In this scientific essay I am describing and analysing the digital challenges in the classroom which lead to situations where the students take the role of a teacher leading to a situation which may challenge the teacher's authority. By implementing theories about teaching and practical knowledge I am evaluating the meaning of the teachers role in the nowadays more digital classroom from the perspective of a mothers tongue teacher, doing so by  evaluating my own experiences and through interviews with other teachers and reflections of existing research literature. The method in this study is essay-writing and my own reflection about the situation of new working conditions that I describe in my story that takes place in an ongoing pandemic. The Covid-19 pandemic has led to new working methods including the inevitable usage of digital tools. In the reflection part I am studying the materials from the semi structured interviews with my colleagues where the teachers get to describe their own experiences and fears towards the increasing digitalization in their classrooms. The results have shown that the technical and digital challenges have had an ambivalent impact on teachers during the pandemic. It appears that digital tools are a support for their teaching and learning but can be used in different ways during lessons. Today all the teachers are using digital tools in the classroom, some more than others. The informants have confirmed my hypothesis that digitalizatilization affects the teachers status and authority. But the question if digitalisation increases or decreases the authority of a teacher can still be debated. Based on the decisions that we make, our authority is being affected - this sentence is a part of the conclusions in my study. The method of trial and error when approaching different bumps on the road allows us to find ways to approach those obstacles by implementing practical knowledge that appears with professional practice. With experience as a base one can experiment as well as question the used methods and therefore find new solutions to new challenges. / I min vetenskapliga essä beskriver jag och analyserar de digitala utmaningar i klassrummet som lett till situationer där elever klivit in i lärarrollen och får vara de som lär läraren och på så sätt kan utmana lärarens auktoritet. Med hjälp av teorier om lärandet och praktisk kunskap omfamnar jag betydelsen av lärarens roll i nutidens, allt mer digitala klassrum utifrån ett modersmålslärares perspektiv, egna berättelser, via intervjuer och reflektioner över existerande forskningslitteratur. Metoden i denna studie är essäskrivandet och min reflektion kring nya arbetsförhållanden vilka jag tar upp i min berättelse som utspelar sig under en pågående pandemi. Covid-19 pandemin har lett till nya arbetssätt med bland annat ofrånkomlig användning av digitala verktyg. I min reflektion ankrar jag således i mitt materialurval från semistrukturerade intervjuer med mina kollegor där modersmålslärarnas egna utsagor kring erfarenheter och farhågor inför den ökade digitaliseringen sätts i relation till tidigare forskning. Det har visat sig att de nya tekniska och digitala utmaningarna har haft en ambivalent påverkan på modersmålslärarens praktik under pandemin. Det framträder att digitala verktyg är ett stöd i undervisningen men de kan användas på olika sätt i modersmålslärarnas arbete. Idag använder alla lärare digitala verktyg i klassrummet, en del mer, andra mindre. Informanterna har bekräftat hypotesen att digitaliseringen påverkar lärarnas status och auktoritet men frågan om digitaliseringen höjer eller sänker lärarnas auktoritet kan fortfarande ställas och diskuteras. Av beslut vi gör, i vårt omdöme påverkas vår auktoritet - denna mening leder till en av slutsatserna i min studie. Att testa sig fram är en metod som kan passa bra för att tillämpa de praktiska kunskaper som uppstår i modersmålslärarnas yrkespraktik. Med erfarenhet som bas kan en experimentera, ifrågasätta och på så sätt finna nya lösningar.

