Although the social issue of intimate partner violence has come to receive increased attention in the social debate in recent decades, there are still different ideas regarding who is to be actually considered a victim of it. Intimate partner violence is often to be assumed as a phenomenon that occurs in heterosexual relationships only, leaving the abuse in homosexual relationships to be trivialized. This study seeks to fill the gap of knowledge about intimate violence in lesbian relationships together with the aim of shedding light on the existing support efforts, the prevailing heteronorm and its impact on our perception of intimate partner violence.    Using semi-structured interviews with professionals who meet women that has been a victim of violence in a lesbian relationship we wanted to investigate in what ways their approach against the target group is affected by the professionals prior knowledge and the general heteronorm in our society. Furthermore, the purpose is also to investigate whether these factors may in turn influence how the support efforts for this target group are designed. The results of this study showed that the professionals do not always have sufficient adequate knowledge of the potential needs of the target group, which in turn may affect the support available to women who have been subjected to violence. Furthermore, the result is presented based on connections to previous knowledge and the theories Social Constructivism and Gender Theory. These theoretical perspectives were used in order to inherit a critical approach to norms and structures in the society, and through different concepts gain a deeper understanding of how different norms can become established in our society. / Även om samhällsproblemet våld i nära relation har kommit att få en ökad uppmärksamhet i samhällsdebatten under de senaste decennierna råder det fortfarande skilda föreställningar kring vem som faktiskt anses vara offer för det. Ofta antas våld i nära relationer vara ett fenomen som enbart inträffar i heterosexuella förhållanden, vilket gör att våldet i homosexuella relationer bagatelliseras och osynliggörs. Denna studie syftar till att fylla kunskapsluckan om våld i nära lesbiska relationer tillsammans med syftet att belysa befintliga stödinsatser, den allmänna heteronormen och dess påverkan på uppfattningen om våld i nära relationer.   Med hjälp av semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma som möter kvinnor som har blivit utsatta för våld i lesbiska relationer ville vi undersöka på vilket sätt bemötande av denna målgrupp påverkas av yrkesverksammas förkunskaper samt den allmänna heteronormen i vårt samhälle. Vidare är syftet även att undersöka om dessa faktorer i sin tur kan komma att påverka hur stödinsatserna för denna målgrupp utformas. Resultaten av denna studie visade på att de yrkesverksamma inte alltid har tillräcklig adekvat kunskap om målgruppens eventuella behov, vilket i sin tur kan påverka vilket stöd som finns att erbjuda kvinnor som har blivit utsatta för våld. Vidare presenteras resultatet baserat på kopplingar till tidigare kunskap och teorierna Socialkonstruktivism och Queerteorin. Dessa teoretiska perspektiv användes för att erhålla en kritisk inställning till normer och strukturer i samhället, och genom olika begrepp få en djupare förståelse för hur olika normer kan etableras i vårt samhälle.

The purpose of this study was twofold: the first was to identify long termconsequences in adults who have experienced mental abuse during childhood byanalyzing personal stories. The second purpose was to examine and discuss therole of social work expressed by the individuals. In order to accomplish this,seven personal stories from different podcasts were selected and later comparedwith existing research on the topic. A qualitative and thematic content analysiswas used with the intention of capturing the victims’ experiences of the violence,as well as their view on society’s attempts to intervene. The results showed thatmental abuse during childhood can contribute to later interpersonal issues such asproblems in forming stable relationships due to insecure attachment patterns, andan overall feeling of being in danger. Moreover, the risks of developing mentaldisorders such as depression, anxiety or Complex Post Traumatic Stress Disorderwas shown through existing research to be higher in people with a history ofmental abuse. In addition, the knowledge of professionals about the severity ofmental abuse seems to expand but is still inadequate overall. This entails a greatervulnerability for the victims that do seek help, as this comes with the risks ofeither escalating violence due to misguided interventions, or a diminution ofexperiences. In conclusion, the largest obstacle for victims to receive propersupport from society appears to be the nature of the violence; it is hard to detectfrom an outside view and it will more often than not go unnoticed.

