Syftet med studien är att undersöka fem förskollärares uppfattning av hur de gör barnen delaktiga i arbetet kring att stärka deras integritet, utifrån definitionen att ha en personlig sfär. Studiens frågeställning är: vad innebär det att arbeta med barns integritet i förskolan? En kvalitativ forskningsinriktning har använts för att få svar på syfte och frågeställning. Valet av undersökningsmetod blev i form av semistrukturerade intervjuer. Detta valdes eftersom intervjuer av kvalitativ karaktär söker respondenternas egna uppfattningar. Resultatet som framkom genom dessa intervjuer analyserades utifrån begreppet relationskompetens som är hämtades från relationell pedagogik. Därefter delades det in i teman, dessa teman är: relationskompetens, där kommunikation är ett undertema samt faktorer som påverkar integritetsarbetet. Studiens resultat pekar på att förskollärarnas lyhördhet och kommunikativa förmåga har betydelse för att göra barnen delaktiga i arbetet kring att stärka deras integritet. Slutsatsen är att förskollärarnas förhållningssätt och den syn som finns i arbetslaget gällande integritetsarbetet har stor påverkan när det kommer till om barnen blir delaktiga i arbetet kring att stärka sin integritet. Det framkom även att det finns faktorer som påverkar integritetsarbetet, som personal- och tidsbrist, stora barngrupper men även att det kan upplevas som ett känsligt ämne. Respondenterna menar även att integritetsarbetet påverkas och kan utvecklas till det bättre om det i förskolan finns uttalade riktlinjer att sträva efter.

Det finns lite forskning kring metoder och arbete med par såväl internationellt som i Sverige. Syftet med denna studie har varit att undersöka om tillägg av upplevelsebaserade övningar med fokus på defusion bidrar till ytterligare ökning av den relationella tillfredsställelsen jämfört med traditionell familjerådgivning. Defusion är en av processerna i Acceptance and Commitment Therapy. Studien har bestått av en undersökningsgrupp (n=16, 8 par) som erhållit en work-shop med upplevelsebaserade övningar med fokus på defusion samt en kontrollgrupp (n=16, 8 par). Vi valde att undersöka följande: Finns det en skillnad i utfall vad gäller relationell tillfredsställelse mellan grupperna efter tre sessioner? Finns det en skillnad mellan grupperna vad gäller utfall efter tre sessioner vad gäller: anpassningsförmåga rörande områdena enighet, sammanhållning, tillfredsställelse samt känslouttryck, frekvens av valideringsbeteenden samt grad av kognitiv sammanblandning och upplevelsebaserat undvikande. Resultatet visar på en signifikant skillnad i undersökningsgrupp jämfört med kontrollgrupp avseende sammanhållning samt tillfredsställelse i relationen. Måttliga effektstorlekar har också kunnat påvisas. Slutsatsen som drogs var att denna typ av tillägg vid behandling av par visar lovande resultat och bör väcka intresse för ytterligare forskning och metodutveckling.

Vårt syfte med studien är att undersöka hur dagens verksamma förskollärare resonerar kring hur barn ges möjlighet till anknytning i förskolan och utifrån det kategorisera förskollärarnas olika åsikter. Studien har sin huvudsakliga utgångspunkt i relationell pedagogik men även inslag ur anknytningsteorin. Vi har använt oss av en kvalitativ data i form av semistrukturerade intervjuer med förskollärare. Intervjuerna genomfördes på två olika förskolor tillsammans med fem verksamma förskollärare. Vår analys har genomförts med hjälp av kvalitativ innehållsanalys där vi har kategoriserat förskollärarnas olika åsikter i relation till våra vetenskapliga utgångspunkter. Resultatet utifrån våra intervjuer visar att dagens verksamma förskollärare har väl uttalade åsikter kring anknytningens betydelse för barns utveckling och lärande samt även hur de ser sig själva som anknytningspersoner. Det fanns vissa svårigheter med att identifiera olika kategorier då flera av respondenterna uttryckte liknande åsikter.  Vi har utifrån våra intervjuer och vetenskapsteoretiska utgångspunkter, identifierat och skapat oss en överblick över vilka olika kategorier som idag råder bland dagens verksamma förskollärares åsikter kring anknytning. Studiens huvudsakliga slutsats är, utifrån förskollärarnas åsikter och de kategorier som har identifierats att anknytning har en betydande roll för barns lärande och utveckling samt att de olika kategorierna visar tydligt på vad förskollärarna anser är viktigt för anknytningen i förskolan.

