<p>Validerat; 20110608 (johsod)</p>

Syftet med detta självständiga arbete är att belysa några transpersoners erfarenheter av sin röstanvändning samt sitt deltagande i sångundervisning. Undersökningen genomfördes utifrån en kvalitativ forskningsmetod där fyra transpersoner med erfarenhet av individuell samt gruppbaserad sångundervisningen intervjuades i halvstrukturerade intervjuer. Intervjuerna spelades in, transkriberades, och analyserades sedan utifrån en fenomenografisk ansats. Resultatet består av två olika utfallsrum; uppfattningar gällande röst samt uppfattningar gällande sångundervisning. I utfallsrummet gällande röst framkommer uppfattningar om att rösten är fundamental för ens identitet, att röstanvändning kan ge upphov till både positiva och negativa känslor samt att vissa faktorer i rösten som påverkar könsuttrycket är svåra att styra själv. Transspecifika erfarenheter vid röstanvändning som framkommer är könsdysfori, könseufori samt upplevelser av röstförändringar till följd av könsbekräftande behandling. I utfallsrummet gällande sångundervisning framkommer uppfattningar om att det finns transexkluderande praktiker i sångundervisning, att sångundervisning skulle kunna utformas på ett mer transinkluderande sätt, samt att det är viktigt att lärare har transspecifik kompetens. Aspekter som bör reflekteras över vid transinkluderande undervisning är bland annat användandet av könande begrepp, gruppindelning och repertoarval. Läraren bör även lyssna på elevens önskemål angående utformningen av utbildningen.

I denna studie undersöker jag processen att finna min röst som arabisk musiker i en västerländsk diaspora genom att utforska metoder för att utöka chansen att uppnå ett tarab-tillstånd genom en samverkan mellan traditionell arabisk musik och västerländsk pop. Utöver detta fungerar studien som en brobyggare mellan mig som artist, med sång och flamencogitarr som huvudinstrument, och mig som musikproducent med intresse för pop- och elektronisk musik. I mitt arbete har jag strävat efter att skapa något nytt som reflekterar dagens förutsättningar, samtidigt som jag hyllar traditionen med inspiration, utan att försöka kopiera den. Metodiken i studien är inspirerad av konstnärlig forskningsmetodik och omfattar tre huvudmoment: utövande, dokumentation och reflektion. Fyra olika konstnärliga produktioner genomförs utifrån individuella förutsättningar och redovisas enligt denna metodik. Avslutningsvis presenteras insikter som studien bidragit med angående huvudfrågan samt reflektioner som omfattar övriga frågeställningar och studien som helhet.

Sånger med en särskild funktion har alltid intresserat mig. Jag fascineras över att rösten på olika sätt kan användas i en vardaglig kontext, där ett ändamål står i centrum. Musiken blir ett verktyg, ett sätt att underlätta ett arbete eller en syssla. Det finns i vallvisornas lock på djur, i arbetssångernas taktfasta ramsor - och inte minst, i vaggvisorna. Jag kan inte minnas första gången jag blev bekant med begreppet Fiskeskärsmelodin. Troligen var det någon gång när jag nyss påbörjat mina eftergymnasiala studier i folkmusik. Melodin i sig har jag dock med mig sedan barnsben, långt innan jag visste att den kallades för just fiskeskärsmelodin. Det finns ett antal kända vaggvisor, till exempel Evert Taubes Byssan Lull och C.M. Bellmans Vaggvisa för min son Carl, som bygger på fiskeskärsmelodins säregna struktur. I denna studie som berör vokal skandinavisk folkmusik ämnar jag att hålla ett enkelt och generellt språk, men det kan förekomma begrepp som kräver en viss förkunskap inom ämnet. Jag kommer referera till fiskeskärsmelodin på olika sätt, ibland med begreppet fiskeskärsvisa och i ett analytiskt sammanhang med begreppet fiskeskärsvariant eller enbart variant. Ordet traditionsbärare förekommer även det frekvent, och används när jag refererar till en eller fler av de fyra sångare jag valt att analysera.

Det finns fler än tolv toner. Det här arbetet handlar om mikrotoner i pop- och rockmusik och om hur de spelas/sjungs. Syftet med arbetet har varit att fördjupa mig i melodier av olika band och artister som har mikrotoner, och om hur jag sedan kan använda den analysen för att skapa ett motsvarande musikaliskt uttryck. För att åstadkomma detta så använder jag dessa forskningsfrågor: Hur kan mikrotonala melodier skapa ett musikaliskt uttryck som melodier som endast håller sig inom den tempererade skalans tolv toner inte gör? Vilka olika anledningar finns för att musiker, avsiktligt eller oavsiktligt, använder mikrotonalitet i sina melodier? I metod- och resultatkapitlet analyserar jag sex låtar som har märkbara mikrotoner på ett eller annat sätt. Jag skriver och spelar även in tre låtar med två versioner; en som är tempererad och en som är mikrotonal. Dessa låtar spelar jag sedan för nio personer för att se vad de tycker, och framförallt om de hör skillnad. Arbetets resultat har relevans för den som är intresserad av mikrotonalitet i allmänhet, men också för alla som föredrar musik som inte använder effekten auto-tune.

