Detta är ett examensarbete av undersökande karaktär för att se i vilken riktning man kan gå när man utformar mötesplatser i det offentliga rummet i nya stadsdelar. Utgångspunkten för detta arbete är den nya stadsdelen Ebbepark som håller på att byggas i Linköping i Östergötland. I Ebbepark kommer människor båda att bo och jobba. I studien undersöks om det finns några gemensamma nämnare mellan dessa två grupper (boende och anställda på företag i Linköping) och hur de idag träffar andra människor i sin närhet. Vad som även undersöks är hur de tänker kring hur dessa mötesplatser skulle kunna utformas och vad man skulle kunna göra på en sådan mötesplats. De två undersökta grupperna får även möjligheten att reflektera över om urbana odlingar skulle kunna vara ett inslag i dessa mötesplatser och vad de tror att urbana odlingar skulle kunna bidra med för dem. Från resultaten av den enkätundersökning som har genomförts har det visat sig att det inte återfinns någon signifikant skillnad på någon av frågorna mellan de två olika grupperna i studien. Att det inte finns någon signifikant skillnad mellan grupperna leder till att man enklare kan se i vilken riktning som mötesplatserna kan utformas. Detta kan man då göra genom att studera medelvärden för respektive kvantitativ fråga i enkäten. Det blir även intressant att studera de identifierade teman från en tematisk analys på den kvalitativa delen av enkäten. Detta för att erhålla en djupare förståelse för hur respektive enskild individ resonerar. Från de kvantitativa resultaten ser man att deltagarna överlag ställer sig positivt till växter i närheten av där de jobbar och bor. Det framkommer även att det redan finns några mötesplatser där deltagarna jobbar respektive bor men att de skulle kunna tänka sig fler. Vidare anser de att det finns en poäng med att boende och de arbetande i samma område beblandas och umgås med varandra. Från den tematiska analysen framkom att en mötesplats för de tillfrågade försöksdeltagarna antingen var en plats där man bara kunde vara, umgås och prata med andra människor. Det andra identifierade temat var att man på en mötesplats samlas kring någon form av aktivitet. Dessa två identifierade teman pekar antingen på lågintensiva eller högintensiva mötesplatser. När man vidare studerar fler av de teman som uppkom i analysen så träffades människor ofta i samband med måltider. När de tillfrågades vad man kunde göra på en mötesplats så menade flera personer att de ville prata med andra människor och ville gärna fika. Detta är mer i linje med de lågintensiva mötesplatserna där man inte behöver träffas kring en given aktivitet. Denna kandidatuppsats är ett examensarbete som har genomförts tillsammans med Vissheim och Sankt Kors Fastighets AB. Vissheim är ett nystartat företag som har tagit fram en lösning för autonom odling. Sankt Kors är det företag som driver byggnationen av den nya stadsdelen Ebbepark i Linköping, Östergötland.

Den här masteruppsatsen utgår från antagandet att offentliga mötesplatser genom boendesegregation kan verka som plattform i syfte att skapa sociala sammanhang och en sammanhållen stad. Vidare antas kultur- och fritidsaktiviteter vara ett redskap på offentliga mötesplatser för att involvera medborgare i gemensamma aktiviteter. Genom att tillämpa innehållsanalys av plandokument samt intervjuer har kommuners vision och tillämpning av offentliga mötesplatser och kultur- och fritidsaktiviteter undersökts i studiens två fallstudier Stockholms stad, Hammarby Sjöstad och Huddinge kommun, Flemingsberg. Studiens resultat visar på kommunernas tydliga koppling mellan boendesegregation och tillämpandet av offentliga mötesplatser. Kommunerna visar en medvetenhet om att offentliga mötesplatser kan formas och utvecklas i syfte att balansera ut effekten av den rådande boendesegregationen i området. På samma sätt anser kommunerna att kultur- och fritidsaktiviteter på offentliga platser är ett användbart redskap till att förena och utveckla tolerans och tillit mellan människor. En problematik är dock att kommunerna allt oftare väljer att sälja av sin mark till privata aktörer, vilka arbetar efter andra värden än kommuner. / This master thesis assumes that public meeting places through housing segregation can act as a platform in order to create social contexts and a cohesive city. Furthermore, cultural and leisure activities are assumed to be a tool in public venues for involving citizens in joint activities. By applying content analysis of planning documents and interviews, municipalities' vision and application of public venues and cultural and leisure activities have been investigated in the two case studies of Stockholm, Hammarby Sjöstad and Huddinge, Flemingsberg. The study results show the municipalities' clear link between housing segregation and the application of public meeting places. The municipalities show awareness that public meeting places can be shaped and developed in order to balance the impact of the current housing segregation in the area. In the same way, the municipalities consider that cultural and recreational activities in public places are a useful tool for reconciling and developing tolerance and trust among people. One problem, however, is that the municipalities are increasingly choosing to sell their land to private actors who work for other values ​​than municipalities.

