Bakgrund Kvinnor som blivit våldtagna kan hamna i ett sårbart tillstånd. Enligt svensk lag ska vård vara av god kvalitet, ges med respekt för den enskilda individen samt främja ett gott möte. Detta ställer krav på sjuksköterskor för att utföra omvårdnad som tillgodoser individuella fysiska och psykiska behov och lever upp till ett professionellt möte med kvinnor som blivit utsatta för våldtäkt. Syfte Syftet med studien var att beskriva hur kvinnor som blivit våldtagna upplever mötet med sjuksköterskor. Metod Metoden som valdes till denna studie var en icke- systematisk litteraturöversikt och sökningar genomfördes i databaserna CINAHL complete, PubMed och PsycINFO. Totalt inkluderades 15 artiklar vilka analyserades med en induktiv innehållsanalys. Resultat Det framkom att kvinnor hade liknande åsikter kring vad som påverkade deras upplevelser av mötet med sjuksköterskor. Dessa möten upplevdes genomgående positivt om kvinnorna möttes med empati samt upplevde känslor av kontroll. Vissa kvinnor upplevde däremot mötet som skadligt då de blev bemötta med misstro, kyla och på grund av bristfällig information upplevde en brist av kontroll. Slutsats Genomgående återfanns brister i mötet mellan sjuksköterskor och kvinnorna. Det är av vikt att kvinnor som blivit våldtagna, då de är sårbara, möts av utbildade och empatiska sjuksköterskor i ett professionellt möte. Nyckelord: Kvinnor, Professionellt möte, Sjuksköterskor, Upplevelser, Våldtäkt

Bakgrund Opioidberoende är ett ökande problem världen över. Som behandling erbjuds personer med opioidberoende läkemedelsassisterad rehabilitering med Metadon eller Buprenorfin i kombination med psykosociala insatser. Behandlingen är i många fall livslång vilket innebär en lång vårdrelation med sjuksköterska som arbetar på mottagning för personer med opioidberoende. Genom personcentrerad omvårdnad kan sjuksköterskan bygga upp och bibehålla en god vårdrelation. För att vårda personer med personcentrerat förhållningsätt krävs olika arbetsmetoder och erfarenhet. Sjuksköterskans kompetensbeskrivning upplevs vara otillräcklig, vilket kan orsaka brister i sjuksköterskans professionella ansvar och således ge upphov till otillfredsställande omvårdnadskvalitet. Syfte Sjuksköterskors upplevelser av att bibehålla sitt professionella ansvar i en lång vårdrelation med personer med opioidberoende. Metod En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer. Studien har en induktiv ansats där sex grundutbildade sjuksköterskor intervjuades. Resultat I denna studie har två kategorier uppstått. I kategorin God vårdrelation belyser sjuksköterskorna vikten av ett personcentrerat förhållningsätt för att upprätta och bibehålla en god vårdrelation. I kategorin Sjuksköterskans arbetssätt för att bibehålla professionellt ansvar i vårdrelationen framkom vikten av sjuksköterskans känslohantering och erfarenhet samt ett gott teamarbete. Slutsats Denna studie visar att vården för personer med opioidberoende är personcentrerad där sjuksköterskor i rollen som kontaktperson upprätthåller en vårdrelation vilket kan gynna och stötta personer under behandling. Den återkommande och långa kontakten ger upphov till att vårdrelationen blir personlig, vilket innebär ett stort ansvar hos sjuksköterskan för egen känslohantering och självrannsakan för att kunna upprätthålla professionalitet i vårdrelationen.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om de faktorer som skapar framgång ilärares och specialpedagogers samarbete kring elever. Studiens frågeställningar är: “Vadanser specialpedagoger och lärare främjar sitt samarbete kring elever?” och “Hur förstårspecialpedagoger och lärare sitt och den andra partens ansvar för det specialpedagogiskasamarbetet?”