I den här uppsatsen har jag undersökt internkommunikationen på ett multikulturellt företag för att se hur olika kulturer visar sig i olika förhandlingsstilar. Mitt material har bestått av sexton mejl mellan en tysk och en svensk affärsman från det multikulturella företaget Volkswagen. Mina frågeställningar var: 1. Skiljer sig Sch och Joh:s sätt att formulera sig och vilken betydelse får det i så fall för förhandlingen? 2. Vilka förhandlingsstilar används? Vad får de för konsekvenser? 3. Hade genomtänkta retoriska strategier kunnat effektivisera förhandlingens gång och i så fall vilka? För att svara på frågorna har jag gjort en stilanalys kompletterad av en strukturell analys. Jag har även gjort en förhandlingsanalys och till sist undersökt de två kulturerna genom en jämförelse. Min uppsats lutar sig mot Hofstedes teori om kulturella dimensioner samt Ghauris teori om förhandlingens tre faser, för att nämna några.   Viktiga slutsatser är att det finns större och mer betydelsefulla skillnader mellan tyskar och svenskar än väntat. Jag har också kommit fram till att kurser i förhandlingsteknik kan visa sig vara lönsamma för multikulturella företag och det är det jag vill förmedla med den här uppsatsen. / In this essay I want to investigate the internal communication of an transcultural company to see how different cultures are shown in different styles of negotiation. I have been looking at sixteen emails between a German businessman and a Swedish businessman, both working at the transcultural company Volkswagen. The essay’s research questions are: 1. Do the German and the Swede differ when it comes to manner of speaking, and if so, how does that effect the negotiation?  2. Which styles do they use in negotiation? What kind of consequences do the styles cause? 3. Would carefully prepared rhetorical strategies make the negotiation more effective, and in that case, which strategies would that be? To answer these questions I have made a stylistic and a structural analysis, followed by an analysis of the negotiation style and strategies. At last I studied the two cultures and made a comparison between them. I have built my essay on the theory of cultural dimensions by Hofstede and Ghauri’s idea about the phases of negotiation, to mention a few. Conclusions I’ve made are that there are bigger differences between Germans and Swedes then I expected. I’ve also seen that education in negotiation could be profitable for transcultural companies, which I with this essay would like to convey.

Denna uppsats undersöker varför vissa blogginlägg får många kommentarer jämfört med mindre kommenterade blogginlägg. Utgångspunkten är att undersöka en dagboksblogg skriven av en tonårig kvinna, då det finns förhållandevis lite forskning inom detta specifika område. Materialet som ligger till grund för undersökningen är en blogg som heter Kenza och de tre mest respektive minst kommenterade inläggen från denna blogg under perioder från 1 januari till 28 februari 2009. William Labovs teori om narrativer och Wolfgang Isers reception theory utgör uppsatsens teorier. Metoderna som används är läsbarhetsindex, nominalkvot, narrativ analys och interpersonell analys. Resultaten som framkommit ur analyserna visar att i jämförelse mellan de minst och de mest kommenterade blogginläggen har de mest kommenterade få långa ord och en utpräglad verbal stil. Blogginlägg med en tydlig narrativ struktur och ett direkt tilltal fick också fler kommentarer. / This essay examines why certain posts on weblogs get more comments compared to less commented posts. The purpose is to examine an online journal weblog that is written by a teenage girl, since there exists little research within this field. The material is taken from a weblog called Kenza and I examined the three most commented and the three least commented posts during January and February 2009. The theoretical background for this essay is William Labov’s theory on narrative and Wolfgang Iser’s reception theory. The methods used are readability analyses, narrative analysis and interpersonal metafunction. From the results it can be concluded that in comparison with the least commented posts the most commented posts have fewer long words and a distinct verbal style. Weblog posts with an evident narrative structure and direct address towards the reader also got more comments.

