Kränkningar av mänskliga rättigheter är ett återkommande problem inom den psykiatriska vården. Detta för att människor som söker vård inom psykiatrin ofta har nedsatt möjlighet att föra fram sina åsikter, vilket gör det svårt att involvera dem i vården. Syftet med studien är att undersöka patienters upplevelser av den psykiatriska vården i förhållande till värden i mänskliga rättigheter. Det empiriska materialet har samlats in genom 5 kvalitativa semistrukturerade intervjuer med individer som har erfarenhet av psykisk ohälsa och psykiatrisk vård. Materialet har analyserats utifrån en tematisk analys med hjälp av värdena värdighet och empowerment, jämlikhet och icke-diskriminering, delaktighet och inkludering samt transparens och ansvarstagande. Dessa värden har även legat till grund för de teoretiska utgångspunkter som har använts för att analysera materialet. Resultatet visar att det finns både positiva och negativa erfarenheter av den psykiatriska vården. Något som framgår som positivt var att ett gott bemötande från personal som präglas av lyhördhet och bekräftande är något som stärker individens självkänsla och tillit till psykiatrin. Det som beskrivs som negativt är bland annat långa väntetider, brist på kunskap och kompetens hos personal och att inte bli tagen på allvar. Detta bidrar till minskad tillit till psykiatrin och dess personal samtidigt som det sänker individens självkänsla och förmåga att fatta självständiga beslut angående sin egen vård. Utifrån studiens resultat och tidigare forskning krävs ytterligare forskning kring hur det rättighetsbaserade förhållningssättet ska implementeras i praktiken och att det ställer krav på ökade resurser samt kunskap och kompetens hos psykiatrins personal. / Violations of human rights are a recurring problem in psychiatric care. This is because people who seek medical care psychiatry often have reduced opportunities to express their opinions, which makes it difficult to involve them in their own care. The purpose of the study is to examine patients' experiences of psychiatric care in relation to human rights values. The empirical material has been collected through 5 qualitative semi-structured interviews with individuals who have experience of mental illness and psychiatric care. The material has been analyzed based on a thematic analysis using the values of dignity and empowerment, equality and non-discrimination, participation and inclusion as well as transparency and responsibility. These values have also been the basis for the theoretical starting points that have been used to analyze the material. The results show that there are both positive and negative experiences of psychiatric care. Something that appears to be positive is that good treatment from staff that is characterized by responsiveness and confirmation is something that strengthens the individual's self-esteem and trust in psychiatry. What is described as negative are, among other things, long waiting times, lack of knowledge and competence among staff and not being taken seriously. This contributes to reduced trust in psychiatry and its staff at the same time as it lowers the individual's self-esteem and ability to make independent decisions regarding their own care. Based on the results of the study and previous research, further research is required on how the human rights-based approach should be implemented in practice and that it requires increased resources as well as knowledge and competence of the psychiatric staff.

This essay contains a comparative case study of the concept of peace education in two WestAfrican countries: Ghana and Burkina Faso. The purpose of this study is to explain, understandand investigate how peace education can contribute to peace with Ghana as an example. Thepurpose of this study is also to explain, understand and investigate the effect that the lack ofpeace education has with Burkina Faso as an example. The study will explore, investigate,analyze, compare and discuss the occurrence of peace education according to Ian M. Harris´(2004) theory and explanation of the subject in both countries to be able to describe andcomprehend the effects of peace education. The result and conclusion of this study is that peaceeducation is more common in the case of Ghana than in Burkina Faso and can have somepositive effects on communities who want to prevent conflict from developing. / Denna uppsats innehåller en jämförande fallstudie av konceptet fredsutbildning i tvåvästafrikanska länder: Ghana och Burkina Faso. Syftet med studien är att förklara, förstå ochundersöka hur fredsutbildning kan bidra till fred med Ghana som exempel. Syftet är även attförklara, förstå och undersöka effekter av brist på fredsutbildning med Burkina Faso somexempel. Studien kommer att utforska, undersöka, analysera, jämföra och diskutera förekomstav fredsutbildning i båda länderna med utgångspunkt i Ian M. Harris (2004) teori om ochredogörelse för ämnet med syfte att förklara och förstå effekter av fredsutbildning. Studiensresultat är att fredsutbildning är mer utbredd i Ghana än i Burkina Faso och kan ha vissapositiva effekter för samhällen som vill förebygga konflikter.

