Democracy in Urban Planning, by Christel Lundberg Much activist art take place outdoors, in public spaces, in street activities, etc. Of this reason we´re as activist artists often connected to the subject of planning processes and finds ourselves putting our noses deep down in comprehension plans etc. And since many activist art activities are reactions against exploition plans we´ll soon finds out the irritating fact tha urban planning isn´t a democratic process, despite it´s a process inside a democratic system. Especially this is the case in central planning, which ought to be translatable to ”the planning of central parts of cities, regions and nations”. But instead it´s a definition which means ”centralized planning”. It´s scary to realize that citizens have nothing to say, only used as cosmetic, when there´s need to pretend democracy.There´s a complex relationship between urban or regional planning and participatory democracy which demands research, but this is too often neglected in the every day urban planning processes.But how do we then, as artists apply critical analysis of democracy in our activist projects?As artists ”Public Globality Gardens” made an ”image” of this power-relation when creating an art-installation of a full-scale allotment garden at a central square in Malmö, Sweden. This research of democracy in real life, made four questions especially significant. ”How to rule the vision in relation to the people living in the area?”, ”How to take care of citizens knowledge of an area?” , ”Who´s the speaker of the citizens?” and at last ”Who has the code of entry and who hasn´t and how are we going to deal with that?”.How to rule the vision? Often we think about this relation as something we have to choose between, and the choice has serious implications. It is a strongly hierarchical view, where citizens may get the position in planning in the districts and allowed to participate in less important decisions.How to take care of citizens knowledge? Citizens are not stupid and ignorant but they are often treated as though. The issue is that there ”is no time and no money” to deal with deep knowledge of the citizens. It is not a question about more potted flowers, but an investigation which is in need of professionals with different methods of how to deal with people in this kind of process. How to make people telling what they are not expected to say. It is often better to provide for a situation which is not expected.When the artist group ”Public Globality Gardens” constructed an allotment garden at a central square in Malmö, it was not for the reason that the garden was the aestetical solution for this area, in the contrary, it was to stipulate that this area do have a problem and this art-installation was a position, a not expected one, for the citizens living i the neighbourhood, to fill with whatever they wanted to. ”The allotment garden at S:t Knuts square” was located in Malmö, during the cultivation period May-December in 2003. Since there isn´t much profit in market trade nowadays the square is not used as a market place any more and actually not used in any manner at all. It is a dead urban stone desert. Around the square lives many people, looking down on this empty square suffering from something to happen there. The closest neighbor is the two-laned through route. In this surroundings the allotment garden was built upon the paved market-place with a range of 120 square meters and a height of 1,5 meter. As a ecological remark recycled materials were used for the installation, and the garden rested on 300 loading pallets of different sizes. The installation of this garden really filled a ”black hole” in this district. The artists cultivated together with those living around. A senior and former boxer pre-cultivated leek and harvested potatoes named ”Birgitta”, a danish sort, which we got from the Nordic Gene Bank (a research centre which is preserving old local seeds) and a five year old boy who planted tomatoes and squash in the garden and helped us watering the garden.When developing a sustainable city-planning process it´s important to get a feeling for the area. This ”feeling” is not delivered or provided for you instantly, it takes time. One implication of participatory democracy is the need of more cooperators in this process. ”The Allotment Garden at S:t Knuts Square” was a cooperative project with different professions working together with NGOs and those living around in the districts.”The Allotment Garden at S:t Knuts Square” was a reminder that we need public spaces which are not commercial and invites all citizens. If we do not use them they will become storing places for the public administrations or worse, parking lots. This central allotment was used day and night the hot season of 2003. It was used for small concerts, social meetings, as a resting-place, for political meetings, for sports, sun bathing, lectures, cultivating, people harvested and planted, watered and cared about it. In the nights it was used by young people as a place to meet and talk in a more ”private atmosphere” than public spaces use to be.Does a collective urban garden work? Since the allotment was located at a central public space, the usually private characteristics of gardens had to work together with the fact that everybody were invited to this garden and could do whatever they wanted to do. A common question we had to answer was: Don´t everybody want to vandalize this garden? On the contrary, it was hard to teach people that they were allowed to use the allotment and to harvest herbs, vegetables and rhubarb. Urban life will step by step be improved if we consider urban spaces ”in between” as possibilities for environmental improvement. Who´s the speaker of the citizens?Well, it´s not traditionally the politicians and often not those who carry out the visions, e.g. planners, architects. The problem is often that the visions are missing and the belief in pragmatic rules the planning situation. And for that reason the planners, architects are themselves fighting for their situation. There are visions in the society, but they need more space. Public Globality Gardens has become a voice in Malmö. They are living in the area och participate themselves in the discussion with e.g., local organizations, multi-cultural citizens, individual actors. And it is a voice with visions. It is a habit not to listen to citizens because often they´re not a collective voice, but different people with private interests. This attitude,unfortunately, cause often no problem. But since artist groups are working with the aim to make a collective voice of citizens perspective and give the individual interests a larger perspective, it make demands on the politicians to listen. Who has the code of entry and who hasn´t and how are we going to deal with that?Since there are demands that citizens must get more participatory power in the planning processes the outcome has become a misunderstanding of democracy. It´s not only dangerous when small organizations or agents act on their un-democratic own egoistic interest and not for a good thing for the collective. These forces are the same which is in the frontiers blocking visions. It is not those only who have the correct code and language which we have to listen to, it is as many as possible. And this listening has little to do with democracy processes. It´s more like an understanding of a situation and a platform for the visionary agents in the planning processes to take care of. Un-expected spaces and contexts and with different medias gives a possibility to create new understandings which might be an invitation for former excluded groups to take part in the democratic planning processes. The society and region cannot be sustainable if some groups don´t want to join or feel excluded. We have to understand why they are not interested or why they feel excluded and we have to try to solve these problems. Everybody don´t have to participate, but it´s important that representants from different groups participate. If we only have seniors and middle-aged white citizens in the group we receive a senior-middleaged white answer.Cultivation is a good-working and concrete platform for political discussions, because it is a ambiguous act on nature. It is both anthropocentric and ecocentric; it is both means to control nature as it is a possibility for us to understand and be a part of nature. And politically, when we become landowners, is this in itself a transition from altruism to egoism; or when does the property of landowning become ethical and environmental troublesome. Well, we are not asking people to draw final conclusions of the market economies influence on society, but it is a demand for citizens, not only in Malmö, but all over the world, to react and act upon the increasing domination of financial capital that reaches all countries through globalization. ”The Allotment Garden at S:t Knuts square” was a non-violent contribution to this discussion. It is better to ask: ”What are the problems?” instead of: ”We know you have this or that problem, we have this solution, what do you think, and you have three weeks to make your opinion about this pre-fabricated solution?” The first positions creates political aware citizens, the latter creates non-political citizens. Since it is not only a local question if a green area in Malmö or Copenhagen is exploited or not, but in every sense has regional and global effects and implications. Globally it affects citizens in other areas because of the concrete situation that we´ll have less oxygen supply with the decrease of green areas, and in spite of that the loss of one individual green area doesn´t have huge affect on citizens, what is our reaction if we are summing-up all of the exploited green areas? Maybe we will panic. The global implication of the closing-down of one individual area in Malmö will be that if nobody have a larger view and reacts and acts on this the commercial interests will rule the planning situation and we as citizens become the audience of this tragedy. As artist working in this concrete milieu we are trying to provide a larger view of different local wishes or demands.

