera med Oima Yoshitokis manga Koe no katachi (sv. (En) Tyst Röst), ett påstående som denna uppsats syftar att bevisa. Genom att analysera mangan i förhållande till skolans vädegrund, gymnasiesvenskämnets kunskapskrav, samt forskning om didaktisk potential, litterär kompetens, mobbningsbekämpning och diskriminering framhäver denna studie hur väl mangan lämpar sig i gymnasiesvenskarbete. Resultaten visar att Koe no katachi kan utmana elever på sätt likvärdiga med mer konventionell litteratur (epik, lyrik och dramatik), att den har god didaktisk potential, och att den överensstämmer väl med forskares tankar om verk som utvecklar elevers litterära kompetens. Mangan ger god inblick i mobbning och diskriminring som fenomen (med specifikt fokus på diskriminering utifrån funktionsvariation, kön och könsöverskridande identiteter och uttryck), och innehåller viktiga budskap om medmänsklighet och förståelse. Slutsatsen är således att mangan skulle fungera utmärkt både för gängse skönlitteraturundervisning och värdegrundsfrämjande klassrumsarbeten, men att mangas fallande status och svåråtkomlighet i Sverige likväl gör gymnasieanvändning av den opraktisk i dagsläget.

Denna uppsats ämnar undersöka svenska gymnasieelevers attityder till litteratur i svenskämnet på gymnasiet samt hur elever tycker att litteraturundervisningen bör gå till. Resultatet visar att eleverna har en positiv attityd till litteratur och litteraturläsning generellt men att den läsning som sker i skolan uppfattas som tråkig och ett måste. Vidare visar resultatet en oenighet när det kommer till litteraturundervisningen. Vissa anser att eleverna borde ha större frihet när det kommer till vad som ska läsas och andra anser att läraren bör styra innehållet i litteraturundervisningen.

This study aims to develop knowledge about the teaching of literary history in upper secondary school. Sub-study I explores: What content is foregrounded when upper secondary school teachers of Swedish introduce literary history? And what significance can different teaching content have for sparking interest? Sub-study II explores: What teaching content sparks students’ interest in literary history? And what other aspects of the teaching spark their interest in literary history according to the students themselves? The study is framed by didactics and curriculum theory and also theories about interest and teaching. The material consists of video recordings from ten different lessons when upper secondary teachers were introducing literary history in the course Swedish 2. The experiences of upper secondary school students of the teaching were collected using questionnaires and interviews. All students were enrolled in university preparation programmes in a medium-sized Swedish city. The results of the analysis in Sub-study I show a wide range of potential literary history teaching content. The study thus contributes new empirical knowledge about what forms (in terms of its content) literary history can take in its teaching. In the past, Swedish as a subject has been discussed to a large extent in relation to the conceptions of the subject of Swedish as a skills subject, as a cultural heritage subject, and as an experience-based subject. The results of the study are discussed in relation to these conceptions but make further contributions by concretizing the variety of teaching content that occurs in classrooms. The results of the analysis in Sub-study II show that upper secondary school students’ interest in literary history can be sparked in relation to different content in the teaching such as students experiences; intertextuality; similarities and differences between different periods; epochs, authors and works, and aesthetic elements. The analysis also revealed aspects that could be linked to the teachers’ ways of leading and organising the teaching. These were passion and engagement; content legitimation; interaction and participation; variety; structure and delimitation and grades or de-emphasis on performance. The many themes identified in Sub-study II contribute to revealing different ways of sparking interest in literary history. This is an important result in view of the fact that previous research has shown that students lack interest in literary history teaching. Together, the two sub-studies contribute to revealing new empirical knowledge about literary history teaching. Finally, there is a reflective discussion which illuminate the study in relation to different perspectives on classroom management.

Detta utvecklingsarbete tog avstamp i diskussionen om hur litteraturundervisning i svensk skola bör utformas mot bakgrund av samtidens forskningsrön och diskussioner om elevers sjunkande läsförmåga och läsintresse. Vi identifierade den estetiska läsarten som en potentiellt fundamental faktor för att göra litteraturundervisning meningsfull. Syftet med utvecklingsarbetet var att utforska om ett litteraturprojekt med gestaltande arbete och tolkningsinriktade gruppsamtal kan öppna upp för estetisk läsning av skönlitteratur i gymnasieskolans svenskundervisning. Utifrån detta syfte formulerades frågeställningarna ”Vilka uttryck för estetisk läsning har kunnat iakttas under genomförandet av vårt litteraturprojekt?” samt “Vilket didaktiskt värde kan vi se i att kombinera läsning av skönlitteratur med gestaltande arbete och tolkningsinriktade gruppsamtal?”. Analysen utgår från receptionsteoretiskt grundad litteraturdidaktisk och dramapedagogisk teori och den diskuteras utifrån tidigare forskning av relevans för projektets arbetsmetoder och diskussionen om den estetiska läsningens plats i undervisningen. Metoderna som användes för att insamla data var observation, fokusgrupper, ljud- och videodokumentation samt fältanteckningar. Utvecklingsarbetets resultat visade att ett antal olika uttryck för estetiska läsningar kunde iakttas, dels i gruppsamtalen med hjälp av Wilhelms dimensioner, dels i gestaltningsövningarna med hjälp av Boltons nivåer av drama. Det didaktiska värdet av projektets arbetssätt kan sammanfattas med konceptet kunskap i handling, gemensamt meningsskapande samt att estetiska läsningar möjliggjordes och uttrycktes.

