Detta är en fallstudie om svenska polisens kommunikation under och efter reformen som implementerades 1 januari 2015. Området som avhandlas är legitimitet och förtroende i relation till kommunikationsprocesser för organisationer inom den offentliga sektorn. Organisatoriska förändringar inom den offentliga sektorn sker kontinuerligt och påverkar samhället mer eller mindre drastiskt. Forskning visar att sättet dessa förändringar kommuniceras påverkar förutsättningar för förtroende samt legitim maktutövning. Ändå har kommunikationen i fallet med reformen inom Polismyndigheten präglats av intern splittring och icke konsekventa budskap vilket studier visar påverkar förutsättningar för förtroende negativt. För att komma åt polisens kommunikation har forskning om kommunikativa strategier samt rättfärdigande använts. Forskningen i studien cirkulerar kring kommunikativa strategier, ryktes-hantering, new public management samt uppsatsens använda teori för analysen Orders of worth som handlar om rationalitetsprinciper och rättfärdigande. Vilka principer och värden som betonas spelar en avgörande roll för polisens kommunikation och dess utfall. Fallstudien genomfördes via en kvalitativ textanalys av Polisförbundets ordförande Lena Nitz uttalanden och pressmeddelanden samt polisens kommunikationspolicy. Regeringens styr- och policydokument för polisen har använts som referenspunkt för kommunikationen och polisens mandat. Intervjuer med Lena Nitz samt politisk sakkunnig Johan Moström har bidragit till studien i form av kontext och förtydliganden. Resultatet av analysen visar hur polisen använder sig av flera olika kommunikativa strategier och principer vid sitt rättfärdigande. Kommunikationen går därmed att sammanfatta som icke-konsekvent och föränderlig. Mest framträdande är skillnaden från rättfärdigande i linje med det allmänt bästa till ett större fokus på rättfärdigande i linje med ryktes- och identitetshantering. Den röda tråden genom kommunikationen visar sig dock vara ett fokus på rättfärdigande genom de civilas princip (det allmänt bästa) vilket enligt använd teori skapar förutsättningar för förtroendeskapande samt legitim maktutövning.

Syftet med denna studie är att kartlägga organisationskultur inom folkrörelseorganisationer samt att undersöka dess eventuella förändringar under påverkan av kulturpolitiken. Denna studie tillämpar Geert Hofstedes teorier som behandlar olika nivåer och dimensioner av organisationskultur. Studien behandlar värderingar, ritualer, hjältar och symboler inom varje organisation i fråga i ett sammanhang av organisatoriska praktiker som meningsbärande kulturella uttryck. Studien har genomförts med ett kvalitativt angreppssätt där semistrukturerade intervjuer utförts med hjälp av ett bekvämlighetsrvalsstrategi. Datainsamlingen har genomförts genom personliga intervjuer med fyra medarbetare på två folkrörelseorganisationer i Stockholm d.v.s. ABF och Riksteatern. De valda Organisationerna är verksamma inom olika verksamhetsområde och respondenterna har jobbat i varierande positioner och har fleråriga arbetserfarenheter. Intervjuerna spelades in efter beviljat tillstånd och säkerställandet av respondenternas anonymitet. En innehållsanalys genomfördes efter transkribering av inspelat material i form av citat och egna tolkningar. Studien behandlar också en del sekundärdata i form av historisk information om folkrörelsernas samhälleliga rötter och utvecklingsprocess. Studien visar en ständigt pågående omorganiseringsprocess inom folkrörelseorganisationer vilket orsakat signifikanta förändringar inom folkrörelsernas organisationskultur. Konflikten mellan folkrörelsernas ideella logiker och kulturpolitikens kvalitetslogik uppträder i organisationskulturen på olika sätt. ABF:s kärnvärderingar nämligen hjälpsamhet, jämlikhet och högt arbetsengagemang anses vara mindre aktuella idag. Hjälpsamhet och jämlikhet ligger också till grund för Riksteaterns demokratiseringsverksamhet och anses fortfarande vara aktuella i organisationen. När det gäller ABF har vi funnit att organisationen har utvecklat en professionell och icke-normativ organisationskultur med stränga kontrollmekanismer och stor fokus på arbetsutförande och processansvar i ett slut organisationssystem. Stränga kontrollmekanismer anses vara ett resultat av kulturpolitikens krav på ökad internkontroll och kvalitetssäkring. Studien visar att Riksteatern har utvecklat en komplex mångsidig organisationskultur som finns i två sammanhängande lager. En lokal, personalinriktad och normativ arbetskrets som omger sig med professionella, resultatinriktade och pragmatiska medarbetare. Detta leder till en normativ organisationskultur som erbjuder pragmatiska lösningar i syfte att kunna leva upp till kulturdepartementets krav på hög kvalitet, resurseffektivitet och antalet besökare. Det finns en tendens mot professionalism och pragmatism inom båda organisationerna. Detta kan bero på att båda organisationerna är ekonomiskt beroende av statliga bidrag och därför ska leva upp till kulturpolitikens kvalitetskrav. Detta ledde också till svagt normativt engagemang och ett slags samhällelig passivitet. Vi har också funnit att betoningen på kvantitativ utvärdering inte är en fungerande strategi för utvärdering av ideell kulturverksamhet. Istället har detta orsakat paradoxala uppdrag och identitetsförvirring inom organisationerna enligt våra respondenter. / The purpose of this paper is to provide a systematic description of the organizational culture in social movement organizations in Sweden and also to investigate its possible changes under the impact of cultural