Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare beskriver att de planerar, strukturerar och utformar inomhusmiljön. Metoden som används i denna studie utgår från en kvalitativ undersökning med hjälp av kvalitativa intervjuer med sex styckena legitimerade förskollärare från två olika kommuner. Intervjuerna utfördes på två olika sätt, det ena utgår från en fysisk intervju och till den andra intervjun används ett skriftligt intervjuformulär, ett så kallat Self-Report. Resultatet visar på att förskollärarna har en gemensam grundtanke kring hur de utformar miljön främst utifrån barnens intresse, men även utifrån observationer och barnintervjuer. Resultatet lyfter förskollärarens betydelse att vara nära barnen i deras miljö för att kunna stötta och göra ändringar i miljön. Resultatet understryker även att yngre barn behöver förskollärarna närmare sig för att känna trygghet i inomhusmiljön. Barnens delaktighet sker både verbalt, men även genom observationer och kroppsspråk av vad som sker i miljön. Det talas om möblerings betydelse och hur den struktureras så att barnen interagerar med andra barn. Denna studie utgår från Vygotskijs sociokulturella teori, där grundtanken är att man samspelar med andra utifrån miljöns utformning. En betydelsefull slutsats utifrån resultatet är att miljön ständigt ska förändras och anpassas efter den befintliga barngruppen. Resultatet framhåller även att dagens förskolebarn är kompetenta och har med sig mycket erfarenheter innan de stiger in i förskolans miljö. Förskollärarna påpekar även att man behöver ha ett professionellt förhållningssätt mot alla barn i förskolan. Man bör regelbundet diskutera i arbetslaget vad man har för människosyn, samt barnsyn för att kunna leda barnen utifrån förskolans uppsatta mål, gällande inomhusmiljöns utformning. Resultatet tar upp hur viktigt det är med rätt material, inte för mycket eller för lite. Mycket av fokuset på materialet handlar om rätt placering, så det blir tillgängligt för alla barnen. Vidare beskrivs att man avläser miljön med sin visuella sinnen, så därför ska man göra miljön inbjudande, spännande och självklart ta hjälpa av barnen i självaste utformningen. Resultatet visar att förskollärarna kan förändra miljön efter barnen, men det behövs tid och kreativitet i arbetslaget och att man samtalar mycket med varandra om miljön. En central tanke när man utformar en ny inomhusmiljö är att ta hjälpa av kollegor, ha ett tydligt syfte, samt våga misslyckas. En inspirerande, kreativ, välkomnande inomhusmiljö anser de att man skapar tillsammans med hjälp av både förskollärares och barns tankar.

Studien syftar till att studera unga vuxnas upplevelser av välbefinnande vid användning av offentliga platser under covid-19 pandemin. Syftet är även att studera vilka strategier unga vuxna använder sig av för att öka sitt upplevda välbefinnande vid användning av offentliga platser under covid-19 pandemin. Undersökningen genomfördes genom kvalitativa intervjuer av unga vuxna män och kvinnor och genom dolda observationer av utvalda platser. Studien är avgränsad till Uppsala och går genom en kvalitativ metod in på djupet om deltagarnas upplevelser. Resultatet visar att unga vuxnas välbefinnande vid användning av offentliga platser har minskat under covid-19 pandemin. Det har blivit svårare att använda offentliga platser utan att riskera sin trygghet genom risken att bli smittad av viruset och riskera att bli stigmatiserad som smittobärare. Begränsningen har även lett till svårigheter att upprätthålla sociala kontakter vilket i vissa fall lösts genom en närmare relation till djur som inte bedöms vara en smittorisk. För att öka välbefinnandet tilltog samtliga deltagare strategier där den vanligaste strategin var att söka sig till offentliga platser som hade större tillgångar av grönområden eller vatten och naturligt hade färre människor närvarande