Detta är ett examensarbete som har syfte att undersöka lärares reflektioner gällande mötet mellan elever och äldre skönlitteratur samt hur eleverna kan stöttas i mötet. Arbetet utgår från tre frågeställningar: 1.) Hur reflekterar lärare om elevers möte med äldre skönlitteratur? 2.) Hur gör lärarna sina didaktiska val gällande äldre skönlitteratur för att stötta mötet mellan elev och text? 3.) Hur kan lärarnas tillvägagångssätt gällande litteraturdidaktik förstås? Metoden för att besvara dessa frågeställningar var att intervjua fyra olika verksamma gymnasielärare och sedan sammanställa deras reflektioner i olika teman. Den samlade empirin analyserades med hjälp av ett flertal teoretiska begrepp och resultatet diskuteras därefter i slutsatsen. Diskussionen redovisar att lärarnas planering samt överväganden av stöttning gällande litteraturdidaktik sker på rutinisering och att detta kan kopplas till något som jag kallar ämnesidentitet med inspiration från en av informanterna. Detta begrepp hjälper även förståelsen av lärarnas skilda tillvägagångsätt gällande litteraturdidaktik.

Ekokritik är ett relativt outforskat område i skolan, men blir alltmer relevant med tanke på klimatnödläget. Studiens syfte är därför att undersöka den didaktiska potentialen med ekokritik i gymnasieskolans svenskundervisning samt utreda i vilken utsträckning det finns märkbara ekokritiska teman i Selma Lagerlöfs novell “En historia från Halland”. I vår studie låter vi elever analysera novellen utifrån ekokritiska frågeställningar. Langers (2011) teori om föreställningsvärldar och de tillhörande fem faserna appliceras i utformandet av metoden. I resultatet åskådliggör vi sedan var eleverna befinner sig i sina analyser och hur de tillämpar Langers faser (2011). Vi utgår från den hermeneutiska forskningstraditionen och tolkar elevernas reception av novellen. Resultatet visar att det finns ekokritiska teman i “En historia från Halland” då den skildrar människans relation till naturen. Dessutom kan vi se att det finns didaktisk potential med ekokritik i gymnasieskolan.

Syftet med studien är att undersöka hur gymnasielärare i svenska upplever gymnasieeleversförändrade läsvanor gällande läsning av skönlitteratur i skolan och på fritiden. Studien utgårpåverkansfaktorerna den tekniska utvecklingen, läroplan- och betygsreform samt lärarenslärarutbildning. Studien består av intervjuer av nio gymnasielärare i svenska och resultatetvisar att användandet av tekniska hjälpmedel, främst dator som ett läsverktyg, skiljer sigmellan olika program. Reformen i och med Läroplan, examensmål ochgymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011 (GY11) har påverkatlitteraturundervisningen genom ett minskat utrymme med allt mindre tid för läsning avskönlitteratur under lektionstid. Lärarnas fortbildning upplevs som bristfällig då ett brettsvenskämne skapar en nästintill oändlig bredd på den potentiella kompetensutvecklingen.Lärarna upplever en hög stress och en stor arbetsbelastning som resulterar i att få väljerformell fortbildning speciellt inom litteraturundervisning. Studiens visar attlitteraturundervisningens minskade utrymme skapar försämrade förutsättningar för främjandetav elevernas läslust.

Syftet med denna uppsats var att undersöka vad några lärare säger om sina arbetssätt inom skönlitteratur och hur de använder sig av dessa för att motivera till läsning och utveckla olika elevgruppers läsförmåga. Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer med fem lärare på fyra olika skolor och kommuner. Resultatet visar att alla lärare trots skillnader i bakgrunder och år i yrket använder sig av liknande arbetsätt för att motivera till och utveckla olika elevers läsförmåga inom skönlitteratur. Vår slutsats är att ett varierat arbetsätt inom litteraturundervisning gör det möjligt att motivera till och utveckla olika elever läsförmåga inom skönlitteratur eftersom olika elever lär på olika sätt och har olika behov och utgångspunkter för sin läsning. / Five teacher’s literature didaactics consideration