policy. The following study has been done using Geert Hofstede’s theories on different levels and dimensions of organizational culture. The study explores the organizational values, rituals, heroes and symbols in the context of organizational practices to be examined as meaningful cultural representations. This study has been done based on qualitative research method using semi-structured interviews and convenience sampling strategy for data collection. The data has been collected through personal interviews with four employees from two social movement organizations in Stockholm and from different areas of practice; The Swedish National Touring Theatre (Riksteatern) and The Workers’ Educational Association (ABF). The respondents have been working in variety of positions and have many years of experience. The interviews have been recorded as audio files after granting permission and ensuring the respondents’ anonymity to be preserved. A content analysis has been done following the transcription of the recorded material in the form of quotes and interpretations. Secondary data has been also used in the form of historical information regarding the origins of Swedish social movements and their development process. Our study shows that there is a constantly ongoing reorganization process in the Swedish social movements which has caused significant changes in the social movements’ organizational culture. The conflict between the logic of the social movements and the quality-oriented logic of the Swedish cultural policy emerges in the organizational culture in different ways. ABF’s core values such as benevolence, equality and high work engagement are considered to be less relevant in the current organizational culture. Benevolence and equality are also the core values of Riksteatern and are still considered to be relevant in the current organizational culture. When it comes to ABF, we have found that the organization has developed a professional and pragmatic organizational culture with strict control mechanisms and huge focus on task performance and processes in a closed-system organization. The strict control mechanisms are considered to be the result of the Swedish cultural policy’s requirements regarding internal control and quality assurance. The study shows that Riksteatern has developed a complex multidimensional organizational culture which exists in two interrelated layers. A local, employee-oriented and normative work circle surrounded by professional, result-oriented and pragmatic coworkers. This leads to a normative organizational culture which offers pragmatic solutions in order to be able to meet the ministry of culture’s requirements regarding high quality, resource efficiency and visitor numbers. There’s a tendency towards professionalism and pragmatism in both organizations. This might depend on the fact that both organizations are economically dependent to public funds and therefore are required to meet the cultural policy’s quality requirements. This leads also to a low normative engagement and societal passivity. We have also found that the emphasis on the quantitative evaluation ad revision is not an effective strategy to evaluate nonprofit cultural organization. Instead, this strategy has caused paradoxical missions and confusion regarding organizational identity, according to our respondents.

eFörvaltning ses som ett medel för att göra kommunalt förvaltningsarbete mer effektivt och interoperabelt. Dock begränsas kommuner av oförmåga att uppnå det vilket försvårar genomförandet av deras uppdrag. En orsak till varför införandet av eFörvaltning inte ger de systematiska fördelar som efterfrågas beror på att införandet av informations och kommunikations teknologier (IKT) inte är tillräckligt. Förändringen som krävs kan inte ske över en natt utan är en gradvis förändring över tid som även kräver nya sätt att arbeta på. Kommuner behöver hantera sin eFörvaltningsutveckling på ett mer strukturerat sätt för att öka möjligheterna att förverkliga de fördelarna som sägs kunna erhållas. Enterprise Architecture (EA) har på senare tid kommit att ses som en möjlig lösning för att komma tillrätta med denna problematik. Genom att arbeta mot en EA skapas möjligheten att brygga IKT system med affärsprocesser och därigenom leda till effektivitet och interoperabilitet. Dock är EA inom offentlig sektor ifrågasatt. Forskare menar att EA saknar tydlig definierad omfattning och begreppsvärld, vilket gör användningen av EA inom förvaltningsarbete svår. De omfattande logiska EA ramverk som finns idag saknar innehåll som är specifikt relaterade till offentlig sektor. Vari det blir problematiskt att arbeta mot en EA inom offentlig sektor. Denna licentiatavhandling lägger följande forskningsfråga: ”Vilken roll har EA för införandet av eFörvaltning inom Svenska kommuner?” Samt följande underfrågor ”Vilka förutsättningar finns för att använda EA vid eFörvaltningsutveckling?” ”Vad har Örebro kommun uppnått genom att arbete mot en EA i deras eFörvaltningsutveckling?” Och ”Vilka problem har Örebro kommun upplevt av att arbeta mot en EA vid eFörvaltningsutvecklingen?”. En longitudinell fallstudie av ett eFörvaltningsutvecklingsprojekt i Örebrokommun genomfördes mellan 2007 och 2009 med syfte att utröna dessa frågor och för att skapa insikt om EAs roll för eFörvaltningsutveckling. Förutsättningar, resultat och upplevda problem vid eFörvaltningsutvecklingen studerades. I anslutning till detta empiriska arbete genomfördes även en jämförandestudie av eFörvaltningsmål såsom de anges i officiella statliga dokument inom så väl Sverige som i EU gentemot förmodade fördelarna med EA som diskuteras i samtida EA-litteratur. Studien visar att EA som fenomen ses som en förutsättning för att lyckas med eFörvaltning. 