Syftet med denna studie var att komma till insikt, dels om hur kriget mot terrorismen har präglat diskursen kring det rättfärdiga kriget med dess särskilt utmärkande preventiva krigföring, och dels om huruvida begreppet "illegal kombattant" kan betraktas som legalt eller inte. Denna studie visar hur krigskonceptet har blivit alltmer diffust sedan det kalla kriget och hur attackerna gentemot USA den elfte september 2001 innebar en brytpunkt gällande diskussionerna kring rättfärdig krigföring. Studien visar också att begreppet "illegal kombattant", med dess preventiva syfte, tillvisso skulle kunna betraktas som legitimt i kontext till omfattningen av ovan nämnda attacker men att dess innebörd inte kan betraktas som legalt i vare sig nationell eller internationell bemärkelse. Jag har kommit till denna insikt genom att identifiera en diskursiv företeelse och lyfta fram dess legalitets- och legitimitetsaspekter och genom att identifiera en juridisk företeelse och lyfta fram syftet med dess innebörd med fokus främst på dess legalitetsaspekter. Med en diskursanalys har jag undersökt talet om det rättfärdiga kriget efter den elfte september, och genom en juridisk analys har jag prövat begreppet "illegal kombattant" gentemot nationell och internationell rätt. Dessa två analyser har fogats samman genom en samlad studie av kriget mot terrorismen och dess legalitets- respektive legitimitetsaspekter. / The purpose of this study was to come to realization on how the war on terror has characterized the discourse on Just War with its particularly distinctive preventive warfare, and also on whether the term "unlawful combatant" can be regarded as legal or not. This study shows how the concept of war has become increasingly diffuse since the Cold War and how the attacks against the U.S. on Sept. 11, 2001 represented an inflection point on the discussions of righteous warfare. The study also shows that the term "illegal combatant", with its preventive purposes, to a certain extent might be regarded as legitimate in the context of the magnitude of the above-mentioned attacks but that its content can not be regarded as legal in either a national or international sense. I have come to this realization by identifying a discursive phenomenon and highlighting its legality and legitimacy aspects and by identifying a legal phenomenon and highlighting the purpose and meaning of it, primarily focusing on its legality aspects. With a discourse analysis, I have examined the speach on Just War after September 11, and with a legal analysis, I have tested the notion of "unlawful combatant" against national and international law. These two analyzes have been consolidated in a comprehensive study of the war on terrorism and its legality and legitimacy aspects.

Syftet med den här studien var att komma till insikt om huruvida Bushadministrationens ageranden kring behandlingen av internerna i det nordamerikanska fånglägret på Kuba kan betraktas vara legala eller inte. Mina analyser visar att USA har brutit mot internationella såväl som nationella lagar.Jag har kommit till denna insikt genom att identifiera de viktigaste handlingarna – och dess syften – i anslutning till USAs ageranden och genom att jämföra dessa med internationell rätt och med USAs nationella lagar och avtal. Tre handlingar har stått i fokus; upprättandet av fånglägret på Kuba, med syfte att eliminera fångarnas konstitutionella skydd genom att internera dem utom USAs landsgränser; instiftningen av begreppet "illegal kombattant", med syfte att tillintetgöra internernas krigsfångestatus och därmed det internationellrättsliga skydd som tillfaller krigsfångar genom krigets lagar och; den hårda fysiska och psykiska behandlingen av fångarna, med syfte att erhålla information för att förhindra terrorism.Med en juridisk arbetsmetod har jag således prövat dessa handlingar mot USAs konstitution och mot instiftningen av nya nationella lagar, mot Genèvekonventionerna med dess tilläggsprotokoll och mot FN-konventioner. / The purpose of this study was to come to realization on whether the Bush administration's conduct regarding the treatment of inmates in the American prison camp in Cuba can be considered legal or not. My analysis shows that the U.S. has violated international and national laws.I have come to this realization by identifying the most important single actions – and their purposes – related to the U.S. conduct, and by comparing them with international law and U.S. national laws and agreements. Three single actions have been in focus; the establishment of the prison camp in Cuba, with the purpose to eliminate the prisoners' rights to constitutional protection by detaining them outside U.S. land borders; the establishment of the term "unlawful combatant", with the purpose to eliminate the prisoners' POW status, and thus the international legal protection accruing prisoners of war within the laws of war and; the rough physical and psychological treatment of the prisoners, in order to obtain information to prevent terrorism.With a legal method of working, I have thus tested these actions against the U.S. Constitution and the establishment of new national laws, against the Geneva Conventions and its additional protocols, and against UN conventions.

