Sammanfattning Syftet med undersökningen är att skapa kunskap om hur elevhälsoteam kan gestaltas för att inte bara vara åtgärdande utan även hälsofrämjande och förebyggande. Tidigare forskning, nationella granskningar och rapporter har visat på svårigheter för elevhälsoteam att arbeta utifrån sitt uppdrag att vara främst förebyggande och hälsofrämjande. Undersökningen tar sin utgångspunkt i att undersöka om elevhälsoteamets som studeras arbetar främst förebyggande och hälsofrämjande. Indikatorer i en tidigare pilotstudie indikerar på att så är fallet och syftet är att undersöka detta närmare och om det iså fall finns en brytpunkt när elevhälsoteamet började arbeta på detta sätt. Vidare är syftet att, om det finns en brytpunkt, undersöka vilka faktorer som bidragit till att detta arbetssätt utvecklades och vilka faktorer som upprätthåller detta. Studiens teoretiska ansats är systemteori om lärandeorganisationer samt teori om tvärprofessionella team. Andra ansatser är olika specialpedagogiska perspektiv, ett salutogent perspektiv samt ekologisk utvecklingsmodell. Dessa teorier används även i analysen. En variant av metodtriangulering har använts. Detta innebär att empirin är insamlad från flera olika källor för att identifiera olika perspektiv på elevhälsoarbete i materialet samt se var samstämmighet föreligger. Följande datamaterial har samlats in: a) 13 observationer av elevhälsoteamsmöten med lärare b) 3 observationer av elevhälsoteamsmöten utan lärare c) en fokusgruppsintervju med elevhälsoteamet d) en intervju med psykolog i elevhälsoteamet e) en intervju med två rektorer f) en fokusgruppsintervju med elever med åtgärdsprogram samt g) en enkät till alla pedagogerna på skolan. Observations- och intervjumaterialet har transkriberats och samtliga material har analyserats genom att identifiera återkommande teman och sedan tolka dem genom tidigare forskning och studiens teoretiska utgångspunkter. Elevhälsoteamet i undersökningen har rört sig från att arbeta mest med åtgärder till att även arbeta förebyggande och hälsofrämjande och skiljer sig således till delar från elevhälsoteam som studerats tidigare. Rektors roll var viktig för att utvecklingsarbetet skulle inledas men även för att upprätthålla arbetssättet, enligt flera datakällor. Att rektor skapar tydliga mål, sprider visionen och håller i utvecklingsarbetet över lång tid lyftes fram som betydelsefullt. Att elevhälsoteamet har tydliga rutiner för hur samarbetet med lärarna ska utformas samt för användningen av ett elevcentrerat arbetssätt är andra faktorer som framstår som viktiga i den empiriska analysen. Resultaten i uppsatsen diskuteras utifrån den teoretiska bakgrunden och tidigare forskning. / The aim of this study is to create knowledge about how pupil welfare teams in schools can work with health promotion and prevention and not only with remedial work. Earlier research together with national reports and inspections has shown the challenge for pupil welfare teams to work with prevention and health promotion. The study first explored if the pupil welfare team in the study also worked with prevention and health promotion. Indications of this way of working was shown in an earlier study and the aim was then to further explore if there was an inflection point when the pupil welfare team started to work in these ways. In case there was such a point, the aim was also to further explore which factors that contributed to this and which factors that supported that these ways of working continued. System theory and theories about cross-professional teams are used as theoretical perspectives in the analysis. Special pedagogical perspectives and the salutogenic perspective were also used in the analysis together with earlier research about pupil welfare teams. Both qualitative methods with interviews and participant observations and a quantitative method with a questionnaire are used in the study. The information from the different data sources was triangulated in order to identify both different and convergent perspectives of the research questions. The following data material has been collected: a) 13 observations of pupil welfare teams including teachers b) 3 observations of pupil welfare teams without teachers c) a group interview with the pupil welfare team d) an interview with the psychologist in the pupil welfare team e) an interview with both headmasters in the school f) a group interview with six pupils g) a questionnaire to all teachers working on the school. Results show that the pupil welfare team has gone from remedial work to work more with prevention and health promotion. The results indicate the important role of the principal for creating clear goals and common visions. To stay long and hold on to the strategies are important for developing the way of working with prevention and health promotion. Clear routines, close co-operation with teachers and a pupil centered way of working are other keys to success for developing and hold on to prevention and health promotion work in pupil welfare teams. The results are discussed in relation to the theoretical background and earlier research.

