Syftet med studien var att undersöka hur aktiva matematiklärare uppfattar elever med intresse och fallenhet för matematik i skolan. Det andra syftet var att få en bild av vilka möjliga faktorer det finns som kan hindra de här eleverna från att visa deras utvecklade förmågor. De teorier som ligger till grund för studien är den sociokulturella teorin och teorier om särbegåvning. I de teorierna om särbegåvning lyfts bland annat vad begreppet ”matematiska förmågor” innebär och om deras utvecklingsbarhet. Studien inspireras av en kvalitativ ansats och bygger på enkätundersökning med kombination av öppna samt slutna frågor bland de aktiva matematiklärarna. Respondenterna består av femton lärare från olika grundskolor. Respondenterna är eniga kring frågan om elevernas engagemang och intresse för matematik är det som är det roligaste i undervisningsprocessen. Det motsatta förhållandet, dvs om det svåraste inom matematikundervisningen har större spridning bland svaren från respondenterna. Bland respondenterna har en genomgång med alla elever, en laborativ lektion i grupper samt ett grupparbete med speciella uppgifter nämnts som mest brukbar undervisningsmodell. De respondenterna som har upplevt ett möte med de särbegåvade barnen ger gemensamma karakteristiska drag om de här eleverna. Betoningen ligger på hög prestation och deras synlighet. De flesta av respondenterna är överens att det kan finnas särbegåvade elever med inlärningssvårigheter. Bland de faktorerna det fanns i enkäten, har ”otillräckliga resurser i skolan” ledande position som något som hindrar lärarna att upptäcka dessa barns speciella förmågor. Men även kulturell attityd, språksvårigheter och annat modersmål har varit uppmärksammat bland respondenterna. En tredje del av respondenterna har uppgett att de aldrig har träffat någon elev med fallenhet för matematik.

Syftet med följande arbete är att undersöka om schackspelande kan höja elevers nivå imatematik och av den anledningen skulle kunna praktiseras under skoltid. Arbetet geren översikt av tidigare forskning om kopplingar mellan matematik och schack. Metoden som används i föreliggande undersökning är semikvalitativa intervjuer med åtta lärare.Resultaten från litteraturundersökningen antyder att schack främjar matematiskaförmågor. Resultaten från lärarintervjuerna visar att lärarna kunde se en ökning avkoncentrationsförmågan hos eleverna den termin de hade schack på schemat. Till vissdel kunde även en förbättring av självförtroende och matematiska förmågor skönjas.Nyckelord: Matematik, schack, matematiska förmågor, koncentration, självförtroende,skolämne.

Syftet med studien är att undersöka i vilken utsträckning de fem matematiskaförmågorna förekommer i läromedlen och vilka möjligheter detta ger eleverna attutveckla de fem matematiska förmågorna som Skolverket specificerar i det centralainnehållet och som krävs för att skapa en god matematisk kompetens. De femmatematiska förmågorna som är centrala i studien är kommunikationsförmågan,problemlösningsförmågan, resonemangsförmågan, metodförmågan ochbegreppsförmågan.Ansatserna i studien är både kvalitativa och kvantitativa och grundar sig i detsociokulturella perspektivet samt den kognitiva utvecklingspsykologin.Resultatet identifierar vilka möjligheter två läromedel ger eleverna att få utvecklaförmågorna men också om läromedlet ger uttryck för de förmågor som är centrala istudien. I resultatet framkommer det att läromedlen ger uttryck för samtligaförmågor, dock uttrycks en förmåga mindre i båda läromedlen vilket resulterar i attmöjligheten att utveckla förmågan för eleverna är mindre.Slutsatsen antyder på att båda läromedlen syftar till att utveckla förmågorna även fastde är uppbyggda på olika sätt. Vi kunde även dra slutsatsen att en förmåga uttrycktesmindre och gav mindre möjlighet till eleverna att utveckla, vilket varkommunikationsförmågan.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskolepersonal uppmärksammar och stöttar matematik i vardagliga utomhusaktiviteter. I studien har det framkommit att förskolepersonalens attityd, inställning samt förhållningssätt till matematik har betydelse för barns matematiska lärande. Studiens utgångspunkt är Bishops kulturteoretiska perspektiv. Resultatet som är genomgående är att matematikundervisning förekommer i förskolan i vardagliga situationer men även att det krävs matematiskmedvetenhet av förskolepersonal. Det ställer krav på förskolepersonal att arbeta mot läroplanens mål samtidigt som de inspirerar barnen matematiskt.