This scientific essay deals with the concept of care and how care takes shape in preschool and in preschool teachers' practical professional knowledge. Through a phenomenological perspective and in relation to Hanna Arendt's discourse on collective responsibility, the study approaches the concept of care in preschool but also the significance of the phenomenon itself. The study consists of four stories, all of which are taken from my own activities and an ethnological field study conducted at two different preschools, where participatory observation and interviewing have been used as a method. The focus of the observations has been to study the practical knowledge of preschool educators and to see how care takes place. By studying, reflecting, and critically examining preschool educators and my own practical professional knowledge, I aim to get closer to the many forms of care. Which is important to be able to make it visible and reflect on the many meanings of care. The study also examines the relationship of care to learning and how these can form a whole in preschool. New public management is described in the study as something that has characterized the Swedish welfare sector since the late 1990s. Results, goal fulfillment, efficiency indications are some of the factors that characterize a successful business in an NPM-influenced business. When this is contrasted with the preschool's activities where the ability to empathize and the importance of showing consideration for others is what instead characterizes a safe and successful activity, it affects the preschool. The results of the study are discussed in relation to the philosophies of Nel Noddings. Where the approach becomes central to how care emerges in this study. The result of the study shows that care is something that is constantly and daily going on in preschool, but that the time, knowledge, or power to put it into words sometimes doesn`t exist. Which sometimes leads to that the important practical knowledge about care, doesn`t take equivalent place in preschool. Which unfortunately has major consequences for daily practice where care risks becoming a concept that does not keep up with developments in preschool. Giving care to children in preschool appears in the study as a relational phenomenon. Care as a phenomenon is created when we educators listen to what the children express and try to reach them where they are. When the care action is answered by the child, the relationship between educator and child is strengthened. This process requires an awareness, mind presence and knowledge from the educator’s perspective. / Denna vetenskapliga essä behandlar begreppet omsorg och hur omsorg gestaltar sig i förskolan och i förskolepedagogers praktiska yrkeskunnande. Genom ett fenomenologiskt perspektiv och i relation till Hanna Arendts diskurs om kollektivt ansvar, närmar sig studien begreppet omsorg i förskolan men även fenomenets betydelse i sig själv. Studien består av fyra berättelser som alla är hämtade från min egen verksamhet och en etnologisk fältstudie utförd på två olika förskolor, där deltagande observation och intervju använts som metod. Fokus för observationerna har varit att studera förskolepedagogers praktiska kunnande och för att se hur omsorg tar plats. Genom att i studien, synliggöra, reflektera och kritiskt undersöka förskolepedagogers och mitt eget praktiska yrkeskunnande, kommer jag närmare omsorgens många skepnader. Vilket är viktigt för att kunna synliggöra den samt reflektera om omsorgens många innebörder. I studien undersöks även omsorgens relation till lärande och hur dessa kan bilda en helhet i förskolan. New public management beskrivs i studien som något som kommit att prägla den svenska välfärdssektorn sedan sent 90-tal. Resultat, måluppfyllelse, effektivitet och kvalitetsindikationer är några av de faktorer som i en NPM- präglad verksamhet kännetecknar en lyckad verksamhet. Men när detta sätts i kontrast mot förskolans verksamhet där förmågan till inkännande, empati och vikten av att visa hänsyn till andra är det som i stället kännetecknar en trygg och lyckad verksamhet, påverkar det förskolan som helhet.  Studiens empiriska material diskuteras utifrån Noddings syn på omsorgsetik. Där förhållningsättet blir centralt för hur omsorg framträder i denna studie. Resultatet av studien visar att omsorg är något som ständigt och dagligen pågår i förskolan, men att tiden, kunskapen eller makten för att klä den i ord ibland inte existerar, vilket gör att den viktiga praktiska kunskapen kring omsorg, en slags tyst kunskap inte ges utrymme i förskolan. Vilket tyvärr får stora konsekvenser för den dagliga praktiken där omsorg riskerar att bli ett begrepp som inte hänger med i utvecklingen. Att ge omsorg till barn i förskolan framstår i studien som en relationell företeelse. Omsorg som fenomen blir till när vi pedagoger lyssnar till det barnen uttrycker och försöker nå dem där de är. När omsorgshandlingen besvaras av barnet stärks relationen mellan pedagog och barn. Denna process kräver en medvetenhet, sinnesnärvaro och kunskap från pedagogens sida.

