Bakgrund: För att upprätthålla patienters säkerhet under en operation finns det rekommenderade riktlinjer att arbeta efter och stödja sig emot för operationssjuksköterskan. WHO har arbetat fram en checklista som används under operation för att höja patientsäkerheten. Syfte: Syftet var att beskriva operationssjuksköterskans uppfattningar om och behov av riktlinjer och dess påverkan på patientsäkerheten i operationssalen.  Metod: Kvalitativa semistrukturerade intervjuer i fokusgrupper. Innehållsanalys användes för att bearbeta texterna på ett induktivt sätt.  Resultat: Åtta subkategorier och tre kategorier framkom efter analysförfarandet. Kategorierna som bildades blev: Att sakna riktlinjer i det dagliga arbetet; Att känna sig säker i sitt arbete; Riktlinjers betydelse för patientsäkerhet. Operationssjuksköterskorna ansåg att riktlinjer är viktiga men tyckte samtidigt att erfarenhet och ärvd kunskap var viktigast i det dagliga arbetet. Många upplevde att deras yrkeserfarenhet gjorde att de kände sig trygga. De tyckte att riktlinjer måste finnas så att de rent juridiskt har något att luta sig emot om något skulle gå fel i samband med en operation. De tyckte vidare att oerfarna operationssjuksköterskor förmodligen har ett större behov av lättillgängliga och tydliga riktlinjer. Checklistan som framtagits av WHO är ett bra dokument att följa men är inte starkt nog i sig själv som riktlinje. Diskussion: Den erfarne operationssjuksköterskan känner främst trygghet med att lita på sig själv och det invanda arbetssättet. Men det utesluter inte behovet av att arbeta efter riktlinjer. Slutsats: Den oerfarne operationssjuksköterskan har förmodligen ett större behov och känner stöd i att arbeta efter riktlinjer. I kombination med att arbeta efter riktlinjer, lita på sig egen arbetsmetod och sig själv samt inneha erfarenhet främjas patientsäkerheten på bästa sätt.

The aim of this study was to examine what knowledge social workers express about home visits in child welfare investigations and how they know what to do. Sixteen social workers who work with social investigations concerning children were asked to discuss the topic home visit in three focus group interviews in three different municipalities in southern Sweden. The social workers in our focus group interviews mainly discussed the purpose of the home visit, what social workers do during home visits and furthermore their opinions about guidelines and policy documents regarding the home visit.  To get an understanding of what type of knowledge is the basis for social workers use of the home visit, we used Polanyi's concept of 'tacit knowing' as well as the Aristotelian theory of knowledge containing three forms of knowledge, that is, episteme, techne and fronesis. We found that the displaying of ‘tacit knowing’ was a consistent feature in all groups, as they had difficulty expressing their knowledge use. This may be considered as an effect of their knowledge being deeply incorporated into them as social workers. Our observations also indicate that the social workers mostly use the form of knowledge fronesis which is aimed at the common sense and the practical wisdom. Evidence for this was found in how respondents frequently described how they observe the interpersonal interaction, and that they sense the home's atmosphere to get a picture of the child's situation.

No description available.

This research is about six pedagogue´s and their reflections about the size of the children´s group in the preschools. Then I will discuss the pedagogue’s recommendation on the significance of the size of a children´s group learning and development and it´s practical significance for the preschool function. The pedagogue’s statements will be discussed in relation to The Swedish National Agency for Education (TSNAE) guidelines on group size. The theoretical framework of this essay will take an overview of the social cultural perspective, the group size and its significance for both the children´s learning and development, for interaction and communication and TSNAE advice and guidelines. A qualitative approach was used including six interviews in Stockholm. The result of this research shows that the six pedagogue´s concluded that the size of a children´s group can vary according to circumstances but 15 - 18 children are recommended and that is also supported by TSNAE. There is no exact recommendation for an ideal group size from TSNAE, but their guidelines for a group size is based on that children will development on an optimal way. For the pedagogue´s will be able to hear and listen to all children, the pedagogue´s think that it´s important that this can be done if the children group is divided in smaller groups during the day. This is also important for the interaction and to have discussions with the children. It is difficult to individualize the children if they are too many children in the group.    TSNAE general advice for quality says that the children´s group should be suitable size. The size will be according to the preschools prerequisites.

This is a qualitative study about child poverty within the school environment. The purpose is to examine how financial resources can affect the social standings of teenagers and how that affects them in school; how the school system view and work with child poverty as well as how they act within the legal framework that requires the school to be free of charge. This was done through analyzing earlier research and conducting five interviews with personnel at three schools for children ages 13-15. Our results show that social standing can be affected by a lack of financial resources, partially due to not having certain mobile phones or brand clothing, partially because they cannot afford to join in on social activities. Furthermore, teenagers view child poverty as shameful and a risk factor for social exclusion. The schools all saw child poverty as a problem that they work with through preemptive methods.