. Semistrukturerade intervjuer har använts som metod. Trots att skollagen ochläroplaner skriver fram samarbete mellan skolprofessionella som en förutsättning för attfrämja elevers lärande, utveckling och hälsa, påvisar flera rapporter brister i samarbetet.Forskning visar att specialpedagogens mandat och uppdrag kan skilja sig relativt mycketmellan olika skolor, vilket kan leda till dragkamp mellan lärare och specialpedagoger omansvarsfördelningen. Den visar också att god relationskompetens hos lärare ochspecialpedagoger främjar samarbetet och att andra viktiga faktorer är en öppenkommunikation, professionernas inställning, engagemang, respekt, tillit, lika synsätt,gemensamt mål och att man stöttar varandra. Examensarbetet utgår från ett systemteoretisktsynsätt på lärares och specialpedagogers samarbete som ett socialt delsystem i det störresystemet skolan. Genom att undersöka gränssnittet mellan de båda nivåerna lärare ochspecialpedagoger samt tre av delsystemets viktiga relationer har åtta konstanter, som ocksåfungerar som delsystemets framgångsfaktorer, synliggjorts. Dessa handlar om tid,förväntningar, kompetens, flexibilitet, bemötande, engagemang, struktur och närvaro ellertillgänglighet. I diskussionen problematiseras vikten av att specialpedagogens uppdragkonkretiseras och kommuniceras för att ansvar och arbetsuppgifter i det gemensamma arbetetska bli tydliga. Vidare lyfts betydelsen av att de olika logiska nivåerna, specialpedagog ochlärare, har tillräcklig kompetens för att samarbetet ska fungera framgångsrikt. Skolansorganisation för lärares och specialpedagogers samarbete behöver vara välstrukturerad, menmed plats för en inbyggd flexibilitet där jämbördiga möten mellan lärare och specialpedagogkan medverka till ömsesidiga kunskapsutbyten och främja inkludering.

Läroplanen för förskolan (Lpfö98, rev.10) betonar hur viktigt mötet är mellan förälder och pedagog på förskolan. Samtidigt belyser Tallberg Broman hur förskollärarna anser sig ha en förhållandevis liten kompetens inom detta område jämfört med andra. Kraven på pedagogerna i förskolan har förändrats mycket under senare tid, något som lett till ett socialt utvidgat uppdrag vilket innefattar en stor komplexitet. Syftet med vår studie är att undersöka vilka uppfattningar pedagoger i förskolan har kring mötet med föräldern i förskolan. Vi vill även synliggöra om pedagogernas uppfattningar skiljer sig åt beroende på vilket område de är verksamma i. Vi har talat med pedagogerna om deras förhållningssätt i mötet med föräldern, om de har samma bemötande mot alla föräldrar i förskolan och vilka uppfattningar de har kring utvecklingen av kompetensen som krävs i mötet med föräldern. Teorier om kommunikation, samspel och kunskap samt redskap för samverkan presenteras för att få en djupare förståelse kring det syfte och frågeställningar vi ställt upp. Studien utgår från en fenomenografisk ansats där vi använt oss av kvalitativa intervjuer som insamlingsmetod och där det empiriska materialet varit utgångspunkten. Resultatet visar på hur en god och väl fungerande kommunikation är en förutsättning för att mötet med föräldern skall fungera. Förståelse och empati är viktiga grundstenar i den relation som byggs upp mellan förälder och pedagog. Resultatet visar även på hur pedagogernas förhållningssätt skiljer sig åt beroende på vilket område de arbetar i och att det främst är erfarenhet och reflektion med kollegor som utvecklat deras kompetens i mötet med föräldern. Utifrån pedagogernas uppfattningar, ser vi att mer reflektion och diskussion bör äga rum på förskolan kring förhållningssätt mot föräldern, i synnerhet i resurssvaga områden. Pedagogens roll i mötet med föräldern bör uppmärksammas i större utsträckning och mer resurser bör läggas på kompetensutveckling inom detta.