In this scientific essay, I investigate how pedagogues are affected by working with the method of family stories, which the principal has decided that all young children´s departmens shouldwork with. The method includes many parts and is tightly controlled. What are the possibilities and limitations of the method? I start by designing the method through selfexperienced examples and then describe it briefly. I gather my empirical data by talking to pedagogues at the preschool where I work, talking to children and observing pedagogues and children. Previous conversations in various contexts with other pedagogues in the preschool area are also included in the documentation. I write in the field of practical knowledge and power and judgment become part of the survey. Who has the power over the methods we use and how they are used? Methods with strict control remove the possibility of using our judgment. I reason around these questions together with theories and my empirical data. Writing is part of the research process. I thematize the discussion with the empirics and theories by relating to the following: thoughts about the method in general, about cooperation with families, about the method as language development, play development, as support in the transition to the next department and what happens when reality goes beyond the manual. I have gained an in-depth understanding of how the method can be used and the importance of pedagogues knowing the theories behind the method but also their own practice theory. The family stories as a method contain great opportunities for many good pedagogical efforts if the pedagogue knows the theory behind the method, uses his own knowledge and is allowed to make decisions about the design with his own judgment. If, on the other hand, the description is perceived and used as a manual, the judgment is disconnected and there is a great risk that it will only be an action that does not lead to any development. The pedagogues must also relate to the needs of their own unique group of children and adapt the method accordingly.

”To drift towards old habits” is an exploratory essay in which I examined how my practical knowledge and morally based duties affected my actions and how those led to a hard-assessed situation where I stood without knowing right from wrong. The dilemma laid in that I didn’t know whether my approach should have been based on my gathered experience and knowledge or have based on the rules and framework of the new work assignment I had accepted. By the figuration of two self-experienced situations I portrayed my work and practical knowledge through the first one, in which my assignment was to work with a student in need of extra support. That lead on to the second figuration, where this knowledge, in combination with a sense of duty, influenced my course of action even though my work assignment had changed to be a leisure time pedagogue. The main perspectives in this essay were therefore to be focused on an interpretation of practical knowledge and on how the ethics of duties are constructed. With these two perspectives my purpose was to explore how I could relate my choices of actions according to these and how they could come to affect future repertoires of actions. / ”Att glida in i gamla spår” är en utforskande essä där jag har undersökt hur min praktiska kunskap och mina moraliska plikter påverkat mitt handlande, vilket lett till en svårbedömd situation där jag inte visste vad som var rätt val att ta. Dilemmat låg i att jag inte visste om jag skulle förhålla mig till tidigare erfarenheter och kunskaper eller om jag skulle hålla mig till de regler och ramar som fanns för mitt nya arbetsuppdrag. Genom att gestalta två olika situationer målas mitt arbete och min praktiska kunskap upp i den första gestaltningen då jag arbetar som elevresurs till en elev i behov av stöd. För att sedan visa hur denna kunskap i kombination med en känsla av plikt påverkar mina val i den andra gestaltningen, där jag antagit en ny arbetsroll som lärare mot fritidshem. Huvudperspektiven i denna uppsats kom därför att rikta sig mot en tolkning av den praktiska kunskapen och hur pliktetiken utformas. Med dessa två perspektiv var syftet att undersöka hur jag förhållit mitt handlande utifrån dessa två och hur de kan komma att påverka framtida handlingsrepertoarer.