The aim of this master thesis in Library and Information Science is to develop deeper knowledge of what is enabling or limiting the volunteer activities Lending an Uppsalabo. The perspective used is to understand how the volunteers’ involvement in new innovative services can expand the democratic work of the library. Furthermore, the intention is to examine whether the meetings between newly arrived and local residents, according to the volunteers' opinions, strengthen social ties and networks and whether links between newly arrived and Swedish society arise through the volunteers' cooperation with the public library. Qualitative semi-structured interviews were conducted with eight volunteers located in Uppsala. The interviews, together with volunteers’ reports were analysed and the method for analysing was theory driven and discussed with a set of theoretical concepts; bridging social capital, integration, high- and low-intensive meeting places and linguistic competence, which provided opportunities for interpreting the empirical material from different perspectives and accomplishing a theoretical discussion. The results show, according to the analyses of the volunteers' statements, that the meetings between newly arrived and local residents can strengthen social networks and create links between the newly arrived and Swedish society, which favors both communicative and social integration. Furthermore, according to the volunteers' opinions, the volunteers’ desk with its place in the library provides an arena for low-intensity meetings serving as a social meeting place and a place for language development. Additionally, through active citizenship, the volunteers wanted to create a new activity within the society to help newly arrived to integrate into society and this is one of the motive for participation.

Det brottsförebyggande arbetet har stött på stora utmaningar i att förebygga att barn och unga rekryteras till kriminella gäng. Genom att arbeta förebyggande i tidiga åldrar och stärka barns prosociala utveckling minskar risken att unga individer utvecklar antisocialt beteende. I en mindre kommun i Sverige arbetar personal på mötesplatser, tidigare benämnt ungdomsgård, med att stärka barn och ungas prosociala utveckling. Detta arbete utformas utifrån den sociala utvecklingsmodellen [SDM]. Syftet med studien är att undersöka hur personal på mötesplatser upplever sitt arbete med att stärka barn och ungas prosociala utveckling, och hur detta kan minska nyrekrytering till kriminella gäng. Analysen baseras på fyra intervjuer. Resultaten visar att det går att arbeta med modellen för att stärka barn och ungas prosociala utveckling. Respondenterna lyfter att barn och unga behöver känna att de hör hemma någonstans och ser att mötesplatserna kan utgöra ett positivt sammanhang för dem att utvecklas i. SDM strukturerar arbetet och ger möjligheter till att minska unga individers sårbarhet för gängrekrytering, men det förebyggande arbetet måste börjas tidigt. / It is challenging to prevent youths' from getting recruited to criminal gangs. Strengthening youths' prosocial development will in parallel reduce the risk of developing antisocial behavior. In a small municipality in Sweden, youth centers are working to strengthen youths' prosocial development. Their work is based on The Social Development Model [SDM]. The purpose of the present study was to investigate how staff at these youth centers work to strengthen prosocial development in youth, and how this can reduce recruitment to criminal gangs. Four interviews with staff from the youth centers were carried out. Results showed that by employing the SDM enhances youths’ prosocial development. Youths explicitly have a need to feel that they belong somewhere. Respondents also expressed that their work with SDM at the youth centers creates a positive context where youth can develop. SDM provides structure and reduces vulnerability in youth which in turn hinders gang recruitment. Nonetheless, in order for the prevention to be successful, it has to start early.

