The successful development of literacy skills is of great importance to the knowledge development of students in all school subjects. It is vital to identify students who risk literacy difficulties early in order to be able to offer the right support. Early initiatives can have a big impact on studentsʼ continued development. The aim of this research is to study how teachers teaching in the early school years describe their work identifying and supporting students who risk developing literacy difficulties. To broaden this aim the following questions have been used: How do teachers work with literacy instruction? How do teachers identify students who risk developing literacy difficulties? What types of support do teachers perceive as being important for the advancement of studentsʼ literacy development? What support does the teacher use in their work in order to identify and support students who risk developing literacy difficulties? This research is a qualitative study which uses partially-structured interviews with teachers in the early school years. The theoretical starting point for this research is the sociocultural perspective. The following expressions have been used as analytical tools: the proximal zone of development and scaffolding. The result shows that teachers use both synthetic and analytical methods in the teaching of literacy in the early school years. In order to identify studentsʼ literacy capacities teachers use tests and development schedules. To be able to support students who risk developing literacy difficulties teachers adapt their teaching methods and use various teaching aids to support the students. As support to the students there also special pedagogical initiatives made by a special education teacher. The teachers describe their colleagues, special education teachers, the student health team and specialized training as their support in working to identify difficulties and support students.

Denna studie handlar om flerspråkighet i förskoleklass och undersöker hur pedagogerna förhåller sig till flerspråkighet samt hur de beskriver att de använder andra modersmål i sin verksamhet. Studien är baserad på kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare som arbetar i förskoleklasser med flerspråkiga barn. Som analysverktyg för att se hur resultatet besvarar studiens forskningsfrågor används den sociokulturella teorins begrepp den närmaste utvecklingszonen och stöttning. Resultatet av studien visar att pedagogerna är medvetna om betydelsen av att de flerspråkiga barnen får använda sina modersmål i verksamheten och pedagogernas berättelser visar även på ett positivt förhållningssätt till flerspråkighet. I resultatet framkommer också hur pedagogerna beskriver flera olika sätt de använder sig av andra modersmål i sin verksamhet. Analysen visar hur det kan tolkas som olika sätt att stötta de flerspråkiga barnens språkutveckling både på modersmålet och på det svenska språket. Resultatet visar även att pedagogerna beskriver hur de anpassar sin undervisning efter barnens språkliga nivå för att alla ska ha möjlighet att tillägna sig den undervisning som förekommer i förskoleklassen.

No description available.

Arbetslivet är för många individer en stor del av vardagen och innehåller många mellanmänskliga relationer och engagerade anställda är gynnsamt för organisationer. Individuella faktorer som kan påverka arbetsengagemang hos medarbetare är tillit och relationskvalité, både till ledare och organisationen. Ytterligare en faktor som eventuellt kan samspela med relations- och tillitsfaktorer, och i sin tur påverka arbetsengagemang, är en individs anknytningsmönster. Den här studiens syfte var att undersöka hur tillit till närmaste chef och relationskvalité samverkar med anknytningsmönster och hur det i sin tur påverkar arbetsengagemang. Studien har en kvantitativ ansats och 148 deltagare med en nuvarande anställning i Sverige deltog. Korrelationsanalys och stegvisa regressionsanalyser genomfördes för det totala stickprovet. Det fanns en samverkan (interaktion) mellan säker anknytning och kvalité på relationen till närmsta chef i relation till arbetsengagemang. Ingen samverkan (interaktion) fanns dock mellan anknytningsmönster och tillit i relation till arbetsengagemang.