Våld i ungas parrelationer är ett problem som, i Sverige, endast undersökts i ett fåtal studier. Syfte: Att undersöka förekomsten av olika typer av våld i ungas parrelationer, dess samband med självskattad hälsa samt behovet av stöd och förebyggande åtgärder. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie. En webbenkät skickades ut under våren 2023 till studenter vid högskola eller universitet i åldern 18–25 år. Chitvåtest, Fisher’s exact test, Mann-WhitneyU-test samt binär logistisk regression användes för att analysera insamlade data. Resultat: Totalt besvarade 120 studenter enkäten. Av dem med erfarenhet av parrelationer hade 60,4% (n=64) blivit utsatta för någon typ av våld av sin partner. Deltagare som utsatts för våld hade fem gånger högre risk att skatta sin hälsa som någorlunda jämfört med deltagare som inte varit utsatta (justerad OR=5,40, 95% KI: 1,42–20,56). De som utsatts för psykiskt våld hade tre gånger högre risk att skatta sin hälsa som någorlunda jämfört med dem som inte varit utsatta för psykiskt våld (justerad OR=2,96, 95% KI: 1,04–8,42). För att förbättra stödet till unga samt för att minska och förebygga våld i ungas parrelationer efterfrågades information till unga om vad som räknas som våld samt diskussioner kring normer, sunda förhållanden, sex och porr. Slutsats: Utsatthet för våld i ungas parrelationer har samband med sämre självskattad hälsa, särskilt avseende psykiskt våld. Det finns förbättringspotential i stödet till unga och för det långsiktiga förebyggande arbetet där information om våld och diskussioner om normer, relationer och sexualitet är viktiga delar / <p>Betyg i Ladok 230608.</p>

På ett år anger 27% av alla vuxna i åldern 18–65 inom EU, Island, Norge och Schweiz någon form av psykisk ohälsa. Trots denna statistik finns en kunskapslucka kring forskning mellan ledarskap och hälsa, då ledarskap tidigare har undersökts i relation till effektivitet, produktivitet och resultat (Wallo &amp; Lundqvist, 2020). Denna studie undersöker i stället hur enhetschefer inom kommunal äldreomsorg beskriver att deras ledarskap kan bidra till psykiskt välbefinnande hos sina medarbetare. För att göra detta är studien utformad som en kvalitativ studie för att få en djupare förståelse om enhetschefernas upplevelser kring ämnet. Semistrukturerade intervjuer har utförts på nio respondenter för att kunna besvara syftet och studiens tre frågeställningar. Empirin som har samlats in har bearbetats genom en hermeneutisk ansats eftersom vi är intresserade av att tolka och förstå de meningsfulla fenomen som respondenterna har delat med sig av. Därefter har materialet tolkats utifrån våra valda teorier KASAM och Salutogent ledarskap. Resultatet i studien visar att enhetschefernas uppfattning om hur de kan arbeta för att öka det psykiska välbefinnandet är genom situationsanpassat ledarskap, men också att vara närvarande och bidra till gemenskap. Om ett mindre fungerande ledarskap hade tagit plats visar resultatet att effekterna hade blivit att medarbetarna kan känna en meningslöshet att gå till jobbet och en känsla av att inte bli stöttad. Till sist visar studiens resultat att effekten av ett fungerande ledarskap, där ledaren är närvarande, tydlig och kommunicerar med sina medarbetare, är ett ökat psykiskt välbefinnande. / In one year, 27% of all adults aged 18-65 in the European Union, Iceland, Norway and Schweiz report some form of mental illness. Despite these statistics, there is a knowledge gap around research between leadership and health, as leadership has previously been investigated in relation to efficiency, productivity and results (Wallo &amp; Lundqvist, 2020). This study examines how unit managers in municipal elderly care describes that their leadership can contribute to the mental well-being of their co-workers. To do this, the study is designed as a qualitative study which aims at increasing the knowledge of the unit manager’s experiences within the subject. Semi-constructed interviews have been executed with nine respondents to be able to answer the purpose and the study’s three questions. The collected empirics have been processed through a hermeneutic approach since we are interested in interpreting and understanding the meaningful phenomena which the respondents have shared. After this, the material has been interpreted from our chosen theories KASAM and Salutogenic leadership. The results of this study show that the unit managers perception of how they can work to increase mental well-being is through situation-adapted leadership, but also to be present and supportive. If a less functioning leadership had taken place, the results show that the effects would have been that the employees could feel a meaninglessness to go to work and a feeling of not being supported. Finally, the results of the study show that the effect of a functioning leadership, where the leader is present, clear, and communicates with the co-workers, is an increased mental well-being.