The purpose of this essay is to investigate how I as a leisure-time teacher can help children who have difficulty playing and how it is possible to do enough as a teacher in a large group of children. As a starting point, I have used events from my professional life which I have shaped in the form of a scientific essay. My questions have been the following: How should I, as a leisure-time teacher, respond to the children who find it difficult to play with their classmates? How is it possible to pay attention and suffice for all children when there are so many in a group? In my reflective research, I have used established theories of play and practical knowledge. My conclusions have been that leisure-time teachers have a great responsibility to create the conditions for play and to help children with difficulties. At the same time, the leisure-time teachers find it difficult to suffice as they work in large groups of children. Quiet children are at risk to become invisible and forgotten. One solution to this could be that the leisure-time teachers work more actively in creating the conditions for play. Such work, in return, requires that the leisure-time teachers are given more planning time. / Syftet med denna uppsats är att undersöka hur jag som fritidshemslärare kan hjälpa barn som har svårt att leka och hur det är möjligt att räcka till som pedagog i en stor barngrupp. Som utgångspunkt har jag använt händelser ur mitt yrkesliv, som jag har gestaltat i form av en vetenskaplig essä. Mina frågeställningar har varit följande: Hur bör jag som pedagog bemöta de barn som har svårt att själva hitta en plats i klasskamraternas lek? Hur är det möjligt att uppmärksamma och vara en trygghet för alla barn i en stor barngrupp? I min reflekterande undersökning har jag använt mig av etablerade teorier om lek och praktisk kunskap. Mina slutsatser har varit att fritidshemslärare har ett stort ansvar att skapa förutsättningar för lek och att hjälpa barn med svårigheter in i leken. Samtidigt har de svårt att räcka till då de arbetar i stora barngrupper och tystlåtna barn riskerar att bli osynliga och glömmas bort. En lösning på detta skulle kunna vara att fritidshemlärarna arbetar mer aktivt med att skapa förutsättningar för lek. Ett sådant arbete kräver i sin tur att fritidshemlärarna får utrymme och planeringstid för att utföra den typen av arbete.

Uppsatsens syfte är att utforska och belysa fenomenet att slöjda. Det görs genom textanalys av slöjdare och deras drivkrafter till att slöjda. Med hjälp av textanalys av utvalda texter i tidskriften Hemslöjd år 2015 besvaras frågorna: vilka personer skildras i texterna i tidskriften Hemslöjd, samt vilka drivkrafter till att slöjda synliggörs i tidskriften Hemslöjd? Undersökta texter ur tidskriften Hemslöjd skildrar slöjdande personer alltifrån hobbyslöjdare och studenter till yrkesverksamma slöjdare. De kommer från olika delar av världen även om de flesta slöjdar/verkar i Sverige. Sex huvudteman som drivkrafter till att slöjda har identifierats: välmående, självklart att göra egna föremål, nyfikenhet och vilja att förstå, bevara kunskap, att uttrycka sin idé, samt globalt ansvar/miljöengagemang. Välmående samt att bevara kunskap förekommer mest frekvent som drivkraft till att slöjda hos dem som skildras i Hemslöjds texter. Globalt ansvar – miljöengagemang, vilken identifierats som en drivkraft till att slöjda förekommer ej som drivkraft till slöjande i tidigare forskning inom området. Analysen ger exempel på människor som slöjdar för att stå upp för sitt engagemang för miljön genom vad de väljer att göra i vardagen, exempelvis slöjda sitt barns sittvagn. Detta tolkas i uppsatsen som att de skapar sig en meningsfull tillvaro genom hur de agerar, genom att slöjda. Analysen visar vidare på tidskriften Hemslöjd som mediaaktör i samhället och hur tidskriften skriver fram varför människor slöjdar genom att journalister skriver texter där tidskriftens inriktning synliggörs. Detta görs dels genom vilka slöjdande personer som presenteras, samt hur texterna och innehållet utformas baserat på det som analysen identifierat som tidskriftens inriktning. Analysresultaten av vilka som skildras i Hemslöjds texter samt de identifierade teman/drivkrafter till att slöjda hos de som skildras, tolkas i uppsatsen som följer: Tidskriften Hemslöjd vill genom sina texter förmedla att människan har förmågan att för hand tillverka föremål. Tidskriften vill främja och sprida slöjdkunskaper i samhället. Att slöjdande bidrar till människors välmående, stärker dem som människor och deras självkänsla. Genom vilka personer som skildras i texterna visar tidskriften Hemslöjd fram att slöjdande inte avgränsas av nationsgränser, utan är internationellt och knyter samman människor runt hela jorden. Vidare att förmågan att slöjda är en grundläggande mänsklig förmåga och praktisk kunskap värd att spridas. Uppsatsen tolkar vidare analysresultaten som att tidskriften förmedlar att förmågan att slöjda skapar mening och välmående hos människan. Att bevara slöjdkunskaper som riskerar försvinna när äldre generationer går ur tiden, synliggörs i analysen som en viktig drivkraft till att slöjda. Det är en drivkraft till att slöjda världen över vilket synliggörs genom tidskriften Hemslöjds texter. Tidskiften verkar för, lyfter fram och stärker praktisk kunskap, slöjdkunskap, som traditionellt har värderats lägre i samhället än teoretisk kunskap.