Denna uppsats belyser problemet med användandet av begreppen EU-medborgare och EU-migrant, samt vad det är som avgör huruvida man skall bli betraktad som antingen det ena eller andra. Det råder fri rörlighet för alla EU-medborgare mellan medlemsstaterna, det skapar problem när grupper som rent juridiskt inte klassificeras som medborgare, och i stället klassificeras som migrant. Skillnaden mellan att vara EU-medborgare och EU-migrant är bland annat att det skiljer sig i åtnjutandet av det sociala skyddsnätet. Romer används som ett exempel genom hela uppsatsen då de har en historia som inte påminner om någon annan, samt för att det är ett aktuellt ämne i dagens EU. Genom en komparativ studie mellan två välfärdsstater, samt en diskursanalys där Benhabibs teori ”the rights of others” appliceras diskuteras huruvida alla inom EU kan åtnjuta de mänskliga rättigheterna. Benhabibs teori tydliggör nationalstaters rädsla gentemot det främmande och bekräftar att det sker en kränkning av de mänskliga rättigheterna när människor saknar medborgarskap. Slutsatsen av denna studie är att orsaken till att romska grupper ofta faller utanför det skyddsnät som finns är på grund av avsaknaden av subjektivitet. Nationalstater ser ofta romska grupper som icke-hanterbara och det smittar av sig på civilsamhället och den generella attityden gentemot romer är negativ. / This thesis highlights the problem with the use of the concepts “EU-citizen” and “EU-immigrant”, as well as what determines whether someone should be considered one or the other. Since freedom of movement is granted EU-citizens between member states, problems arise when groups that technically do not qualify as citizens, but are classified as migrants, utilize the freedom of mobility. The difference between being classified as an EU-citizen vs an EU-immigrant is the differences in the ability to enjoy the social safety net provided by the state. The Roma people will be used as an example throughout the thesis, as the history of the group is unique, and it is currently a topic of discussion in the EU.Through a comparative study of welfare states, along with a discourse analysis utilizing Benhabib’s theory of ”the rights of others”, a discussion will examine whether everyone in the EU have the opportunity to enjoy human rights.Benhabib’s theory clarifies the nation state’s fears of that considered foreign and confirms the violations of human rights that occur when people lack citizenship.The conclusion of the study is that the reason Roma groups often fall outside the social safety net is because the lack of subjectivity of states. Nation states often view Roma groups as non-manageable, the perception rubs off on civil society and generates generally negative attitudes towards the Roma.

Denna uppsats hade som syfte att undersöka religionsfriheten som lag och rättighet baserat på hur den framställts i artikeln ”Avskaffa lagen om religionsfrihet”. Undersökningen utgick ifrån tre frågeställningar. Den första handlade om huruvida religionsfrihet medför att religiöst troende har större friheter än icketroende. Det visades på att religionsfriheten erbjuder samma frihet för alla och envar, individens frihet att ha den relation till religion som eftersträvas av densamme. Lagen om religionsfrihet visades syfta till att i möjligaste mån tillgodose denna frihet. Att det skulle medföra större friheter för religiöst troende visade sig vara en feltolkning av begreppets innebörd och struktur. Den andra frågeställningen behandlade huruvida lagen om religionsfrihet är logiskt inkonsekvent. Undersökningen visade att så inte är fallet, utan religionsfrihetens logiska konsekvens ansågs inte vara tillräckligt verklighetsförankrad för att kunna ge ett tydligt svar på hur frågan bör ses. Tre modeller för hur man kan förstå religionsfrihet i samspelet barn-föräldrar presenterades. En variant av livstolkningsmodellen underströks och argument för att huvudansvaret måste ligga hos föräldrarna lades fram. Den tredje och avslutande frågeställningen behandlade huruvida begreppet religionsfrihet bidrar med någon mänsklig rättighet som inte redan är skyddad av övriga rättigheter, i artikeln utgjorda av tanke-, mötes- och föreningsfriheten. Undersökningen visade att religionsfrihet inte kunde reduceras till summan av några av dess komponenter. Efter en genomgång av olika perspektiv på frågan konstaterades att även om religionsfrihetens tillämpning kan vara svår att precisera, så utgör den en form av helhetsbegrepp som inte är reducerbart till tankefrihet, mötesfrihet och föreningsfrihet.