Bakgrund: Äldre kvinnors psykiska hälsa hade till stor del ett sämre utgångsläge före covid-19-pandemin och påverkades mer negativt än mäns psykiska hälsa under covid19-pandemin. Syfte: Att ta reda på hur äldre kvinnor upplevde att deras psykiska hälsa påverkades under covid-19-pandemin, när de inte kunde besöka mötesplatser för seniorer. Metod: Semistrukturerade intervjuer med åtta kvinnor (72–90 år) boende i Eskilstuna kommun genomfördes i februari 2023. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i två teman: Isolering försvårar hantering av oroskänslor och Förmåga att hantera, acceptera och anpassa skyddar och leder till att livet kan gå vidare. Temana visar att både negativ och positiv påverkan på kvinnornas psykiska hälsa förekom. Upplevd isolering orsakade mest negativ påverkan och var svårast att hantera. De positiva aspekterna copingstrategier, resiliens och livsförändringar framträdde och kunde underlätta hanteringen av negativa upplevelser som ensamhet, saknad, oro och rädsla. Slutsats: Positiva aspekter av psykisk hälsa såsom copingstrategier och resiliens skyddade äldre kvinnors psykiska hälsa under covid-19-pandemin. Men upplevd isolering försvårade hanteringen av livssituationen som rådde och kunde leda till psykisk ohälsa. Därmed är isolering ett viktigt område att fokusera på i fortsatta studier om äldres psykiska hälsa. Sveriges kommuner kan lära sig av covid-19-pandemins påverkan på äldres psykiska hälsa i framtida planering av seniora mötesplatsers verksamheter. / <p>Betyg i Ladok 230602.</p>

Den här studien undersöker hur det uppdelade universitetet i Malmö kan knytas samman. I dagsläget finns det bristande forskning om campusområden, men det finns framförallt en kunskapslucka vid forskning kring att knyta samman ett uppdelat universitet. Malmö universitet har två universitetsområden med över två kilometer emellan och en tydlig koppling mellan dem saknas. Det här är en undersökning om vad som skulle kunna binda samman de två universitetsområdena, samt hur fysisk förändring skulle kunna skapa fler platser och bättre sammanhållning för alla studenter vid Malmö universitet.Genom metoder som intervjuer, fallstudier, litteraturforskning och observationer har vi fått en bred bild, både av Malmö som studentstad men också kring hur andra städer planterat sina universitet. Via intervjuerna har vi fått en praktisk kunskap kring vad studenter vid Malmö universitet tycker om situationen. Att universitetet känns splittrat och att man gärna hade sett fler platser i staden för studenter att vara på. Intervjuer med kunniga inom ämnet har resulterat i en fördjupad förståelse för hur man på bästa sätt kan utveckla universitetets identitet i staden. Fallstudier av städerna Örebro, Växjö samt Kristianstad har kompletterat studien med strategier från andra fall. Via dessa har vi kunnat göra jämförande studier och kommit fram till vad som är attraktivt i universitetsmiljön. Studien har visat att det saknas en koppling mellan de två områdena och att rörelsen mellan dem är näst intill obefintlig. Genom strategiska lösningar som utveckling av wayfinding och stråk samt nya samlingsplatser kan områdena kännas mer attraktiva och enhetliga. Utveckling av ett stråk genom city blir den röda tråden mellan områdena. Fysiska platser i form av studierum både utomhus och inomhus, studentcafeer, studentpubar och bostäder är viktiga knutpunkter för att skapa samlingsplatser för alla universitetets studenter. Via tillfälliga event och mötesplatser kommer det skapas fler möjligheter för studenter att träffas. Arbetet har resulterat i ett stråk som blir den röda tråden mellan områdena, en tråd som kompletteras med mötesplatser och studierum i stadskärnan där studenterna känner att de får ta plats. Det blir en sammanknytning mellan områdena som även påminner stadens medborgare att Malmö är en studentstad. / his study examines how the divided university city of Malmö can be linked together. At present, there is a lack of research on campus areas, but there is above all a gap of knowledge in research on linking a divided university. Malmö university has two campus areas that are divided by two kilometers and a clear connection between them is missing. This is a study of what could connect the two campus areas, and how physical change could create more places and better cohesion for all students at Malmö university. Through the methods of interviews, case studies, literature research and observations, we have created a broad picture, both of Malmö as a student city but also of how other cities have planned their universities. Through the interviews, we have gathered practical knowledge about what students at Malmö university think about the situation. A common theme was that the university feels divided and that they lack areas aimed for university students in the city. Interviews with experts in the subject have resulted in an in-depth understanding of how to best develop the university’s identity in the city. Case studies of the cities of Örebro, Växjö and Kristianstad have supplemented the study with strategies from other university cities. We have then been able to do comparative studies and arrive at what is attractive in the university environment. The study has shown that there is no connection between the two campus areas in Malmö and that the movement between them is almost non-existent. Through strategic solutions such as the development of wayfinding and “stråk” as well as new meeting places, the areas can feel more attractive and uniform. Development of a route through the city becomes the common thread between the areas. Physical places in the form of study rooms both outdoors and indoors, student cafes, student pubs and student housing are important hubs for creating places to gather all of the university’s students. Through temporary use, such as events and meeting places, more opportunities will be created for students to meet. The work has resulted in a “stråk” that becomes the common thread between the areas, a thread that is supplemented with meeting places and study rooms in the city center, where students feel that they are allowed to take place.There will be a connection between the areas that also reminds the city’s citizens that Malmö is a city with students.