Uppsatsens syfte har varit att studera hur lärarna på en skola upplever att ett iscensatt kollegialtlärande påverkat det professionella kapitalet. Inspirationen till modellen för det iscensattakollegiala lärandet kom från erfarenheter gjorda vid en studie på en finländsk skola. De finländskaerfarenheterna översattes och modifierades sedan via translationsteorin för att passa den lokalakontexten. Vid anpassningen till den lokala kontexten påverkade projektstyrningsmodelleneffectuation utformningen av arbetssättet. Datamaterialet insamlades främst via semistruktureradeintervjuer som sedan analyserades utifrån en deduktiv ansats med stöd av teorin omdet professionella kapitalet. I resultatet framkom att de intervjuade lärarna upplevt att detprofessionella kapitalet höjts som en följd av det iscensatta kollegiala lärandet. De faktorer somverkat förstärkande på det professionella kapitalet var kopplade till den autonomi som denanvända modellen gav lärarna när det gäller att omsätta sina gemensamma intentioner ochutvecklingsplaner till konkret handling vid regelbundna återkommande träffar. De faktorer somverkat begränsade hörde till upplevda brister i de organisatoriska förutsättningarna förlärarsamarbetet. I uppsatsen benämns kollegialt lärande som exempel på en flytande signifikant.Det betyder att det är ett begrepp som saknar gemensam betydelse som därmed kan tolkas ochförstås på olika sätt. Kollegialt lärande har av olika aktörer uppfattats som antingen en uppsättningevidensbaserade metoder, en professionskultur eller ett verktyg för skolutveckling. Den initialaavsikten med det kollegiala lärandet i studien var modifiera den redan existerande skolkulturenoch på sikt etablera en professionell samarbetskultur bland lärarna. Under arbetets gång visadedet sig att detta inte gick att uppnå utan att också upprätta stödjande organisatoriskaförutsättningar samt en metod som kunde ge vägledande principer för hur lärarna gemensamtskulle arbeta med sina utvecklingsprojekt.

Bakgrund: Sfinkterrupturer inträffar vid 2,6% av alla förlossningar i Sverige. En sfinkterruptur kan påverka kvinnans livskvalitet negativt med avföringsinkontinens, påverkat sexliv och smärta i bäckenet. För att minska risken för sfinkterrupturer arbetar barnmorskan preventivt genom att hålla perinealskydd, använda varma våta handdukar och avlastande förlossningspositioner. Barnmorskors erfarenhet av att bistå förlossningar som slutar med en sfinkterruptur har visat sig leda till en skamkänsla hos barnmorskan och känsla av att ha misslyckats med det preventiva arbetet. Motiv: Det finns en kunskapslucka avseende barnmorskans erfarenhet av att bistå vid en förlossning som slutar med en sfinkterruptur och större delen av den forskning som finns börjar bli gammal.Syfte: Att undersöka barnmorskors erfarenheter av att bistå vid en förlossning där en sfinkterruptur inträffat. Metod: En kvalitativ design med nio semistrukturerade intervjuer. Barnmorskornas erfarenheter analyserades med tematisk analysmetod. Resultat: Resultatet utmynnade i ett tema och tre underteman. Barnmorskornas skamkänsla genomsyrade erfarenheterna och utgjorde det övergripande temat “Skuld och skam” och dess respektive underteman “Professionellt misslyckande”, “Resa sig från sitt misslyckande” och “Förebygga nya misslyckanden”. ”Professionellt misslyckande” belyste det yrkesansvar som barnmorskan kände och känslan av att misslyckas med sitt arbete. ”Resa sig från sitt misslyckande” belyste hur barnmorskan kom vidare efter händelsen och behandlade även stödet efteråt. ”Förebygga nya misslyckanden” handlade om hur barnmorskan hanterade händelsen och ny kunskap för att förebygga sfinkterrupturer. Konklusion: Barnmorskorna kände skam över att ha bistått en förlossning där en sfinkterruptur uppstått. Känslor som skuld, svek mot kvinnan och misslyckande framkom genom hela resultatet och ansågs grundas i det yrkesansvar som barnmorskan kände. Förlossningsklinikerna bör utforma rutiner för stöd vid påfrestande händelser vilket kan bidra till att barnmorskor får ett hållbart yrkesliv.

