Syftet med det här examensarbetet är att studera hur sex förskollärare anser att de använder högläsning som ett pedagogiskt verktyg för lärande och språkutveckling för barn i förskolan. Att högläsning sker på förskolor är för många en självklarhet. Högläsning är en givande och språkstimulerade aktivitet som på de flesta förskolor ses som en daglig rutin. Forskning visar dock på att många förskollärare ser högläsning som vila, tidsfördriv och för att frigöra personal i stället för den pedagogiska verksamhet den bör betraktas som om den ska vara betydande för barns språkutveckling. För att uppnå studiens syfte användes kvalitativa intervjuer som metod, där det insamlade materialet från sex förskollärare analyserades utifråndet sociokulturella perspektivet, tidigare forskning samt relevant litteratur inom ämnesområdet. Studiens resultat tyder på att informanterna är medvetna om vikten av högläsning, men att flera av dem har sina planerade högläsningsstunder efter lunch där vila är huvudsyftet, och några samtal och diskussioner kring boken inte är prioriterat. De flesta informanterna anser att de använder högläsning som ett pedagogiskt verktyg, men påtalar att de utmaningar som finns i dagens förskola gör att högläsning inte används så mycket som är önskvärt.

I denna studie har syftet varit att undersöka verksamma lärares uppfattningar av leken som ett pedagogiskt verktyg för lärande i årskurs F-3. För att undersöka detta syfte har tre forskningsfrågor formulerats, vilka fokuserar på lärares definition av pedagogisk lek, lekens relevans för lärandet och inställning till leken som ett pedagogiskt verktyg. Undersökningen har gjorts med kvalitativ metod i form av semi-strukturerade intervjuer med fyra verksamma lärare. Materialet som samlats in genom intervjuerna har analyserats utifrån en fenomenografisk ansats och ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet av denna studie visade på att det fanns aspekter av leken som lärarna hade en gemensam uppfattning om, men det framkom också skillnader. Lärarna uttryckte gemensamt att leken som ett pedagogiskt verktyg var ett viktigt inslag i skolans första årskurser eftersom det bidrog till att anpassa undervisningen och skapa ett lustfyllt lärande. Det som skiljde uppfattningarna åt var vad leken huvudsakligen användes till och vad som påverkar hur mycket leken kan användas. Här framkom en uppfattning om att leken användes med ett syfte om något som det var tänkt att eleverna skulle lära sig. En annan uppfattning om leken talade för att den främst främjar elevernas sociala färdigheter. En slutsats av detta var att lärares uppfattningar om leken är att den är viktig på olika sätt och i olika hög grad.

Denna studie utgår från ett sociokulturellt perspektiv med syfte att synliggöra hur förskollärare använder musik i förskolemiljön och att klargöra dess syfte i undervisningen. Studiens mål är att identifiera de faktorer som påverkar användningen av musik i pedagogiska sammanhang samt att utvärdera förskollärares medvetenhet och kunskap kring ämnet. Metoden som används är kvalitativ och bygger på insamling av data från fyra förskollärare genom semistrukturerade intervjuer. Genom dessa intervjuer har vi fått förutsättningar att nå en djupare förståelse för hur musik integreras i förskolemiljön. Efter transkribering har en helhetsanalys genomförts för att sedan identifiera centrala teman. Vårt resultat presenterar flera positiva aspekter av att använda musik som ett pedagogiskt verktyg i förskolan. Samtidigt lyfter resultaten fram olika hinder och utmaningar som påverkar eller begränsar användningen av musik i undervisningen. Att identifiera både de positiva aspekterna och de hinder som förskollärare står inför när de integrerar musik i förskolemiljön är av stor vikt för att förstå hur detta pedagogiska verktyg kan optimeras och förbättras för barns lärande och utveckling.

