Det finns formulerade direktiv som lärarutbildningen på Malmö Lärarhögskola delar ut till sina lärarstudenter där det framgår att relationer är viktiga att etablera för en lärares yrkesutövning. Dessutom bedrivs även forskning på Malmö högskola med relationell pedagogik i fokus. Däremot har jag under mina studier på lärarhögskolan upplevt väldigt få exempel relationell pedagogik i utbildningen. Eftersom jag inom snar framtid ska bli lärare undrar jag hur viktigt det är att skapa personliga relationer i undervisningssyfte. Syftet med denna studie var att undersöka vikten av personliga relationer för en meningsskapande undervisning. Dessutom ställdes frågan om den relationella pedagogik som vissa lärare ändå bedriver är något som är formulerat från ledningshåll eller om det är något enskilda lärare gör utifrån sina egna erfarenheter. I arbetets inledning presenteras argument för att unga människor idag mer än förut har växt upp med en självförverkligande mentalitet som kräver uppmärksamhet från samhällets alla instanser i synnerhet i utbildningssammanhang. Forskning understödjer också dessa argument eftersom undervisningen enligt forskningen gått från en lydnadskultur till att eleverna ska bli mer delaktiga. Följaktligen har detta även resulterat i en förändrad lärarroll, från en rollbetingad auktoritet till en personlig auktoritet. En forskningsöversikt utfördes med relationell pedagogik i fokus och från ett brett perspektiv. Genom en hermeneutisk tolkande metod sammanställdes resultatet. Den övergripande frågan som ställs i arbetet upplevs vara tämligen väl besvarad. En relationell pedagogik kan med största sannolikhet vara en bra metod att skapa meningsfullt lärande i undervisningen. Däremot avslöjar inte detta arbete i någon större utsträckning att det bedrivs en organiserad relationell pedagogik ute i verksamheten. Det är snarare så att enskilda lärare genom att pröva sig fram har förstått att odlade personliga relationer leder till bättre undervisning. Forskningen som presenteras understödjer lärarnas egna erfarenheter eftersom flera studier pekar på sambandet mellan dåliga betyg för den enskilda eleven och elevens bristfälliga relation till läraren.

Syftet med denna studie är att undersöka i ett specifikt område, barnens relation till polisen. Området, som är en förort i en större stad i Sverige, har låg socioekonomisk status och har en stor spridning av olika etniciteter. Syftet är också att undersöka hur förskolan kan förbättra den negativa bild som finns av polisen. Detta görs med hjälp av ett anknytningsperspektiv samt relationellt perspektiv.Genom observationer och intervjuer skapas en bild av vad barnen har för relation till polisen. Studien är en kvalitativ undersökning beståendes av gruppintervjuer med barn.Resultat av studien visar att barnen i området har en negativ bild av polisen. Genom ett bestämt möte med polisen där det fick samtala och undersöka en polisbil så ändrar barnen sin uppfattning om polisen till en positiv bild. Ur ett anknytningsteoretiskt perspektiv kan man anta att barnen hade en otrygg anknytning till polisen och att det positiva mötet ändrade barnens bild av polisen. Ur ett relationellt perspektiv har barnens tidigare erfarenheter inte någon betydelse. Ut detta perspektiv kan man istället tolka det som att barnen utvecklades i mötet med polisen och skapade en förståelse till sin omvärld och sig själva i relation till de poliser det fick träffa.

Med utgångspunkt i begreppet relationskompetens har vi genomfört en kvalitativ studie som försöker belysa lärares resonemang kring det relationella arbete som sker då de möter utsatta barn. Vår empiri bestod av fem kvalitativa intervjuer med lärare som resonerade kring sin relationskompetens och hur den används, i synnerhet i mötet med barn, men även i samverkan med arbetslag, kollegor och föräldrar. Vi valde att använda ett relationellt perspektiv i vår analys, och det hjälpte oss att tolka lärarnas resonemang, samt få en bild av den relationella pedagogikens betydelse i möten med barn som far illa. Max van Manens begrepp mensenkennis (människokännedom) gav oss vidare perspektiv på en lärares relationella arbete och professionalitet. Relationskompetens är fortfarande en underskattad kompetens, trots att diskussionen kring begreppet blivit allt större. Det blev dock tydligt i vår studie att det relationella arbetet är integrerat i lärarnas dagliga arbete. Då kanske mer omedvetet än medvetet. Vi vill hävda att lärarna är medvetna om vikten av en god relation, i synnerhet med utsatta barn, men trots det hamnar det relationella arbetet i skymundan för andra aspekter av lärarens uppdrag.

