The purpose of this study is to examine whether the relationship between social science teachers and their students are affected by the presence and usage of computers and smartphones in the classroom. Since there are no studies examining this aspect of education prior to this one, the aim is to identify potential aspects that could be interesting for further studies to be able to conclude if the relationship is affected by the digital devices. Five upper secondary school teachers in social science have been interviewed for the purpose. The interviews concluded that the digital devices have a greater tendency to distract students, leading to possible conflicts between teachers and students. Furthermore, the teachers pointed out possible complications due to the way students now gather information, for example questioning of authority. The effective information gathering could on the other hand also lead to better classroom discussions which affected the relationship in a positive manner. Additionally, the interviewed teachers informed about students having an increased sense of infringement which was acknowledged during discussions about social topics, teachers feeling an increased sense of exposure due to the possibility of being taped or filmed by the digital devices, as well as the impossibility of maintaining or creating a relationship with students through the screen during the period of distance learning. Since the prerequisites for this study are not enough for generating an overall ensuring conclusion, the result should only be used as inspiration for further studies on the subject.

Studien syftar till att undersöka vilken form av undervisning som sker i särskild undervisningsgrupp och om lärares syn på relationell pedagogik. Intervjuer har utförts med sex olika lärare som undervisar i särskild undervisningsgrupp i Sverige. En tematisk analys användes för att analysera data. Studiens resultat analyserades med stöd av det relationella perspektivet och tanken om att se elever som att de befinner sig i svårigheter. Resultatet visar att undervisningen i den särskilda undervisningsgruppen är individanpassad utefter elevers förmågor. Lärare tar bort ämnen med en grundtanke i elevers känsla av att få lyckas men också för att ta hänsyn till elevers ork och motivation. Lärare i särskild undervisningsgrupp arbetar relationellt där tillit och omsorg presenteras som en grund i att bygga relationer men också till elevers lärande. Resultatet visar på en skillnad i att se elever i svårigheter snarare än med svårigheter, detta beskrevs som viktigt av lärarna att svårigheterna inte fanns inom individen utan snarare i miljön och relationer hen möter. Lärare i särskild undervisningsgrupp arbetar med att lära känna eleven och lyssna in elevens behov och intressen.  Elever i särskild undervisningsgrupp beskrivs ha hög skolfrånvaro, stämplade av omgivningen med en avsaknad av verktyg till att lyckas i skolan. Resultatet lyfter att elever får insatser i skolan men att de oftast ges för sent. Slutsatser kring resultatet är att elever i särskild undervisningsgrupp har ett inflytande i sin undervisning, lärarna arbetar relationellt genom att motivera och bygga upp elevers självförtroende och skolmotivation. Särskild undervisningsgrupp är en viktig del av skolan, många elever har behov av att undervisas i ett mindre sammanhang men den särskilda undervisningsgruppen behöver integreras mer i skolan för att minska elevers känsla av exkludering.