Uppsatsen analyserar dels svensk forskningslitteratur där det utvalda materialet i litteraturgenomgången består av nio olika forskare och författare, dels kvalitativa intervjuer med fyra verksamma lärare i Östra Mellansverige. Den utvalda litteraturen består av fyra fysiska böcker, tre examensarbeten, en digital textbok och en artikel. Studiens syfte är att framhäva vilka för- och nackdelar det finns med att använda tecknade serier i undervisningen, samt att ge en klarare bild av vilken syn verksamma lärare har på dessa. Uppsatsen utgår från en litteraturgenomgång som fokuserar på att framhäva för- och nackdelar med tecknade serier i undervisningen, samt en empirisk studie i form av kvalitativa semistrukturerade lärarintervjuer som fokuserar på att ge en klarare bild av lärares syn, attityd och inställning till tecknade serier. Litteraturgenomgången grundar sig på en textanalys med kvalitativa inslag där vi tolkar innehållet i den utvalda forskningslitteraturen och på så sätt framhäver en slutsats som baseras på våra egna tolkningar. Slutsatserna visar att det förekommer betydligt fler fördelar än nackdelar med att använda tecknade serier i undervisningen och att de dessutom kan användas inom olika skolämnen och åldersgrupper. Slutsatserna visar även att lärare kan behandla framskrivningar i läroplanen på ett lustfyllt sätt genom att använda tecknade serier, trots att tecknade serier inte uttryckligen står med eller nämns i läroplanen. Studiens slutsatser visar dessutom att de intervjuade lärarna har en positiv syn på tecknade serier och att tecknade serier kan främja elevernas läsmotivation och läsutveckling, men att det dock riktar sig mer specifikt mot de lässvaga eleverna. Tecknade serier kan dessutom användas på olika sätt, både genom att eleverna får vara egna serieskapare och genom att läsa serier. Avslutningsvis visar slutsatserna att möjliga orsaker till att tecknade serier inte får så stort utrymme i skolvärlden är för att det inte står något i läroplanen och att lärare är styrda av läromedelsförfattarna.

Denna uppsats syftar till att ta reda på hur förskollärare använder sig av utomhusmiljön som ett pedagogiskt verktyg. För att ta reda på detta har intervjuer genomförts med sex förskollärare från sex olika förskolor. Efter analys av data visar resultaten på att förskollärare anser att användandet av pedagogiskt material, naturmaterial, pedagogers förhållningssätt och nyttjandet av det stora rummet är betydande för användningen av utomhusmiljön som ett pedagogiskt verktyg. Förskollärare ser även fördelar med användandet av utomhusmiljön i form av mycket öppna ytor, frihet att använda rösten samt hälsofrämjande aspekter. De nackdelar som förskollärare nämner är dåligt väder, fel kläder, dålig överblick samt gårdens grundutformning som inte går att ändra på.

BakgrundFörskolans uppdrag är att lägga grunden för ett livslångt lärande (Lpfö98, rev.2010,s.5) därför bör lärare i förskolan vara uppmärksamma på samt förstå den roll de har som samtalspartners och kunskapsförmedlare och vikten av att iscensätta varierande samtalssammanhang för att främja barns utveckling och lärande. I samtal, där barn och vuxna deltar, kan förskolebarnerhålla en förståelse för sig själva, för andra människor och sin omvärld.SyfteSyftet med denna studie är att med utgångspunkt i ett utvecklingsarbete undersöka samtalet som pedagogiskt verktyg beträffande förskolebarns inflytande, delaktighet samt lärande i ettprojektarbete med didaktiskt material som hjälpmedel. Syftet är dessutom att belysaförskollärares föreställningar kring samtalet som pedagogiskt verktyg efter genomfört utvecklingsarbete.MetodMetoden för studien utgörs av en kvalitativ etnografisk forskningsansats, med utgångspunkt i ett mindre utvecklingsarbete med intervjuer och observationer som redskap.ResultatEfter avslutat utvecklingsarbete ger förskollärarna uttryck åt att barnen erhåller reellt inflytande samt att ett mer nyanserat lärande möjliggörs med utgångspunkt i samtalet. Barnen är aktivt delaktiga i det samtalssammanhang som utvecklingsarbetet utgör då de får medverkautifrån egna villkor. Förskollärarnas föreställningar kring den egna rollen som barns samtalspartners har efter utvecklingsarbetet blivit tydligare. / Program: Lärarutbildningen