7 viktiga aspekter gällande förutsättningen för att lyckas med kommuners eFörvaltningsutveckling identifierades: Skillnaden mellan administrativa och politiska ansvaret, Politiskt mandat, Politisk timing, Resursfördelning, Samordning under NPM, Leverantörsberoende, Val av standard och bäst praxis. För att förbättra möjligheten att röna framgång i eFörvaltningsutveckling behöver dessa aspekter aktualiseras och hanteras. New Public Management (NPM) som styrmodell utgör ett strukturellt hinder för eFörvaltningsutveckling som förhindrar en mer explicit användning av EA-ramverk, vilket påverkar möjligheten att uppnå uppsatta mål negativt. Trots den strukturella problematik som föreligger, kan stöd erhållas genom att arbeta utifrån ett ”EA-tänk”. Ett ”EAtänk” kan här ses som ett medel för att påbörja förändringen mot en EA utan att för den delen explicit använda sig av ett EA-ramverk, eller -metod. Dock är det viktigt skapa en förståelse för att ”EA-tänk” som fenomen i sin tur ger upphov till strukturer och således kan leda till problem som även de måste hanteras för att eFörvaltningsutveckling skall lyckas. eFörvaltning, NPM och ett ”EA-tänk” skapar en strukturell triad där olika strukturella egenskaper i vissa fall sammanfaller med varandra vari de kan stödja kommuner i dess arbete och således bidra till positiv utveckling. Medan det i andra fall leder till negativ utveckling där administrationen upplever problem att ta till sig av de rekommendationer eFörvaltningsprojektet kan tänkas ge till organisationen som helhet. Paradoxalt nog skapar denna strukturella triad en situation där kommuner måste arbete runt sig själv för att komma framåt. Normer och befintliga strukturer i kommuner förhindrar effektiv samarbete både internt mellan olika förvaltningar och externt gentemot andra kommuner och landsting vilket leder till fragmentariska framsteg mot projektmålen och i slutänden även kommunens övergripande mål gällande eFörvaltningsutveckling. Givet de i många fall motstridiga strukturella egenskaper som finns mellan NPM och eFörvaltning innebär att det initiala arbetet mot EA i eFörvaltningsutveckling är ett ytterst komplext fenomen. För att öka möjligheten att eFörvaltningsutvecklingen blir lyckad krävs det att kommuner känner till och hantera den negativa inverkan NPM har på eFörvaltningsutveckling. Samtidigt behöver de känna till och hanterar problematiken som uppstår av att arbeta mot en EA genom ett ”EA-tänk”, Samt att som studien visat, EA ger inget stöd för mer politiseras mål, vari kommuner behöver annat sätt och andra strategier för sådant arbete. Detta är viktigt att beakta, speciellt med tanke på att mer politiserade mål i mångt och mycket är de mål som kommer premieras av politiker. Av just den enkla orsaken att politiker inte blir omvalda på grund av “effektiva IKT integrerade interna processer” utan blir omvalda utifrån förbättringar som är synliga och som gagnar medborgare positivt. Avhandlingen bidrar till forsknings genom att öka förståelse för och behovet av att hantera både positiva och negativa faktorer som påverkar möjligheten att lyckas med eFörvaltningsutveckling inom kommunalt arbete. Vilket inkluderar de 7 identifierade kritiska faktorer måste aktualiseras och hanteras för att öka möjligheten att lyckas. Den negativa effekt NPM har på eFörvaltningsutveckling och hur ett ”EA-tänk” kan leda till positiv utveckling, även om det som denna studie visat inte kan bidra till mer politiserade mål. Vad gäller denna licentiatavhandlings bidrag till praktiken så bidrar den med att belysa den problematiska situation som föreligger av att institutionaliserade strukturer i många fall verkar som ett hinder mot förändring. Studien möjliggör även till att kommuner kan skapa en förståelse för sin egna eFörvaltningsutveckling och möjligtvis kan verka för att inte uppleva samma problematik som identifierats i Örebros eFörvaltningsutveckling samt visa på hur en kommun kan arbeta för att hantera den problematik som inte kan förhindras alternativ som uppstår trots denna kunskap. / Governments struggle with inefficiencies and an inability to achieve interoperable information communication technology (ICT) systems. Apparent issues include a failure of local government to realize the benefits of electronic government (eGov) initiatives, high project failure rates, administrations hampered with inefficiencies, and a lack of interoperability between systems within the local government. Thus, local governments need to address their eGov initiatives in a structured way to improve their chances of providing the benefits that are sought after. Sweden’s eGov model is decentralized, following a strict new public management (NPM) model. Whilst eGov ought to bring benefits to local government, Sweden is still hampered by inefficiencies and an inability to achieve interoperable ICT systems. This has been the case for quite some time. One reason why systemic gains from adopting eGov have not reached the levels sought after could be that, in many cases, ICT implementations are not enough. The transformation needed for eGov is not instantaneous; it requires various new ways of working. Enterprise Architecture (EA) has come to be seen as a possible solution to the apparent issues of developing, adopting and managing eGov successfully. By utilizing EA, it is argued that it is possible to bridge ICT systems and business processes, thus making the organization more efficient. However