<p>Förskolans läroplan framhåller att verksamheten ska planeras utifrån de mål som finns i läroplanen. Hur målen bäst arbetas mot är upp till de verksamma pedagogerna att avgöra. Därför är syftet med vårt arbete att belysa några förskollärares förhållningssätt till planeringsarbete. Men även att uppmärksamma planeringsarbetet och skapa en diskussion kring hur planeringsarbetet kan utvecklas.Undersökningen har gjorts med den kvalitativa metoden och åtta förskollärare har intervjuats på fyra olika förskolor.</p><p>Vårt resultat visar att det vanligaste innehållet i förskollärarnas enskilda planering är arbete med portfolio, dokumentation och förberedelse inför utvecklingssamtal. Förskollärarna menar att deras enskilda planering mer eller mindre är till för att förbereda dem inför arbetet i verksamheten. Reflektion och diskussion förekommer på arbetslagets gemensamma planering. Förskollärarna menar att den gemensamma planeringen utvecklar arbetet i barngruppen och verksamheten. Förskollärarna anser att planeringen bäst används till reflektion. Planeringstiden varierar i omfattning mellan förskolorna i såväl den enskilda förskollärarens planering som i arbetslagets gemensamma. Förskollärarna betonade att de inte hade tillräckligt med tid till planering.</p>

Läraryrket är idag utsatt för flertalet förändringar som ställer krav på flexibilitet och professionalitet. Syftet med vår aktionsforskningsstudie var att öka förståelsen kring huruvida yrkesverksamma lärare med lång erfarenhet kan använda praxisnära reflektion som verktyg för att utveckla sin yrkesroll. De åtta gymnasielärare som deltog fick i uppgift att genomföra skriftliga, praxisnära reflektioner under tre veckors tid. Denna period avslutades med en enskild intervju. Vi gjorde sedan en tematisk analys över resultatet för att kategorisera reflektionernas innehåll, samt kopplingar till tyst kunskap. Analysen tolkades sedan med teorier för transformativt lärande och tyst kunskap som bakgrund. Den slutsats vi kunde dra var att reflektion är ett värdefullt verktyg för yrkesutveckling, och att den tysta kunskapen kan vara till stor hjälp om den synliggörs. Det är dock svårt att tydligt se ett transformativt lärande i lärarnas reflektioner, varför vi förordar en mer omfattande studie för att tydligare fastställa reflektionens möjligheter för lärare.

Syftet med denna studie var att få en ökad förståelse för hur och varför personalen på en institution som drivs av Statens institutionsstyrelse, bemöter ungdomar olika utifrån kön och vilka faktorer som spelar in i dessa skillnader. Vidare så ville jag även fördjupa mig i hur reflektion som verktyg kan användas till ett ökat lärande och utveckling hos personalen. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer med åtta anställda har genomförts samt ett observationstillfälle på vardera avdelningen. För att tolka resultaten har en hermeneutisk ansats använts. Resultatet visar på att personalen bemöter ungdomarna olika beroende på kön och vilken avdelning personalen arbetar på. Det finns gamla föreställningar och förhållningssätt som skapar skillnader i bemötandet av ungdomarna och också en medvetenhet kring dessa. Att använda reflektion som ett verktyg för lärande och utveckling är effektivt men kräver struktur, nyskapande och en tydlighet från ledningshåll. Lärandet och förändringen finns också att finna i interaktionen mellan personal och ungdomar.

The purpose of this study is to investigate self-assessment and illuminate factors that affect students' development, a study to elucidate the individual teacher and the pupils' understanding and knowledge of self-assessment. The intention of the study is to generate new knowledge. Interest in self-assessment has been developed during my time as a teacher since research on self-assessment has shown positive effects on students' development, and that the properties can be linked to the teacher's assignment under the Education Act and the curriculum. The survey also consists of previous research conclusions that show that self-assessment promotes student development that can give the student increased self-confidence, responsibility and develops pupils' metacognitive ability. As the method for this study, I have chosen to conduct qualitative interviews with four students and two teachers in two schools. Results of this study have found that, in addition to what previous has shown, that the knowledge and perception of self-evaluation in schools is limited. The perception is that there are difficulties with self-assessment, but even so, there is a value in working with self-assessment.