The main purpose of the study is to increase the understanding of preschool teacher’s use of the visual art as a teaching method, how visual art can be used a pedagogical tool. What tools are needed to make visual arts a subject of development and exploring. Qualitative interviews have been conducted with three preschool teachers. The result shows that visual art is used as a tool in planned activities like picture by picture talks, with themes where the children are encouraged to process their personal experiences with visual art but also to visualise their experiences independently through their own creating of visual art. Preschool teacher's role also appears as central in the results, where preschool teacher selection to control and guide the children in different grade can have consequences in work with visual arts. Preschool teachers believe that children can learn and develop different ways to see, speak, feel, think and communicate through the use of visual art. The teachers believe that there is a need for a more available and visible environment to make the teaching method more explorative, where the children can use different materials and techniques for exploring and also interacting with an educator who can pose challenging questions.

No description available.

This essay aims to study the teachers’ view of narratives and how they use narratives in their teaching. To chart this, I have conducted five interviews with active teachers in pre-school class to grade three. My ambition was to find out what teachers are telling, how they use narrative elements and their purpose. The survey is qualitative with the intention of giving a broad picture of the teachers' opinions. The view of the sociocultural perspective where learning takes place in interaction with others was adopted as the theoretical point of departure for the work. The survey shows that teachers tell different kinds of stories like fairy tales, stories with facts, metaphors and background stories. How teachers use narration in their teaching is individual and there is no clear picture of their approach. The teachers emphasized that catching the students’ attention as well as increasing their understanding were their purpose and they were all positively motivated by a narrative approach. / Mitt arbete syftar till att undersöka hur lärare ser på berättande samt hur de använder det i sin undervisning. För att kartlägga detta genomförde jag fem intervjuer med verksamma lärare i förskoleklass till årskurs tre. Min ambition var att ta reda på vad lärare berättar, hur de använder sig av berättande inslag samt deras syfte med detta. Undersökningen är kvalitativ med avsikt att ge en bred och fördjupad bild av lärarnas uppfattningar. Det sociokulturella perspektivets syn där lärande sker i samspel med andra antogs som teoretisk utgångspunkt för arbetet. Undersökningen visar att lärarna berättar olika sorters berättelser i form av sagor, berättelser där fakta vävts in, liknelser och bakgrundsberättelser. Hur de använder sig av berättande inslag är individuellt och det framkommer ingen entydig bild av deras tillvägagångssätt. Att fånga eleverna samt öka deras förståelse framhöll lärarna som sitt syfte och samtliga var positivt inställda till ett berättande arbetssätt.

AbstractThe purpose of this study is to shed light on some teachers' image of, and thoughts about, different ways of using music as a pedagogical tool in primary special education, as well as the opportunities and challenges such a way of working entails. Based on the purpose, the following questions have been formulated:  What different ways of working with music as a pedagogical tool in the elementary special school come out through the teachers' statements? What possibilities emerge in the teachers' statements when it comes to using music as a pedagogical tool in teaching? What challenges emerge in the teachers' statements when it comes to using music as a pedagogical tool in teaching? The study has a qualitative approach. Semi-structured interviews have been used as a method for data gathering. Within the framework of the study, six teachers with experience of working in special schools and with experience of using music to support students' learning, have been interviewed. The results have then been analyzed using thematic analysis, based on a socio-cultural perspective.  The results of the study shows that the teachers use music to support students' learning in several situations and in various ways. Music is used, for example, when teachers want to create routines or create opportunities for interaction between students. Music is also used as a way of expression and a tool for interaction. The results of the study shows that music is used to teach new concepts in both speech and writing, using song lyrics. The results also show that music can act as a trigger to make students want to communicate more. The results of the study show that music is used by the informants as a pedagogical tool to develop students' motor and theoretical abilities. The results of the study also highlight challenges such as limited time for co-planning between teachers, and between teachers and the student’s assistant. The lack of resources and students' dislike of music are other factors highlighted in the results as challenges in using music to support students' learning.