För pianisten innebär lieden ett mycket varierat spel. Flera lieder är mycket lätta tekniskt, andra lika svåra som vilket virtuost soloverk som helst, men alla kräver ett mycket aktivt lyssnande hos musikerna. Uppsatsen ger en inblick i liedens historia och ämnar genom intervjuer och reflektioner undersöka om det egentligen finns några fördelar eller nackdelar för pianister att spela med sångare. Finns det några aspekter i lied-spelet som kan ge inspiration och fördjupa det solistiska spelet hos en pianist?  Resultatet ger en mångfacetterad bild av hur pianister behöver navigera sina olika roller som solist, ackompanjatör och allt däremellan. Det går att hitta många fördelar med att spela lieder, här står textförståelse och andning i fokus. Men det finns också flera risker, exempelvis risken att bli en bakgrundsfigur. Slutsatsen är en intressant bild av pianistens värld, som ställer höga krav mångsidighet och finess. / <p>Program:</p><p><strong>L. van Beethoven</strong>:</p><p>Pianosonat i Eb-dur. op. 33 nr. 3</p><p><strong>Claude Debussy</strong>:</p><p>Trois chanson de bilitis </p><p>Pour le piano</p><p></p>

Syftet med detta arbete är att undersöka huruvida bel canto-teknik kan vara ett verktyg för sångutveckling inom kadens och koloratursång. Arbetet görs utifrån ett antal frågeställningar där analys görs till stor del utifrån bel canto-övningarnas resultat på tre olika koloraturkadenser i en Bellini aria. Mina frågeställningar är: Kan jag med hjälp av bel canto-teknik få mer egaliserad och övertonsrik röstklang? Hur påverkas intoneringen i kadenserna med hjälp av bel canto? Hur påverkar bel canto-övningarna balansen i avspänning-anspänning? För att kunna svara på dessa frågor kommer ett antal frågeställningar ligga till grund för mina reflektioner. Frågorna är: Hur känns det att göra dessa övningar? Hur känns det att sjunga kadenserna i arian? Kan jag lättare stanna i samma klangliga rum med god placering? Att undersöka om bel canto-övningar fungerar som ett bra verktyg för att arbeta med för koloraturer och kadenser.Metoden jag använde för detta arbete är en kvalitativ metod där jag med loggbok dokumenterat varje övningspass. I loggboken beskrev jag min dagsform, hur passet gick och kändes. För att ha möjlighet att analysera detta spelas det in löpande under dessa pass. Jag använde mig även utav en musikhistorisk metod för att hitta de övningar jag valt men också för att få en större förståelse för sångteknikens historia. Slutligen gick jag igenom mitt material av undersökningen genom att lyssna och analysera resultaten av övningarna och arian utifrån min loggbok och inspelningar.Mitt resultat visar att bel canto kan användas för sångutveckling inom kadens och koloratursång men för att få ett större resultat behövs en större utredning göras då sångteknik tar tid att befästa och utveckla.

This essay aims to examine the expressions of love in classical Persian poetry and the European, medieval courtly love. The main focus is to analyze the Persian divine love using a selection of poems from Jalal al-din Rumis Vassflöjtens sång and Fakhr al-din Araqis Gnistornas bok, both translated and commented by Ashk Dahlén. The method used for this study is to analyze the Persian divine love with the perspective of the courtly love using the questions how the love in the poems are expressed and how it relates to the rules of courtly love. The knowledge behind the Persian poetry is mostly provided by Ashk Dahlén, Bo Utas and Simon Sorgenfrei with Kärleken begär att detta tal skall fram. The divine love is in the analysis compared with different expressions of medieval courtly love throughout the century supported by Anders Cullheds chapter about courtly love in Tidens guld: essayer om kanon, liv, poesi and Carin Franzéns Jag gav honom inte min kärlek: Om hövisk kärlek som kvinnlig strategi. I do a comparative analysis between the Persian poetry and different examples from the courtly love highlighting mostly the similarities but also some important differences. It also examines the use of eros and agape with the help of Anders Johanssons Kärleksförklaring: Subjektiveringens dialektik for a more in depth analyze. In conclusion, I found that there are a lot of similarities in the expression of both worldly and divine contexts but that it is built on different foundations. The essay ends by discussing the predominant similarities and why it might be similar but also problematizes and highlights a few differences like the use of eros and agape and the use of motives. The intention of this essay is to open up for further research regarding the subject and examine why it is possible to find such similarities at the same historical time but in two different parts of the world. / Denna uppsats ämnar jämföra kärleksuttrycket i klassisk persisk poesi med den europeiska, medeltida höviska kärleken. Syftet med denna uppsats är att utifrån ett höviskt kärleksperspektiv analysera hur kärleken kommer till uttryck hos två namn inom den klassiska persiska poesin, Jalal al-din Rumi och Fakhr al-din Araqi. Den gudomliga kärleken har analyserats med hjälp av Rumis samling Vassflöjtens sång och Araqis Gnistornas bok, båda översatta och kommenterade av Ashk Dahlén. Metoden för denna uppsats är att analysera den persiska poesin med hjälp av den höviska kärleken som ett verktyg. Detta kommer att göras med hjälp av frågorna hur kärleken i poesin tar sig uttryck och hur den förhåller sig till den höviska kärleksmodellen. Vetskapen om den persiska poesin tillhandahålls av bland annat Ashk Dahlén, Bo Utas och Simon Sorgenfrei med antologin Kärleken begär att detta tal skall fram. Den gudomliga kärleken jämförs i analysen med olika uttryck av höviska kärlek genom århundradet med hjälp av Anders Cullheds kapitel om hövisk kärlek i Tidens guld: essay om kanon, liv, poesi och Carin Franzéns Jag gav honom inte min kärlek: Om hövisk kärlek som kvinnlig strategi. Jag gör en komparativ analys mellan den persiska poesin och diverse exempel från den höviska kärleken och framhäver framförallt dess likheter men också en del större olikheter. Uppsatsen undersöker också användningen av eros och agape med hjälp av Anders Johanssons Kärleksförklaring: Subjektiveringens dialektik för en djupare analys. Sammanfattningsvis visar analysen en rad likheter i uttrycket inom både värdsliga och andliga sammanhang men också att dessa likheter grundar sig på olika utgångspunkter. Uppsatsen avslutas med att diskutera de övervägande likheterna och varför dessa går att finna men problematiserar och framhäver även de olikheter som går att finna som användadet av eros och agape samt användningen av motiv. Intentionen med denna uppsats är att öppna upp för mer forskning inom området och att undersöka varför det är möjligt att finna dessa likheter under samma tidsperiod i olika delar av världen.