Syftet med denna studie var att öka kunskapen om vilka förhållningssätt som förskollärare väljer att använda i sitt relationsskapande med barnen på förskolan. Våra frågeställningar i studien var: Hur ser förskollärarna på deras relationella närvaro tillsammans med barnen på förskolan? Vilka aspekter påverkar förskollärares olika förhållningssätt till hur de prioriterar sin egen närvaro med barnen på förskolan? Studien är uppbyggd som en kvalitativ undersökning. Den datainsamlingsmetod som vi nyttjat oss av utgörs av två fokusgrupper med totalt sex stycken verksamma förskollärare från två olika förskolor i södra Sverige. Det empiriska underlaget har vi analyserat utifrån Martin Bubers dialogfilosofiska teori ur ett relationellt perspektiv. Resultatet tyder på att relationell pedagogik kan uppmärksammas på olika sätt av förskollärare. Samtliga förskollärarna i studien var av den gemensamma uppfattningen att relationsskapandet i första hand grundar sig i att barnen känner tillit och trygghet både till verksamheten och till pedagogerna för att kunna upprätthålla goda relationer. Vidare visar studiens resultat att förskollärarna i studien hade förhållningsätt som strävar till att vara en närvarande pedagog som ser barnen och lyssnar på dem där dialogen ses som ett lärande. Det framkom att det fanns hinder i verksamheten för deras närvaro exempelvis tidsbrist, planeringstid, dokumentation. Förskollärarnas förhållningssätt i samspelet och närvaron påverkas av både inre som yttre faktorer i deras relationsskapande med barnen. Slutsatsen blir att studien visar på vikten av att ha tid för trygga relationer som skapar tillit vilket utgör en grundsten i närvaro.