Sjuksköterskor som arbetar inom ambulanssjukvård har ett komplext arbete och stort ansvar, där vissa situationer kan påverka personalens psykiska mående negativt. Tidigare forskning har visat att sjuksköterskor inom ambulanssjukvården har en ökad risk för psykisk ohälsa. Studiens syfte var att kartlägga hur sjuksköterskor inom ambulanssjukvården hanterar dessa psykiskt påfrestande händelser och vilket stöd som sjuksköterskor är i behov av. Studien är en enkätundersökning med kvantitativ design. Enkätsvaren är insamlade via en anonym webbaserad enkät. Studien har riktat sig till totalt åtta ambulansstationer inom Västra Götalandsregionen (VGR), vilka var sex inom organisationen Södra Älvsborgs sjukhus (SÄS) och två inom organisationen Sjukhusen i Väster (SiV). I resultaten framkom att kvinnor i högre utsträckning har varit med om psykiskt påfrestande händelser (p=0,014). Det framkom även att de som arbetat &gt;10 år upplevde att deras förmåga att hantera psykiskt påfrestande händelser hade förbättrats över tid jämfört med de som arbetat &lt;11 år (p=0,010). Det framkom att nio av tio (89,7%) har upplevt debriefing som hjälpsamt i bearbetningen men enbart 58,1% har blivit erbjudna debriefing. Majoriteten ansåg att det oftast är räddningstjänsten som tar initiativ till både gruppsamtal och debriefing. Att det kollegiala stödet var starkt och hjälpsamt var genomgående i studien. Resultatet visade även att det finns många olika typer av stöd som behövs och 69,4% av sjuksköterskorna önskade någon form av ytterligare stöd. Sammanfattningsvis behövs stöd efter psykiskt påfrestande händelser oavsett kön eller arbetserfarenhet inom ambulanssjukvården. Slutsatsen av studien är att det behövs ett ökat psykosocialt stöd för sjuksköterskor som arbetar inom ambulanssjukvården.

Denna självobservationsstudie undersöker hur övande av instrument påverkar det psy- kiska måendet samt hur det psykiska måendet påverkar övningen. Syftet med arbetet är att undersöka hur mycket övning som ska planeras i för väg så att det gynnar mitt mående samtidigt som övningen är effektiv. Under tre veckors tid användes tre olika sätt att pla- nera övning för att senare kunna hitta mönster i mående och övningskvalitet. En vecka planerades övningen i för väg, en vecka planerades ingen övning utan all övning var spon- tan och baserad på motivation och lust, och en vecka kombinerades dessa sätt genom att planera en del övning i för väg men även lämna utrymme för spontan övning. Studien ut- går från det fenomenologiska perspektivet och frågeställningarna lyder Upplever jag att övningens kvalitet påverkar mitt psykiska mående, och i sådana fall på vilka sätt? Upplever jag att det finns psykiska aspekter som påverkar min övning, och i sådana fall på vilka sätt? och I vilka situationer upplever jag att jag har en bra balans mellan planerad respektive spontan övning som gynnar både min övning och mitt psykiska mående? I undersökningen dokumenterades tankar kring övningen i en ljudloggbok i samband med övningstillfällena och mitt psykiska mående dokumenterades i en applikation, i form av en digital dagbok. Detta dokumenterade material bearbetades med hjälp av tematisk analys. Det framkom- mer i resultatet att mitt mående ofta speglar hur övningen har gått och har jag mått dåligt innan övningen så har det ofta varit svårt att fokusera, vilket påverkade övningens kvali- tet. Det framkommer också att det fanns väldigt lite motivation till övning under veckan där jag planerade all övning i för väg samt veckan där ingen övning planerades i för väg. Under veckan där en del övning planerades i förväg och en del övning skedde spontant visade sig att spontan övning ofta skedde till följd av planerad uppvärmning/övning tidi- gare samma dag. / This self-observation study examines how practicing an instrument affects the mental state and how the mental state affects the practice. The purpose of the study is to investi- gate how much exercise should be planned in advance so that it benefits my well-being while the exercise is effective. During three weeks, three different ways of planning exer- cise were used in order to later find patterns in mood and exercise quality. One week the exercise was planned in advance, one week no exercise was planned but all exercise was spontaneous and based on motivation and desire, and one week these ways were com- bined by planning some exercise in advance but also leaving room for spontaneous exer- cise. The study is based on the phenomenological perspective and the questions are: Do I feel that the quality of the exercise affects my psychological well-being, and if so, in what ways? Do I feel that there are psychological aspects that affect my practice? If so, in what ways? and In which situations do I feel that I have a good balance between planned and spontaneous practice that benefits both my practice and my mental well-being? Thoughts about the exercise were documented in an audio log book in connection with the exercise sessions and my mental state was documented in an application, in the form of a digital diary. This documented material was processed using thematic analysis. It appears in the results that my mood often reflects how the exercise went and if I felt bad before the ex- ercise, it was often difficult to focus, which affected the quality of the exercise. It also ap- pears that there was very little motivation for exercise during the week where I planned all exercise in advance and the week where no exercise was planned in advance. During the week where some exercise was planned in advance and some exercise happened spontaneously, it turned out that spontaneous exercise often happened as a result of planned warm-up/exercise earlier the same day.