Bakgrund: Vid operativa ingrepp finns en risk för överföring av smitta mellan personal och patienter. Lokala riktlinjer ska reglera användningen av personlig skyddsutrustning. Huvudskydd används för att hindra hår och partiklar att falla ner på sterilt område. Ögonskydd skyddar personalens ögonslemhinna mot stänk av kroppsvätskor och användandet av dubbla handskar minskar risk för blodsmitta vid stick- och skärskador. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka preoperativa val av och motivering till val av huvudskydd, ögonskydd och handskar hos operatörer och operationssjuksköterskor.  Metod: I en empirisk, deskriptiv studie med tvärsnittsdesign undersöktes val av och motivering till val av huvudskydd, ögonskydd och handskar. Operationssjuksköterskor och operatörer observerades och tillfrågades med stöd av ett strukturerat frågeformulär. Resultat: På två operationsavdelningar i Stockholms län utfördes 240 observationer. Hjälmmössa valdes vid samtliga observationer inom ortopedi och vid mindre än hälften av övriga tillfällen. Ögonskydd valdes i mycket liten utsträckning av operatörer med motiveringen att de var obekväma. Operationssjuksköterskor valde att använda ögonskydd vid mer än hälften av observationerna med säkerhet som motivering. Dubbla handskar valdes vid 232 av 240 tillfällen. Slutsats: Mössa valdes för att den var bekväm och hjälm för att den rekommenderades. Ögonskydd valdes sällan. Förekomsten av att välja att använda dubbla handskar var god. Klinisk betydelse: Denna studie visar behov av information och utbildning om risken för smittoöverföring under operation. Fler och mer utförliga lokala riktlinjer för personlig skyddsutrustning skulle kunna öka användningen av hjälm och ögonskydd. / Background: Local guidelines are supposed to regulate the use of personal protective equipment to reduce the risk of transmission of infection between patients and staff during surgery. Headwear prevents hair and debris from falling down on the sterile field. Eyewear protects the eye mucosa from splashes of body fluids and the use of double gloving reduces the risk of blood contamination from sharps injuries. Objective: The aim of this study is to investigate the preoperative choices and motives of headwear, protective eyewear and gloves for surgeons and surgical nurses. Method: This is an empirical, descriptive study with cross-sectional design, examining the choices and motives of headwear, protective eyewear and gloves. Surgical nurses and surgeons were observed and questioned using structured questionnaires’. Results: A total of 240 observations were conducted in two surgical wards in the province of Stockholm. The staff chose to wear surgical helmets in all orthopedic surgeries and in less than half of the other surgical procedures. Surgeons did not choose to were protective eyewear, claiming they were uncomfortable. In more than half of the observations surgical nurses wore protective eyewear motivated by security reasons. Double gloving occurred in 232 occasions out of 240. Conclusion: Surgical helmets were chosen due to recommendations. Other types of headwear were chosen because they were comfortable. Eye protection was rarely chosen. The occurrence of double gloving was good. Clinical significance: This study demonstrates the need for information and education regarding the risk of transmission of infection during surgery. More and detailed local guidelines for personal protective equipment could increase the use of helmets and eye protection.

Bakgrund: Flera studier beskriver vikten av att minimera dörröppningsfrekvensen på operationssalarna. Högre frekvens av dörröppningar leder till försämrad ventilation på operationssalen, vilket i sin tur kan leda till vårdrelaterade infektioner. Syfte: Syftet med denna studie var att på en operationsavdelning observera frekvensen av dörröppningar under pågående operation, varför och av vem de öppnades. Metod: Metoden var en kvantitativ deskriptiv observationsstudie med tvärsnittsdesign. Personalen på en operationsavdelning i Mellansverige observerades under pågående operationer. Observationerna utfördes sex vardagar i januari 2013 och valdes från operationsprogrammet. Resultat och slutsats: 22 observationstillfällen observerades, 11 från vardera konventionell respektive infektionskänslig kirurgi. Studien visade att dörröppningsfrekvensen var högre vid konventionell kirurgi jämfört med infektionskänslig. Dörröppningsfrekvensen varierade från en gång per minut till var 10:e minut vid konventionell kirurgi. Vid infektionskänslig kirurgi varierade dörröppningsfrekvensen från var 3:e minut till var 19:e minut. Den yrkesgrupp som utförde de flesta dörröppningarna var den cirkulerande personalen. Den största anledningen till dörröppningarna var hämtning av utrustning/material/instrument. Klinisk betydelse: Studien visar att dörröppningsfrekvensen vid konventionell kirurgi är högre än vid infektionskänslig kirurgi. För infektionskänslig kirurgi finns lokala riktlinjer. Däremot finns det inte vid konventionell kirurgi, där de kunde ha betydelse för att sänka dörröppningsfrekvensen. / Background: Several studies describe the importance of minimizing the frequency of door openings to the operating room. Higher frequency of door openings leads to impaired ventilation in the operating room, which in turn can lead to surgical site infections. Aim: The aim of this study was that in a surgical department observing the frequency of door openings during surgery, why and by whom they were opened. Method: The method was a quantitative descriptive observational study with cross-sectional design. The personnel in a surgical department in central Sweden were observed during operations. The observations were performed six weekdays in January 2013 and were selected from the surgical program. Results and conclusion: 22 observations were observed, 11 each from conventional and implant surgery. The study indicated that door openings were more frequent when comparing conventional surgery with implant surgery. The frequency of door openings varied from once per minute to every 10 minutes for conventional surgery. In implant surgery the frequency of door openings varied from every 3 minutes to every 19 minutes. The profession who carried out most door openings was the circulating staff. The main reason for the door openings was retrieval of equipment / materials / instruments. Clinical relevance: This study shows that the frequency of door openings was higher at conventional surgery than at implant surgery. For implant surgery there are local guidelines. However, there are none for conventional surgery, where they could play a role in lowering the frequencies of door openings.