LGBTQ+-youth under the age of 18 is a vulnerable group with few accessible meeting-places. We wanted to examine the library’s role in facilitating a meeting-place for this group, through qualitative interviews with various library personnel. The in-terviews were analyzed using Braun &amp; Clarkes (2006) process for thematic analysis. Audunson’s definition of the library as a low-intensity meeting place was used as basis for our understanding of the function of the public library. The result indicated that the library personnel focused more on creating safe spaces for LGBTQ+ youth, rather than a meeting place specifically. We identified four themes used to create these spaces: knowledge about the group and their needs, activities aimed at the group, an ability to establish social connections with the individual people and a clearly visible position in favor of LGBTQ+-rights.

Flera av de höghusområden som byggdes under miljonprogrammet har kritiserats för sin bristfälliga utformning och närapå bortglömda utemiljöer. Flera av gårdarna saknar sociala mötesplatser anpassade för de människor som bor i områdena idag, vilket minskar möjligheten till social interaktion mellan de boende. Därtill är grönstrukturen dåligt planerad och saknar en variation, vilket innebär att det finns en låg biologisk mångfald och svaga ekosystem.  Syftet med detta arbete är att undersöka hur bostadsgården i ett miljonprogramsområde kan bidra till social och ekologisk hållbarhet genom implementering av sociala mötesplatser och gröna element. För att ta reda på detta har en metodkombination använts där kunskap om ämnet har inhämtats genom en kunskapsöversikt. Kunskapsöversikten har utgjort grunden för en platsanalys där data har inhämtats genom observationer samt inventeringar av bostadsgården i miljonprogramsområdet Kungsmarken, Karlskrona. Med dessa metoder har bostadsgårdens styrkor och svagheter kunnat identifieras och utifrån dessa har vision, mål och strategier formulerats. Dessa har sedermera legat till grund för de gestaltningsförslag som presenterats.  Vårt arbete visar att det finns flera faktorer som bidrar till en mer ekologiskt och socialt hållbar bostadsgård. Sådana faktorer är exempelvis urbana odlingar, varierande växtarter, mötesplatser anpassade för den mänskliga mångfalden samt platser som uppmuntrar till fysisk aktivitet. Gestaltningsförslagen ger en bild av att det går att förena de två perspektiven, men att det också kan uppstå vissa intressekonflikter när de två perspektiven kombineras.

Föreliggande arbete ingår i ett större projekt av fyra enskilda arbeten om Sorgenfri industriområde. De fyra delarna är: -Brukare: Boende -Brukare: Småföretag -Fastighetsföretag -Kontinentalbanan Detta arbete lyfter fram de boendes vardagskunskap, med ansats ur ett fenomenologiskt perspektiv. De inslag som de boende prioriterar om de får vara med och planera ett nytt bostadsområde bl.a. av: -Att det finns grönstruktur och naturliga mötesplatser -Att bostadsområdet är tryggt ur både sociala och fysiska aspekter -Att det finns närservice i olika former - Att bostadsområdet anpassas så att kategoriboende ej uppstår -Att bostadsområdet har en genomströmning av människor, så att det blir en levande stadsdel Den största vikten ligger på de boende. För att få fram de boendes vardagskunskap har participatoriska metoder använts. Boendeinformanternas berättelser grundar sig på deras Lebenswelt när de för över sin nuvarande livssituation till ett eventuellt blivande bostadsområde. / This work is a part of a larger project of four separate reports with reference to Sorgenfi industry area. The four parts are as follows: -Users: Local residents -Users: Small companies -Realty Management companies -Continental Rail Line This work emphasizes the residents' everyday knowledge from a logical perspective. The residents main concerns, if they are allowed to participate in the planning of a new residential area, are: -That there are green areas and natural meeting areas. -That the residential area is safe, from both social and physical aspects. -That there is a diversity of different services nearby. -That the residential area is adjusted in the way that no categorising arises. -That the residential area has a flow of people so it becomes a dynamic area.The importance lies within the residents. Participating methods has been used to learn about the residents' Community Awareness. The residents' statements are based on their own experience of life if they transfer their present life situation to a new possible residential area.