Denna utforskande vetenskapliga essä vill fördjupa och begreppsliggöra ett praktiskt kunnande för en psykoterapeut utifrån en berättelse från en arbetsdag i dennes profession. Ett inledande citat av nobelpristagare Olga Tokarczuk: ”Känsligheten som den allra blygsammaste formen av kärlek (…)”, blir essäns avstamp som sedan följs och vars betydelse vävs samman med berättelsen. En överordnande undran vid essäns avfärd är vad begreppet känslighet, uppmärksamhet och kärlek har för betydelse för psykoterapeuten i sin profession. Olika filosofers, författares och poeters texter och berättelsen väver i essän fram det praktiska kunnandet, omdömet och kraften i att vara den som finns för en annan som lider och samtidigt finnas för sitt eget lidande. Det betyder att den egna sårbarheten avtäcks hos den profession som är på plats i sitt arbete för att ta del av en annan människas tillvaro och verklighet men även förnimma och hantera det som inte berättas eller verbaliseras. Essän begreppsliggör känsligheten uppmärksamheten och kärleken genom att söka och finna deras ursprung i antikens filosofi och idéerna om kärlek och kunskap. Därifrån går undersökandet till kärlek som en moralfilosofisk ide. Ur det arbetet förs tankar och de olika filosofernas funderingar in och prövar begreppet kärlek som ett praktiskt kunnande i psykoterapi. Att kärlek till klienter och kärlek till sig själv, möjligen är en praktisk kunskap. / This exploratory scientific essay aims to deepen and conceptualize a practical knowledge for a psychotherapist based on a story from a working day in her profession. An introductory quote by Nobel Laureate Olga Tokarczuk “Sensitivity as the most modest form of love (…)”, becomes the springboard of the essay which is then followed and whose meaning is woven together with the story. An overarching wonder at the essay’s departure is what the concept of sensitivity, attention and love has for the psychotherapist in her profession. Essentially, the texts of various philosophers, writers and poets and the story weave the practical knowledge, discernment and power of being the one who exists for another who suffers and at the same time exists for her own suffering. This means that one's own vulnerability is uncovered by the profession that is present in its work to take part of another person's existence and reality, but also to perceive and deal with what is not told or verbalized. The essay conceptualizes sensitivity to attention and love by seeking and finding their origin in ancient philosophy and the ideas of love and knowledge. From there, the study goes to love as a moral-philosophical idea. From that work, thoughts and the philosophers' ideas are brought in and tested for the concept of love as a practical knowledge in psychotherapy. That love for clients and love for themselves, possibly is a practical knowledge

Detta examensarbete dokumenterar arbetet med utveckling, införande och dokumentation av en nymetod för identitetsbestämning av farmaceutiska råvaror med röntgenfluorescens. Metoden ärutvecklad för att användas på laboratorier för kvalitetskontroll på AstraZeneca i Södertälje. Syftetmed arbetet var att utveckla en robust och effektiv metod samt att utbilda användarna i dethanteringssätt som krävs för att utföra snabba och korrekta analyser. Rapporten presenterarteknologin bakom röntgenfluorescensinstrument och vilka felkällor som kan påverka resultaten samtde pedagogiska teorier som använts för att beskriva det praktiska arbete som äger rum pålaboratoriet. Metoden och de försök som föregick metoden presenteras, och resultat och beslutdiskuteras. Hur utbildningen planerades, genomfördes och utvärderades presenteras också. / This master thesis is the documented work of the development, implementation and documentationof a new method for identification of pharmaceuticals excipients using X-ray fluorescence. Themethod is supposed to be used at the laboratory for quality control at AstraZeneca, Södertälje. Thepurpose of the thesis was to develop a stout and effective method and to educate the users in theskills needed to perform fast and correct analyses. This thesis presents the technology behind XRFinstruments and which sources of errors that could affect the results as well as the pedagogicaltheories used to describe the practical work that takes place at the laboratory. The method and theexperiment that preceded the method are presented, and the results and decisions are discussed.How the education was planned, performed and evaluated is also presented.