I skolämnet matematik och centralt innehåll problemlösning har en kvalitativ observation har genomförts i en årskurs fem. Syftet med studien har varit att utöka kunskaper om hur undervisningen kan synliggöra elevernas förståelse för matematiken i problemlösningsuppgifter med hjälp av muntlig kommunikation i mindre grupper. Datainsamlingen har skett genom ljudinspelning av elevsamtalen. Denna studie syftar identifiera en instrumentell eller relationell förståelse hos eleverna som synliggör vid en muntlig kommunikation. Detta har gjort genom att granska de argument som eleverna delger i sina samtal med varandra. Analysen har visat att elevernas förståelse synliggörs när undervisningen erbjuder de förutsättningar som krävs för att muntlig kommunikation ska vara givande. / <p>Matematik</p>

I skolämnet matematik och centralt innehåll problemlösning har en kvalitativ observation har genomförts i en årskurs fem. Syftet med studien har varit att utöka kunskaper om hur undervisningen kan synliggöra elevernas förståelse för matematiken i problemlösningsuppgifter med hjälp av muntlig kommunikation i mindre grupper. Datainsamlingen har skett genom ljudinspelning av elevsamtalen. Denna studie syftar identifiera en instrumentell eller relationell förståelse hos eleverna som synliggör vid en muntlig kommunikation. Detta har gjort genom att granska de argument som eleverna delger i sina samtal med varandra. Analysen har visat att elevernas förståelse synliggörs när undervisningen erbjuder de förutsättningar som krävs för att muntlig kommunikation ska vara givande. / <p>matematik</p>

Syftet med studien är att undersöka vad värdepedagogik i förskolan kan innebära och hur ett arbete med värden kan bidra till meningsskapande sammanhang där alla barn kan uppleva sig som socialt och pedagogiskt delaktiga. Studien utgår från ett relationellt perspektiv på specialpedagogik och resultatet kan förstås som ett konkret exempel på relationell utbildning och pedagogik. Om alla barns och elevers rättigheter och möjligheter i förskola och skola ska kunna säkerställas behöver förskolan och skolan som system blir föremål för ett medvetet systematiskt utvecklingsarbete där värdefrågor sätts i centrum.  Resultatet visar vikten av att en skola tar ställning till och enas om pedagogisk grundsyn och reflekterar över vilka konsekvenser olika ställningstaganden får för skolans lärmiljö i relation till målen för verksamheten. I studien framträder betydelsen av att verksamheten i förskolan och skolan grundas i ett relationellt perspektiv och bygger på långsiktiga lösningar som engagerar alla vuxna. Det blir viktigt med en helhetssyn där olika nivåer av skolans verksamhet beaktas och relateras till varandra samtidigt som konkreta mellanmänskliga relationer sätts i centrum.

Studiens fokusområde har sitt ursprung i förskollärares förhållningssätt gällande arbetet med lösningsinriktad pedagogik. För att förstå lösningsinriktad pedagogik krävs det en fördjupning i tidigare lösningsbyggande arbetssätt, som presenterar samtalsmetodikens betydelse för att kunna se lösningar istället för problem. Studiens syfte hade för avsikt att undersöka hur förskollärare upplever sitt förhållningssätt i arbetet med lösningsinriktad pedagogik, i det pedagogiska mötet med förskolans barn. Den teoretiska utgångspunkten som studien vilade på är den relationella teorin, som handlar om hur det kan skapas relationer till andra människor. Metoden som användes för att samla in studiens empiri var semistrukturerade intervjuer som genomfördes med fyra förskollärare. Anledningen till att det valdes att göra semistrukturerade intervjuer var för att få reda på förskollärarnas syn och upplevelser av att arbeta med lösningsinriktad pedagogik. Resultatet av studien visade att förskollärares förhållningssätt, bemötande, kommunikation och att skapa goda relationer till barnen i förskolan är viktiga delar för förskollärarna och deras arbete med lösningsinriktad pedagogik i förskolan. Förskollärarna menade att genom att inta ett medvetet förhållningssätt tänkte de mer på hur de kommunicerar och bemöter barn och kollegor i förskolan, vilket genererade i att de skapade goda relationer till alla som rörde sig inom förskolans väggar. Slutsatsen som drogs var att förskollärarna har ett medvetet förhållningssätt gentemot barnen och kollegor genom att använda positiv kommunikation i form av positiv feedback, omformuleringar och önskvärt beteende. Genom en god kommunikation kunde förskollärarna skapa goda relationer till barnen och kollegorna i förskolan.