Under 1950- och 1960-talet byggdes det många stadsdelstorg och centrum i Sverige tack vare den växande ekonomin som rådde i landet. Ett flertal av dessa platser är idag folktomma och ödsliga. Agö torg som ligger i Brynäs centrum är ett exempel på ett stadsdelstorg och centrum som byggdes under denna perioden och har sedan dess i stort sett förblivit oförändrat. Torget är ingen naturlig mötesplats i Gävle och det utnyttjas idag dåligt. Torget fungerar till största del som transportsträcka för de boende i stadsdelen för att komma till den service som finns i direkt anslutning till torget. Ett bra utformat torg är en plats där möjligheten för möten mellan människor är god och där det finns en attraktion och en funktion som inspirerar till att besöka och vistas på platsen. Torg är en del av det offentliga stadsrummet och är viktiga ingredienser i en stad för att öka livskvalitén. Syftet med denna studie är därför att ta reda på hur torget och centrumet kan utvecklas till en levande och användbar plats för de boende i stadsdelen och besökare. Två gestaltningsförslag har tagits fram. Ett gestaltningsförslag är baserat på mina egna kunskaper och ett gestaltningsförslag togs fram med hjälp av litteratur inom ämnet samt en inventering, enkät och observationer. Observationerna utfördes enligt Gehl och Svarres metoder. Förslagen jämfördes sedan mot nollalternativet, d.v.s. hur torget ser ut idag och hur det används idag. Detta gjordes med hjälp av multikriterieanalys (MKA) i form av analytisk hierarkisk process (AHP), observationer och en enkät som delades ut till besökare till torget. Resultatet efter AHP visar att både mitt förslag och förslaget som bygger på teori och metodik är en klar förbättring mot hur platsen är idag. Viktiga faktorer för att göra torget till en attraktiv mötesplats är tillgänglighet, trygghet, grönska, attraktioner samt kontemplation. Med den teoretiska bakgrunden och den insamlade empirin som underlag till ett gestalningsförslag som enligt den gällande landskapskonvetionen tar vara på natur och kulturvärden förefaller det finnas goda möjligheter att genomföra en förändring av Agö torg till en attraktiv mötesplats med gestaltningsförslagen som utgångspunkt. En förutsättning för att lyckas är att medborgarna fortsätter att engageras i utforming och framtida användning av Agö torg. / During the 1950s and 1960s, many urban squares and centers in Sweden were built thanks to the growing economy prevailing in the country. A number of these places are today desolate. Agö Square, located in Brynäs, is an example of a district square and center built during this period and has since then largely remained unchanged. The square is not a natural meeting place in Gävle and is currently being poorly used. The square works largely as the distance of transport for the residents of the district to get to the service that is directly adjacent to the square. A well-designed square is a place where the opportunity for meetings between people is good and where there is an attraction and a function that inspires to visit and stay on site. Squares are part of the public realm and are important ingredients in a city to enhance the quality of life. The purpose of this study is, therefore, to find out how the square and the center can be developed into a vivid and useful meeting place for residents of the district and visitors. Two proposals have been produced. The first proposal is based on my own knowledge and the second proposal were made using literature and an inventory, survey and observations. Observations were conducted according to Gehl and Svarre’s methods. The proposals were compared with the zero alternative, i.e. what the square looks like today and how it is used today. This was done using the multicriteria decision analysis (MCDA) through analytic hierarchy process (AHP), observations and a questionnaire that were distributed to visitors to the square. The result of the AHP shows that both my proposal and the proposal based on theory and methodology are a clear improvement in the way the site is today. Important factors for making the square an attractive meeting place are accessibility, security, greenery, attractions and contemplation. With the theoretical background and the collected empirics as the basis for a proposal which, according to the current landscape convention, takes on nature and cultural values, there seems to be good opportunities for implementing a change of Agö square into an attractive meeting place with the design proposals as a starting point. One prerequisite for success is that citizens continue to be engaged in the design and future use of Agö Square.