<p>The aim of the thesis is to describe and analyse the organization, resources and practice of pupil welfare work in municipal compulsory schools. In one study, telephone interviews with head masters from a random sample of 100 municipal compulsory schools have been carried out. A second study is based on material from two case studies, where the work of the pupil welfare team members and the everyday organizing of pupil welfare, are scrutinized.</p><p>The distribution of special pupil welfare resources varied considerably. Almost one-third of the variation could be explained by organizational and structural variables included in a regression analysis. Practically all schools in the sample had a school nurse, while school social workers and in particular school psychologists, were available to a lesser extent. Regarding the latter two professions, the results indicate that these resources are allocated to pupils of different age groups. The involvement of different kinds of municipal service in pupil welfare work is becoming a common form of organization. The case studies show that these service units can become influential actors in the organizing of local pupil welfare work. </p><p>School nurses appear to be an institutionalized resource, with regard to their presence in schools and the content of their work. The school social worker lacks a specific technology of her own that distinguishes her work from other professions. School social work is performed by several professions and for some tasks domain conflicts can arouse. These conflicts can to a certain degree be rooted in the enhanced consultative role of the pupil welfare specialists, which affects the division of labour between the actors. The pupil welfare meetings studied in the case studies where characterized by asymmetrical relationships, where little space were given for pupils and their parents to be actively involved in the decision-making process. </p>

The aim of the thesis is to describe and analyse the organization, resources and practice of pupil welfare work in municipal compulsory schools. In one study, telephone interviews with head masters from a random sample of 100 municipal compulsory schools have been carried out. A second study is based on material from two case studies, where the work of the pupil welfare team members and the everyday organizing of pupil welfare, are scrutinized. The distribution of special pupil welfare resources varied considerably. Almost one-third of the variation could be explained by organizational and structural variables included in a regression analysis. Practically all schools in the sample had a school nurse, while school social workers and in particular school psychologists, were available to a lesser extent. Regarding the latter two professions, the results indicate that these resources are allocated to pupils of different age groups. The involvement of different kinds of municipal service in pupil welfare work is becoming a common form of organization. The case studies show that these service units can become influential actors in the organizing of local pupil welfare work. School nurses appear to be an institutionalized resource, with regard to their presence in schools and the content of their work. The school social worker lacks a specific technology of her own that distinguishes her work from other professions. School social work is performed by several professions and for some tasks domain conflicts can arouse. These conflicts can to a certain degree be rooted in the enhanced consultative role of the pupil welfare specialists, which affects the division of labour between the actors. The pupil welfare meetings studied in the case studies where characterized by asymmetrical relationships, where little space were given for pupils and their parents to be actively involved in the decision-making process.

Abstract In educational-psychological research it is difficult but necessary to grasp the way an individual’s existence is delineated through the possible futures that are inher-ent in each present situation. Systemic psychology (theory of organism-environment -system) and subject-scientific psychology have risen to this challenge in psychological research. Systemic psychology has developed concepts and methodology for understanding the individual human being and his/her environment as a unitary system that is always organised so as to participate in the production of common results in the future (e.g. in maintaining everyday practices in a school). Subject-scientific psychology has developed concepts and methodology that overcome the distinction between the natural and the societal dimensions of an individual’s existence. An individual’s existence is seen as mediated through societally produced possibilities for action and experience. In this study systemic educational psychology is developed in a dialogue with subject-scientific psychology. The study consists of four parts that address particular questions related to the aim of this study. The first part asks and describes how a systemically oriented researcher in experiences can draw from conceptions and methodological principles in subject-scientific psychology. The second part asks and describes more thoroughly what is subject-scientific research into subjective experience like. The third part asks and describes how a particular edu-cational-psychological practice (SOLMU-education of counselling skills) can be seen as part of subject-scientific research into subjective experience. The fourth part asks and describes what kind of knowledge SOLMU-education as part of systemic (and subject-scientific) research into subjective experience can produce. The description in the fourth part is made by analysing three cases of everyday practices in pupil welfare services. The study shows that it is possible to develop systemic psychology in a dialogue with subject-scientific psychology. The developing dialogue between the two approaches brings a possibility for conceptualising and researching both psycho-physiological and societal-cultural aspects of human existence with commensurable concepts. The study illustrates how educational psychology can take into account the individual, communal and societal in subjective experience. / Tiivistelmä Inhimillisen olemassaolon mahdollisuusluonteen huomioiminen kasvatuspsyko-logisessa tutkimuksessa on tärkeää, mutta vaikeaa. Systeemisessä (eliö-ympäristö -järjestelmän teoria) ja subjektitieteellisessä psykologiassa on tartuttu tähän haastee-seen. Systeemisessä psykologiassa on kehitetty psykologista käsitteistöä ja metodologiaa, jolla on mahdollista tarkastella yksilöä ja hänen ympäristöään yhtenä systeeminä, joka on aina organisoitunut tuottamaan tietynlaisia toiminnan tuloksia tulevaisuudessa (esim. ylläpitämään koulun arkisia käytänteitä). Subjektitieteellisessä psykologiassa on kehitetty psykologista käsitteistöä ja metodologiaa, joka ylittää vastakkainasettelun inhimillisen olemassaolon luonnollisen ja yhteiskunnallisen ulottuvuuden välillä. Yksilön olemassaolon nähdään toteutuvan aina yhteiskunnallisesti tuotettujen toiminnan ja kokemisen mahdollisuuksien myötä. Tässä tutkimuksessa kehitetään systeemistä kasvatuspsykologiaa dialogissa subjektitieteellisen lähestymistavan kanssa. Tutkimus koostuu neljästä osasta, joissa tarkastellaan työn yleiseen ta-voitteeseen liittyviä erityiskysymyksiä. Ensimmäisessä osassa kysytään ja kuvataan, millä tavalla systeemisesti orientoitunut kokemuksen tutkija voi ammentaa subjektitieteellisen lähestymistavan käsitteistä ja metodologisista periaat-teista. Toisessa osassa kysytään ja kuvataan yksityiskohtaisemmin, minkälaista subjektitieteellinen kokemuksen tutkimus on. Kolmannessa osassa kysytään ja kuvataan, millä tavalla tietty kasvatuspsykologinen am-mattikäytäntö (SOLMU-koulutus) voidaan hahmottaa osana subjektitieteellistä tutkimusta. Neljännessä osassa kysytään ja kuvataan, minkälaista tietoa SOLMU-koulutus systeemisen (ja subjektitieteellisen) tutkimuksen osaksi ymmärrettynä tuottaa. Neljännessä osassa tiedon luonnetta havainnolliste-taan analysoimalla kolmea tapausta oppilashuoltotyön arjesta. Tutkimuksessa osoitetaan, että systeemistä psykologiaa voidaan kehittää dialogissa subjektitieteellisen psykologian kanssa. Kehittyvä dialogi lähestymis-tapojen välillä mahdollistaa pitkällä tähtäimellä inhimillisen olemassaolon psyko-fysiologisen ja kulttuuris-yhteiskunnallisen ulottuvuuden käsitteellistämisen sekä empiirisen tutkimuksen yhteismitallisilla käsitteillä. Tutkimuksessa havainnollis-tetaan, kuinka kasvatuspsykologiassa voidaan huomioida subjektiivisen koke-muksen yksilöllisyys, yhteisyys ja yhteiskunnallisuus.

I dagens samhälle ökar psykisk ohälsa frekvent, särskilt bland barn och unga som aldrig förr. Det är en komplex samhällsutmaning i Sverige som kräver oerhört mycket resurser, tvärvetenskapliga kunskaper från flera professioner samt insatser från flera aktörer. Samverkan har växt fram som en arbetsmetod för att hjälpa verksamheter att kunna samarbeta tillsammans mot gemensamma mål, som kräver arbete som bedrivs mellan flera olika myndigheter, enheter och samhällsaktörer. Samverkan används i flera områden i människobehandlande yrken där man erbjuder samhälleliga hjälpinsatser och resurser. I arbete med barn med psykisk ohälsa sker en samverkan mellan skolan, BUP, och socialtjänst. Utifrån flera lagverk, samhällsaktörer och verksamheter men även från flera yrkesprofessioner. Denna samverkan är nödvändig men inte enkel att utföra. Samtidigt som samverkan ses vara en lösning för barn i behov, är det inte ovanligt att vissa barn hamnar mellan stolarna under samverkansprocesser. Samverkan i sig är ett omfattande och överskådligt område. I denna studie har vi gått igenom tidigare forskning relevant för ämnet, barnperspektiv, elevhälsa, samverkansteori och aktuella lagverk. I metod delen är syftet att jämföra teori om samverkan med personals upplevelser av samverkan i praktiken. Vi har begränsat oss till personer som arbetar med barn och unga i grundskolan, inom olika arbetsområden för att få en mer nyanserad bild av samverkansarbetet med barn. Vi använde oss av en kvalitativ metod genom semistrukturerade intervjuer och tematisk analys av resultaten. Resultatet som vi fick fram genom denna studie var betydelsen av en tydlig struktur och ledning, med tydlig delegering av arbetsuppgifter och ansvar, engagemang från en ledningsnivå samt i gruppen som samverkar med varan. Engemensam samsyn hade även en stor betydelse för samverkan, eftersom det påverkar samarbetet mellan de olika parterna. Nämnda aspekter är förutsättningar för en gynnande samverkan. / In today's society, mental health issues are increasing frequently, especially among children and young people like never before. It is a complex society issue in Sweden that requires an immense amount of resources, interdisciplinary knowledge from several professions, and efforts from multiple welfare agencies. Collaboration has emerged as a working method to help organizations cooperate towards common goals, requiring work conducted between several different authorities, units, and welfare agencies. Collaboration is used in several areas within public service where social services and resources are offered. In the work with children with mental health issues, collaboration occurs between schools, child and Adolescent Psychiatric (BUP), and social services based on various legislations, public services, and organizations, as well as multiple professional fields. This collaboration is necessary but not easy to execute. While collaboration is seen as the solution for children in need, it is not uncommon that some children end up falling through the cracks during collaborative processes. Collaboration itself is a comprehensive and comprehensible area; in this study, we have gone through previous research relevant to the subject, child perspectives, student health, collaboration theory, and current legislation is mentioned in this research. In the method section, the aim is to compare theory about collaboration with staff's experiences of collaboration in practice. We have limited ourselves to professionals working with children and youth in primary schools, in various work areas, to obtain a more nuanced picture of collaboration with children. We used a qualitative method through semi-structured interviews and thematic analysis of the results. The results we obtained through this study highlighted the importance of a distinct structure and leadership, with a clear delegation of tasks and responsibilities, engagement from a leadership level as well as within the group that collaborates with each other. A shared perspective also had a significant impact on collaboration since it affects the cooperation among the different parties. These mentioned aspects are conditions for successful collaboration.