Denna studie handlar om mellanstadielärares syn på läxor och faktorer som påverkar läxanvändning. Läxor behandlades, inom ramen för denna studie, som något elever skulle göra utanför ordinarie undervisningstid. För att undersöka detta lyftes frågor om läxanvädning i förhållande till olika ämnen, synen på återkoppling av läxor, vilka resurser eleverna hade till förfogande gällande hjälp med läxor samt vad som påverkar icke-användandet av läxor. Detta undersöktes först genom en kvanitativ ansats i form av en enkät som besvarades av 68 respondenter. Vidare utfördes en kvalitativ ansats i form av fördjupade intervjuer med fyra respondenter. Resultatet har analyserats utifrån det sociokulturella perspektivet samt ramfaktorteorin. Redovisningen av resultaten sker i form av tabeller, diagram och citat. Studien visade att läxanvändning var vanligt förekommande på mellanstadiet, främst i matematik, svenska och engelska. Lärarna i studien ansåg att läxor gynnande elevers lärande. Vidare framkom det en medvetenhet hos lärare att elever hade olika resurser till förfogande när det kom till hjälp med läxor hemifrån. För att kompensera detta var lärarledd läxhjälp något som många skolor erbjöd. Det visades dock att olika faktorer påverkade både möjligheten att bedriva läxhjälp samt ifall eleverna utnyttjade den. För de lärare som inte gav ut läxor fanns åsikten om att skolarbete skulle utföras under skoltid. Det framkom att läxor inte längre ansågs som endast ett hemarbete då elever hade möjlighet till hjälp i skolan, efter skoltid, med lärare.

Denna studie har som syfte att undersöka förskollärares uppfattning av användandet av handdockan i pedagogisk verksamhet samt deras uppfattning om dess betydelse för barns lärande och utveckling. Utifrån resultatet som framkom i studien så tillhör det inte vanligheten att man använder handdockan som ett medel i barns lärande. Dock tyder resultat av såväl den här studien som av tidigare forskning på att handdockan skulle kunna fylla en viktig funktion för barns lärande och utveckling. Metoden för studien är kvalitativ och empirin har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med sext förskollärare från tre olika förskolor som samtliga använder sig av handdockor i arbetet. Intervjusvaren har sorterats och sammanställts för att på så sätt kunna identifiera likheter och skillnader i svaren. Dessa presenteras både genom citat och text. I analyskapitlet har empirin analyserats genom det sociokulturella perspektivet och de tre centrala begreppen mediering, närmaste proximala utvecklingszonen och kommunikation. Resultatet visade att studiens respondenter var eniga om att handdockan kunde främja dels barns kommunikativa förmåga, men också deras förmåga att kunna och våga interagera med andra barn och vuxna. Det framkom också att handdockan är ett fantasifullt och lekfullt redskap som kan fånga barns uppmärksamhet och därmed öppna dem för nya kunskaper.

I denna kvalitativa fallstudie undersöks elevers uppfattningar om möjligheten att av lärare få den stöttning som de är i behov av i en integrerad undervisningsgrupp i svenska och svenska som andraspråk. Studien tar sin utgångspunkt i den sociokulturella teorin och bygger på semistrukturerade enskilda intervjuer med sex elever som ingår i samma undervisningsgrupp i årskurs 7 på en mångkulturell högstadieskola. Tre av eleverna läser svenska och tre svenska som andraspråk. Resultatet visar att det dubbla lärarskapet, med två lärare som gemensamt ansvarar för den integrerade undervisningen i klassen, är en framgångsfaktor. Eleverna uppfattar lärarna som ett samspelt team som har god struktur och ger bra stöttning på lektionerna. Fem av sex elever vill att undervisningen fortsatt ska vara integrerad, men några framhåller behovet av att ibland få arbeta i mindre grupper med elever som befinner sig på ungefär samma nivå som de själva språk- och kunskapsmässigt, för att utmanas och utvecklas efter egna förutsättningar.

Syftet med uppsatsen var att undersöka hur en lärare kan arbeta språkutvecklande inom religionsundervisningen, med fokus på undervisning i momentet buddhismen. Undersökningen grundar sig på fem stycken intervjuer med tre religionslärare samt två svensklärare. Resultatet visar att lärarna anpassar det språkutvecklande arbetet till varje elevgrupp. Lärarna kan inte förutsätta att alla elever har samma språkkunskaper. Resultatet visar att religionslärarna med hjälp av olika metoder arbetar språkutvecklande i religionsundervisningen. Resultatet visar också att religionslärarnas undervisning påverkas av Lev Vygotskijs tankar om utveckling, det vill säga teorin om den närmaste utvecklingszonen. Denna teori faller in under det sociokulturella perspektivet och det är denna teori som den här undersökningen förankrar sig i.