Syftet med denna studie var att undersöka föreställningar om psykiskt våld i nära relation. Detta grundar sig i att socialarbetare kan bli påverkade hur psykiskt våld definieras och föreställningar om genus gällande våldsutsatta och våldsutövare. Det genomfördes en genusneutral vinjettmetod som innefattade psykiskt våld med tillhörande semistrukturerad intervjuguide utifrån en kvalitativ design med sex socialarbetare. Den empiriska data som samlats in analyserades därefter med hjälp av en tematisk analys. Resultatet visade att det fanns föreställningar som blev synliggjorda i samband med studiens vinjetter där respondenterna själva benämnde de våldsutsatta och våldsutövarna med genus. Resultatet visade också att det kan vara svårt både att definiera det psykiska våldet och att identifiera dess handlingar på grundav dess “osynlighet”. Studien har visat att det är viktigt att reflektera över föreställningar om psykiskt våld i nära relation och genus. / The purpose of this study was to investigate perceptions of emotional domestic violence. This is based on that social workers can be affected by how emotional domestic violence is defined and perception of what gender victim and perpetrator are. The method was gender-neutral vignettes about emotional violence combined with a semi-structured interviews with six social workers. The data was analysed with thematic analysis. Results showed that social workers had perceptions on emotional domestic violence, the respondents named victims and perpetrators in the vignettes by gender. Additionally, the results showed that emotional domestic violence can be difficult to define and identify, due to that it is not physically visible. The results emphasize the importance of increasing the awareness among social workers regarding emotional violence and gender.

I samband med olika nationella rekommendationer under Covid-19-pandemin har utvecklingen av distansarbete ökat. Den här studien har undersökt huruvida upplevd stress och allmän hälsa skiljer sig åt mellan arbetstagare med olika grad av flexibelt arbete. Inverkan av arbetsmiljöfaktorer som krav och socialt stöd har också undersökts. En blandning av att arbeta på distans och på arbetsplatsen, definieras i denna studie som flexibelt arbete. Insamling av data genomfördes med en kvantitativ metod där data samlades in via enkät. 152 respondenter i åldrarna 20–67, varav 104 kvinnor och 48 män valde att delta i studien. Den insamlade datan analyserades i SPSS med hjälp av variansanalys ANOVA, post-hoc-analys och korrelationsanalyser. Resultatet visade ingen statistisk signifikant skillnad beträffande allmän hälsa och grad av flexibelt arbete, mellan grupperna med olika grad av flexibelt arbete. Däremot framkom tendenser att de som arbetar en till två dagar i veckan på distans upplever bättre allmän hälsa jämfört med övriga grupper. Vidare visade resultatet en statistiskt signifikant gruppskillnad, de som arbetar en till två dagar i veckan på distans upplever högre socialt stöd från chef jämfört med de som arbetar tre till fem dagar i veckan på distans. Slutsatserna visar att arbetstagare som arbetar i snitt en till två dagar upplever högst socialt stöd. / The occurrence of teleworking has increased, not least in connection with various national recommendations during the Covid-19 pandemic. This study has examined whether perceived stress and general health differ between workers who work in varying degrees of telework. The impact of work environment factors, such as demands and social support has also been investigated. A combination of working remotely and in the workplace is defined by this study as flexible work. The data collection was performed using a quantitative method, a survey was used to collect data. The sample consisted of 152 respondents, aged 20-67, 104 women and 48 men. The collected data were analyzed in SPSS using variance analysis ANOVA, post-hoc analysis and correlation analysis. The results showed no statistically significant difference in general health and degree of telework when comparing the different sample groups, however, there were tendencies that those who telework one to two days a week, experience better general health. Furthermore, the results showed a statistically significant group difference, those who telework one to two days a week, experience higher social support from managers, compared with those who telework three to five days a week. The conclusion can be drawn that workers who telework at an average of one to two days a week, appear to have the highest social support.