Studien beskriver fyra gymnasielärares uppdrag som mentorer. Lärarnas uppdrag är inte knutet till ett specifikt skolämne utan avser en administrativ och stödjande funktion kring en avgränsad grupp elever eller en klass. Uppdraget som mentor har studerats utifrån det kommunikativa relationsinriktade perspektivet, som är influerat av det sociokulturella perspektivet. Syftet med studien är att kartlägga, beskriva och analysera lärarens uppdrag som mentor såväl när det gäller innehåll som funktion. Studien har bedrivits utifrån en etnografisk ansats med deltagande observationer. Inom ramen för den deltagande observationen har genomförts olika former av samtal och intervjuer. Urvalet av mentorer är ett medvetet urval. Det betyder att studien beskriver mentorer med tydligt engagemang i sitt uppdrag. Under ett läsår har fyra mentorer, deras klasser samt nio fallelever följts. Studien visar att i de fall då mentorskapet fungerar väl tycks mentorn få en unik position för överblick av sina ansvarselevers skolsituation. I två av de studerade klasserna är lärandesituationen inledningsvis problematisk både för enskilda elever och klassen som helhet och studien visar hur mentorn kan vända på situationen. Mentorns utvecklings- och mentorssamtal med sina ansvarselever tycks skapa dialogiska läranderum, som ger mentorn en helhetsbild av den enskilde elevens skolsituation. Överblicken ger mentorn möjligheter att bygga upp ett eget kunskapssystem kring eleven. Detta kunskapssystem tycks sedan ge mentorn underlag för att påverka skolans strukturer och öka elevens utrymme för lärande och delaktighet både på individ- och gruppnivå. Studien avtäcker dock flera kritiska aspekter för mentorns genomförande av sitt uppdrag. Mentorernas samarbete med övriga lärare och arbetslag kring elever i behov av särskilt stöd är inte utvecklat på skolnivå. Styrningen och utformningen av uppdraget är upp till den enskilde mentorn. Det råder brist på tid för uppdragets genomförande samt läraren har ingen utbildning för uppdraget. Sammantaget synliggörs på skolnivå en risk för brist på likvärdigt bemötande av alla elever. / The study describes four upper secondary school teachers’ assignments as mentors. The teachers’ task is not tied to a specific school subject, but refers to an administrative and supportive role regarding a distinct group of students or a class. The mentoring assignment has been studied from a communicative relational perspective, which is influenced by the socio-cultural perspective. The aim of this study is to identify, describe and analyze the teacher’s assignment as mentor in terms of both content and function. The study has been conducted using an ethnographic approach with participant observations. Within the framework of participant observation, different types of conversations and interviews were carried out. The choice of mentors by purposeful sampling entails that the study describes mentors with a clear commitment to their assignments. Four mentors, their classes, and nine case-students have been followed over the course of a school year. The results of the study show that in those cases in which mentorship works well, it seems that the mentor has a unique position for overview of the school situation of pupils he or she mentors. In two of the classes studied, the learning situation is initially problematic for both individual students and the class as a whole, and the study shows how the mentor can turn the situation around. The dialogue between mentor and student seems to create a space for mutual learning and to provide a good overall picture of the pupil’s school situation. The overview gives the mentor an opportunity to build up his or her own knowledge system about the pupil. This knowledge system seems to then provide the mentor a basis for influencing the school’s structure and increasing the students’ opportunities for learning and participation at both individual and group level. The study reveals, however, several critical aspects for the mentor’s performance of his or her mandate: The mentors’ collaboration with other teachers and teams of professionals regarding pupils in need of special support is not developed at the school level; the management and design of the assignment are left up to the individual mentors; there is a lack of time for carrying out the assignment; and teachers lack training for the assignment. Generally evident at the school level is a risk of lack of equal treatment of all students.