No description available.

The aim of this study is to explore how teaching can be described by the use of experiential learning theory, focusing on the conditions for students’ reflection. The questions are: How can experiential learning theory and theory about reflection be adapted for analysis and description of teaching? How can a concrete teaching practice be analyzed and described by the use of such theory? What conditions for different levels of reflection do different ways of teaching create? In this observational study, the researcher has followed police students at Umeå University during their first semester of study. Lessons were documented using field notes and video camera. The teachers were interviewed about their views on teaching, and a group of students were interviewed about how they perceived the teaching. Based on Kolb’s experiential learning model (Kolb 1984), a new model for analyzing and describing teaching, named MABU, was developed and used as an analytical tool. MABU describes teaching by identifying and naming four new types of teaching, each of which is a combination of a type of content and a way of processing it: Formulation, Discussion, Application and Exercise. The main tendency is that teaching predominantly consisted of Formulation and Discussion, with an emphasis on theoretical content, processed through verbal activities such as group discussions. However, the studied teaching also included practical content and activities. Instances of student reflection were graded using Moon’s model for grading reflection (Moon2004:214ff). The results show that in most cases, concrete content is processed through organized reflective activities such as discussions, while theoretical content is frequently presented without any subsequent processing activities. In 20 % of the observed lessons, articulated student reflection on deeper levels took place. The teaching during these lessons was subject to further analysis, focusing on four aspects: the presence of interactive activities and a “problem” to stimulate reflection (cf. Dewey 1998/1933); how students’ previous experiences are treated, and whether lesson content is related to the students, their experiences and future, thereby facilitating the creation of what Dewey calls“interest” (Dewey 1975/1913); how emotions are evoked, used and dealt with; and teacher performance, in terms of communicative techniques and how the teacher gives a sense of “personhood” (Brookfield 2006:71). The results show that content is consistently related to the students, their views, values and future profession. However, although the teachers stress the importance of students reflecting critically on previous experiences, these were seldom addressed during the lessons. Based on detailed analysis and rich description of teaching, the study suggests a number of teacher actions and behaviors that stimulate and deepen student reflection, and others that seem to inhibit reflective activity.

Syftet med denna studie är att skapa en förståelse för hur visuell dokumentation görs tillgänglig för barns reflektion i förskolans verksamhet. Studiens centrala aspekter fokuserar på hur relationer mellan barn och förskollärare skapar en miljö som erbjuder barnen delaktighet i reflektion av visuell dokumentation. Frågeställningarna är: Hur reflekterar förskollärare över barns delaktighet i hanteringen och reflektionsarbetet kring visuell dokumentation?Vem har tillgång till det visuella dokumentationsmaterialet och hur förvaras det?   Studien är kvalitativ och genomförs genom intervjuer med åtta förskollärare och en barnskötare. Tidigare forskning redovisas i ett separat kapitel. Teorianknytningen görs utifrån Foucaults teorier om maktstruktur samt Deweys teorier om reflektion och delaktighet. Studiens resultat presenteras i kategorierna Barn skapar och använder visuell dokumentation, Barns möjligheter till reflektion, Tekniken som resurs för reflektionsarbete samt Erfarenhet och kunskap om pedagogisk dokumentation och visar att reflektionsdelen är mindre utvecklad än dokumentationsdelen i pedagogisk dokumentation. Barns möjlighet till reflektion kring dokumentationen visar sig delvis bero på hur den tas vidare, exempelvis skrivs ut och sätts upp på väggen. Lärplattor för förvaring av dokumentation är vanligt förekommande och dokumentation som förvaras i lärplattor visar sig vara mindre tillgänglig. Dokumentationens förvaring kan bli ett hinder för barns delaktighet i sina egna lärprocesser. Studien visar att förskollärare behöver utveckla barns möjlighet till reflektion genom att göra dokumentation mer tillgänglig. Konsekvensen av att barn inte har fri tillgång till dokumentationen kan bidra till en ökad ojämlikhet mellan barn och förskollärare.