Bakgrund: Vid en första anblick kan det vara svårt att skilja samtyckta BDSM aktiviteter från våld i nära relationer. För att kunna särskilja mellan sexuella övergrepp och samtyckta sexuellt aggressiva handlingar, oavsett relation eller tillfällig förbindelse, skulle förhandlingsteknikerna inom BDSM kunna användas för att förhandla om samtycket. Relationell autonomi förklarar hur en individs autonomi påverkas av samhälle och relationer. Syftet med denna studie var att försöka förklara fenomenet samtycke inom BDSM och hur de olika aspekterna samtyckesprocess och ogiltiga samtycken kunde förstås i förhållande till teori om relationell autonomi. Metod: Denna scoping review baserades på fjorton internationella forskningsartiklar. Artiklar som handlade om övergrepp exkluderades medan artiklar som innefattade samtyckesöverträdelser inkluderades. Samtliga artiklar var peer-reviewed för att förväntas ha viss kvalitét. Artiklarna valdes utifrån att de utgått från vuxna individer utan annan uttalad problematik som olika diagnoser till exempel depression, ADD, ADHD, bipolär sjukdom, autism och individuell funktionsnedsättning. Resultat: Flertalet artiklar poängterade samtycket som en avgörande faktor för att kunna delta i BDSM aktiviteter. Det framkom att autonomin är bräcklig och beroende av kontext och relationer. Kommunikation, kompetens inom samtyckesförhandling och de aktiviteter individen vill delta i, självinsikt och förmåga att vara inkännande med andra, var aspekter som beskrevs som mycket viktiga för att kunna navigera samtyckesprocessen. Resultatet visade att samtycket kan betraktas som ogiltigt om individer är påverkade av olika substanser eller tvång och övertalning. BDSM communityt var viktigt för känslan av gemenskap och lärande. Slutsats: Flera aspekter inom samtyckesprocessen kunde förstås inom ramen för relationell autonomi då kommunikation och kontext verkade avgörande för samtyckets giltighet över tid. Slutsatsen var att samtycke inom BDSM behövde förstås genom teorier om relationell autonomi och normaliseringsprocessen, som två sidor av samma mynt.

Det har visat sig att många elever missuppfattar likhetstecknets innebörd, och att de saknar en djupare förståelse för att likhetstecknet symboliserar relationen mellan två uttryck, eller mellan två tal. Tidigare studier har visat att orsaken bakom denna missuppfattning baseras på de kontexter där eleverna möter likhetstecknet. Vidare visade studierna att elevernas svårigheter med att förstå likhetstecknets innebörd beror på en avsaknad av variation i framställningen av symbolen. För att förklara hur likhetstecknet framställdes i de digitala läromedlen användes ett begreppsramverk som inkluderade standardiserade och ickestandardiserade ekvationer, samt operationell och relationell förståelse.Syftet med denna studie var att bidra med kunskap om hur likhetstecknet framställs i tre digitala läromedel. Studien baserades på en kvalitativ forskningsmetod där en innehållsanalys genomfördes för att besvara forskningsfrågorna. Ett kodningsschema formulerades för att kategorisera och analysera framställningarna av likhetstecknet. Resultatet tydde på atteleverna främst möter likhetstecknet tillsammans med addition och/eller subtraktion i standardiserade ekvationer i de digitala läromedlen. Detta gerdärför eleverna främst möjlighet att utveckla en operationell förståelse för likhetstecknet. Likhetstecknet ses därmed som en symbol som uppmanar eleverna att utföra en operation i stället för en symbol som står för likhet mellan två värden.

Abstract The aim of this study was to examine how teaching of mathematical equalities and the equal sign is conducted in preschool class and what linguistic formulations are used. The motive for the study was students' difficulties in understanding the meaning of the equal sign. A pilot study was conducted and in addition to that, twelve teachers participated in the study which we call informants. The data collection instruments used was a combination of methods with observation and interview. The results showed that the informants conducted a varied teaching where both variation in exercises and variation of the teaching aspect were offered. In contrast, the informants tried to stay consistent in their linguistic formulations. Regarding the linguistic formulations investigated, it was specifically operational and relational formulation that was studied. The results showed that the informants see the benefit in using relational formulations like "as much as" because it reinforces the meaning of the equal sign. An informant prefers to use operational formulations like "it will be" to concretize the sign for the students. The conclusion of the study is that the informants introduce and teach about the equal sign in an arithmetic context where relational linguistic formulations are primarily used.

Studien syftar till att öka kunskapen om hur förskollärare i förskolan definierar och arbetar med kränkande behandling mellan barnen. I studien har kvalitativa intervjuer använts som metod för att få svar på hur förskollärare definierar kränkande behandling, vilka strategier som använts när kränkningssituationer uppstår och hur förskollärare arbetar för att motverka och förhindra att kränkningar sker mellan barnen i förskolan. Intervjuerna genomfördes på 3 olika förskolor med 5 förskollärare. Resultatet visar att förskollärare har en samstämmig definition om vad kränkande behandling innebär, och att det är mottagarens reaktion som avgör om det är en kränkande behandling eller inte. De poängterar även vikten av närvarande förskollärare i samspelssituationer. Är förskollärare närvarande kan kränkningarna upptäckas och hanteras i stunden. Orsakerna som beskrivs till varför kränkningar sker, är att barnen inte känner varandra nog väl och därför testar gränserna. Det beskrivs även att det kan handla om ett maktbeteende, och arbetslagets kommunikation och förhållningssätt till kollegor. För att förebygga och motverka kränkande behandling beskriver förskollärarna att det är viktigt att arbetslaget har en god kommunikation. Kommunikationen och hur kollegor talar till varandra speglar av sig på barnen. De beskriver vidare att om det är en god samvaro i gruppen så minskar risken att kränkningar uppstår.