Det här är en läromedelsgranskning som har syftet att granska hur tre olika matematikläromedel i årskurs 1 behandlar likhetstecknets innebörd och dess koppling till pre-algebra. Tidigare forskning visar att många elever har svårigheter inom just detta område. En djup och relationell förståelse för likhetstecknet är av stor vikt för att kunna utveckla ett algebraiskt tänkande och för att klara av högre studier inom matematik. För att nå denna typ av förståelse lyfter forskning flera olika undervisningsstrategier.  För att besvara studiens frågeställningar kring hur läromedel behandlar dessa undervisningsstrategier och pre-algebraiska uppgifter används ett analysverktyg, framtaget av oss studenter, vid granskningen. Varje läromedel undersöktes i relation till utvalda frågor som byggde på studiens teoretiska ramverk kring hur förståelsen för likhetstecknet påverkas av undervisning. Resultatet visade att alla tre läromedel innehöll uppgifter som stödjer en djup och relationell förståelse för likhetstecknet, men i olika utsträckningar och på olika sätt. Samtliga läromedel visade både likheter och skillnader till tidigare forsknings rekommenderade undervisningstrategier. Med denna insikt kan studien vara en hjälpande hand för lärare vid val av läromedel och vid undervisning av likhetstecknet.

Syftet med den här studien var att undersöka hur förskollärare berättade om sitt agerande för att främja aktning för barns integritet i den dagliga verksamheten, samt vilka utmaningar som de såg i det dagliga arbetet. Av den tidigare forskningen framgick det att barn har rätt till integritet och att bli medvetna om den. Det har också framgått att beröring i förskolan kan ha olika syften och att behovet av beröring skiftade i barns åldrar. När det gällde synsättet hos förskollärare lyfte forskningen fram att det fanns olika uppfattningar om vad som ansågs vara för mycket eller för lite beröring. I olika delar av världen fanns det en oro för att göra fel, vilket ledde till att det fanns olika regler för vilken beröring som ansågs vara okej eller inte.    Vår studie har genomförts med semistrukturerade intervjuer. Det var sex förskollärare som deltog i studien. Resultatet analyserades med hjälp av teorin relationell pedagogik. Av resultatet framkom det att förskollärarnas påstådda agerande utgår från vad barnen uttrycker, vilket innebär att de respekterar och lyssnar till det barnen säger eller visar. Ur resultatet framkommer det även utmaningar. Det handlar om att förskolan har blivit mer ifrågasatt gällande integritet samt att det kan finnas olika uppfattningar bland personalen. Samtidigt visar resultatet att det genom utmaningarna och en ökad medvetenhet ges förutsättningar att ge barnen möjlighet att utveckla förståelse för den egna integriteten.

