Syftet med uppsatsen var att undersöka hur förskolepedagoger berättar om hur de bemöter barn som inte är med och leker och vilka förutsättningar och möjligheter skapar pedagogerna för att barnen ska få sin rätt till att leka tillsammans med andra barn. Metoden som används i studien är en kvalitativ intervjumetod som inriktar sig till det semistrukturella med spontana följdfrågor. Resultatet visade att det behövs olika faktorer för att få barn att leka tillsammans med andra.

Syftet med denna studie var att genom intervjuer tolka några förskolepedagogers uppfattningar kring den fria leken i förskolan och hur de uppfattar sin roll i den fria leken. Studien är kvalitativ och genomfördes med sex förskolepedagoger som arbetar på fyra olika kommunala förskolor i Sverige. Resultatet vi fick fram visar förskolepedagogernas uppfattning kring deras roll i barnens fria lek, hur de uppfattar sitt eget agerande under den fria leken i förskolan och vilka faktorer som påverkar som kan vara hinder för barnens lek men även vad i verksamheten som ger barnen goda möjligheter att leka fritt. Faktorer som påverkade i vilken utsträckning som barnen kunde leka fritt var bland annat personalbrist, rutiner och tid, inställningen till den fria leken hos förskolepedagogerna samt tillgängligheten till lekmaterial och inspirerande miljöer. Informanterna i studien samtalar alla om att vara en närvarande pedagog och finnas för barnen som ett stöd i leken, de uppfattar att när de är närvarande och tillgängliga för barnen så ger det goda förutsättningar för barnens lek. Det framkommer även i studien att förskolepedagogernas förmåga att anpassa sig efter barnens olika behov påverkar hur utfallet av leken blir i verksamheten. / <p>2020-06-08</p>

Syftet med studien var att skapa en förståelse för hur relationsskapande sker med barn inom förskolan, ur förskolepedagogers perspektiv. Studien är kvalitativ och genomfördes genom semistrukturerade intervjuer. Analysen gjordes med utgångspunkt i det relationella perspektivet vars fokus är relationer, centrala för det pedagogiska arbetet i förskolan. Forskning påvisar att samspel och samvaro utgör två essentiella grundstenar i relationsbyggandet mellan förskolepedagoger och barn samt att förskolepedagogens roll i barnets sociala, emotionella och kognitiva utveckling är vital. Resultatet visar att samtliga förskolepedagoger är medvetna om vikten av att skapa goda relationer, vilket uppnås genom en ökad respekt för barnets trygghetszon såväl som att vara nära, lyhörd samt härvarande. Slutsatsen av studien belyser att relationsskapandet påbörjas vid inskolningen. En medvetenhet om detta föreligger hos samtliga förskolepedagoger som tar hjälp av vårdnadshavare för att bättre känna till barnet i fråga.

Denna undersökning syftar till att bidra med kunskap om hur förskolepersonal uppfattar rollen som närvarande pedagoger vid utevistelse och hur deras förhållningssätt vid utevistelsen kan bidra till eller begränsa barns sociala samspel. De kvalitativa intervjuerna används i arbetet för att svara på studiens syfte och undersökningsfrågor, där intervjuerna har genomförts med sex pedagoger. Svaren har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv och därefter har svaren diskuterats utifrån vad tidigare forskning har kommit fram till. Den tidigare forskningen har visat att barns sociala samspel stimuleras och utvecklas med hjälp av den pedagogiska närvaron som ett förhållningssätt och utemiljöns möjligheter. Studiens resultat visar att det finns olika möjligheter men även begränsningar beroende av hur vi som pedagoger förhåller oss till, samt att verksamhets behov leder till att utomhuspedagogiken tar mindre betydelse i förskolans verksamhet.

Framväxten av informationssamhällets möjligheter ger att chefer hanterar kommunikation genom olika kommunikationsvägar. Genom en kvalitativ intervjustudie undersöks hur åtta chefer från större organisationer kommunicerar i sitt dagliga arbete samt hur de agerar som ledare i olika kommunikativa forum. Kommunikativt ledarskap sker muntligt, skriftligt, via uttryck och agerande i både närvarande och distanskommunikation.   Frågeställningarna är: Vilka övergripande strategier använder cheferna i sitt ledarskap genom olika kommunikationsvägar i organisationen? Vilka utmaningar uppfattar cheferna med kommunikation och hur hanterar de dessa? Vilka strategier använder cheferna för att förmedla ett önskat intryck av sig själva, i relation till medarbetaren?   Analysen ger en mångfacetterad bild av kommunikation. Cheferna använder kommunikation ständigt, i alla former, i alla kontexter både medvetet och omedvetet för att förmedla önskat intryck till medarbetarna. Det framkommer att distanskommunikation i alla former är särskilt svårbemästrad då cheferna inte kan individ och situationsanpassa kommunikationen utan synintryck. Cheferna använder den kommunikativa arena som fikastunden erbjuder för att förmedla önskvärt intryck, då det förefaller mycket viktigt att förmedla närvaro som chef. Alla chefer försöker ständigt förutse medarbetarnas respons då all kommunikation kan misstolkas. De kvinnliga cheferna söker aktiv respons, för ständig förbättring som chef, vilket de manliga cheferna inte gör.