Detta är ett essäistiskt försök att fånga den flyktiga tråkigheten. Med fenomenologin som grund undersöks lärarens levda erfarenhet av tråkighet och hur den kommer till uttryck i hennes yrkesvardag. I skärningspunkten mellan två gestaltningar ur min lärarvardag, i filosofen Martin Heideggers tre former av tråkighet – uttråkad av, uttråkad med och djupgående tråkighet – och kultur- och utbildningsteoretisk forskning växer tre beskrivningar av 2020-talets lärare fram.  För det första består en del av lärarens yrkesvardag i att förhålla sig till en samtid där delar av hennes yrkespraktik digitaliserats och den administrativa bördan successivt ökat. Med utgångspunkt i litteraturvetaren Eran Dorfmans jämförelse mellan Heideggers uttråkad med och det Dorfman vill kalla för tråkighetsutmattning argumenterar jag för att tråkighetsutmattningen är en fjärde form av tråkighet. I det gestaltade mötet med kollegan Assar träder en lärarvardag fram som visar hur lärare dels verkar i ett tidsligt limbo där tiden är påträngande och ständigt beräknad, dels upplever en tomhet trots att vardagen hela tiden fylls med ett flöde av digital stimuli.  För det andra. Enligt Heidegger tvingar tråkigheten, framför allt den djupgående, oss till ett avbrott i vardagen och det han kallar för ”Mannet”, ett slags diffust ”de andra”. Den djupgående tråkigheten tvingar oss att lyssna till vårt autentiska jag och den vi skulle kunna vara. Sett ur en yrkespraktikers vardag undersöker jag hur relationen mellan tråkighet, ett autentiskt mer kreativt praktikerliv och min läraridentitet ser ut. Min undersökning visar bland annat att även om Mannet är starkt finns möjligheter till kreativa mikromotstånd för att värna om yrkesidentiteten. Men frågan är om motståndet är tillräckligt för att kunna nå en verklig autenticitet? Mot bakgrund av det som beskrivs i föregående avsnitt och i mötet med elever, kollegor och den egna läraridentiteten gör lärare etiska ställningstaganden. I det tredje avsnittet ges en beskrivning av relationen mellan tråkighet och de etiska ställningstaganden som lärare gör. Den bild som träder fram är komplex. Lärare gör många etiska val som ibland är motsägelsefulla. Som tidigare nämnts är Mannet starkt och för att lärare ska kunna värna om sin läraridentitet och göra kloka överväganden i mötet med elever – gestaltat i exemplet med eleven Pricken – behöver de gå samman för att bland annat kunna stå emot de krafter som förorsakar tråkighetsutmattning. / This is an essayistic attempt to capture the elusive boredom. With phenomenology as a basis, the teacher's lived experience of boredom and how it is expressed in her professional everyday life is examined. At the intersection of some compositions from my everyday life as a teacher, in the philosopher Martin Heidegger's three forms of boredom – bored by, bored with and profound boredom – and cultural and educational theoretical research, three descriptions of teachers of the 2020s emerged.                 Firstly, part of the teacher's professional everyday life consists of relating to a time where parts of her professional practice have been digitized and the administrative burden has gradually increased. Based on the literary scholar Eran Dorfman's reading of Heidegger's bored with and what Dorfman wants to call boredom-fatigue I argue that boredom-fatigue is a fourth form of boredom. In the described meeting with my colleague Assar, a teacher's everyday life emerges that shows how teachers work in a temporary limbo where time is intrusive and constantly calculated, and how they experience an emptiness even though everyday life is constantly filled with a flow of digital stimuli.                Secondly. According to Heidegger, boredom, especially the profound one, forces us to take a break from everyday life and what he calls “the They”, a kind of diffuse "the others". The profound boredom forces us to listen to our authentic selves and who we could be. Seen from the everyday life of a professional practitioner, I examine what the relationship between boredom, an authentically more creative practitioner life, and my teacher identity looks like. My study shows that even though “the They” is strong, there are opportunities for creative micro-resistance to, among other things, protect the professional identity. But the question is whether the resistance is sufficient to achieve true authenticity?                In the light of what is described in the previous sections and the encounters with students, colleagues, and one’s own teacher identity, teachers make ethical positions. The third section describes the relationship between boredom and the ethical positions that teachers make. The picture that emerges is complex. Teachers make many ethical choices that are sometimes contradictory. As previously mentioned, “the They” is strong and for teachers to be able to protect their teacher identity and make wise considerations in the encounters with students – for example with the student I call Pricken – they need to come together to be able to withstand the forces that cause boredom-fatigue.