Syftet med vår studie har varit att undersöka fyra förskollärares samt fyra specialpedagogers syn på relationer och samspel i förskolan genom en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer. I denna studie valdes relationell pedagogik som huvudteori eftersom forskning har visat att goda relationer mellan vuxna och barn har främjat elevers lärande i skolan (Aspelin &amp; Persson 2011). Författarnas beskrivningar om relationell pedagogik kunde kopplas till Bubers filosofi om ett öppet och genuint möte mellan två individer, där verklig förståelse för varandra kunde infinna sig. Även Goffmans syn på socialt samspel belystes i teoridelen eftersom utsagorna skildrade pedagoger vilka betedde sig sig på ett annat sätt än det uttalade. Goffman (2014) menade att människor presenterade en dubbelhet och hade möjlighet till att dela in sitt uppträdande i enskilt och allmänt. Mötet med andra människor var en teater där vi tänkte på hur vi uttryckte oss och där vi visade våra bästa sidor. De sämre karaktärsdragen hamnade i skymundan i det direkta mötet med andra individer. Vi har kommit fram till att förskolan är viktig i relationsbyggandet utifrån förskollärarnas och specialpedagogernas berättelser, forskning samt teorival. Resultatet visade att det var betydelsefullt med ett positivt förhållningssätt gentemot de barn respondenterna hade mött i förskolan. Genuina relationer var även något som betonades i informanternas utsagor. Det dilemma vi stötte på under studiens gång har varit att vissa barn inte har fått sina behov tillgodosedda och har därmed inte blivit bekräftade som andra barn. Utåtriktade barn har ibland fått mer uppmärksamhet än de barn som har varit lågmälda och försiktiga. De introverta barnen skulle ha kunnat riskera att hamna utanför barngruppen på grund av det. Utifrån de intervjuades skildringar så framkom det att alla vuxna som verkade i förskolan har haft behov av ytterligare kunskaper gällande relationell pedagogik. Organisation och de resurser vilka existerade i förskolan var också något som belystes av respondenterna, det hade en påverkan på samspel samt relationsbyggandet i förskolan. Ett normkritiskt förhållningssätt har varit av betydelse för att pedagogerna i förskolan, ska kunna motverka djupt ingrodda mönster som vissa barn har kommit i kontakt med och som skulle kunna påverka relationerna under uppväxten.

Sammanfattning Syftet med denna uppsats har varit att undersöka om stress förekommer i årskurs 1 och 3, Samt lärarnas uppfattningar om hur stress tar sig utryck i årskurs 1 och 3. Vidare undersöktes orsaker till stress och ohälsa bland elever samt lärarnas förebyggande arbete mot stress i båda årskurserna.   I delen med bakgrund och tidigare forskning behandlas fenomenet stress och dess olika former i grundskolan. Vi tar också upp hur stress kan påverka elevernas mående. Vidare behandlades förebyggande arbete mot stress, alltså resurser såsom stressbollar, tyglabyrinter och hörselkåpor. Den teoretiska ansats uppsatsen utgår från är den relationella teorin för att lyfta betydelsen av en god relation mellan lärare, elev och förälder samt resten av grundskolans personal.   Undersökningen har genomförts med hjälp av kvalitativa intervjuer med sammanlagt 10 informanter från två skolor. Resultatet från årskurs 1 visade att stress tar sig uttryck genom både verbal och icke-verbal stress. Majoriteten av informanterna ansåg att den verbala stressen får större uppmärksamhet. Även årskurs 3 upplevde lärarna att elevernas stress uttrycktes via verbal som icke-verbal stress. Där menade lärarna den icke-verbala stressen framstod tydligast bland eleverna. I det förebyggande arbetet använde sig av liknande resurser.

Det finns mycket forskning kring elevers förståelse för likhetstecknet. Forskarna är eniga om atteleverna ofta har en operationell förståelse för likhetstecknet, vilket innebär att de uppfattarlikhetstecknet som en uppmaning att utföra en operation. Forskarna är också eniga om att elevernabibehåller den operationella förståelsen långt upp i årskurserna. Har eleverna en operationellförståelse har de svårt att lösa uppgifter med operationer på båda sidorna om likhetstecknet. De harockså svårt att ge en godtagbar definition av vad likhetstecknet betyder. Syftet med denna studie äratt bidra med kunskap om hur lärarna kan ta reda på vilken förståelse som eleverna har förlikhetstecknet. I studien används en flermetodsundersökning, där den kvalitativa undersökningen ärunderordnad den kvantitativa undersökningen. De 53 eleverna som ingår i studien går i årskurs 3 ochalla genomförde ett test. Efter testet genomfördes intervjuer med 6 av eleverna. Resultatet från testetanalyseras med hjälp av CES-modellen och intervjuerna fungerar som en förstärkning tilltestresultatet. Utifrån resultatet är det uppenbart att elever fortfarande har en operationell förståelseför likhetstecknet och att det är endast en minoritet som har en djupgående, fullständig och relationellförståelse för likhetstecknet. Det är lätt att upptäcka vilka elever som har den relationella förståelsenför de uttrycker sig på ett annorlunda sätt när de använder likhetstecknet, både verbalt och skriftligt.