Den här uppsatsen vänder sig till dig som är intresserad av betydelsen av interaktion för lärande i klassrummet. Aktuell forskning tar sin utgångspunkt i att elever lär genom att interagera med varandra såväl som med läraren och förmedlingspedagogik har inte längre en framträdande roll i skolan, vilket stöds av vetenskap om lärande. I läroplanen beskrivs skolan som en social och kulturell mötesplats och ett av lärarens uppdrag är att ge eleven möjlighet att utveckla sin förmåga att arbeta tillsammans med andra. Uppsatsen presenterar forskning om samlärande och relationell pedagogik som olika sätt att förhålla sig till interaktion för lärande. Reflektionens betydelse för lärande lyfts fram liksom betydelsen av skickliga lärares tysta kunskap. Den teoretiska ansatsen i studien är livsvärldsfenomenologi. Syftet är att bilda kunskap om hur lärares organiserande för interaktion i klassrummet framträder. Resultatet baseras på observationer och intervjuer av tre lärare som arbetar i skolans lägre årskurser och presenteras varje lärare för sig i teman. Lärarna visar tydliga gemensamma drag i sitt förhållningssätt till organiserande för interaktion i klassrummet men deras beskrivningar av fenomenet skiljer sig åt på så sätt att de lyfter fram olika aspekter av organiserandet för interaktion och lägger olika stor vikt vid olika saker. En slutsats är att olika modeller och teorier om interaktion som leder till lärande behöver lyftas fram i skolan idag.  Lärare behöver styra undervisningen så att alla elever får lika möjligheter att uttrycka sig för att undvika att vissa elever talar mycket medan andra sitter tysta. Lärare behöver utveckla ett förhållningssätt till att lära genom interaktion och behöver vara hängivna i byggandet av relationer för trygghet i klassrummet för att alla elever ska vilja och våga tala. Elever behöver tidigt skolas in i arbetssätt där de tränas i att interagera för att skapa förväntningar på att skolan är en plats där lärande genom samtal är ett naturligt sätt att arbeta på. Samhället behöver ge skolan goda ekonomiska förutsättningar för att lokaler ska vara ändamålsenliga och för att det ska finnas tillräckligt med lärare som undervisar.

Studiens fokus är lärande och reflektion och hur denna kan stimuleras genom att folkhögskollärarstudenter videofilmat sin egen undervisning under den verksamhetsförlagda delen av utbildningen . Eva-Marie Harlins studie grundar sig i pragmatisk filosofi och i symbolisk interaktionism. Hon använder sig av John Deweys teori att människor etablerar funktionella vanor. Med det didaktiska verktyget videofilm får lärarstudenterna möjlighet att se sig själva på ett mer distanserat sätt och överraskas av olika saker i sitt eget agerande. De ser sitt ”I” agera, och i enlighet med Herbert Mead s symboliska in teraktionism förän dras d en del av jaget, ”me”, som bär på deras samlade erfarenheter. Överraskningarna handlar om bristande lyhördhet både till sig själva och i förhållande till deltagarna men lärarstudenterna uppmärksammar också att de ser en professionell lärare agera på videofilmen. Harlins tolkning av detta är att folkhögskolans tradition och talet om folkhögskoleanda och folkhögskolemässighet skapar stora krav hos lärarna. Det krävs en didaktisk skicklighet hos lärarstudenterna att ställa om till en undervisningsdesign som de oftast inte mött genom sin egen tidigare utbildningshistoria.

Det övergripande syftet med studien är att ta reda på i vilken utsträckning yrkesverksamma förskollärare resonerar kring sin barnsyn, hur ofta de reflekterar om barnsyn i arbetslaget samt om de erbjuds kompetensutveckling. Metoden som används är kvantitativ och datainsamlingen sker med hjälp av enkät i tre facebookgrupper. Resultatet visar att majoriteten av förskollärarna är väl införstådda med begreppet barnsyn och att reflektioner om detta prioriteras i arbetslaget. En svag majoritet har erbjudits kompetensutveckling om barnsyn, denna har då främst ägt rum som tema för APT, pedagogiska forum och föreläsningar. Majoriteten av respondenterna uppger att de önskar mer kompetensutveckling om barnsyn.