En familjehemsutredning är komplex och svår eftersom det görs bedömningar kring personers föräldraförmåga, risk och skyddsfaktorer men även barnets behov, faktorer i en familj och miljön (Rasmusson & Regnér, 2013). Hur detta görs är genom utredningar på familjer eller personer som söker sig till att bli familjehem. Det är socialtjänsten i varje kommun som har skyldighet att utreda familjer och personerna. Syftet med denna studie är att undersöka hur familjehemssekreterare använder sitt professionella omdöme samt vad som möjliggör och hindrar användandet i en familjehemsutredning. Kvalitativ ansats, där studien bygger på fyra semistrukturerade intervjuer av personer som arbetar med rekrytering, utredning och utbildning av familjehem. Analysen är gjord med hjälp av grundad teori där tidigare forskning samt Bornemarks (2020) definition av professionellt omdöme använts för att förstå materialet. Analys och resultat presenteras genom olika kategorier. Resultatet i studien indikerar på att användningen av det professionella omdömet sker hela tiden men att utrymmet för det varierar, samt att det finns en kollektiv professionellt omdöme, resultatet tyder på att standardiserade metoder påverkar utrymmet för professionellt omdöme.

Syftet med den här studien är att beskriva och förstå lärares professionella lärande i kollegiala gemenskaper. Forskningsfrågorna behandlar hur lärandet kan förstås utifrån ett socialt perspektiv samt hur ett deltagande i ett sådant lärande kommer att påverka verksamheten och läraren som individ. För att kunna besvara studiens frågeställningar och uppnå syftet genomfördes en kvalitativ fallstudie. Fallet består av en skola som aktivt arbetar med kollegial undervisningsutveckling. Datainsamlingen skedde genom framför allt intervjuer men också genom observation. Studiens teoretiska utgångspunkt är Wengers (1998) sociala teori om lärande, vilken ligger till grund för både bearbetning och analys av det empiriska materialet. Ur resultatet framträder en bild av hur lärare gemensamt utvecklar undervisningen genom att förhandla om erfarenheter och utmana varandra kring vad som är bra undervisning och vad eleverna behöver urskilja för att skapa en djupare förståelse. Lärandet visar sig vara mångfacetterat och i vilken omfattning ett professionellt lärande sker är beroende av en rad olika komponenter. Det visas att en organisation med upparbetade metoder skapar en trygg kontext, inom vilken lärarna ges möjlighet att utvecklas med hjälp av gemenskapens olika rutiner, utarbetade dokument och mallar för pedagogiska samtal. Vidare visas att en gemensam övertygelse om att arbetet leder till ett meningsfullt resultat har stor betydelse vad gäller allas engagemang att vilja delta och att skapa en så inkluderande miljö som möjligt. Detta är viktigt då en persons hela deltagande med erfarenheter, tankar och värderingar anses berika undervisningsutvecklingsarbetet. Vad gäller vilken påverkan lärarna upplever att deras deltagande i ett professionellt lärande i en kollegial gemenskap får för verksamheten visas en övervägande positiv bild. Det talas om lugnare stämning på skolan, likvärdighet och upplevda förbättrade elevresultat. För individen betyder ett deltagande i detta lärande ett roligare och mer utvecklande sätt att arbeta på men också i relation till de andra i gemenskapen, ett omprövande av den egna rollen.