Relationsarbetet har en dubbel bemärkelse: att utveckla och upprätthålla goda relationer till elever, samt att praktiskt undervisa om relationer kopplat till SO-ämnet. De båda bemärkelserna strävar åt samma håll, att gynna elevers kunskapsutveckling. Tidigare forskning visar att relationsskapandet ser olika ut beroende på elevers socioekonomiska förutsättningar. Syftet med denna studie har därför varit att undersöka hur SO-lärare i det dubbla uppdraget på skolor med olika socioekonomiska förutsättningar skapar relationer till elever, och undersöka hur arbetet med relationsskapande, normer och regler tar sig uttryck i SO-undervisningen på låg- och mellanstadiet. Sociokulturella och relationella teorier ligger till grund för arbetet. Genom arbetet återkommer begreppet socioekonomisk status och har en central roll. Undersökningen bygger på en kvalitativ metod för att undersöka relationsfenomenet på djupet, vilket i detta fall har varit genom semistrukturerade intervjuer med fyra lärare. Tre skolor deltog i undersökningen, varav två lärare arbetade på två olika skolor med sämre socioekonomiska förutsättningar, och två lärare arbetade på en och samma skola med bättre socioekonomiska förutsättningar. I studien lyfts forskning om att goda relationer påverkar elevers kunskapsutveckling och att samhällsorientering kan vara ett relationsfrämjande ämne i en dubbel bemärkelse. Det framkom i studiens resultat att lärarna värdesätter relationsskapandet till sina elever högt genom att se sina elever som individer, lyssna på och prata med dem om vardagliga saker, att sätta gränser samt att bemöta motstånd. Resultatet visade även att SO-undervisning om relationer, normer och regler i stor utsträckning beskrivs som en daglig praxis som genomsyrar alla sociala interaktioner. I resultatet framkom kommunikativa undervisningsmetoder som centrala, i syfte att utbilda eleverna till framtida samhällsmedborgare. Vår slutsats var att lärarna arbetar på likartat sätt i relationsarbetet, oberoende av hur de socioekonomiska förutsättningarna på skolan ser ut, vilket motsäger tidigare forskning som vi presenterat. Slutsatsen är även att alla barn, i olika utsträckning, har ett grundläggande behov av goda relationer, oberoende av socioekonomiska förutsättningar. Varje elevs individuella behov bör istället därför ligga till grund för hur lärare arbetar med relationsarbetet i den dubbla bemärkelsen, istället för att utgå ifrån socioekonomiska faktorer.

Syftet med denna kvalitativa studie är att med utgångspunkt i relationell pedagogik undersöka förskolans pedagogiska måltid som en plats för relationsbyggande. I den nutida skolans ökade krav på effektivitet och mätbara resultat riskerar relationerna mellan lärare och barn att hamna i skymundan. Vi ville därför undersöka vad den pedagogiska måltiden ger för förutsättningar för relationsbyggande mellan lärare och barn. Vi har gjort en mikroetnografisk studie där vi genom observationer vid den pedagogiska måltiden och intervjuer med två förskollärare har samlat in vår empiri på två förskolor under tre veckors tid. I vår analys av den insamlade empirin har vi utgått ifrån ett relationellt perspektiv. Resultatet visar att förskollärarna i vår studie har nära och förtroendefulla relationer till barnen, som fördjupas vid den pedagogiska måltiden. Förskollärarna är lyhörda för barnens behov, är måna om att alla ska bli sedda och få göra sig hörda samt kommunicerar i hög grad med barnen. Resultatet av vår studie visar även att måltidens förutsättningar för relationsbyggande präglas av förskollärarens förhållningssätt, gruppstorlek och antalet avbrott under måltiden.

Abstract Detta examensarbetes syfte är att undersöka hur barns delaktighet i förskolan möjliggörs. Fokus ligger på hur pedagoger beskriver vad delaktighet är samt hur de går tillväga för att möjliggöra delaktighet för de yngre barn som ännu inte kan eller väljer att uttrycka sig verbalt. Utifrån kvalitativa semistrukturerade intervjuer kommer vi försöka identifiera olika faktorer som påverkar yngre barns möjligheter till delaktighet i förskolan. Teoretiska perspektiv som uppsatsens resultat och analys vilat på är Aspelin och Perssons (2011) beskrivning av relationell pedagogik samt Harts (1992) modell delaktighetsstegen. Teoretiska verktyg som använts är sam-varo och sam-verkan, direkt- och indirekt lärande samt deltagande och icke-deltagande. Den tidigare forskning som presenteras innefattar tre studier och ett forskningsprojekt. I vårt resultat framgår det att pedagogerna har en samstämmig syn kring begreppet delaktighet. Det handlar framförallt om att barnen enligt pedagogernas förståelse ska få vara med och bestämma vad de vill göra och vad som ska ske i förskolan. Pedagogers lyssnande på vad barnen uttrycker, såväl verbalt som kroppsligt, blir avgörande för vilken grad av delaktighet som barnen i förskolan ges. Vi har kommit fram till att de tre faktorerna kommunikation, miljö samt förhållningssätt är väsentliga för möjliggörandet av barns delaktighet. Pedagogerna beskriver att arbetet med barns delaktighet i huvudsak innebär att de är närvarande och lyssnar till vad barnen uttrycker. En ömsesidig relation ses som betydelsefull för att en god kommunikation ska bli möjlig och att denna kommunikation sedan kan möjliggöra barns delaktighet i förskolan. Nyckelord: Barns delaktighet, Delaktighetsstege, Förskola, Pedagog, Relationell pedagogik