The study examines in what way social workers who handle financial assistance experience the impact of theoretical knowledge and practical knowledge in treatment of clients with neuropsychiatric disabilities. Furthermore, the study aims to investigate what opportunities and limitations there are for acquiring this knowledge. The study is based on an inductive approach where nine social workers were interviewed through qualitative semi-structured interviews. Qualitative content analysis has been applied as the analysis method of the study where two main categories were identified: Theoretical knowledge and practical knowledge are significant for a more favorable treatment of clients with neuropsychiatric disabilities and Theoretical and practical knowledge becomes personal. Furthermore, the results have been analyzed on the basis of previous research combined with the study's theoretical starting point: theoretical knowledge and practical knowledge, with inspiration from the theory of knowledge. The results of the study show that theoretical knowledge and practical knowledge can enable a more favorable treatment of clients with neuropsychiatric disabilities. The results also indicate that the practical knowledge is attributed to greater significance than what the theoretical knowledge is emphasized to do. Furthermore, the study results demonstrate that the social workers’ knowledge acquisition will be limited based on whether the organization provides education, methods, guidance or the opportunity to read at the workplace. The social workers’ opportunities for acquiring knowledge thus become dependent on the professional's own interest and experiences, and the knowledge can thus be thought to be personal. / Studien undersöker hur socialsekreterare som handlägger ekonomiskt bistånd upplever att teoretisk respektive praktisk kunskap kan ha för betydelse vid bemötandet av klienter med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Vidare syftar studien till att undersöka vilka möjligheter och begränsningar det finns för att inhämta denna kunskap. Studien utgår ifrån en induktiv ansats där nio socialsekreterare intervjuades genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer. I studien har kvalitativ innehållsanalys applicerats som analysmetod där två huvudkategorier har identifierats: Teoretisk kunskap samt praktisk kunskap har betydelse för ett mer fördelaktigt bemötande av klienter med NPF och Teoretisk kunskap samt praktisk kunskap blir personbunden. Vidare har resultatet analyserats utifrån tidigare forskning förenat med studiens teoretiska utgångspunkt: teoretisk kunskap och praktisk kunskap, med inspiration från kunskapsteorin. Studiens resultat påvisar att teoretisk kunskap samt praktisk kunskap kan möjliggöra för ett mer fördelaktigt bemötande gentemot klienter med NPF, däremot tillskrivs den praktiska kunskapen större betydelse än vad den teoretiska kunskapen framhålls göra. Vidare indikerar studiens resultat på att socialsekreterarnas kunskapsinhämtning blir begränsad utifrån om organisationen tillhandahåller utbildning, metoder, handledning eller möjlighet till lästid på arbetsplatsen. Socialsekreterarnas möjligheter för kunskapsinhämtning blir därmed beroende av den professionellas eget intresse och egna erfarenheter, och kunskapen kan därmed tänkas bli personbunden.