Vetenskapsjournalister fungerar som en länk mellan forskare och allmänhet. Deras verksamhet kan beskrivas som ett arbete med att översätta vetenskapliga publikationer till tidningstext. En stor del av det arbetet innebär att förenkla. Metaforer, liknelser och jämförelser är journalistens främsta verktyg i detta arbete. Metafor är en retorisk figur som betyder att ett uttryck tas från sitt naturliga sammanhang och används i ett annat. Då uppstår en meningsöverföring där en bokstavlig mening förbinds med en icke bokstavlig. Metaforer inom vetenskapsjournalistiken är både värdefulla och problematiska. Värdefulla på grund av sina förklarande förtjänster och problematiska på grund av eventuella ”felaktiga” konnotationer och missvisningar. Avsikten med den här uppsatsen är att belysa, analysera och diskutera användandet av metaforer i vetenskapsjournalistiken. Jag har gjort en kvalitativ textanalys där jag tittat närmare på metaforer, liknelser och jämförelser. I uppsatsen har jag analyserat såväl vetenskapliga, modellbyggande metaforer som allmänspråkliga metaforer och liknelser som varit relevanta i sammanhanget. Analysen bygger på material bestående av vetenskapsartiklar publicerade i Dagens Nyheter första halvåret 2005. Själva huvudfrågan eller essensen i uppsatsen kretsar kring metaforernas förklaringsvärde. Förklaringsvärdet har flera komponenter och har därför brutits ner i delfrågorna bokstavlighet, missvisning och känslomässig laddning. Jag har kunnat se samband mellan metaforerna jag hittat och valt att analysera, både tematiska, strukturella och karaktärsmässiga samband. En typologi har använts för att klassificera metaforerna i mina resultat. De grupper jag har pekat ut och diskuterat är personifierande och dramatiserande metaforer och metaforer som rör förmänskligandet av maskiner samt information, sport, mystik, samhällsfunktioner och hemmiljö.

In this essay I want to investigate how the poodle strategy affects a person’s credibility when he or she uses it. The poodle strategy is a strategy, which someone uses when he or she is scrutinized by the media. It’s primary purpose is to suppress further media coverage but it is also a strategy for defending oneself and hence rescuing one’s reputation either as a private person or as an official. The essay’s research questions are: How has the strategy been applied for defensive purposes and what are the results? To which extent can the Stasis theory and Benoit’s theory on Apologia be connected to the strategy? Does the strategy affect the user’s credibility? To answer these questions four cases from the political sphere in Sweden where persons have been said to have “done a poodle” have been analyzed. In order to analyze the strategy and to judge how successful it has been these cases have been connected to the Stasis theory, Benoit’s theory on apologia and theories about credibility and trust. Additionally this essay investigates how applicable the Stasis theory is as a model for analyses and how relevant analyses based on stasis theory are today. Furthermore it investigates wheteher a fusion of the Stasis theory and Benoit´s theory on Apologia can be profitable. An important conclusion is that the poodle strategy is a strategy, which is more complicated than one might first think. Whether the strategy works depends on a series of factors; for example the person’s initial credibility (or ethos) and the morality of the actions. These factors need to be assessed before the strategy is put into use.

The purpose of this essay is to understand the rhetoric presented by Henry V in Shakespeare’s St. Crispin’s day speech. More specifically, it examines the speech from a "dramatistic" point of view, i.e. the way Henry V is labeling agent, scene, act, agency and purpose in the narrative that his rhetoric constitutes. These labels are in themselves strategic spots, allowing the rhetorician to stage a reality that seeks to promote certain ways of thinking, feeling and acting that are beneficial to him. By examining these labels closely, we gain knowledge of their workings and – perhaps more importantly – their interchangeability. The analysis is based on Kenneth Burke’s dramatistic pentad and his ideas on how dialectical transformation can deepen our understanding of certain representations of reality. The methodology used is mostly that of Kenneth Burke when dealing with the elements of the pentad and its transformations, found in his work A grammar of motives. But it is also inspired by Hahn & Morlando’s (1979) Burkean analysis of Abraham Lincoln’s second inaugural address. The main conclusion is that Henry V overcomes his rhetorical obstacles (his men’s lack of motivation and questioning of the war) by reducing his narrative to the purpose. This purpose (and key term) is "honor", treated by Henry V as a term primarily rooted in the act, which is beneficial to his cause, since it allows men of all ranks to view themselves capable of gaining honor by performing the act of fighting. Furthermore, his focus on honor (and its dreaded counterpart – mediocrity and unmanliness) has the added side effect of drawing attention from some of his men’s critique of the war.