Syftet med arbetet var att få förståelse för de föreställningar personal i fritidshem harom funktionshinder. Syftet var även att undersöka uppfattningar hos yrkesverksampersonal om elevers särskilda behov i fritidshem. Hur de talade om funktionshindersamt elever med särskilda behov analyserades baserat på två modeller avfunktionshinder - den kategoriska modellen samt den relationella modellen. Trefritidspedagoger samt en fritidsledare i södra Sverige deltog i kvalitativa djupintervjuer.Resultat visar att trots fritidshemsverksamhetens möjlighet att erbjuda inkluderandeaktiviteter baserade på varje elevs särskilda behov visade intervjupersonerna ett synsätt,medvetet eller omedvetet, som domineras av den kategoriska modellen avfunktionshinder. Slutsatsen är att medvetenhet gällande de två modellerna avfunktionshinder samt hur de kan påverka inkluderingen av elever med särskilda behov,kan ge möjligheter att skapa en kultur av förståelse, solidaritet och enfritidshemsverksamhet som möter varje elevs behov.

Enligt forskning är läroboken den vanligaste undervisningsformen i svensk matematikundervisning. I kunskapsöversikten redogörs alternativa konsekvenser med enskilt arbete i läroboken utifrån både ett lärar- och elevperspektiv. Med läroplanen som grund utreds positiva alternativt negativa konsekvenser där läroboken är ett didaktiskt val. Synen på matematikundervisning i olika svenska läroplaner jämförs och kopplas till aktuellt ämne. Sökprocessen har genomförts i databaserna ERIC, MUEP och SwePub och samtlig informationssökning har genomgått Peer Review. Den valda forskningen innehåller både nationella och internationella resultat samt ett brett åldersspann då informationssökningen resulterade i relativt lite forskning inom ämnesområdet, trots detta riktar sig översikten mot de yngre skolåren. En intressant aspekt som lyfts, diskuteras och jämförs i arbetet är känslor till ämnet matematik. Elever som besitter en stark motivation kan påverkas av didaktiska val inom matematikämnet som i sin tur kan påverka deras inställning till ämnet. Enskilt arbete i matematikboken resulterar i denna kunskapsöversikt i en instrumentell förståelse för det matematiska innehållet. Forskning visar även att undervisning med stort fokus på enskilt arbete i läroboken kan resultera i att elever främst lär sig att automatisera uppgifter. I kunskapsöversikten diskuteras även sambandet mellan olika prestationer i relation till matematikängslan.