Denna studie syftar till att bidra med kunskap om musiklärares arbete på gymnasiesärskolan. Datainsamlingen gjordes genom kvalitativa intervjuer med fyra verksamma musiklärare. Intervjuerna spelades in och transkriberades till text. Därefter gjordes en bearbetning och tematisk analys av materialet utifrån ett relationellt perspektiv som mynnade ut i tre större teman med tillhörande underkategorier. Resultatet visar att musiklärarna har uttalade intrinsikala och instrumentella mål med musikundervisningen, men målen värdesätts på olika sätt. Lektionernas innehåll och utformning styrs av tre grundfaktorer; lärarnas egna visioner om mål och vad kärnan i undervisningen är, styrdokument och den unika elevgruppen. Lektionsuppläggen består av tydliga ramar och rutiner för att skapa trygghet hos eleverna och lärarna betonar vikten av att ge korta och tydliga instruktioner. Lärarna planerar inför lektionerna men de behöver vara flexibla att kunna ändra plan när de möter eleverna. Det framkommer att det är viktigt att musikläraren väljer musik utifrån elevernas ålder och inte utifrån att de har en funktionsvariation samt att en och samma lektionsuppgift ska innehålla moment med olika svårighetsgrad där alla elever kan delta efter sina förutsättningar. Studien visar också att det relationella arbetet är en förutsättning för att lära känna eleverna med avsikt att utforma uppgifter med relevanta utmaningar.

No description available.

Denna kvalitativa studie undersöker förskollärarnas åsikter och erfarenheter av affekt och affektsituationer samt deras syn på det stöd de erhåller från verksamheten för att effektivt bemöta barn i affekt. Genom semistrukturerade intervjuer har åsikter, strategier och uppfattningar samlats in från erfarna förskollärare. Analysen av datamaterialet syftar till att ge en djupare förståelse för förskollärarnas perspektiv kring affekt och bemötande av barn i affekt, samt deras uppfattning om stödet från verksamheten. Resultaten förväntas bidra till diskussionen om förbättringar av stöd och resurser för att främja en effektiv hantering av barn i affekt. Genom att belysa förskollärarnas erfarenheter och perspektiv kan studien öka medvetenheten och kunskapen om bemötandet av barn i affekt, vilket i sin tur kan leda till utveckling av arbetsmetoder och stöd inom förskolans verksamhet.

Syftet är att utifrån en socialpsykologisk teori syna och förstå vad som händer i relationen mellan pedagog och elev i ett gemensamt arbete på en friskola i södra Skåne. En grupp av sju pedagoger kom till skolan för att starta upp ett projektarbete tillsammans med eleverna. Projektet sträckte sig under tre veckor med sammanlagt tio dagar. Arbetet som presenterades gick under temanamnet Människan och samhället och behandlade frågor som gällde social hållbar utveckling. Problemet som uppdagades var när fyra elever redan från första dagen inte visade något motivation till att delta och genom odemokratiska förhållningssätt försvårar arbetet för sina klasskamrater och de sju projektpedagogerna. Under projektets femte dag når det sin kulmen med att en av eleverna skriver ett framtidsscenario, som blir inledningen till ett samtal mellan en av pedagogerna och tre av eleverna, där han bl.a. beskriver en framtid där araber krigar mot araber för de har tagit över värden. Arbetet med dessa elever kommer att från en dag till en annan flyttas från klassrummet till skolans bibliotek där de två pedagogerna fortsätter samtalen som påbörjats. Det är ett försök till relationell pedagogik där pedagogerna, genom att vara lyhörda för vad eleverna har att säga, försöker att hitta förståelse och en gemensam grund att utgå ifrån. Ett arbete där projektpedagogerna önskar att utmana och om de vill sig väl, förändra attityder i ett undersökande arbete tillsammans med eleverna. Första dagen i biblioteket ter det sig fullt möjligt då eleverna är öppna och tycks uppskatta pedagogernas närvaro. Det är ett arbete där jag som deltagande aktör genomför en kvalitativ studie för att undersöka hur relationen ser ut pedagoger och elever emellan, och diskutera resultatet av deras arbete, i en relationell process där tilliten var och kom att bli ett återkommande dilemma. Inte minst då eleverna vid ett flertal tillfällen ifrågasätter pedagogernas intentioner. Det innebar en utmaning i relationen dem emellan som, så småningom, satte stopp för all fruktbar pedagogisk verksamhet. vad det i slutändan kom att handla om var vikten av tillit, och därigenom respekt samt förtroende och de möjligheter som där följer. Banden som var nyligt byggda gick från svaga till obefintliga tills den pedagogiska verksamheten inte längre hade någon egentlig funktion. Jag ställer mig undrande till hur ett sådant utmanande arbete faktiskt kan tänkas se ut. I en avslutande diskussion refererar jag till Stigendal. M och Todd. S som beskriver en pedagogisk roll, i vad jag ser som en förändrad lärarroll, de belyser vikten av att se människan som en helhet med allt vad det innebär och genom en prövande inställning skapa förutsättningar för att på riktigt engagera oss i de politiska och etiska dilemman som ingår i vårt pedagogiska uppdrag.