Syftet med studien är att ur ett Vygotskijperspektiv skildra förskollärares syn på barns samspel och samlärande samt vilken syn de har på sin egen roll i detta sammanhang. Studien utgår från följande frågeställningar: Vilka uppfattningar har förskollärare om samspel och samlärande hos förskolebarn? Hur ser förskollärare på den pedagogiska miljöns betydelse för att främja samlärande och samspel? Hur beskriver de sin egen roll i barns samarbete och samlärande? I studien intervjuas fem verksamma förskollärare på tre olika förskolor. Det visar sig att nästan alla känner till Vygotskij och delar av hans teorier och en förskollärare har även honom som förebild. Resultatet visar att de på många sätt arbetar efter hans teorier men att ibland saknas en medvetenheten om det. En större medvetenhet skulle kunna medföra att förskollärare främjar samlärande och samspel, både genom sitt förhållningssätt och genom sin attityd till samarbete samt hur den pedagogiska miljön organiseras. Det visar sig att barns förmåga till samspel och samarbete skiljer sig åt och att den kan komma till uttryck i såväl barn- som vuxeninitierade aktiviteter Förskollärarens roll innebär både att inspirera och utmana men också att vägleda och stötta för att främja samarbete och samlärande hos barn. Studien visar också att barn samspelar och hjälper varandra mer när vuxna inte finns i närheten samtidigt som informanterna anser att närvarande lärare är en viktig faktor i förskolan. Den pedagogiska miljön är viktig för barns samlärande och utveckling men resultatet visar att mängd, variation och tillgänglighet avseende material kan väcka debatt i förskolan.

Andraspråksinlärning med visuellt berättande är en undersökning där frågan om hur visuellt berättande kan främja språkinlärningen för andraspråkselever behandlas. Frågan om hur andraspråkselevernas språk skiljer sig åt då de skriftligt berättar med och utan bild kommer också att undersökas. Syftet med att undersöka den första frågan är att se hur visuellt berättande kan främja språkinlärningen för elever med svenska som andraspråk. Syftet med den andra frågeställningen är att se om språket skiljer sig åt då andraspråkseleverna skriver med eller utan bild och i så fall hur det skiljer sig åt. Det som motiverar studien är behovet av att hitta arbetssätt som är bildpedagogiska och samtidigt språkutvecklande. Strävan är att hitta arbetssätt där ämnena media och svenska som andraspråk kan integreras. För att kunna besvara frågorna har en fallstudie genomförts på en gymnasieskola i centrala Stockholm våren 2014. De tre informanter som deltagit i studien går i samma klass på introduktionsprogrammet, läser svenska som andraspråk och har varit i Sverige mellan 7 månader och 2 år. Informanterna har deltagit i två workshops där de fått berätta om och beskriva sin favoritplats. Först fick de berätta utifrån minnet och sedan utifrån ett eller två fotografier av platsen, som de själva fotograferat och valt ut. Informanterna har berättat om favoritplatsen muntligt och skriftligt, på sitt modersmål och på svenska. Slutligen samtalade och diskuterade de några intervjufrågor som handlar om språkinlärning, skrift och bild. Resultaten kommer dels att redogöras i en uppsats och dels i en gestaltande del. Tanken är att gestaltningen ska försöka återge innehållet i undersökningen i en filmloop, där informanterna berättar om sin favoritplats samtidigt som deras fotografier blir tydligare och tydligare. Gestaltningen innehåller till en viss del symbolik, där informanternas inlärarspråk liknas vid ett pussel. Ett pussel där vissa bitar fortfarande saknas och som måste placeras på rätt plats för att skapa en helhet. Resultatet i studien visade att bilder kan främja språkinlärningen på flera sätt, att tala om bilder kan förtydliga och förankra en persons tankar i ord. Då eleverna fick ha sina bilder att skriva utifrån, blev de skrivna texterna på olika sätt mer avancerade, än de texter som skrevs utan bild. Men som en informant menade, är det inte alltid positivt med bilder kopplat till språk. Detta eftersom fantasin används mer då man inte har några bilder. Samma elev kom senare fram till att fantasin också består av bilder, bilder som finns i våra tankar som hjälper oss att uttrycka oss med ord.