Bakgrund: För barn är konflikter en naturlig del av livet på förskolan, men att hantera konflikter är inget som vi föds med. För att barn ska lära sig att hantera konflikter på ett bra sätt behöver de stöttning och vägledning men detta förutsätter att förskolläraren har kunskaper om konflikthantering. Förskolan vilar på en demokratisk grund och ska förmedla de demokratiska värderingar som det svenska samhället bygger på. Genom konflikthantering kan förskollärarna synliggöra vardagsdemokrati för barnen. Beroende på vilken syn förskollärare har på konflikter och på konflikthantering påverkar barnens möjligheter till utvecklandet av egna konflikthanteringsmetoder och utvecklandet av demokratiska förmågor. Syfte: Syftet med studien är att synliggöra förskollärares berättelser om arbetet med konflikthantering i förskolans verksamhet samt att undersöka hur konflikthantering kan främja utvecklingen av barns demokratiska förmågor. Metod: Denna studie bygger på kvalitativa semistrukturerade intervjuer med nio förskollärare. Resultat: Resultatet visar att medling och samtal är den vanligaste metoden för att hantera konflikter. I konflikthanteringen ges barnen möjlighet att utveckla demokratiska förmågor som empati, stå upp för sin åsikt, lyssna till andra och respektera olika åsikter. Det störta hindretsom beskrivs för att utveckla barns demokratiska förmågor vid konflikthantering är tidsbrist.

Enligt tidigare forskning är förståelsen av likhetstecknet ett kritiskt studieobjekt. Det finns två typer av förståelse av likhetstecknet där den relationella förståelsen i tidig ålder är av stor vikt för att senare utveckla ett algebraiskt tänkande. Undervisningen om likhetstecknet anses även den problematisk och innefattar många olika aspekter. Syftet med denna studie är därför att få ökad kunskap om hur lärare i lågstadietbeskriver sin undervisning om likhetstecknet. Därigenom synliggöra huruvida den bidrar till elevers relationella förståelse och algebraiskt tänkande i högre årskurser. För att besvara syftet har kvalitativ insamlingsmetod i form av sex individuella intervjuer med verksamma lärare i lågstadiet använts. Det insamlade materialet har transkriberats och analyserats deduktivt med hjälp av utvalda delar ut ett teoretiskt ramverk om algebrans stora idéer, utvecklat av Blanton med flera (2015). Resultatet har främst visat på svårigheter gällande icke formella räkneuppgifter och överföringen av relationell förståelse från praktiskt till abstrakt arbete samt lärarnas meningsskiljaktigheter kring vissa arbetsområdens existens i arbetet med likhetstecknet. Resultatet har sedan diskuterats i relation till studiens tidigare forskning och det teoretiska ramverket. Studien har utmynnat i slutsatser att flera lärare i stor utsträckning använder sig av de undervisningsmetoder och innehåll som stärks av den tidigare forskningen och det teoretiska ramverket. Trots detta upplever lärarna att svårigheter ändå finns kopplat till elevers förmåga att anamma en relationell förståelse av likhetstecknet och att utveckla en algebraisk förståelse. / <p>Pedagogiskt arbete, inriktning matematik</p>

Relationers betydelse har de senaste åren fått ett större utrymme i diskussionen om skolan. Genom att lyfta elevers tankar och upplevelser hoppas vi kunna bidra med ökad kunskap om vad relationell pedagogik handlar om. Elevperspektivet lyfts sällan i forskningen vilket vi ser som viktigt att ändra på. Syftet med denna studie var att undersöka betydelsen av relationen mellan elever och lärare ur ett elevperspektiv, genom att söka svar på frågorna Vad upplever elever som viktigt i relationen till sin lärare? och Hur upplever elever att relationen till lärare påverkar lärande och trivsel? Denna studie har haft ett fokus på relationell pedagogik samt relationskompetens. Undersökningen har genomförts på tre olika skolor, i två större städer i södra Sverige, av elever i årskurs sex och insamlingen av empirin skedde både kvalitativt och kvantitativt. Denna form av insamlingsmetoder, så kallade mixade metoder, har gjorts genom enkätformulär och intervjuer, vilka sedan analyserades i form av tematisk och tolkande analys kopplat till Aspelins tre kompetenser inom relationskompetens. Resultaten visar att eleverna anser att relationer och relationspedagogiskt arbete är viktigt och givande för deras lärande och känsla av välmående. Vad gäller studiens betydelse för specialpedagogers arbete har vi ett fokus på skolan som en plats där alla elever ska få bästa möjliga förutsättningar att utvecklas, både kunskapsmässigt och socialt. Specialpedagogen har en viktig roll att bedriva det proaktiva arbetet mot en skola för alla. Ett arbete med ett särskilt fokus på de elever som riskerar att hamna i kunskapsrelaterade svårigheter eller socioemotionell problematik med låg självkänsla och dåligt mående som följd.