This study aimed to examine the implementation of the Human Rights Based Approach (HRBA) in the project “Improved WASH Services in WAU and WAR Districts”, focusing on sustainable water and sanitation in Sierra Leone. Through a content analysis of the project evaluation report, the integration of HRBA principles in planning, implementation and results was examined. The results showed that HRBA was applied to some extent in the project, in particular by involving local people in decision-making and emphasizing their rights to water and sanitation. This inclusive methodology increased participation and ownership among the communities. However, it also identified challenges, such as a lack of resources and training, which hindered a more complete integration of HRBA. The analysis highlighted the importance of continuing to work on strengthening HRBA in development projects and addressing the challenges that hinder its effective application. Despite progress in promoting human rights through HRBA, there is still a need to overcome obstacles that can undermine its effectiveness. The conclusion highlighted that HRBA has the potential to be a powerful method for advancing human rights in development, but that its success depends on careful mainstreaming and monitoring. / Denna studie syftade till att undersöka implementeringen av Human Rights Based Approach (HRBA) i projektet "Improved WASH Services in WAU and WAR Districts", med fokus på hållbar vatten och sanitet i Sierra Leone. Genom en innehållsanalys av utvärderingsrapporten för projektet granskades integrationen av HRBA-principer i planering, genomförande och resultat. Resultaten visade att HRBA tillämpades i viss utsträckning i projektet, särskilt genom att involvera lokalbefolkningen i beslutsfattandet och betona deras rättigheter till vatten och sanitet. Denna inkluderande metodik ökade deltagandet och äganderätten bland gemenskaperna. Dock identifierades också utmaningar, såsom bristande resurser och utbildning, som hindrade en mer fullständig integration av HRBA. Analysen betonade vikten av att fortsätta arbeta med att stärka HRBA i utvecklingsprojekt och adressera de utmaningar som hindrar dess effektiva tillämpning. Trots framsteg i att främja mänskliga rättigheter genom HRBA, finns det fortfarande behov av att övervinna hinder som kan underminera dess effektivitet. Slutsatsen framhävde att HRBA har potential att vara en kraftfull metod för att främja mänskliga rättigheter i utvecklingsarbetet, men att dess framgång är beroende av en noggrann integrering och övervakning.

No description available.

The aim of this study is to analyze the concept of antiracism and explore what characterizes the kind of antiracism that the empirical examples presented in this study represent. The empirical examples are instances of what I call antiracist actors. They are rooted in civil society, but also have strong connections with the government through government funding. The empirical data has been gathered through both qualitative and quantitative methods, mainly in the form of a survey and interviews. In order to explore the antiracist actors I have focused on three themes: (1) the shapes and forms of racism, (2) antiracism as a phenomenon, and (3) antiracism as a social arena. Through these themes I have gathered information about how the antiracist actors interpret their activities and the context in which they are working. On the subject of the shapes and forms of racism, I establish that racism is a concept that is hard to define. The antiracist actors lack a common language regarding racism, which affects the antiracist rhetoric. Regarding antiracism as a phenomenon, I conclude that the antiracist strategies mainly consist of three components: (1) knowledge is used as a strategic instrument internally to strengthen the volunteers, (2) knowledge is spread externally to increase awareness of racism, and (3) the antiracist actors deconstruct racist beliefs when opposing racist opinions. Finally, I research antiracism as a social arena and study civil society and theories about social movements in order to explore organizational aspects of the antiracist actors. Using Alberto Meluccis’ social movement theories, there is some evidence to support the thesis that the antiracist actors could be defined as part of an antiracist movement. However, overall there are stronger arguments to suggest the opposite, mainly since the antiracist actors are not in opposition to one or more adversaries. Instead they work with target groups, sometimes targeting the general public, sometimes specific groups like children in a certain school. The main conclusion from my study in this respect is that the antiracist actors are part of what I call association-driven antiracism. The associationdriven antiracism is characterized by non-violent methods and the antiracist actors do not focus on racist adversaries, instead they work with target groups trying to influence them in an antiracist way. The association-driven antiracism secures its continuity through networks, since many activities are project-based and only last for a limited period of time. Also, the antiracist actors are not representatives of particular political parties, instead they gather around the question at hand, antiracism. The antiracist actors within the association-driven antiracism are in close collaboration with the government and partly finance their activities with government funding. This collaboration can be explained as a positive steering process, the rulers (the government) and those who are ruled (the antiracist actors) agree on an antiracist ideology and work in the same direction.

Today, an estimated 65,3 million people are reported as forcibly displaced globally. This figure includes 40,8 million people who are considered to be internally displaced within their own country and therefore rely upon the protection of their state. State sovereignty implies that the main responsibility for the protection of its people lies with the state. In situations where the state fails or is unwilling to fulfill its duty to protect the population, the principle of Responsibility to Protect (R2P) can be applied to prevent genocide, war crimes, ethnic cleansing and crimes against humanity. The purpose of this study is to review to what extent R2P provides protection for the rights of internally displaced persons and how R2P relates to the notion of human security. The theoretical framework is based on the concepts of human dignity, sovereignty, human security and R2P. Argumentation analysis was used in order to be able to compare the different arguments within the R2P discourse to determine whether the principle provides legitimate means for protection or not. The study shows that R2P provides several legitimate means for the protection of internally displaced people. Especially when it comes to measures preventing people from becoming displaced. However, the protection measures towards people already internally displaced can in several instances be regerded as insufficent and illegitimate. This is mainly due to the fact that the UN can undermine the legitimacy of the principle e.g. by obstructing aid support with veto decisions or lack strategies for reconstruction. The cooperation with other actors (AU, ICC) also shows that the protection of internally displaced persons may vary between states.