Syftet med detta examensarbete är att se hur det multimodala lärandet uttrycker sig i vardagsmatematik med hjälp utav tre frågeställningar. Med hjälp utav de tre frågeställningarna vill vi ur ett barn - och pedagogperspektiv belysa deras tankar kring matematik. Vi vill även som blivande KME-lärare se hur pedagogerna på förskolan använder sig utav estetiska uttryckssätt för att belysa matematik för barnen. Samt om de kombinerar de olika uttryckssätten i sitt arbete med barnen för att gynna deras utveckling. För att besvara vår frågeställning har vi valt kvalitativ forskningsmetod med hjälp utav barnintervjuer, enkäter till pedagogerna och observationer utav både barnen och pedagogerna. Materialet vi har fått fram från vår forskning har vi sedan analyserat och diskuterat med litteraturen från vår litteraturgenomgång. Vårt resultat har visat att en lyhörd och medveten pedagog stimulerar barns matematiska utveckling under deras tid på förskolan. Resultatet visade även på att pedagogerna arbetade multimodalt (mångspråkligt) för att beröra barnens alla sinnen och utveckla deras matematiska tänkande. Vidare såg vi även ett tydligt matematiskt samspel mellan barnen, där de under lek och aktiviteter med varandra använde sig utav matematiska begrepp för att lösa problem.

De matematiska förmågornas aktualitet i senaste läroplanen gör dem relevanta att undersöka inom ramen för detta examensarbete. Vi har under den verksamhetsförlagda utbildningen upplevt en viss osäkerhet kring hur arbetet med förmågorna lämpligen kan se ut. Tillsammans med vårt stora intresse av förmågorna ligger detta till grund för arbetets syfte, som är att undersöka hur förmågorna implementeras i matematikämnet idag.I studien har vi valt att fokusera på formerna för träning samt bedömning av förmågorna. Studien är avgränsad till att enbart omfatta gymnasieskolan. Metoden för att undersöka detta är en anonym enkät bestående av skrivfrågor, kryssfrågor och en matris. Resultatet visar att det förekommer en god variation av former vid träning av förmågorna, men inte i samma utsträckning vid bedömning av dem. Vidare att samtliga förmågor, med undantag av relevansförmågan, bedöms i lika stor utsträckning men tränas i mycket varierande utsträckning. Det finns alltså en obalans mellan det som tränas och det som bedöms. En orsak som forskningen visar på är tidsbristen och svårigheten att ta fram uppgifter som tränar de olika förmågorna. Resultatet visar även att det är lättast att skapa övningar/aktiviteter som tränar procedurförmåga. Men det visar sig samtidigt vara väldigt svårt att komma på övningar/aktiviteter som explicit tränar relevansförmågan. Mer än hälften av lärarna kryssar i att de inte tränar förmågan över huvud taget. Detta resultat stämmer väl överens med nyutgiven forskning som vi har tagit del av. Forskningen påvisar svårigheten att träna och bedöma relevansförmåga och föreslår att den betraktas som en kumulativ förmåga. Vi gör tolkningen att antalet påkomna övningar/aktiviteter speglar hur frekvent en förmåga uttryckligen tränas i undervisningen. Detta innebär att procedurförmågan är den dominerande förmågan i undervisningen. Vi drar slutsatsen att undervisningen inte har förändrats på det sätt som Skolverket önskar, något som vi finner stöd för i nyutgiven forskning på området.