Syftet var att undersöka elevers fysiska och psykiska våld mot lärare utifrån personliga attribut hos lärarna samt om förekomst av våld kan förknippas med negativa emotionella konsekvenser. En enkät besvarades av 246 lärare (M = 46 år, SD = 10,50) och resultaten visade att lärarna upplevde att psykiskt våld förekom i högre utsträckning än fysiskt våld. Resultaten visade även att ju mer bristande auktoritet och klassrumshantering som lärarna uppvisade, desto mer frekvent upplevde de fysiskt och psykiskt våld. Vidare visade resultaten att ju mindre hjälpsam och uppskattad lärarna var av eleverna desto mer frekvent upplevde de det fysiska våldet. Ju mer lärarna hade hört talas om psykiskt våld visades även påverka lärarnas otrygghet, bristande engagemang och nedstämdhet. Sambandet mellan fysiskt våld och de tre kategorierna av konsekvenserna försvann när det även kontrollerades för kön och psykiskt våld. De olika kategorierna av konsekvenser visades även korrelera med varandra vilket innebar att när den ena kategorin ökade, ökade även de andra två. Sammanfattningsvis är det viktigt att även ta hänsyn till de lärare som enbart hör talas om våldsamma händelser eftersom de också upplever negativa konsekvenser av våldet. / The aim was to examine students´ physical and psychological violence against teachers based on personal attributes of the teacher and whether the occurrence of violence can be associated with negative emotional consequences. A questionnaire was answered by 246 teachers (M = 46years, SD = 10,50) and the results showed that the teachers experienced that the psychological violence was more frequent than the physical violence. The results also showed that the more lacking authority and classroom techniques the teachers inhibited, the more frequent they perceived the physical and psychological violence. Further, the less helpful and appreciated the teachers was perceived by the students, the more frequent they perceived the physical violence. How they perceived the violence was also shown to influence the teacher’s safety, lacking commitment and depression. The correlation between physical violence and the three categories of consequences disappeared when gender and psychological violence was controlled for. The three categories of consequences also correlated with each other which means that if one of the categories increased, so did the other two. In summary, it is important to also consider the teachers who only hear about violent events since they also suffer consequences from it.

Syftet med studien var att se om psykiskt välbefinnande hos avhoppare från sekter är relaterat till förekomsten av psykiska övergrepp i den rörelse som lämnats samt att undersöka hur avhoppares psykiska välbefinnande ser ut. Deltagare var 57 avhoppare från åtta olika religiösa rörelser i Sverige. De rekryterades huvudsakligen genom hjälporganisationer för avhoppare och deltog genom att svara på frågor via ett nätformulär. Resultaten visade att högre förekomst av psykiska övergrepp, mätt med GPA-skalan, var relaterat till sämre psykiskt välbefinnande, mätt med CORE-OM, vilket var enligt hypotesen. Det fanns däremot inte något samband mellan psykiskt välbefinnande och antalet år i rörelsen eller antalet år sedan avhoppet. Vidare framkom att avhoppare har sämre psykiskt välbefinnande än normalbefolkningen, vilket var enligt hypotesen, där högt riskbeteende var utmärkande. Ett förslag till slutsats är att sämre psykiskt välbefinnande hos avhoppare till stor del orsakas av psykiska övergrepp som förekommit i rörelsen. Vidare indikerar resultaten att vården bör vara observant på riskbeteende hos denna patientgrupp samt att avhoppare skulle vara hjälpta av större kunskap hos vårdpersonal om sektmiljöer. / The aim of this study was to examine if psychological well-being among ex-cult members is related to the extent of psychological abuse in the group, and to investigate the level and characteristics of their psychological well-being. Participants were 57 ex-cult members from eight different Swedish religious groups, who were primarily recruited from organizations for ex-cult members. They participated by answering an internet questionnaire. The results showed that higher levels of psychological abuse, measured with the GPA-scale, was related to lower levels of psychological well-being, measured with the CORE-OM, which supported the hypothesis. On the other hand, no relation was found between psychological well-being and the number of years in the group or the number of years since leaving the group. Furthermore it was found that ex-cult members have a lower level of psychological well-being than the normal population, which was in accordance with the hypothesis, in particular showing an elevated risk behaviour. The suggested conclusion is that low psychological well-being among ex-cult members is to a great extent caused by psychological abuse in the group. The results also indicate that personnel in health care should be aware of risk behaviour among these patients and that ex-cult members would benefit from better insight in cult environments by personnel in health care.