This paper aims to describe and discuss psychotherapy in rhetorical terms; in particular how psychotherapists can use their ethos, or person, as a means for convincing the patient, and subsequently discuss how these insights in turn can be useful for other rhetors. Classical rhetoric is commonly associated with one speaker exercising influence on an audience of many, but modern rhetoric is broader, and includes all situations where someone is attempting, by speech or in writing, to affect anyone, including the rhetor himself. With this broader definition, psychotherapy may also be considered a form of rhetoric. Psychotherapy does, however, highlight the aspect of power distribution, in that it is clear that it is up to the patient to determine whether the rhetoric will achieve its purpose or not, that is, if he will be influenced by it. In psychotherapy, it is also important to differentiate between persuading and convincing: for a permanent change to occur in the patient’s thoughts and actions, the deeper, "internal" form of conviction is necessary for change to take place. When attempting to convince an audience, it is important for the speaker to establish a credible ethos, that is, present a trustworthy persona. A psychotherapist can do this in several ways, including demonstrating compassion and empathy; retain an expert role but still be personal when the situation requires; and strike a balance between direct and indirect control of the situation. Creatively explored, these aspects may be fruitful for other rhetors as well. / Denna uppsats syftar till att beskriva och diskutera psykoterapi med hjälp av retoriska begrepp; i synnerhet hur en psykoterapeut kan använda sitt ethos, eller person, som ett medel för att övertyga patienten, och därefter diskutera hur dessa insikter i sin tur kan användas i andra retoriska situationer. Klassisk retorik förknippas med en talare som utövar påverkan på en månghövdad publik, men den moderna retoriken är bredare, och inbegriper alla tillfällen där någon söker i tal eller skrift påverka någon annan, inklusive sig själv. Med denna bredare definition kan även psykoterapi räknas som en form av retorik. Psykoterapin gör dock maktfördelningen mellan talare och tilltalad extra tydlig, i och med att det är upp till patienten att avgöra om retoriken ska uppnå sitt syfte eller ej, det vill säga om åhöraren ska låta sig påverkas av den. I psykoterapi är det också viktigt att göra skillnad mellan att övertalas och övertygas: för att en beständig förändring ska inträda hos patienten måste den djupare, ”inre” formen av förändring äga rum. Ett viktigt medel för att övertyga en åhörare är att talaren etablerar ett trovärdigt ethos, det vill säga presenterar en trovärdig personlighet. En psykoterapeut kan göra detta på flera sätt, till exempel genom att visa medkänsla och empati; behålla sin roll som expert men ändå vara personlig när situationen kräver; och skapa en balans mellan direkt och indirekt styrande av den aktuella terapisituationen. Applicerade med en dos kreativitet kan dessa aspekter vara givande att utforska även i andra retoriska situationer.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur en biståndsorganisation använder sig av retoriska grepp för att övertyga sina mottagare genom kampanjfilmer. Den här studien är relevant för att kunna förstå hur biståndsorganisationer påverkar mottagarna av kampanjfilmer. I den här studien har Unicef Sverige varit studieobjektet och de är en av Sveriges största biståndsorganisationer och en organisation som regelbundet visas i media. De teorier som är relevanta i den här studien är retorik och retoriska inriktningar på exempelvis marknadsretorik och visuell retorik. Huvudfrågeställningen i studien är att se på vilket sätt Unicef Sverige använder sig av retorik i sina kampanjfilmer för att övertyga människor att bli givare. Delfrågor i studien är att undersöka, vilka är de marknadsretoriska begrepp och medel som Unicef Sverige använder i kampanjfilmer för att övertyga sina mottagare samt på vilka sätt använder sig Unicef Sverige av visuell retorik i sina kampanjfilmer. I studien har två kvalitativa innehållsanalyser utförts på tre till fem filmer i utvalda filmkategorier. Totalt har 16 kampanjfilmer analyserats. De olika kategorierna är: informationsfilm om aktuella händelser, uppmaning till olika kampanjer, svenska kändisar besöker utsatta barn och humor. På de utvalda filmerna gjordes en retorisk innehållsanalys och en bildanalys. Från det resultat som har tagits fram i den här studien kan det tydligt ses att Unicef Sverige använder sig av retorik på många olika sätt. De tre sätten att övertyga inom retorik är ethos, logos och phatos och de är stora byggstenar i kampanjfilmerna och den mest frekventa är phatos. De använder sig även av olika typer av retorik och då är den deliberativa och epideiktiska retoriken de språktyper som förekommer. De använder sig även av marknadsretoriska modeller genom att disponera kampanjfilmerna på ett passande sätt. Även att inkludera kändisar i filmerna, samt göra filmerna lite längre, är enligt marknadskommunikation ett bra sätt för att mottagarna ska uppfatta budskapet lättare. Visuell retorik används också till stor del och det kan tydligt avläsas att filmerna överlag innehåller dystra färger och de använder sig även av färg för att informera om vissa situationer. Det är på det sättet som Unicef Sverige använder sig av dessa tre olika retorikbegrepp och det visar hur de använder retoriken för att övertyga sina mottagare att ta till sig budskapet med filmerna och bli medlemmar hos Unicef Sverige. / The function of this paper is to examine how an aid organization uses rhetorical strategies to convince their recipients through promotional films. This study may be relevant to understand how aid organizations influence their recipients. In this study Unicef Sweden has been the object of study and the organization is one of the largest aid organizations in Sweden and an organization that regularly appear in the media. The theories that are relevant in this study are rhetoric and also rhetorical approaches to arrangement such as marketing rhetoric and visual rhetoric. The main issue addressed in this study is to see how Unicef Sweden uses rhetoric in their promotional films to convince people to become donors. The sub questions of the study are to investigate what expressions the rhetorical aim of the promotional films proceeds, what marketing rhetoric concepts and strategies that are presented in their promotional films to convince their target audience and how they use visual rhetoric in their promotional films. The study has two qualitative content analysis been performed on three to five films in selected film categories. In total, 16 promotional films have been analyzed. The chosen categories are; information film about a current situation or disaster and focus in victims of disaster, request for different campaigns, Swedish celebrities who visit underprivileged children and also a humoristic film category. In the selected films it has been made a rhetorical content analysis and an image analysis. Out of the results that have been developed in this study it clearly shows that Unicef Sweden uses rhetoric in many different ways. The three ways to convince thru rhetoric are ethos, logos and phatos and they are major building blocks in the promotional films and the most frequent one is phatos. They also use different types of rhetoric and the deliberative and epideictic rhetoric are types that occur. They also use marketing rhetorical models by disposing the promotional films in a suitable manner. Also to include celebrities in the films and make the films a bit longer are according to marketing a good way for receivers to get the message across more easily. Visual rhetoric is also used to a great extent and it clearly shows that the films generally contain somber colours and they also use colours to inform about certain situations. It is in this way that Unicef Sweden are using these three different rhetoric concepts and it shows how they use rhetoric to convince it’s receiver to absorb the message of the films and become donors.