EA’s usefulness for eGov development and adoption is the subject of debate. Some researchers argue that EA lacks clearly defined scopes and concepts, which makes the use of EA in government difficult. Whereas other argues that although EA frameworks are comprehensive logical frameworks, they lack content that is related specifically to government organizations. The thesis posits the following research questions: What is the role of EA in eGov adoption in Swedish local government? together with three sub questions: What are the prerequisites for using EA in Swedish local eGov adoption? What has the Swedish local government in Örebro achieved with its use of EA in eGov adoption? And What problems have the Swedish local government in Örebro experienced in its use of EA when adopting eGov? To explore the role of EA in eGov adoption a longitudinal case study is carried out on the municipality of Örebro’s eGov project MovIT, a project launched in 2007 that ended in 2009. I study the prerequisites, results and problems associated with using EA in Swedish local government as part of eGov adoption. A comparative study is conducted of the goals of eGov, as stated in official eGov documents at EU and Swedish governmental levels will attest as to the supposed benefits of EA in contemporary EA-literature. From the study, it can be concluded that EA, as a phenomenon, is thought to be, if not a silverbullet, then at least a prerequisite to eGov success. In term of prerequisites, EA use cannot assist Swedish local government where there are more politicized objectives; in this situation, local government is required to look elsewhere to find support for its work. The study identify several critical issues from the empirical study of the prerequisites: distinction between administrative and political responsibilities; political mandate; political timing; resource allocation; coordination under NPM; dependence on providers; and choosing among standards and best practices. These issues need to be acknowledged and handled appropriately by Swedish local government in order to improve the chances for success in eGov adoption. The study also showed that NPM as governance model becomes a hindrance in eGov adoption, preventing the project from a more explicit use of an EA-framework and negatively affecting the projects possibility to adopt eGov. However, despite this structural problem, it is still possible – as observed – for a project that is based on EA-thinking to begin working. EGov, NPM and EA-thinking form a triad, with structural properties that, in some instances, correlate. In such cases, this can lead to positive changes. However, in other situations, they are contradictory, resulting in Swedish local government having a difficult time in adhering to the suggestions endorsed by the eGov project. This lead to incoherent progressions towards requested results. The existing structures hindered effective cooperation, both internally between different departments and externally with other local governments. This licentiate thesis has shown that the initial use of EA in local government eGov adoption is complex. Given the contradictory nature of NPM and eGov, local government has to acknowledge the negative impacts of NPM on eGov adoption. As well as acknowledging the issues that arise from EA use, a key area is a lack of support of local government in an area that is most likely to be endorsed by politicians. Politicians do not get re-elected based on efficient internal processes with a highly integrated ICT; rather, changes must be visible to citizens and businesses. This licentiate thesis has also shown that ‘EA-thinking’, as a means for local government, can move towards an EA without the explicit use of an EA framework or EA method. However, ‘EA-thinking’ may give rise to other issues that need to be acknowledged and dealt with. This licentiate thesis contributes to research by improving our understanding of the nature and importance of promoting and inhibiting different factors. Including critical issues for succeeding with eGov adoption, the negative effects of NPM and how EA-thinking can lead to positive changes, even though it cannot assist local government in all aspects deemed important to eGov adoption. In terms of practice, this thesis contributes by highlighting the problematic nature of institutionalized structures and the effect that this has on eGov adoption. It also contributes by enabling local governments to acknowledge the problems identified. This allows them to better understand their own development and possibly avoid similar problems or at least have a better understanding of how to handle the issues that arise.

The values politicians relate with public administration are likely to affect the way that they want the public administration to be organised. The purpose of this study is therefore to examine which values Swedish parliamentary parties relate with public administration and more particularly how they emphasise these values. The study is conducted as an analysis of theoretically relevant bills that the government party and the parliamentary parties have introduced to the Riksdag, and reports and statements of opinion from the parliamentary committees. The documents are from the Riksdag´s sessions from 2000/01 to 2005/06. After examining the documents the conclusion can be drawn that the value that is most emphasised during the period is legal security. This might mean that legal security will have more influence on the decisions taken about the organisation of Swedish public administration.

