Denna studie har till syfte att synliggöra hur elevhälsan arbetar för att stärka elevernas psykiska hälsa utifrån ett salutogent perspektiv. I denna kvalitativa studie har vi undersök hur elevhälsan arbetar främjande för att stärka elevernas psykiska hälsa. För att undersöka detta har vi använt oss av en kvalitativ metod. Resultatet i denna studie visar att skolor med hjälp av olika strategier och modeller arbetar främjande för att stärka elevernas psykiska hälsa, vilket sker både på organisation, grupp och individnivå. I studien framkommer vikten av att ha kunskaper om det salutogena synsättet, kunskaper om Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, stress, ångest, tecken, beteende och stöd samt förmågan att kunna upptäcka ohälsa och sedemera hantera det belyses som viktigt. I studien framkommer vikten av en stark och kompetent elevhälsa vilket är avgörande för psykisk, psykosocial, och specialpedagogisk kompetens i skolan.

Studier har visat att elitidrottare lider av mental ohälsa i nära samma utsträckning som befolkningen i stort. Samtidigt så pekar data mot att ungdomar i gymnasieåldern och unga vuxna är en grupp som har högre förekomst av självrapporterat nedsatt psykiskt välbefinnande. Svenska gymnasieidrottare är dock en grupp vars psykiska välbefinnande ännu inte utforskats i någon vidare utsträckning. Den här studien undersökte det psykiska välbefinnandet i den här gruppen och eventuella samband mellan nedsatt psykiskt välbefinnande och kön, skador och träningsvolym. 49 elever (25 kvinnor/24 män, medelålder 18.6 år) inskrivna vid sex svenska skidgymnasium med status som riksidrottsgymnasier svarade på en webbaserad enkät som huvudsakligen bestod av instrumentet GHQ-12 (General Health Questionnaire-12). Inga statistiskt signifikanta samband mellan nedsatt psykiskt välbefinnande och kön, skador och träningsvolym observerades. / Studies have shown that elite athletes suffer from mental health problems in nearly the same extent as the population as a whole. Other data indicates that adolescents and young adults are groups that have a higher incidence of self-reported impaired psychological well-being than the general population. Swedish high-school athletes is a group whose mental health has not yet been investigated. This study inquired into the psychological well-being of this group and possible relationships between psychological well-being and gender, injuries and training volume. 49 students (25 females/24 males, mean age 18.6 years) admitted at six swedish skiing high schools with status from the Swedish Sports Confederation as national sports high schools filled out a web-based survey which mainly consisted of the instrument GHQ-12 (General Health Questionnaire-12). No statistically significant relationships between psychological well-being and gender, injuries and training volume were observed.

Syftet med denna studie är att kartlägga F-3 lärares upplevelse av elevers skamkänslor i den pedagogiska verksamheten och vidare hur skamsituationer hanteras. Studien är en fenomenografisk undersökning med en kvalitativ ansats som tar utgångspunkt från den socialkognitiva teorin baserat på Albert Banduras definition av self-efficacy. Resultatet påvisar handlingsstrategier som lärare tillämpar när elever känner skam. Slutsatsen är att lärarnas handlingsstrategier ger utrymme till att låta skammen ta plats som konstruktiv och reducerar därmed den tabubelagda associationen.

Bakgrund: Arbetet med palliativa patienter i livets slutskede kräver att vårdgivaren har hög nivå av medkänsla, detta är en essentiell komponent i mötet och omhändertagandet av patienterna i livets slutskede. Bristande medkänsla är en av flera upplevelser som tidigare forskning har undersökt hos sjuksköterskor som arbetar inom palliativ vård. Fysioterapeuters upplevelse och psykiska påfrestning till följd av arbetet med palliativa patienter i livets slutskede har inte undersökts i lika stor utsträckning. Syfte: Syftet med studien var att beskriva fysioterapeuters upplevelse av att möta patienter i livets slutskede. Metod: Författarna utformade en semistrukturerad intervjuguide för att besvara syftet. Samtliga intervjuer genomfördes och spelades in digitalt via Zoom. Tre fysioterapeuter som är yrkesverksamma på olika sjukhus i Region Norrbotten deltog i studien. Data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fem huvudkategorier: personcentrerat förhållningssätt, utmanande, psykiskt ansträngande, acceptans och meningsfullhet. Huvudkategorierna kunde delas upp i tio subkategorier. Konklusion: Fysioterapeuternas upplevelse av att arbeta med palliativa patienter i livets slutskede är att det är utmanande eftersom de arbetar utifrån ett personcentrerat synsätt och det kan vara en psykisk påfrestningen att se en patient handfallen inför döden. Samtliga upplevde att de hade stor acceptans inför att de inte kunde rädda patientens liv, utan bara ge guldkant på deras tillvaro som den ser ut i nuläget, vilket gav dem en upplevelse av att deras arbete är meningsfullt.