I denna uppsats analyseras Uppsala kommuns trygghetsarbete i det offentliga rummet i stadsdelen Gottsunda. Relevanta aktörer kommunen samverkar med inkluderas i studien. Ett teoretiskt ramverk om social ordning och kontroll används för att besvara uppsatsens frågeställningar: vilka anledningar urskiljs av Uppsala kommun som orsaker till att Gottsunda upplevs otryggt av invånarna, vilka är de nödvändiga aspekterna för att uppnå trygghet i Gottsunda utifrån begreppen inre och yttre kontroll, vilken social ordning eftersträvar Uppsala kommun och vilka hinder finns i möjliggörandet? Empiriskt material samlades in genom en kvalitativ textanalys och intervjuer. Dokument från kommunen analyserades i textanalysen och sex intervjuer genomfördes med totalt sju informanter. Genom analysen drogs slutsatserna att den kriminella närvaron och utsatthet föder otrygghet hos invånarna. Det resulterar i att det är nödvändigt att stärka individer för att lyfta dem ur olika utanförskap för att personen ska kunna bidra till den goda sociala ordningen. För att uppfylla det och vidare främja trygghet krävs delaktighets- och relationskapandearbete, vilket möjliggörs genom kontinuitet och långsiktighet. Uppsala kommun eftersträvar att invånare jobbar, känner ett ansvar och en tillit till samhället och andra invånare och är delaktiga i boendeområdet. Det finns dock svårigheter i det möjliggörandet kopplat till ekonomiska klyftor, arbetslöshet och diskriminering.

Coronapandemins konsekvenser har varit omfattande, en stor omställning blev distansarbetet. När en stor mängd människor plötsligt blev stationerade i sina hem blev konsekvenserna bland annat ökat ensamhet och att fler såg över sin boendesituation. Samtidigt visar flera oberoende undersökningar att en majoritet vill fortsätta att helt eller delvis arbeta hemifrån även efter pandemin. När allt fler inte behöver lämna sina bostäder för att utföra sitt arbete ökar efterfrågan på kvalitativa offentliga rum. Syftet med arbetet är att undersöka hur Chapmansplan i Karlskrona kan gestaltas till ett offentligt rum som möjliggör för möten och kontorsarbete utomhus. På så vis skulle kontorsarbetare med olika boendesituation kunna utföra sitt arbete under rättvisare och hälsosammare förutsättningar. Det teoretiska ramverket för studien är social hållbarhet ur ett rättvist och jämlikt perspektiv.  Utifrån det teoretiska ramverket tillsammans med Gehls gestaltningsprinciper om hur kvalitativa offentliga rum kan gestaltas för människan, utformas ett planförslag. Några viktiga kriterier för att uppnå ett kvalitativt offentligt rum är enligt Gehl trygghet, skydd och trivsel. Det här realiseras i planförslaget exempelvis genom platser att gå, stå och sitta på. För att en plats även ska bli rättvis och socialt hållbar är det viktigt att platsen är tillgänglig och erbjuder flera olika funktioner. Av den anledningen utformades Chapmansplan genom mångfacetterad gestaltning. Planförslaget innehåller bland annat platser för kontorsarbete utomhus, lokaler, utegym, takterrass samt mångfunktionella ytor.

Ett litet folkbibliotek kartläggs som språkligt landskap och dessutom granskas bibliotekets förmåga att vara ett socialt rum för alla åldrar inom den flerspråkiga befolkningen. Resultaten visar att det språkliga landskapet huvudsakligt består av det svenska, arabiska och engelska språket. Tyska, braille och minoritetsspråken representeras i olika grad, men i mycket mindre utsträckning. Biblioteket erbjuder sociala rum för den flerspråkiga befolkningen och skapar även digitala alternativlösningar under tiden, då biblioteket tillfälligt behöver stängas, för att begränsa smittspridningen av Covid-19.

The aim of this study has been to map how students feel that their social work environment has been affected by distance learning as a result of the corona pandemic. Our theoretical frame of reference consists of concepts used in symbolic interactionism such as social interaction, the mirror self and regionalization, theories of space and the theory on social presence. To answer the purpose of the study we have chosen to use a qualitative interview method were we interviewed six (6) informants from Karlstad university. The analysis of the empirical material resulted in the visualization of three (3) different dimensions of the effect of distance learning on students social work environment; time, space and social interaction. Based on a temporal dimension, we were able to state that the increased flexibility that comes with studying at a distance has led to students' study routines changing. The spatial dimension made it clear that it is difficult for students to know how to behave and dress when, on the one hand, they are in a physical room that is the home and on the other hand in a digital room that represents the school. Finally, the empirical data were analyzed on the basis of a social dimension which showed that the lack of social presence and non-verbal communication in the digital meeting room leads to students avoiding interacting with each other, means that their need for social interaction is not met.