La dissertation doctorale porte sur les mécanismes de responsabilisation des hauts fonctionnaires adoptés et mis en œuvre aux différents niveaux de pouvoir belges. Elle s’interroge sur leur intégration au sein du système politico-administratif belge. L’étude de ce sujet débouche sur l’examen d’un sujet connexe, à savoir, le partage des responsabilités politiques et managériales au sein du triangle exécutif formé des membres de gouvernement, de leurs collaborateurs personnels au sein des cabinets ministériels et des hauts fonctionnaires. L’analyse de ces thèmes est enrichie par une comparaison internationale qui porte sur la Suisse, la France, le Danemark et les Pays-Bas. <p><p>Pour ce faire, le premier chapitre se consacre à la construction du cadre d’analyse de la responsabilisation des hauts fonctionnaires. La responsabilisation des cadres dirigeants de l’administration est une thématique importante du management public (Crozet P. & Desmarais C. 2005). Bezes (2007) la présente comme un des nombreux slogans du New Public Management (Hood Ch. 1991). Pour autant, la littérature propre au management public qu’elle soit francophone ou anglo-saxonne n’offre pas de consensus autour du concept. Celui-ci y est régulièrement associé à différentes pratiques qui s’opposent dans certains cas (Chevallier J. 2007 ;Pollitt Ch. & Bouckaert G. 2004, Morales La Mura, 2003 ;Minogue et al. 1998, Martin J. 1997, Romsek B. 1996). Toutefois, nous pouvons reconnaître un point commun évident aux différentes approches. Elles déclinent, pour la plupart, la notion de responsabilité. Celle-ci est tour à tour déléguée, renforcée ou étendue et s’exprime vis-à-vis de l’autorité politique ou vis-à-vis des citoyens. C’est donc ce concept fondateur qui est pris comme point de départ de notre recherche et qui nous permet de construire notre cadre d’analyse de la responsabilisation. Différentes réalités de la responsabilité sont envisagées en fonction des courants de pensée qui ont influencé la vague globale de modernisation des états au sein duquel la responsabilisation s’inscrit. Il s’agit de la responsabilité managériale, de la responsabilité politique et de la responsabilité organisationnelle. Le développement de chacune d’entre elles nous permet de mettre en exergue les principes fondateurs de la responsabilisation. Parmi eux, il nous faut d’abord distinguer les principes relatifs à la responsabilisation des hauts fonctionnaires devant le parlement de ceux propres à la responsabilisation des hauts fonctionnaires devant leur(s) ministre(s). Les premiers renvoient à la délégation de pouvoir envers les dirigeants de l’administration par le parlement, leur reddition des comptes devant celui-ci suivi de leur soumission à la sanction et/ou à la gratification. Les seconds reprennent la délégation par les ministres de marge d’autonomie dans la gestion de leur département administratifs, leur participation au processus décisionnels des politiques publiques, la mise en place de formation et d’épreuves pour leur désignation, la fixation d’objectifs, relatifs tant à leur comportement qu’aux résultats à atteindre au sein de leur département, accompagnés d’indicateurs de performance, leur reddition des comptes devant leurs ministres concernant l’atteinte de ces objectifs suivie de la délivrance d’un feedback quant à leurs résultats obtenus et de leur soumission à la sanction et/ou à la gratification ou à des conséquences positives ou négatives pour leur département. Tous ces principes sont constitutifs de notre double grille d’analyse de la responsabilisation des hauts fonctionnaires.<p><p>Dans la suite de la recherche, notre cadre d’analyse est appliqué au terrain belge. Plus précisément, nous étudions la contribution de la modernisation de l’Etat fédéral belge, à savoir le Plan Copernic, à la responsabilisation des hauts fonctionnaires. Autrement dit, nous nous interrogeons primo sur le fait que les changements en management public au niveau fédéral ont bien ambitionné la satisfaction des différents principes définis par notre cadre d’analyse. Secundo, nous voyons si ces principes ont été concrétisés en mécanismes formels dans la règlementation. Tertio, nous analysons dans quelle mesure les différents principes de responsabilisation ont été traduits dans la pratique. Cette analyse en trois temps nous mène à la mise en exergue d’écarts entre, d’une part, les ambitions des mécanismes et leur introduction dans la règlementation, et, d’autre part, entre cette élaboration des dispositifs et leur mise en œuvre, ce qui, in fine, nous permet de tirer un bilan sur la contribution du Plan Copernic à la responsabilisation des hauts fonctionnaires. <p><p>Ensuite, nous tentons de comprendre les raisons qui ont mené à ces écarts. Nous étudions le bilan des réformes visant la responsabilisation des hauts fonctionnaires à travers les comportements des acteurs et leurs incidences sur l’élaboration et la mise en œuvre des mécanismes. Nous analysons donc l’appropriation des mécanismes de responsabilisation par les acteurs en charge du développement des mécanismes de responsabilisation mais également par ceux participant à leur mise en œuvre. Pour ce faire, nous avons recours à l’analyse stratégique développée par Crozier & Friedberg (1977) que nous appliquons au système politico-administratif belge et à ses acteurs. <p><p>Nos résultats obtenus mettent en exergue un manque d’adéquation entre les mécanismes de responsabilisation et le système politico-administratif dans lequel ils se sont insérés. Nous réalisons alors une mise en perspectives des résultats fédéraux en examinant l’introduction des mécanismes de responsabilisation au sein des autres niveaux de pouvoirs belges, à savoir en Communauté flamande, en Communauté française, en Région wallonne ainsi qu’en Région de Bruxelles-Capitale. Les différentes réformes sont analysées à la lumière des apports fédéraux afin de proposer une comparaison nationale des résultats et une généralisation du constat posé en Belgique.