Rörelse är en central del i människans liv som utförs dagligen men begreppet rörelse kan vara svårt att definiera. Samtidigt diskuteras det att barn blir allt mer inaktiva. Syftet med denna studie är att få reda på elever i fritidshems uppfattning och perspektiv på rörelse. Frågorna som studien ställer är: Vad uppfattar eleverna som rörelse i fritidshemmet? Vilken betydelse har den fysiska miljön för elevernas rörelseglädje? Hur bidrar rörelse till meningsfullhet hos eleverna?  Studien bygger på en kvalitativ forskningsmetod där semistrukturerade intervjuer har genomförts. Resultatet arbetades fram genom transkribering och analys av datamaterialet där elevernas perspektiv lyfts fram. Eleverna som deltog i denna studie har en gemensam uppfattning av att rörelse är positivt men att det dock finns aspekter som har en inverkan på deras motivation. I intervjuerna med eleverna framträder bland annat miljön, vila och de fysiska aspekterna in. Elevernas uppfattning av rörelse framkommer även i resultatet.

Denna studie har som syfte att undersöka hur medarbetarsamtalet bidrar till medarbetares psykiska välbefinnande på arbetsplatsen samt dess bidrag till utvecklingen av organisationen i stort. Urvalet för studien och de som har intervjuats är behandlingsassistenter på Statens institutionsstyrelse. Syftet har undersökts genom två forskningsfrågor vilka är: (1) huruvida behandlingsassistenter upplever att medarbetarsamtalet bidrar till deras psykiska välbefinnande, utifrån lärandeaspekterna utveckling, mål och gemenskap och (2) huruvida behandlingsassistenter upplever att medarbetarsamtalet inverkar på deras arbetsprestation och därmed organisationen i stort, utifrån lärandeaspekterna utveckling, mål och gemenskap. Studiens syfte har undersökts utifrån en kvalitativ intervjumetod bestående av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna genomfördes digitalt via Zoom och Skype med hänsyn till den rådande pandemin, Covid-19 och rekommendationerna för att minska smittspridningen (Folkhälsomyndigheten, april 2021). Det empiriska materialet som intervjuerna resulterade i har analyserats genom det teoretiska perspektivet livslångt lärande för att förstå resultatet utifrån de tre lärandeaspekterna utveckling, mål och gemenskap. Resultatet visar att behandlingsassistenter ofta har en stressfull arbetsmiljö och att medarbetarsamtalet hjälper att hantera den stressen. Dessutom visar resultatet att medarbetarsamtalet ökar det psykiska välbefinnandet, främjar lärande och förbättrar arbetsprestationen för organisationen i stort. Medarbetarsamtalet bidrar till ett ökat psykiskt välbefinnande genom att relationen till chefen och samarbetet med kollegor förbättras samt att den individuella utvecklingen och känslan av tillfredställdhet främjas. Arbetsprestationen förbättras dels genom att den individuella utvecklingen samt möjlighet för reflektion främjas och dels genom att stressen minskar.

