Zugl.: Darmstadt, Techn. Univ., Diss.

Syftet med den här studien har varit att försöka se om barn i förskolemiljöer har och ges tillfälle tilldelaktighet och inflytande under den tid de tillbringar i förskolan samt om de får vara delaktiga iolika beslut som tas dagligen. Studien är en kvalitativ studie där vi har observerat barn på fyraolika förskolor samt intervjuat 14 av dessa barn för att se om barnen ges någon form av inflytandeoch delaktighet under sina dagar på förskolan.I analysarbetet och litteratursökningen lade vi märke till att barn ges tillfällen till inflytande ochdelaktighet och att pedagogerna på olika förskolor arbetar med dessa två aspekter på olika sätt.Det fanns även ett flertal exempel på när barnen kunde ha fått inflytande och delaktighet, men attpedagogerna istället för att främja valde att hämma barnen. Det fanns även exempel på problemsom kan uppstå i samband med dessa två aspekter, till exempel som brist på tid. / <p>Godkännande datum: 2016-11-22</p>

Sammanfattning: Sociala medier spelar en allt större roll i hur vi kommunicerar och uttrycker oss. Denna studie är ämnad att utveckla och koppla ihop den redan existerande forskningen om ungdomars sociala mediavanor på Snapchat och Instagram, och forskning om vad sociala mediaanvändare upplever vad man kan och får publicera på dessa sociala medier. Denna studie utforskar detta genom tre fokusgruppsintervjuer med 15 åriga niondeklassare. Resultatet analyseras genom dramaturgi som till stor del baseras på Goffman. Dramaturgi låter oss utforska högstadieelevernas motivation till handling utifrån de mål de har i olika kontexter. När vi analyserar vår empiri utifrån denna teori visar det sig att eleverna inte förhåller sig till de existerande regelverken när de avgör vad som är lämpligt att publicera, de förlitar sig istället på normativa uppfattningar om etik och moral. Vad de sedan väljer att publicera handlar till stor del om ”impression management” (dvs. ”intryckstyrning”), då de utvärderar publikationer genom den respons de får/skulle få.

Den här studien undersöker vilka metoder några lärare i årskurs fyra använder för att skapa studiero i en för dem ny elevgrupp. Med studien vill vi även ge ökad insikt i huruvida lärarnas metoder för att skapa studiero ändras efterhand som eleverna och läraren lär känna varandra bättre eller om metoderna för att skapa studiero fortsatt är desamma. Vidare ämnar studien undersöka hur lärare hanterar elever som stör studieron. De teoretiska perspektiv som studien utgår från är Aspelins modell av relationskompetens samt ramfaktorteorin. Metoden som används är kvalitativa semistrukturerade intervjuer av sju lärare som alla är behöriga och arbetar eller har arbetat i en årskurs fyra. Resultatet visar att metoderna, för flera av lärarna, förändras efterhand när läraren och eleverna lär känna varandra bättre, dock skiljer sig metoderna oftast inte avsevärt mycket när gruppen är ny jämfört med längre fram. De mest framträdande metoder som studiens lärare använder sig av är arbete med relationer och regler i skapande av studiero, men även klasssrumsmöblering och hjälpmedel av olika slag anges som effektiva metoder. Slutsatsen är att lärare vid övertagande av en ny grupp alltid behöver göra ett arbete, för även om eleverna känner varandra så känner de inte läraren och dennes regler. Att på en gång få studiero i en ny elevgrupp kan vara svårt eftersom studieron enligt de intervjuade lärarna grundas i relationer och det är något som inte uppstår på en gång.

No description available.

Arbetets titel är Pedagogers syn på normer och normbrytande beteende i förskolan. Vi har undersökt hur man ser på normer och normbrytande beteende i förskolan. Frågorna är; Hur ser pedagoger kring normer och normbrytande beteende i förskolan? Vilken variation finns i synen på normer och normbrytande beteende i förskolan? Vi har valt att göra intervjuer med förskollärare och barnskötare. Syftet med undersökningen är att fördjupa oss i normer och normbrytande beteende. Att få en större förståelse för barn med normbrytande beteende ur ett individuellt och miljöperspektiv. Vi har använt oss av tidigare forskning som handlar om normer, avvikande beteende och normbrytande beteende. Studien har visat att pedagogernas syn på normer i förskolan är regler och avvikande beteende. Att ett normbrytande beteende både kan vara barn som bryter mot uppsatta regler och barn som är tysta. Det har även framkommit i undersökningen att pedagogerna ser ett normbrytande beteende på ett individuellt respektive ett miljöperspektiv. Nyckelord: Barnet, miljön, normbrytande beteende, normer, regler.