Just nu är miljontals människor världen över i akut behov av hjälp och stöd. Det finns idag en stor mängd humanitära välgörenhetsorganisationer som arbetar med just detta. Deras verksamhet är beroende av att privatpersoner går in och stöttar, vilket innebär att organisationernas kommunikation utåt är avgörande för att kunna nå dem. Syftet med denna studie är därför att undersöka hur olika annonstyper inom humanitära välgörenhetsorganisationer påverkar människor. I en pilotstudie identifierades tre olika annonstyper som använts i denna studie. För att se om någon av annonstyperna fick en starkare respons användes en kvantitativ enkät där 70 respondenter svarade. För att undersöka hur bild och text i annonstyperna påverkade mottagare genomfördes nio kvalitativa intervjuer. I både enkät och intervjuer fick de som deltog se de tre olika annonstyperna och svara på frågor kring dessa. Resultatet av studien visar att de tre annonstyperna väcker olika känslor och reaktioner hos olika människor, samt att en för hög exponering av en viss annonstyp kan leda till att mottagaren inte påverkas i lika hög utsträckning. Detta tyder på att en varierad kommunikation är den mest effektiva för att humanitära välgörenhetsorganisationer ska kunna påverka så många människor som möjligt.

Denna undersökning har som syfte att analysera och jämföra Boris Johnsons och Stefan Löfvens tal till respektive nation gällande COVID-19 pandemin 2020. Med grund i en retorisk analys utmärks argumentationsmedlen ethos, pathos och logos samt stilfigurerna anafor, metafor och metonymi för att se vilka av dessa retoriska medel som dominerar i talarnas krisretorik. Resultatet visar att argumentationsmedlen ethos, pathos och logos används i båda talen men i olika omfattningar. Pathos dominerar i Löfvens tal medan alla tre argumentationsmedel samspelar till samma grad i Johnsons tal. Resultatet visar även att alla tre stilfigurer används men att anaforen är mest framträdande i båda talen och förekommer betydligt oftare än metaforer och metonymier. Slutsatsen som dras är att ingen av dem använder sig av stilfigurer i någon högre grad vilket kan bero på att ett land i kris kräver seriös kommunikation utan utmålade ord och ledare som behöver vara tydliga och vara säkra på att alla som lyssnar förstår. Undersökningen visar att Löfven använder sig mest av pathos medan Johnson balanserar alla argumentationsmedel i samma utsträckning.

No description available.