Syfte och frågeställning Syftet med den här studien är att undersöka om det finns något samband mellan skärmtid och psykiskt välbefinnande hos individer över 15 år i årskurs nio. Studien bygger på tre frågeställningar som lyder: - Finns det något samband mellan skärmtid hos individer i årskurs nio och deras psykiska välbefinnande? - Ser sambanden mellan skärmtid och psykiskt välbefinnande olika ut mellan höga och låga socioekonomiska områden? - Ser sambanden mellan skärmtid och psykiskt välbefinnande olika ut mellan killar respektive tjejer?  Metod En kvantitativ tvärsnittsstudie genomfördes där datan samlades in via en enkät uppbyggd på bakgrundsfrågor, WHOs enkät om psykiskt välbefinnande samt frågor angående skärmtid uppdelat på vardag och helg. Studiens population innefattade elever fyllda 15 år i årskurs nio från skolor i områden med hög respektive låg socioekonomisk status.   Resultat I studiens första frågeställning hittades inga signifikanta samband mellan elevernas välbefinnande och skärmtid. Lägst medelvärde för välbefinnande hittas i kategorin med högst skärmtid (5h eller mer) och då både under vardag med 54,6 och helg 56,3 på en skala från 0 till 100. Både på frågan kring låg/hög socioekonomisk status och frågan kring killar/tjejer fann studien inga signifikanta skillnader i sambanden mellan skärmtid och välbefinnande. Studien visar dock på tendenser till att låg socioekonomisk status respektive kategorin tjejer genererar sämre välbefinnande.  Slutsats Denna studie i kombination med flera tidigare studier väcker ytterligare frågor kring att fördjupa och förankra de tendenser som kan ses i studiens resultat. Man skulle till exempel kunna bredda denna studie till ännu fler ungdomar eller undersöka områden som befinner sig ännu längre ifrån varandra i socioekonomisk status för att öka möjligheten att hitta signifikanta resultat. / Aim The purpose of this study is to investigate whether there is any relationship between screen time and psychological well-being in individuals over 15 years of age in grade nine. The study is based on three questions: - Is there an association between screen time in ninth grade individuals and their psychological well-being? - Do the associations between screen time and psychological well-being differ between high and low socio-economic areas? - Do the association between screen time and psychological well-being look different between boys and girls?   Method A quantitative cross-sectional study was conducted where the data was collected via a questionnaire based on background questions, the WHO questionnaire on psychological well-being and questions regarding screen time divided into weekdays and weekends. The study's population included students aged 15 and over in grade nine from schools in areas with high and low socio-economic status. Results In the study's first question, no significant associations were found between students' well-being and screen time. The lowest average value for well-being was found in the category with the most screen time and both during weekdays with 54,6 and weekends with 56,3 on a scale from 0 to 100. Regardless of the question about low/high socioeconomic status or the question about boys/girls, the study found no significant differences in the connections between screen time and well-being. However, the study shows tendencies towards the low socio-economic status and girls displaying worse well-being. Conclusion This study in combination with several mentioned studies raises further questions about deepening and anchoring the tendencies that can be seen in this study's results. Could one broaden this study to even more youth or for instance examine areas that are even further apart in socioeconomic status to anchor significant results?

Background: The relation between work motivation and well-being are relatively well theoretically entrenched, but few studies have been conducted on nurses within psychiatry. Objective: The aim of the present study was to examine the differences in intrinsic work motivation (autonomy, competence, relatedness), mental health and burnout between young (≤40 years) and older (>40 years) nurses employed in psychiatry. Method: The study was an observational study with a cross-sectional design and group comparisons, conducted as a survey. The sample constituted of 60 employed nurses. Chi2 analysis, ANOVA, t-test and linear regression analyses were conducted in SPSS (22,0). Result: Nurses had a relatively high intrinsic work motivation. Autonomy (M = 4,73) was estimated significantly lowest. Moreover, autonomy was estimated significantly higher in the younger (M = 5,02, SD = 0,77) than in the older (M = 4,55, SD = 0,81) group. There was a significant relationship between competence and mental well-being in both groups and a significant relationship between competence and burnout in the older group. Conclusion: The study showed that there were differences in how older and younger nurses reported motivation. Thus, in order to improve mental health among nurses it is necessary to focus on competence development in the work.