Denna studie undersöker hur elever i årskurs 4 uppfattar likhetstecknet. Syftet är att undersöka om elevernas uppfattningar av likhetstecknet kan förklaras av dess framställning i läroböckerna. Tre svenska läromedelsserier för årskurs 1 till 3 studeras där uppgifter med likhetstecknets kategoriseras och klassificeras. Studien visar att likhetstecknet i nio fall av tio presenteras på traditionellt vis, det vill säga där räkneoperation är lika med svar (t.ex. 2+5=7). Mest sällan presenteras likhetstecknet i operation är lika med operation (t.ex. 2+5=3+4). Förklaringar till likhetstecknets betydelse eftersöktes även i de studerade läroböckerna, vilket visar att en förklaring av likhetstecknets betydelse kortfattat ges i första boken men följs sällan eller aldrig upp. Vidare genomfördes en undersökning med elever i årskurs 4 där knappt hälften av eleverna ger svar som indikerar på en relationell förståelse för likhetstecknet. Det går inte att dra några generella slutsatser men studiens resultat indikerar att en förändring av läroböckerna skulle kunna öka elevernas förståelse för likhetstecknet.

Syftet med denna studie är att undersöka utifrån lärares perspektiv om religionskunskapsämnets potential för att skapa goda relationer mellan lärare och elev. Samt synliggöra de utmaningar och möjligheter som finns i klassrummet för att skapa relationer som är gynnsamma för inlärning av kunskaper och ge förståelse inom religionskunskapsämnet.Under vår utbildning har de relationella aspekterna i undervisningen varit ett stort intresse som sedan har utvecklats om hur relationer mellan lärare och elev inom specifikt religionskunskaphar för påverkan i undervisningen. Studien utfördes med kvalitativa enkätundersökningar där sju religionskunskapslärare deltog från fyra olika skolor runt om i Skåne. För att kunna analysera det empiriska materialet har vi utgått från ett fenomenografiskt perspektiv. De teoretiska perspektiven i studien innefattar, relationellt perspektiv, interkulturellt och sociokulturellt perspektiv. Det resultat vi fick fram var att lärarna värderar relationer högt för sin undervisning och anser att det är grundläggande i alla ämnen. Lärarna anser inte att religionskunskap är viktigare än andra ämnen för att skapa goda relationer mellan lärare och elev. Lärarna tycker att ömsesidig respekt, förtroende, tillit och engagemang är nyckelfaktorer i relationen mellan lärare och elev oavsett vilket ämne det gäller. Vidare ser lärarna dialog och diskussion som både en möjlighet och en utmaning, bland annat eftersom ämnet både är personligt, innefattar olika perspektiv, och att eleverna kan lära sig av varandra om exempelvis livet, trosföreställningar, kultur, etik, moral och värderingar.