The aim of this study was to understand how the professional in social work handles the media scrutiny. When the media writes about social services there is seldom anything positive written about it, many social services organizations are instead heavily criticized and scrutinized by the media. When social services organizations are scrutinized by the media there is a crisis at work, and therefore should be handled as a crisis. Therefore, we describe how a crisis management might look like in an organization. The study is qualitative therefore we have interviewed four municipalities in Sweden that have been exposed by the media at a national level. We interviewed eight social workers and managers to get different opinions about the handling after media critic and scrutiny. We wanted to study how a social service handles the media when it been scrutinized, when the previous research only shows how social workers are affected by it. When the professionals in social services organization are scrutinized by the media there are frequently negative criticisms and that can lead to social services organizations legitimacy decreases. Therefor we will analyze our result from professional theory to see how the professional handles media scrutiny. We see similarities between a crisis and a media scrutiny and therefore we also use the concept of crisis. The results shows that it is important that colleagues support each other and that the professionals are open against media.  The differences between the positions are that managers are the ones who have the ultimate responsibility for the medial scrutiny. The responsibility includes media contact; to ensure that there is enough support, information regarding the situation given out to everyone in the workplace and taking into account the security.  To meet media in a better way is by have a media education there social workers and journalist can meet and exchanges knowledge and experience of each other works.

Bakgrund: Kvinnlig könsstympning är en sed som utförs i flera länder i Afrika, längs ekvatorn och delar av Mellanöstern. Invandringen till Sverige från områden där kvinnlig könsstympning utförs ökar. Det innebär att svenska barnmorskor kommer att möta könsstympade kvinnor allt oftare. Riktlinjer och mer och bättre utbildning har efterfrågats för att kunna bemöta kvinnan på ett professionellt sätt. Syfte: Att belysa barnmorskors erfarenheter av möten med kvinnor på ungdomsmottagning som kommer från områden där kvinnlig könsstympning är vanligt förekommande. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ metod och en induktiv ansats. Åtta semistrukturerade intervjuer utfördes med barnmorskor på ungdomsmottagningar. Materialet analyserades med konventionell innehållsanalys enligt Hsieh och Shannon. Resultat: Ämnet visade sig beröra barnmorskorna känslomässigt och en oförståelse för traditionen beskrevs. Barnmorskorna framhöll vikten av att inte acceptera traditionen, men underströk betydelsen av att respektera kvinnan och hennes kulturella arv. Ett varsam och lyhört förhållningssätt i mötet betonades, där ett felaktigt förhållningssätt antogs kunna leda till att kvinnan kände sig kränkt.  Konklusion: Möten med könsstympade kvinnor på ungdomsmottagningarna förekom sällan. Barnmorskorna upplevde därför att deras kunskaper var bristfälliga. I dagsläget ansågs inte behovet av riktlinjer vara stort, men en gemensam uppfattning fanns att behovet inom en nära framtid kommer att öka. / Background: Genital mutilation of woman is a custom practiced in several African countries, along the equator and parts of the Middle-East. Immigration from areas where this custom is common is on the rise. Midwives in Sweden are increasingly visited by women who have been victims of genital mutilation.  Guidelines and more and better education have been requested in order to approach the women in a professional way. Purpose: To highlight midwives experiences of meetings at the youth health center with women who come from areas where the practice of genital mutilation is common.  Method: A qualitative approach was chosen. Eight interviews were conducted with midwives at youth health center. Content analysis according to Hsieh and Shannon were used to analyze the material.  Results: The topic affected midwives emotionally. Midwives stressed the importance of not accepting the tradition, but felt it to be important to respect the woman and her cultural heritage. It is considered important to be gentle and responsive during the meeting and to show a good attitude towards the woman where an incorrect approach is perceived to lead to the woman feeling offended. Conclusion: Meetings with genitally mutilated women at youth health center were something that rarely occurred. Midwives knowledge of the subject was incomplete due to the lack of experience. In the current situation guidelines are not needed, but the common perception was that they will be in the future.