No description available.

Studier som undersöker barns literacy sker ofta i kliniska miljöer, och till följd av detta tappas en av grundpelarna i literacy, nämligen samspel. Med detta som bakgrund har vi valt att i denna kvalitativa mikroetnografiska studie undersöka barns uttryck av literacy i samspel och kamratkulturer. Vi har valt att titta på literacy ur ett så kallat multiliteracy-perspektiv. Under fyra veckors tid samlades material in från två olika förskolor. Materialet bestod av 37 observationer och en gruppintervju med fyra barn. Vi har utgått från barndomssociologi i allmänhet och Corsaros tankar om kamratkulturer i synnerhet. Resultatet visar att literacy kommer till uttryck i barns samspel och kamratkulturer genom att literacy skapar en gemensam utgångspunkt för bland annat lek och kreativt skapande. Literacy fungerar som en brygga mellan olika kärngrupper och tjänstgör som ett hjälpmedel i tillträdesstrategier för att komma åt andra barns interaktiva rum. Vidare kan literacy utgöra grunden för tolkande reproduktion. I vissa sammanhang kan literacy även utgöra en gemensam angelägenhet i barngruppen.

Democracy in Urban Planning, by Christel Lundberg Much activist art take place outdoors, in public spaces, in street activities, etc. Of this reason we´re as activist artists often connected to the subject of planning processes and finds ourselves putting our noses deep down in comprehension plans etc. And since many activist art activities are reactions against exploition plans we´ll soon finds out the irritating fact tha urban planning isn´t a democratic process, despite it´s a process inside a democratic system. Especially this is the case in central planning, which ought to be translatable to ”the planning of central parts of cities, regions and nations”. But instead it´s a definition which means ”centralized planning”. It´s scary to realize that citizens have nothing to say, only used as cosmetic, when there´s need to pretend democracy.There´s a complex relationship between urban or regional planning and participatory democracy which demands research, but this is too often neglected in the every day urban planning processes.But how do we then, as artists apply critical analysis of democracy in our activist projects?As artists ”Public Globality Gardens” made an ”image” of this power-relation when creating an art-installation of a full-scale allotment garden at a central square in Malmö, Sweden. This research of democracy in real life, made four questions especially significant. ”How to rule the vision in relation to the people living in the area?”, ”How to take care of citizens knowledge of an area?” , ”Who´s the speaker of the citizens?” and at last ”Who has the code of entry and who hasn´t and how are we going to deal with that?”.How to rule the vision? Often we think about this relation as something we have to choose between, and the choice has serious implications. It is a strongly hierarchical view, where citizens may get the position in planning in the districts and allowed to participate in less important decisions.How to take care of citizens knowledge? Citizens are not stupid and ignorant but they are often treated as though. The issue is that there ”is no time and no money” to deal with deep knowledge of the citizens. It is not a question about more potted flowers, but an investigation which is in need of professionals with different methods of how to deal with people in this kind of process. How to make people telling what they are not expected to say. It is often better to provide for a situation which is not expected.When the artist group ”Public Globality Gardens” constructed an allotment garden at a central square in Malmö, it was not for the reason that the garden was the aestetical solution for this area, in the contrary, it was to stipulate that this area do have a problem and this art-installation was a position, a not expected one, for the citizens living i the neighbourhood, to fill with whatever they wanted to. ”The allotment garden at S:t Knuts square” was located in Malmö, during the cultivation period May-December in 2003. Since there isn´t much profit in market trade nowadays the square is not used as a market place any more and actually not used in any manner at all. It is a dead urban stone desert. Around the square lives many people, looking down on this empty square suffering from something to happen there. The closest neighbor is the two-laned through route. In this surroundings the allotment garden was built upon the paved market-place with a range of 120 square meters and a height of 1,5 meter. As a ecological remark recycled materials were used for the installation, and the garden rested on 300 loading pallets of different sizes. The installation of this garden really filled a ”black hole” in this district. The artists cultivated together with those living around. A senior and former boxer pre-cultivated leek and harvested potatoes named ”Birgitta”, a danish sort, which we got from the Nordic Gene Bank (a research centre which is preserving old local seeds) and a five year old boy who planted tomatoes and squash in the garden and helped us watering the garden.When developing a sustainable city-planning process it´s important to get a feeling for the area. This ”feeling” is not delivered or provided for you instantly, it takes time. One implication of participatory democracy is the need of more cooperators in this process. ”The Allotment Garden at S:t Knuts Square” was a cooperative project with different professions working together with NGOs and those living around in the districts.”The Allotment Garden at S:t Knuts Square” was a reminder that