Bakgrund God vårdhygien kan reducera antalet vårdrelaterade infektioner med en tredjedel och med dagens kunskaper går det med enkla medel att iaktta de förhållningsregler som är nödvändiga för att säkerställa en god vårdhygien. Ändå följs ofta inte hygienrutiner. Syfte Att belysa vilka faktorer som underlättar att vårdpersonal på vårdavdelningar på sjukhus följer basala hygienrutiner. Metod Studiens design är en deskriptiv litteraturstudie. Denna metod valdes för att utforska det aktuella kunskapsläget inom området. Metoden beskriver det nuvarande kunskapsläget inom ett område genom att granska, analysera och beskriva valda vetenskapliga studier. Resultat Analysen av data från studierna gav sju teman: ansvarskänsla, arbetsbelastning, attityder och beteende, kunskap och utbildningens inverkan, ledningens ansvar i hygienfrågan, återkoppling samt tillgänglighet. De viktigaste faktorerna är ”attityder och beteende” och ”ledningens ansvar i hygienfrågan”. Slutsats Ett tydligt ledarskap med motiverade chefer och en uppmuntrande miljö ger störst möjlighet till att påverka attityder och beteenden hos personalen. För att förbättra följsamheten till hygienrutiner behöver dock alla sju underliggande faktorer beaktas. Därigenom kan patienters lidande undvikas genom en minskning i antal vårdrelaterade infektioner (VRI) och vårddygn. / Background Good healthcare hygiene can reduce the number of healthcare associated infections by one-third and with current knowledge we can with simple means observe the precautions necessary to ensure good healthcare hygiene. Yet these hygiene rules are often not followed. Aim To elucidate the factors that facilitate for nursing staff in hospital wards in to follow basic hygiene procedures. Methods The study design is a descriptive literature study. This method was chosen to get an idea of the current state of knowledge in the field. The method describes the state of knowledge of a field by reviewing, analyzing and describing selected scientific studies. Results Analysis of data from the articles gave seven themes: sense of responsibility, workload, attitude and behaviour, knowledge and education, responsibilities with regard to hygiene, feedback and availability. The most important factors are “attitudes and behaviour” and “management’s responsibility considering the hygiene”. Conclusion A clear leadership with motivated managers and an encouraging environment gives the best opportunity to change the staffs' behaviour and attitudes. However, to improve compliance with hygiene routines all seven factors need to be considered. Thus patients suffering can be avoided through a reduction in health care associated infections and days of care.