Syftet med denna kvalitativa studie är att få syn på pedagogers perspektiv på förskolans pedagogiska miljö, samt de möjligheter miljöerna erbjuder barnen. Teorierna som används i detta examensarbete är det postmoderna perspektivet och det sociokulturella perspektivet. Metoden för denna studie är intervjuer. Med det har det framkommit ett resultat som bland annat visar på att en pedagog behöver vara närvarande och med det observant. En pedagogisk miljö behöver även vara föränderlig och utforskande, vilket ni kommer kunna läsa mer om längre fram i arbetet. Utifrån teorierna och olika litteraturer har vi fått mer kunskap om de olika begrepp som framkommit i vårt resultat.

Syftet med studien är att lyfta fram förskollärares förhållningssätt kring utomhusundervisning. Studien tar sin utgångspunkt utifrån ett kvalitativt tillvägagångsätt och fem förskollärare deltog i semistrukturerade intervjuer. Det insamlade materialet ifrån intervjuerna bearbetades och analyserades utifrån en tematisk analys. En tematisering av transkriberingen utfördes för att urskilja olika teman och se mönster som används i resultatavsnittet. Förskollärarna lyfter fram att begreppet undervisning är svårtolkat och att undervisning hålls mest inomhus. De ser även att utomhusmiljön ska ses som ett komplement och vara en förlängning av inomhusundervisningen men det tycks vara svårt att utföra undervisning utomhus på grund av att undervisningen redan bedrivits inomhus. Resultatet visar att det är upp till varje förskollärare att tolka begreppet undervisning och att förskollärare behöver se över sitt eget förhållningssätt och roll i olika situationer. De olika roller som förskollärare varierar mellan har stor betydelse för hur undervisningstillfället utspelar sig, exempelvis genom att vara passiv, aktiv, närvarande eller medforskare. Studiens resultat diskuteras i relation till den tidigare forskningen och utifrån det pragmatiska perspektivet. Utifrån egna erfarenheter finner vi att det är viktigt att vara närvarande som förskollärare och inte glömma bort barns delaktighet och nyfikenhet, att man tillsammans med barnen blir medforskare. Slutsatsen är att förskollärare behöver våga gå utanför den bekväma zonen, de behöver fundera över hur de kan använda utomhusmiljön i undervisningssituationer mer än vad de gör just nu.

Syftet med den här studien är att undersöka vilka individuella, sociala och skolrelaterade faktorer som orsakar skolfrånvaro bland årskurs 9 i Umeå kommun. Metoden som användes var kvantitativ och materialet samlades in genom en digital enkätstudie som innehöll 22 frågor. I studien deltog det 92 respondenter fördelat på 5 skolor i centrala Umeå. Det insamlade materialet analyserades genom univariata och bivariata sambandsanalyser, där det samlade materialet presenteras i form av tabeller och diagram. I studien framgår det att det finns starka korrelationer mellan skolfrånvaro och individuella, skolrelaterade och sociala faktorer. De mest förekommande orsakerna till skolfrånvaro visade sig vara sömnbrist, inlärningssvårigheter, stödet hemifrån med skolarbetet och hur väl fungerande relationen är med personal på skolan. Slutsatsen av det analyserade materialet är att enstaka faktorer kan påverka skolfrånvaro men att den mest påtagliga orsaken är att olika faktorer tillsammans påverkar den totala frånvaron.

Syftet med denna studie var att undersöka vilka strategier förskollärare beskriver att de arbetar med för att främja och stärka barns kamratrelationer. Frågeställningarna vi utgick ifrån var, hur ser förskollärare på sin roll när det gäller att främja och stärka barns kamratrelationer och vilka strategier använder sig förskollärare av för att främja och stärka barns kamratrelationer. Det valda teoretiska perspektivet för denna studie blev ett relationellt perspektiv. En kvalitativ ansats valdes med intervju via frågeformulär där svaren sedan analyserades tematiskt. Resultatet pekar på att pedagoger behöver vara närvarande och lyhörda för att kunna bistå barnens relationsskapande. Slutsatsen för denna studie är att pedagoger behöver skapa relationer till varje enskilt barn samt vara en förebild för dem i arbetet med att främja och stärka barnens kamratrelationer.

Syftet med vår studie är att undersöka vad förskollärare har för uppfattningar om förskolans fysiska inomhusmiljö men det finns även ett intresse av att synliggöra vilken betydelse miljön har för barns utveckling och lärande. Studien har en kvalitativ ansats och datainsamlingen har genomförts med metoden semistrukturerade intervjuer. Resultatet i studien baseras på åtta förskollärares uppfattningar om den fysiska inomhusmiljön i förskolan men även deras föreställningar om miljöns betydelse för barns utveckling och lärande. Studiens resultat visar att förskolans fysiska inomhusmiljö ska planeras och utformas med hänsyn till den aktuella barngruppen samt deras intressen. Vidare pekar resultatet på att förskolans material är en betydelsefull aspekt i barns utveckling och lärande men förskollärarna understryker att materialet i sig inte är självlärande. Förskollärarna menar därmed att deras närvaro behövs för att främja barns utveckling samt lärande. I studien har vi analyserat förskollärarnas svar med hjälp av det sociokulturella perspektivet för att närma oss en förståelse för vår empiri. Slutsatsen visar tydligt att förskollärarna alltid utgår från barns intressen, förutsättningar och behov i utformningen av förskolans fysiska inomhusmiljö. Därutöver blev det uppenbart att förskolans fysiska inomhusmiljö är viktig i relation till barns utveckling och lärande.