<p><p>Enfin, une comparaison internationale de mécanismes de responsabilisation introduits en Suisse, en France, au Danemark et au Pays-Bas est réalisée. Notre cadre d’analyse s’applique alors aux quatre systèmes administratifs des pays sélectionnés. Autrement dit, nous analysons dans quelle mesure les différents principes de responsabilisation ont été traduits dans les règlementations et pratiques étrangères. Pour chacun des pays, un lien est établi entre la satisfaction des principes de responsabilisation et certaines variables du système politico-administratif telles que le régime décisionnel gouvernemental, l’entourage ministériel, le rapport avec le parlement et le poids des partis politiques. Ce faisant, nous approfondissement le lien entre l’échec des mesures de responsabilisation et différents types de systèmes pour, in fine, aboutir à une remise en cause du concept de responsabilisation appliqués aux cadres dirigeants de l’administration. <p> / Doctorat en Sciences économiques et de gestion / info:eu-repo/semantics/nonPublished

Abstract The purpose of this study was to analyze cultural meanings associated with primary health center´s from customers’ point of view. Since 1972 the health center has been the most important place providing public health care. Nationally, customership development has been the main goal of primary health care. The purpose of this study was to determine the cultural meanings associated with the health center from customers’ point of view. The theoretical framework utilized in the study comprised the idea of new public service, the theory of organizational culture and a cultural model that allows understanding the health center, the cultural meanings conceptualized, and the interface between the customer and health care center. A three -phase empirical study was conducted using mixed methods. In the first phase, the cultural significance of the customer point of view was examined in document data (N=605), consisting of health care center -related writings in the Kaleva newspaper during the period 1972–1982. The second phase consisted of virtual anthropological data (N=338), i.e internet chat room writings from around 2010. The third phase was a questionnaire form, which formed part of the Northern Finland Birth Cohort 1966 study. It included a multiple choice questionnaire (N=3237) and open questions (N=200). Qualitative data (the empirical part of phases I, II, and partly III) were analyzed by inductive and deductive content analysis and text analysis. The quantitative data (the partly empirical phase III) were statistically analyzed. In the study, four cultural models were formed pertaining to the visible and hidden cultural meanings related to health centers from customers’ point of view: 1. The Melting Pot of Health Problems Model, highlighting the meanings between the organization and the customer, such as staff incarnation and individual activity associated with meanings, which on the other hand appeared contradictory. 2. The Low-Threshold Model, where the meanings are associated with service. The health center was considered a “rush center”, where the level of care varies, but the service was felt to harmonize with the trust-related meanings and was compared to the bedrock. 3. The Guessing Centre Model, which consisted of the beliefs and meanings associated with a health center waiting room or was described as a lottery, but which was on the other hand regarded as the center of rumors. 4. The Expected Future Model, where the meanings related to expectations concerning the future of the health care center, describing a generative and functional local health care centre with a set of values based on holisticity. The theoretical results provide new insight that helps understand phenomena on the interface between health care services and customers. Health center customers appear to be a cultural phenomenon, organized as cultural models. In health care, the new information generated in the study can be used in customers-oriented planning and development, education, health and applied cultural research. / Tiivistelmä Tutkimuksen tarkoituksena oli analysoida terveyskeskukseen liittyviä kulttuurisia merkityksiä perusterveydenhuoltopalveluiden asiakkaan näkökulmasta. Terveyskeskus on ollut vuodesta 1972 tärkein julkinen terveydenhoitopaikka. Valtakunnallisesti perusterveydenhuollon päätavoitteeksi on nostettu asiakkuuden kehittäminen. Tutkimustehtävänä oli selvittää, millaisia kulttuurisia merkityksiä terveyskeskukseen liittyy asiakkaan näkökulmasta. Tutkimuksen teoreettisessa viitekehyksessä hyödynnettiin hallintoteoreettista näkökulmaa, teoriaa organisaatiokulttuurista sekä kulttuurimallia. Terveyskeskukseen liittyviä kulttuurisia merkityksiä käsitteellistettiin reifikaatioon peilaten terveyskeskuksen ja asiakkaan välisen rajapinnan ymmärtämiseksi. Tutkimus jakautuu teoreettiseen ja empiiriseen osaan. Kulttuurisia merkityksiä asiakkaan näkökulmasta tutkittiin mixed methods -menetelmälähtöisesti kolmivaiheisen empiirisen aineiston pohjalta. Ensimmäinen vaihe koostui dokumenttiaineistosta (N=605), joka muodostui sanomalehti Kalevan julkaisemista terveyskeskukseen liittyvistä kirjoituksista vuosina 1972–1982. Toinen vaihe koostui virtuaaliantropologisesta aineistosta (N=338), joka käsitti internetin keskustelupalstojen kirjoituksia 2010-luvun taitteessa. Kolmas vaihe kerättiin kyselylomakkeella, joka oli osaotos Pohjoissuomen syntymäkohortti 1966:n tutkimusta. Se sisälsi monivalintakyselyn (N=3237) sekä avoimen kysymyksen (N=200). Laadulliset aineistot (empiirisen osan vaiheet I, II, osin III) analysoitiin induktiivisella ja deduktiivisella sisällön- ja tekstianalyysillä. Määrällinen aineisto (osin empiirisen aineiston osa III) analysoitiin tilastollisesti. Tutkimuksessa muodostettiin terveyskeskukseen liittyvistä näkyvistä ja piilotetuista kulttuurisista merkityksistä asiakkaan näkökulmasta neljä kulttuurimallia: 1. Vaivojen sulatusuunimalli, jossa korostuivat organisaation ja asiakkaan väliset merkitykset. Niitä olivat henkilöstöinkarnaatio ja asiakasaktiivisuus, jotka toisaalta näyttäytyivät ristiriitaisina. 