Bakgrund: Omkring 10-15 % av befolkningen, oftast i arbetsför ålder, riskerar att någon gång drabbas av njursten. Nationella riktlinjer för njurstensbehandling saknas, men studier stödjer behandling inom 48 timmar för snabb symtomlindring och minskade besvär för patienten. Inom studerad verksamhet var tiden från diagnos till behandling lång och återinläggningarna var många, varför ett förbättringsarbete initierades. Syfte: Syftet med förbättringsarbetet var att halvera tiden från diagnos till behandling för patienter med akut behandlingskrävande uretärsten, samt minska negativa effekter relaterade till obehandlad uretärsten. Vidare syftade studien av förbättringsarbetet till att beskriva ett tvärprofessionellt teams erfarenheter av aktuellt förbättringsarbete gällande patienter med uretärsten. Metod: Ett tvärprofessionellt team bedrev förbättringsarbetet med stöd av Nolans modell för förbättringsarbete, vilket studerades genom en deskriptiv fallstudie med induktiv ansats. Effekterna av förbättringsarbetet utvärderades med Statistical Process Control (SPC). Vidare studerades teamets erfarenheter genom gruppintervjuer, och skriftliga berättelser vars data analyserades och sammanställdes genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Målet med behandlingstiden uppnåddes inte, men positiva effekter för patienterna uppmättes. ESWL-behandling inom 48 timmar minskade tiden från diagnos till sista behandling. Planering, samarbete, information var nödvändigt för att lyckas med ett förbättringsarbete, men i kontexten fanns motsättningar, vilket försvårade arbetet, så som hög arbetsbelastning och bristande rutiner. Vidare beskrevs en bristande helhetssyn inom verksamheterna kring patienter med njursten, vilket ledde till varierande drivkrafter hos medarbetarna. Slutsatser: ESWL inom 48 timmar förkortade tiden från diagnos till behandling, även hos de patienter som behövde ombehandlas. Utmaningarna i ett förbättringsarbete finns inom olika nivåer, inom en komplex organisation. Riktlinjer och en gemensam målsättning är viktigt för att erbjuda patienterna ändamålsriktig vård i rätt tid. Kommunikation är grundläggande för att lyckas med ett förbättringsarbete. / Background: About 10-15% of the population, mostly at working age, has the risk that at some point be affected by kidney stones. There is a lack of national guidelines for kidney stone treatment, but several studies suggest treatment to start within 48 hours for rapid symptom relief and reduced discomfort for the patient. Within the studied context, the time from diagnosis to final treatment was too long, and the readmission rate was high, why a quality improvement project was initiated. Purpose: The aim of the Quality Improvement project was to halve the time from diagnosis to final treatment for the patients suffering from urethral calculi, and to reduce negative impacts related to an untreated urethral stone. Furthermore the aim of the study was to describe a multi-professional teams’ experiences of actual Quality improvement project. Method: Nolans model for Improvement was used by the team. The effects of the quality improvement were evaluated with Statistical Process Control (SPC). A case study with inductive approach was used. The teams’ experiences was studied through group interviews, and written stories and the data were conducted through qualitative content analysis Results: The goal considering time to final treatment was not achieved, but positive effects for the patients were noted. Extracorporeal Shock Wave Lithotripsy (ESWL) treatment within 48 hours reduced the time from diagnosis to final treatment. Planning, cooperation and communication was the key factors for success for quality improvement. Several barriers was identified in the context, such as; high work load and indistinct routines, which complicated their work. Furthermore a lack of holistic view, considering patients with kidney stone was described, which led to a variation in the driving forces among the employees. Conclusions: ESWL in 48 hours shortened the time from diagnose to final treatment, even if a retreatment was necessary. In a complex organization, the challenges conducting a quality improvement project is on several levels. Well known guidelines and a shared goal for the entire process are important to be able to offer patients appropriate care at the right time.  Communication is fundamental to achieve success.

Bakgrund: Varje år används cirka fem miljoner perifera venkatetrar (PVK) i Sverige. PVK används då patienter behöver tillförsel av näring, vätska, blod eller läkemedel direkt i blodbanan. Vårdhandboken tillhandahåller riktlinjer om hur inläggning, skötsel, borttagande och dokumentation av PVK:er ska gå till eftersom en PVK kan orsaka komplikationer som tromboflebit och sepsis. Det finns flera faktorer som kan påverka om sjuksköterskan lyckas med inläggningen av PVK eller inte. Syfte: Syfte med studien var att undersöka sjuksköterskors handhavande vid inläggning av perifera venkatetrar. Metod: Kvantitativ enkätstudie genomfördes på sex vårdavdelningar i Södra Sverige för att kartlägga sjuksköterskors färdigheter vid inläggning av PVK. Data analyserades i datorprogrammet SPSS med hjälp av Chi-Två test. Resultat: Majoriteten av deltagarna uppgav att de sätter 1-2 PVK:er per arbetspass. Förberedelser som sjuksköterskor använde sig av skiljer sig mellan sjuksköterskor beroende på antal yrkesverksamma år. Tiden som avsätts för inläggning av PVK angavs av sjuksköterskorna till 5-10 min. Sjuksköterskorna upplevde bl.a. att faktorer som sköra kärl, kortisonbehandling, övervikt och tidsbrist kunde påverkar om de lyckas med inläggningen eller inte. Slutsats: Resultatet visar dock att en betydande del av sjuksköterskorna inte följer vårdhandbokens riktlinjer. Om fler sjuksköterskor skulle följa riktlinjerna skulle patienterna besparas lidande och komplikationer skulle eventuellt kunna förebyggas.