we need public spaces which are not commercial and invites all citizens. If we do not use them they will become storing places for the public administrations or worse, parking lots. This central allotment was used day and night the hot season of 2003. It was used for small concerts, social meetings, as a resting-place, for political meetings, for sports, sun bathing, lectures, cultivating, people harvested and planted, watered and cared about it. In the nights it was used by young people as a place to meet and talk in a more ”private atmosphere” than public spaces use to be.Does a collective urban garden work? Since the allotment was located at a central public space, the usually private characteristics of gardens had to work together with the fact that everybody were invited to this garden and could do whatever they wanted to do. A common question we had to answer was: Don´t everybody want to vandalize this garden? On the contrary, it was hard to teach people that they were allowed to use the allotment and to harvest herbs, vegetables and rhubarb. Urban life will step by step be improved if we consider urban spaces ”in between” as possibilities for environmental improvement. Who´s the speaker of the citizens?Well, it´s not traditionally the politicians and often not those who carry out the visions, e.g. planners, architects. The problem is often that the visions are missing and the belief in pragmatic rules the planning situation. And for that reason the planners, architects are themselves fighting for their situation. There are visions in the society, but they need more space. Public Globality Gardens has become a voice in Malmö. They are living in the area och participate themselves in the discussion with e.g., local organizations, multi-cultural citizens, individual actors. And it is a voice with visions. It is a habit not to listen to citizens because often they´re not a collective voice, but different people with private interests. This attitude,unfortunately, cause often no problem. But since artist groups are working with the aim to make a collective voice of citizens perspective and give the individual interests a larger perspective, it make demands on the politicians to listen. Who has the code of entry and who hasn´t and how are we going to deal with that?Since there are demands that citizens must get more participatory power in the planning processes the outcome has become a misunderstanding of democracy. It´s not only dangerous when small organizations or agents act on their un-democratic own egoistic interest and not for a good thing for the collective. These forces are the same which is in the frontiers blocking visions. It is not those only who have the correct code and language which we have to listen to, it is as many as possible. And this listening has little to do with democracy processes. It´s more like an understanding of a situation and a platform for the visionary agents in the planning processes to take care of. Un-expected spaces and contexts and with different medias gives a possibility to create new understandings which might be an invitation for former excluded groups to take part in the democratic planning processes. The society and region cannot be sustainable if some groups don´t want to join or feel excluded. We have to understand why they are not interested or why they feel excluded and we have to try to solve these problems. Everybody don´t have to participate, but it´s important that representants from different groups participate. If we only have seniors and middle-aged white citizens in the group we receive a senior-middleaged white answer.Cultivation is a good-working and concrete platform for political discussions, because it is a ambiguous act on nature. It is both anthropocentric and ecocentric; it is both means to control nature as it is a possibility for us to understand and be a part of nature. And politically, when we become landowners, is this in itself a transition from altruism to egoism; or when does the property of landowning become ethical and environmental troublesome. Well, we are not asking people to draw final conclusions of the market economies influence on society, but it is a demand for citizens, not only in Malmö, but all over the world, to react and act upon the increasing domination of financial capital that reaches all countries through globalization. ”The Allotment Garden at S:t Knuts square” was a non-violent contribution to this discussion. It is better to ask: ”What are the problems?” instead of: ”We know you have this or that problem, we have this solution, what do you think, and you have three weeks to make your opinion about this pre-fabricated solution?” The first positions creates political aware citizens, the latter creates non-political citizens. Since it is not only a local question if a green area in Malmö or Copenhagen is exploited or not, but in every sense has regional and global effects and implications. Globally it affects citizens in other areas because of the concrete situation that we´ll have less oxygen supply with the decrease of green areas, and in spite of that the loss of one individual green area doesn´t have huge affect on citizens, what is our reaction if we are summing-up all of the exploited green areas? Maybe we will panic. The global implication of the closing-down of one individual area in Malmö will be that if nobody have a larger view and reacts and acts on this the commercial interests will rule the planning situation and we as citizens become the audience of this tragedy. As artist working in this concrete milieu we are trying to provide a larger view of different local wishes or demands.