2. Matalan kynnyksen malli, jossa merkitykset liittyivät palveluun. Terveyskeskus miellettiin ruuhkakeskukseksi, jossa hoidon taso vaihtelee, mutta toisaalta palveluun luotettiin ja sitä verrattiin peruskallioon. 3. Arvauskeskusmalli, joka muodostui uskomuksiin liittyvistä merkityksistä. Terveyskeskusta kuvailtiin odotushuoneeksi tai lottoriviksi, mutta joka toisaalta käsitettiin huhupuheiden keskiöksi. 4. Tulevaisuuden odotemalli, jossa merkitykset liittyivät tulevaisuuden odotuksiin. Terveyskeskus haluttiin nähdä tulevaisuudessa generatiivisena ja toimivana lähiasemana, jonka toimintakulttuurin arvopohja perustuisi holistisuuteen. Tutkimuksen teoreettisilla tuloksilla on uutuusarvoa terveyspalveluiden ja sen asiakkaan rajapinnan ilmiöiden ymmärtämiseksi. Terveyskeskuksessa asiakas on edelleen palvelujen tuottamisen kohde. Asiakkaan roolia tulee kehittää aktiiviseksi ja osallistuvaksi. Terveyskeskus on asiakkaille tärkeä ja se tulisi olla joustavasti lähellä myös tulevaisuudessa. Tutkimuksen tuottamaa tietoa voidaan hyödyntää terveydenhuollon asiakaslähtöisessä suunnittelu- ja kehittämistyössä, koulutuksessa sekä terveydenhuollon ja kulttuurintutkimuksen soveltavassa tutkimuksessa.

Si dans la fonction publique l’importance accordée à la gestion du personnel s’est pendant longtemps limitée à l’application des règlements, du statut et à la gestion des effectifs, ces deux dernières décennies la Gestion des Ressources Humaines (GRH) est graduellement devenue l’une des préoccupations centrales de l’administration française. En effet, face aux évolutions démographiques (départs en retraite…), organisationnelles (décentralisation, externalisation de services, développement des intercommunalités…), stratégiques et techniques et dans un contexte international de modernisation globale de l’Etat inspirée des principes de la Nouvelle Gestion Publique (NGP), la fonction stratégique de la GRH s’est progressivement imposée. La recherche de la maîtrise de ses dépenses publiques a conduit la France à déployer une nouvelle logique de fonctionnement visant à rendre plus efficace l’action de ses agents publics et à accroître la performance globale de ses administrations. A ces fins, la mise en œuvre de démarches de Gestion Prévisionnelle des Emplois et des Compétences (GPEC) a peu à peu été perçue au sein des organisations publiques comme un "passage obligé". Dans le cadre de nos travaux de recherche, nous avons tenté de mieux appréhender les enjeux actuels de la fonction publique territoriale française, ses évolutions en termes de production du service public et d’analyser, notamment sous l’angle de la démarche GPEC menée à la Ville de Lyon, comment le contexte démographique, politique et économique au sein duquel elles évoluent a modifié la gestion des ressources humaines. Dans la mesure où elle se situe à la croisée d’un statut toujours présent et d’une GRH "moderne", issue du secteur privé, plus axée sur la dimension compétence et sur les métiers, la GPEC telle que nous avons pu l’observer au sein de la Ville de Lyon, constitue une forme « hybride » de GRH, entre tradition et renouveau, reflet de l’émergence d’une néo-bureaucratie. / In the last two decades Human Resource Management (HRM) has become one of the main concern of the French public sector. Indeed, for many years Human Resource Management was only focused on complying with the rules and headcount administration. Nowadays, due to public service evolutions, demographic challenges and organizational changes, strategic and technical evolutions, the burrowing of budgetary constraint, make Human Resources Management a strategic function. More than that in an international context of public sector modernization, based on New Public Management ideas, France wants to use a new logic in order to make the French administration more efficient. As a result the spreading of Strategic Workforce Planning is seen as an obligation in public organizations. In a context of demographic changes, resource sharing increase, decentralizations and control of public expenditures, Strategic Workforce Planning appears as an obligation to public sector executives. In the City of Lyon, we try to analyze how an administration is increasing its Human Resource Management by using Strategic Workforce Planning. Thanks to our work we want to better understand the current issues in French territorial civil service but also its evolution in terms of human resources management and production of public service. Strategic Workforce Planning in Lyon is an "hybrid" form of public HRM and private HRM : it mixes status (law and public rules) and private competencies and skills vision. This mix of practices of both private and public human resources management causes the emergence of a new model between tradition and renewal. We are facing a neo-bureaucracy oscillating between status logic and a new logic of "modern" HRM more focused on skills dimension.