Befolkningen blir äldre samtidigt som övervikt och fetma i alla åldersgrupper ökar. Detta bidrar till sjukdomar och kostnader. Tidigare forskning är bristfällig inom området. Syftet var att undersöka hur fysisk aktivitet och fysisk rörelseförmåga är relaterad till fetma bland äldre (≥65) i Västmanland samt hälsoutfall som BMI är förknippade med. Samband undersöktes mellan fysisk aktivitet och fetma; fysisk rörelseförmåga och fetma; BMI och psykiskt välbefinnande; BMI och högt blodtryck. Kön, ålder, kost och socioekonomisk status är variabler som kontrollerats för. Datamaterialet baseras på enkätundersökningen Hälsa på lika villkor. Totalt deltog 2 558 personer i åldern 65 år och äldre boende i Västmanland vilket gav en svarsfrekvens på 67 procent. Chi2-test samt logistisk regressionsanalys användes som statistiska analysmetoder. Resultatet visar ett samband mellan fysisk aktivitet och fetma bland äldre. Betydligt fler äldre som har nedsatt fysisk rörelseförmåga har också fetma. Undervikt och fetma är relaterade till psykiskt välbefinnande, dock kan fysisk rörelseförmåga vara en bakomliggande confounder i detta fall. Högt blodtryck ökade med både vikten och åldern. Att satsa på fysisk aktivitet, med hänsyn tagen till fysisk rörelseförmåga, skulle kunna vara viktig åtgärd för att minska risken för fetma och dess negativa hälsoutfall bland den äldre befolkningen. / The population is getting older while overweight and obesity in all age groups is increasing. This contributes to diseases and societal costs. Previous research is deficient. The aim was to examine how physical activity and physical mobility is related to obesity in elderly (≥ 65) in Västmanland, and health outcomes that BMI is associated with. Relationships were examined between physical activity and obesity; physical mobility and obesity; BMI and psychological well-being; BMI and hypertension. Gender, age, diet, and socioeconomic status are variables that are controlled for. The data are based on the survey Hälsa på lika villkor (Health on equal terms). A total of 2558 people aged 65 years and older living in Västmanland participated which are a response rate of 67 percent. Chi²-test and logistic regression analysis were used as statistical analysis. The results show a correlation between physical activity and obesity among older people. Significantly more elderly who have impaired physical mobility has also obesity. Underweight and obesity are related to psychological well-being, however, physical mobility might be an underlying confounder in this case. High blood pressure increases with both weight and age. Investing in physical activity, taking physical mobility into consideration, could be important measure to reduce the risk of obesity and its adverse health outcomes among the elderly population.

Syftet med denna studie var att undersöka om samband fanns mellan respondenters känsla av sammanhang (mätt genom KASAM-13) och psykiska välbefinnande (mätt genom General Health Questionnaire) beroende på om individerna upplevt att de utsatts för mobbning eller inte under grundskoleåren. En kvantitativ studie utfördes med hjälp av en enkät där de 121 deltagarna besvarade frågor gällande KASAM och psykiskt välbefinnande. 74 respondenter rapporterade att de utsatts för mobbning och 47 respondenter att de inte upplevt sig utsatt för mobbning under grundskoleåren. Resultatet visade att KASAM kunde predicera psykiskt välbefinnande, vilket innebar att individer med högre KASAM även hade högre psykiskt välbefinnande. Medelvärdet för KASAM i gruppen med mobbade individer var signifikant lägre än medelvärdet i gruppen med respondenter som inte upplevt sig bli mobbade. Gällande psykiskt välbefinnande var medelvärdet något lägre för mobbad-gruppen än vad det var för icke mobbad-gruppen, men inte signifikant skild från icke mobbad-gruppen. / The purpose of this study was to investigate whether there was a relationship between respondent’s Sense of Coherence (measured by SOC-13), and psychological well-being (measured by the General Health Questionnaire) depending on whether the individuals were bullied during the years they spent in elementary school or not. A quantitative study was conducted with the help of a questionnaire in which 121 participants answered questions about Sense of Coherence and psychological well-being. 74 respondents reported being bullied and 47 responded not being bullied during the elementary school years. The result showed that Sense of Coherence can predict psychological well-being which means that individuals with higher Sense of Coherence also had higher psychological well-being. The mean value of Sense of Coherence in the group of bullied individuals was significantly lower than the mean value in the group of respondents who did not have the same experience. Regarding psychological well-being, the mean was slightly lower for the bullied group than it was for the non-bullied group, but not significantly different from the non-bullied group.