Reglering och styrning av barns beteende och agerande kan ses som en del av deras uppfostran i såväl förskolan som i det övriga samhället. Men vad är det som regleras och vad eller vem är det som styr och reglerar och vad förväntas regler och styrning leda till? Kan barns motstånd ses som betydelsefullt? Den här studien har som syfte att belysa ovanstående frågor men den berör även barns förmåga att självreglera samt vilka former makthandlingar kan ta i den institutionella förskolemiljön. Det teoretiska perspektivet som används i analysen av det empiriska materialet bygger på maktbegrepp och tankar vilka lånats ifrån Foucault med tyngdpunkt på reglering och styrning. Studien bygger på ett antal observationer gjorda i förskolemiljö. Det som bland annat blir synligt i resultatet är att barn anpassar sig till de regler som pedagoger satt upp men även att de reglerar varandra samt att barn i stora grupper verkar styras av fler regler än individen. Det som regleras är bland annat beteende, agerande och rumslig kontext, vissa aktiviteter ska ske på bestämda platser men även individantalet på dessa platser regleras i stor utsträckning. Förskolemiljöerna är därmed en aktiv del i den styrning och reglering som existerar och pedagogerna använder sig ofta av miljön för att tydliggöra regler. Det visuella i miljön kan tänkas underlätta för barns inlärning av regler, förhållningssätt och självreglering men är inte alltid tillräckligt enligt denna studie. En del barn besitter förmågan att självreglera i vissa situationer medan andra barn har svårigheter och behöver stöd i de samma. Detta innebär att det finns ett behov av kunskap hos pedagoger i hur stöttning av barns förmåga att självreglera kan utformas. Det som också blir synligt i resultatet är ett frekvent förekommande motstånd mot regler och styrning. Motståndet sker på olika sätt och ibland i ganska subtila former men kan ses som barns möjlighet att utöva delaktighet och erhålla inflytande över sin tillvaro i förskolan.

På regeringens uppdrag har Livsmedelsverket och Statens Folkhälsoinstitut tagit fram ett underlag till en handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet i befolkningen eftersom det har blivit ett samhällsproblem med fetma och ökad vikt bland barn och vuxna. Syftet med detta arbete är att undersöka och beskriva hur pedagoger ser på barn och mat. Finns det olika tankar och synsätt? Hur viktigt är det med regler när det gäller mat? Hur mycket ansvar ska pedagogerna ha när det gäller vad barnen ska äta på förskolan. Hur mycket inflytande ska föräldrarna ha när det gäller vad det serveras för mat till deras barn? Jag tog kontakt med en förskola i Malmös stadsdel centrum och intervjuade åtta pedagoger om deras syn på barn och mat. Jag tolkar resultatet så att i förskolans kultur ingår en stark tilltro till fasta regler och det är viktigt i samarbete med kollegor, kontakten med föräldrar och barn. Regeltilltron är dock laddad pga. att pedagogerna har olika uppfattningar vilket kan beskrivas som en dold konflikt i förskolan. I min slutsats har jag kommit fram till att det finns många olika tankar och synsätt hos pedagogerna. Arbetslaget behöver tid för regelbundna diskussioner om hur de ska arbeta med förhållandet kring barn och mat. Förskolan skulle kunna arbeta med tema utifrån ett hälsoperspektiv där barnen får en medvetenhet om sin hälsa förknippat till mat.

Denna studie utgår från barns perspektiv där barnens kommentarer, idéer och tankar om sin innemiljö på en förskoleavdelning är det centrala. Huvudfrågorna är: Vilka meningserbjudanden finns enligt barn i förskolans innemiljö? Vad begränsar deras handlingar? Meningserbjudande är ett begrepp som kommer inneha stor relevans i denna studie. Begreppet kommer ursprungligen från psykologen James J Gibson (Gibson, 1986; Balldin, 2006). Barnen var 17 stycken i åldrarna tre till fem år. Barnen har fått gå en ”gåtur” (walk) på avdelningen och vid detta tillfälle fått besvara frågor som berört den miljön de befunnit sig i. Diktafon och fotografering har används som redskap. Studien utgår från forskning kring barns tankar om plats. Dessa studier utgår från skola och bostadsområde. Dock finns det inte någon forskning utifrån barns tankar om plats från förskolan. Studien problematiserar barnens meningserbjudande utifrån vad de gillar och inte gillar i sin innemiljö samt vad som hindrar barnens meningserbjudande i innemiljön. Ett tydligt hinder är innemiljöns regler och styrning, som i denna uppsats kopplas till etnologen Billy Ehns (Nordin - Hultman, 2009; Ehn & Löfgren, 2001) studie som tar upp disciplinerad och strukturerad ordning. Något som även är fokuserat är barnens begränsade inflytande kring bland annat förändringar i innemiljön. För att göra studien mer mångfacetterad har pedagoger på förskoleavdelningen fått besvara enkätfrågor som har fokus på barnens innemiljö, och vad pedagogerna tror att barnen anser om sin innemiljö. Det innebär att studien har även ett pedagogperspektiv och barnperspektiv. De tillfrågade pedagogerna har olika tankar kring barnens syn på innemiljön, och har även olika syn på de regler som finns inom verksamheten. Det är dock viktigt att understryka att det är barnens svar och tankar som är i centrum i denna studie.

Sammanfattning.Detta arbete behandlar fyra pedagogers och tolv barns tankar om rättvisa i förskolan. Studien har genomförts genom kvalitativa intervjuer med barn och pedagoger. Syftet var att undersöka hur dessa barn och pedagoger tänker om begreppet rättvisa. Vi har använt oss av Berglings teori om moralutveckling, Biesta som behandlar demokrati i utbildningen och Piagets teori om kognitiv utveckling. Vi har även tagit med senare forskning och studier som behandlar rättvisa, värdepedagogik, demokrati samt relationsarbete för lärare. Resultatet är att barnen lättare kan förklara tankar kring orättvisa än kring rättvisa. Studien visar att barnen inte tycker att alla regler i förskolan är rättvisa, men ändå har en förståelse för att det kan finnas behov av regler för att upprätthålla ordning. Intervjuerna med pedagogerna visar att de inte uttryckligen använder begreppet rättvisa men ändå arbetar med det och ser det som en del i ett ständigt pågående demokratiarbetet. Slutsatsen är att pedagogerna anser att förhållningssättet såväl till barnen och till de rättvisefrågor som uppstår är det som är viktigast.