Syftet med vårt arbete är att utveckla en metod där barnen ges möjlighet att lära sig grundläggande matematiska begrepp på ett lustfyllt sätt i utemiljö. Fokus läggs på begreppen storlek och antal. Vi har genomfört detta arbete på våra respektive arbetsplatser med våra barngrupper på en förskola och en särskola i nordvästra Skåne. Vårt arbete är ett försök att utveckla en lustfylld arbetsmetod för matematikinlärning utomhus. Vi har använt oss av olika övningar och lekar för att träna matematiska begrepp tillsammans med våra respektive barngrupper i utemiljö. Vi tror att vår metod kan vara ett lustfyllt och stimulerande komplement till den övriga matematikundervisningen som bedrivs i förskolan och i skolan. Genom dokumentation av det vi sett under övningarna, enkäter och intervjuer har vi utvärderat arbetssättet och undersökt barnens upplevelser av utematte. Gemensamt för båda grupperna var glädjen och det lustfyllda i aktiviteterna. Övningarna och lekarna utomhus skapar många roliga inlärningstillfällen.

Syftet med denna studie har varit att undersöka barns möte och användning av matematiken under leken i förskolan. Vi vill problematisera barnens användande av matematik i leken då vi anser att pedagoger inte uppmärksammar matematiken under dessa aktiviteter i så stor utsträckning när vi utgår från egna erfarenheter. Intresset för att undersöka detta är baserat på vår nyfikenhet om barns möte med matematiska fenomen i förskolans värld. Relationen mellan barnens möte och användning av matematik sker i tidig ålder, både enskilt samt i samspel med andra barn. Matematikkursen under förskollärarutbildningen gav oss medvetenhet om hur stor omfattning matematik har i förskolans värld och att det inte bara innebär tal och siffror. Studiens frågeställningar tolkades och analyserades utifrån en kvalitativ undersökning med sociokulturellt perspektiv, i relation till tidigare forskning.Undersökningen genomfördes på två förskolor i Skåne. Avdelningarna hade likartade förutsättningar och samma antal barn i åldern 1-5 år. I våra observationer framträdde det att barnens intresse och samspel med andra är viktiga för barnen i deras lek. I resultatet framkom det att barn möter matematik på många olika sätt i leken, exempelvis genom olika byggmaterial. Mötet med matematik sker löpande under barnens vardag. Studiens resultat ses som viktig för förskollärares profession då barns möte och användning av matematik blir ett redskap för pedagogerna. Detta för att kunna anpassa verksamheten efter barnens behov, förmågor och intressen.

Syftet med undersökningen är att undersöka om språkförståelsen i svenska påverkar elevers förmåga att lösa matematiska textuppgifter. Strävan är att undersöka om det är språkförståelsen eller matematikförståelsen som brister i utförandet av dessa uppgifter. Syftet är även att undersöka några pedagogers medvetenhet om detta och ta reda på hur de utformar sin undervisning med dessa elever. Metoden vi använde oss av för att komma fram till ett resultat var en fallstudie i form av en enkät och kvalitativa intervjuer. I enkätundersökningen deltog 40 elever från år 3 och i de kvalitativa intervjuerna medverkade fyra pedagoger. Resultatet visade att språkförståelsen är avgörande för hur elever löser matematiska textuppgifter. Resultatet visade även att berörda pedagoger är medvetna om detta.

I undersökningen har vi använt oss av några högstadieelever för att ta reda på hur olika gruppkonstellationer samarbetar inom problemlösning i matematik. Eleverna har svarat på en enkät där två rika problemlösningsuppgifter varit utgångspunkten för vår undersökning. Vår erfarenhet och hållning till problemlösning är att ett samarbete mellan eleverna och ett öppnare klassrumsklimat, där det matematiska språkbruket appliceras på ett naturligt vis, gagnar elevernas kunskapsintag. För ett relevant ställningstagande och en tillförlitlig analys, valde vi att utföra vår enkätundersökning på eleverna både individuellt och parvis. Resultatet av undersökningen förstärker redan befintlig forskning på området. Sett ur ett genusperspektiv, presterar pojkarna generellt sett bättre än vad flickorna gör. Ett samarbete mellan elever, oavsett hur de självvalda grupperna ser ut, ger en fördjupad matematisk förståelse och leder till en högre lösningsfrekvens än vad de individuella resultaten uppvisar. Undersökningen visar med tydlighet att slagord som ”ensam är stark” definitivt inte gäller i matematikern George Pólyas finrum (Björk, Borg och Brolin, 1995).