Allt fler människor väljer att bosätta sig i städer. Samtidigt lever vi i en tid där hållbarhetsmål är viktigare än någonsin att uppnå. Städers ökande antal invånare gör att allt fler människor vistas på gator, torg, parker och andra grönområden i staden, vilket ställer höga krav på det offentliga rummet. För att bemöta detta krävs hållbara, livskraftiga, säkra och hälsosamma offentliga rum, med syfte att skapa en jämställd stadsmiljö som involverar alla människor. Dessa platser kräver smarta lösningar för att främja hållbar stadsutveckling.Stadsutvecklingen gör att de offentliga rummen ständigt förändras. Ett område som står inför förändring kan ta flera år att färdigställa, vilket gör att offentliga rum från och till infinner sig i ett slags mellanläge. Platsen används då inte längre som tidigare, och har ännu inte fått sin nya användning. Detta kan skapa tillfälligt otrygga eller oinbjudande kvaliteter i det offentliga rummet, till exempel brist på belysning och få människor i rörelse. För att motverka detta kan stadsplanerare och arkitekter implementera temporära installationer för att ge platsen en ny identitet och användning.För att undersöka om tillämpandet av temporär användning kan bidra till hållbar stadsutveckling, utförs en interventionsstudie på en offentlig plats som genomgår förändring. Denna interventionsstudie innefattar en beskrivande planeringsprocess samt en fältstimulering där en temporär paviljong med odlingsmöjligheter byggs upp i det offentliga rummet. Studiens empiriska del innefattar även en platsanalys för att undersöka hur paviljongen påverkar, och påverkas av, dess kontext. Dessutom tillämpar studien en enkätundersökning för att undersöka allmänhetens attityder till det offentliga rummet. Detta, tillsammans med kvalitativa intervjuer med experter inom området, ger oss en inblick i hur en intresserad person utan en formell roll kan delta i planeringsprocessen och utformningen av en offentlig plats. Resultatet beskriver planeringsprocessen och uppförandet av den temporära paviljongen. Detta beskriver i sin tur hur temporär användning kan bidra till inkludering och hållbarhet i stadsrummet. / Increasingly more people are choosing to settle in cities. At the same time, we live in a time where achieving sustainability goals are more important than ever. The increase in residents in urban environments has created a build up of people passing through the streets, squares, parks, and other green areas in the city, putting a huge strain on public spaces. In response to this, renewable, viable, safe and healthy public spaces are needed, with the aim of creating an equal urban environment open to all. These public spaces require inventive solutions to develop the urban environment to a sustainable future.Urban development is not only inevitable, but a must for progression, however, to the average citizen this creates ever shifting, ever changing surroundings for them to work and live in. During these, sometimes years long, periods of change, public spaces can fall into a form of middle ground, where the previous purpose of the space has been lost, and the new purpose has yet to be gained. This can temporarily create unsafe and uninviting qualities in the public space, for example due to lack of lighting and people. To challenge this, city planners and architects can look to implement temporary installations to give the site a new identity and use, bridging the gap between old and new.To investigate whether temporary use can contribute to sustainable urban development, an intervention study was conducted at a public space that is under-going change. This intervention study includes a descriptive planning process as well as a field stimulation where a temporary pavilion with cultivation opportunities is built up in the public space. The empirical part of the study also includes a site analysis to investigate how the pavilion affects, and is affected by, its context. In addition, the study applies a survey to examine the attitudes of the citizens regarding the public space. This, together with qualitative interviews with experts in the field, gives us an insight into how an interested person without a formal role can participate in the planning process and the design of a public place. The result describes the planning process and construction of the temporary pavilion. The approach, in turn, describes how temporary use can contribute to inclusion and sustainability in the urban.