La thèse examine les configurations d'acteurs et d'organisations impliquées dans la régulation de l'accès au marché des médicaments en France et en Angleterre, en charge du contrôle scientifique et administratif de la fixation du prix et du remboursement de ces produits. Cette activité s'autonomise de l'appréciation clinique de leur qualité, de leur efficacité et de leur innocuité (dominant la régulation de leur approbation sur le marché) au cours des années 1980. / This thesis examines the configurations of actors and organizations involved in the regulation of the market access for drugs in France and England. Since the mid-1980s, this process has entailed the development of administrative and scientific controls over the fixing of the price and the conditions of reimbursement of these products. These controls have become autonomus from clinical appreciation of their quality, efficacity and safety that dominate approval regulation as a whole.

The Thesis analyses modern trends in the management of Public Administration in Czech Republic. The reforms and changes in Public Administration are supported by the implementation of management tools and tools focused on quality of Administration. These tools, including elements of corporate governance and some principles of private sector market, aims to improve and make the Public Service more effective. New Public Management (NPM) can be considered as a general name for the tools and for the concept of the Management of Public Administration, in particular meaning the principles of Process Management, the Balanced Scorecard (BSC), Benchmarking, the Common Assessment Framework and other methods and tools based on the models of TQM and EFQM. The practical part of the thesis contains the surveys and evaluation of the efficiency of the above mentioned models by the Regional Authority and selected municipalities, including their strengthts and weaknesses.

Syftet med uppsatsen är att undersöka individ- och familjeomsorgens (IFO) enhetschefers upplevelser av tillit, styrning och ledning för att sedan jämföra detta med Tillitsdelegationens (SOU 2019:43) förslag till förändring inom den offentliga sektorn. För att öka kunskapen om ämnet kommer frågor kring deras allmänna uppfattning om tillit, styrning och ledning att redovisas och analyseras gentemot de sju principerna från SOU 2019:43. Skillnaderna samt likheterna i dagens upplevda styrning och ledning har analyserat med organisationsteoretiska teorier för att belysa politiken, ledningen samt andra aktörers inflytande på IFO:s verksamhetsområden. Semistrukturerade intervjuer har använts för att djupare kunna få fram de upplevelser som respondenterna skildrar samt för att belysa det som de själva anser vara väsentligt. Resultatet visar att enhetschefernas organisationer har ett tydligt medborgarfokus, helhetssyn, handlingsutrymme, stödfunktioner, kunskap samt en strävan efter öppenhet. Begreppen finns inom de undersökta organisationerna, men den tidigare forskningen förespråkar att det kan utvecklas ytterligare. Uppsatsen har analyserat den tidigare forskningen från flera nordiska länder som har gått eller går igenom en tillitsreform. Materialet har analyseras tillsammans med de organisationsteoretiska aspekterna som påverkar organisationerna samt den mimik som finns i efterliknandet av andra nordiska länders utveckling. Resultatet, analysen och slutsatsen har visat att enhetschefernas upplevelser av tillit, styrning och ledning på många plan liknar den förändring som Tillitsdelegationen avser att implementera. Även om vissa likheter finns, så är de inte uttalade på samma sätt som Tillitsdelegationen har framfört och beroende på vilken enhetschef det är så finns det olika grader av upplevd tillit, både uppifrån och ner. Det har även visats att om tilliten präglar deras vardagliga arbete så är det inte alla medarbetare som är intresserade av att ha det handlingsutrymmet som tilliten för med sig. Det finns en ambivalent upplevelse tillit, styrning och ledning samt hur utveckling kan ske inom respektive organisation. En av slutsatserna som författaren kommit fram till är att en förändring, liknande tillitsbaserad styrning och ledning, inte bör påverka de undersökta organisationerna markant.