Syfte och frågeställningarSyftet med denna studie är att fördjupa kunskapen om barns möjlighet till inflytande utifrån ett relationellt perspektiv, i en rutinsituation genom arbetssättet systematisk filmanalys som verktyg för specialpedagogisk handledning utifrån följande frågeställning:Hur kan relationen mellan barn och pedagog förstås med särskilt fokus på barnets ansats till inflytande?TeoriStudien är inspirerad av relationell pedagogik och belyser olika perspektiv av barns inflytande i förskolan. För att barnets ansats till inflytande ska få den intersubjektiva vändning som krävs för reellt inflytande behövs en etablerad mellanmänsklig relation. Relationell pedagogik ger pedagogen möjlighet att hitta en ömsesidig relation till vart barn, så att utveckling och lärande kan ske.MetodFör datainsamlingen till denna fallstudie har systematisk filmanalys använts för att analysera två situationer där pedagoger tolkar två barns ansatser till inflytande. Båda barnen har en språklig sårbarhet. Studien utfördes i två privata förskolor.ResultatDen här studien visar på att det pedagogiska uppdraget att ge alla barn förutsättningar för inflytande är komplext. I studien noteras att pedagogerna i förskolan ibland låter praktiska göromål gå före det relationella uppdraget. Handledning kan med hjälp av systematisk filmanalys vara ett värdefullt arbetssätt för specialpedagoger i förskolan.Specialpedagogiska implikationerI förskolan möts barnet av vuxna med olika yrkeskompetenser, vilkas uppdrag är att främja alla barns utveckling och lärande (SKOLFS 2018:50). De vuxnas olika yrkesroller är obetydliga ur barnens perspektiv. Det faktum att det är en vuxen som agerar anger såväl ansvars- som maktpositionerna i en situation.Det specialpedagogiska anslaget i studien ligger i inflytandet för alla barn. Studiens fokus ligger på barn med språklig/kommunikativ sårbarhet, vilket kan vara en utmaning för inflytande då barnen primärt kommunicerar icke-verbalt. Denna form av sårbarhet fäster extra stora förväntningar vid den vuxnes relationella belägenhet.

To build relations in afterschool care - A study based on leisure educators' views on the importance of relationship creation Jag har i denna studien utforskat fritidspedagogers föreställningar om pedagogisk relationskompetens och vilka strategier man använder sig av för att skapa goda relationer till elever på fritidshemmet. Vidare undersöktes också hur vida personligheten hos pedagoger främjar relationsskapande och sedan vilken betydelse goda relationer kan ha i fritidshemmets vardag. Undersökningen genomfördes med hjälp av enskilda, semistrukturerade intervjuer som ligger till grund för den data som bearbetats. Undersökningen utfördes på två skolor och de fem fritidspedagoger som deltog arbetar på fyra olika fritidshemsavdelningar. Resultatet av samtliga intervjuer analyserades, sammanställdes och presenterades utifrån teman och underteman. Resultatet visar att fritidspedagoger anser att goda relationer till eleverna är en förutsättning för den pedagogiska verksamheten på fritidshemmet. Resultat som framträder bekräftar att pedagogerna i första hand uppehåller sig vid resonemang om relationer kring ett relationellt perspektiv och därmed tar man ansvar för relationen. Detta sker då fritidspedagogerna antar ett dynamiskt synsätt. I studien framgår vilka strategier fritidspedagogerna använder sig av för att bygga och upprätthålla relationer till eleverna. Betydelsefulla faktorer som ger sig tillkänna är att våga visa sig själv som människa, att lyssna utan att lägga värderingar och att vara öppen och lyhörd. Resultatet visar även att relationsbyggandet ibland kan ta väldigt lång tid och därmed krävs det en envishet hos fritidspedagogerna.

ADHD är en vanlig diagnos bland elever i dagens skola. Bemötandet av dessa elever är inte bara viktigt för eleven med ADHD utan det berör också de andra klasskamraterna och pedagogen själv som undervisar. De senaste åren har det också varit fokus på att elever med olika svårigheter ska vara inkluderade med sin klass och att stöd och anpassningar ska ske i klassrummet. Studiens syfte var att undersöka pedagogers bemötande av elever med ADHD på en årskurs 7–9 skola gentemot det relationella och kategoriska perspektivet. Något som vi också undersökte närmare var om det hade någon betydelse om det var en pojke eller flicka som hade ADHD eller om eleven hade en diagnos eller inte. Metoden som har använts, för att få in empiriskt material, till vår studie var kvalitativa intervjuer. Teorierna som vi analyserade det empiriska materialet med var det relationella perspektivet, kategoriska perspektivet, normalitet och genus. Vi kom fram till att bemötandet av elever med ADHD kan vara annorlunda om det är en pojke eller flicka och om eleven har en diagnos eller inte. Det framkom också att pedagogernas erfarenheter och kunskaper om ADHD har betydelse för hur bemötandet till eleven blir.