Syftet med studien är att undersöka på vilket sätt sångpedagoger i kommunala kultur- och musikskolor upplever att de arbetar med folklig sång, samt hur de ser på ämnet vad gäller sångsätt och material. Till studien har data samlats in genom telefonintervjuer med tretton sångpedagoger, verksamma vid åtta kultur- och musikskolor i geografiskt spridda kommuner i Sverige. Intervjuformen var strukturerad kvalitativ intervju med öppna följdfrågor. Materialet har sedan analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv.   Resultatet visar att endast ett fåtal av informanterna anser att folklig sång förekommer i deras undervisning. De som inte undervisar i folklig sång anger svagt elevintresse och brist på egna kunskaper i folklig sång som skäl. Resultatet visar även att informanterna i varierande grad är intresserade av ämnet och av att kunna erbjuda sina elever genrebred undervisning. Samtliga informanter beskriver vad folklig sång innebär för dem, men ingen säger sig kunna göra en tydlig definition av ämnet. En önskan om fortbildning för att öka genrebredden uttalas av några av informanterna. I studien undersöks även det faktum att kultur- och musikskolan inte enligt några styrdokument är ålagd att undervisa genrebrett samt vad detta kan innebära för pedagogernas utformande av undervisningen. / The purpose of this study is to examine in what way vocal teachers in municipal schools for music and arts estimate their use of folk singing and how they view the topic in terms of vocal technique and material. In the research made for the study, data has been collected through telephone interviews with thirteen vocal teachers, working at eight schools for music and arts in geographically dispersed communities in Sweden.  The interview form was a structured qualitative interview with open follow-up questions. The data has then been analysed from a socio-cultural point of view.   The results indicate that only a few of the informants believe that folk singing occurs in their teaching. They who do not teach folk singing as a part of their teaching indicate a lack of interest among the students and low knowledge among the informants as reasons. The results also demonstrate that the informants to a certain extent are interested in the subject and to be able to provide a range of genres to the students they teach. All of the informants describe what folk singing means to them, but none claim to be able to define it. Some of the informants express a need for further education to widen the range of genres available to the students. Furthermore, this study investigates the fact that the schools for music and arts in Sweden are not required or obligated by any official documents to teach in all genres, and in what way this may affect how the vocal teachers plan their teaching.

Självständig övning inom sång är ett relativt outforskat område, däremot finns det forskning om musikalisk övning ur bredare perspektiv. Föreliggande studie undersöker självständig övning som en del av sångundervisningen och hur lärarledd övning inverkar på sångelevers musikaliska utveckling. Syftet var att få kunskap om hur ett urval av sångpedagoger förhåller sig till sångelevers självständiga övning som en del av deras musikaliska utveckling. Studien genomfördes utifrån ett sociokulturellt perspektiv som teoretisk utgångspunkt. Metoden var kvalitativ med intervjuer av halvstrukturerad karaktär där sex sångpedagoger intervjuades. Resultaten visar på att musikalisk övning är mångfacetterat och inkluderar många olika aktiviteter som normalt inte skulle härledas till självständig övning. Resultaten visar även på att den självständiga övningen är beroende av olika faktorer för att kunna genomföras optimalt. Medvetenhet om sin egen förmåga ligger här tungt vilket ter sig olika beroende på sångarens ålder och mognad. Undervisningen bör anpassas till individen med tanke på förutsättningar och mål. Elever kan dra nytta av en stöttande handledare som kan bryta ner det som ska läras i mindre begreppsliga delar vilka eleven genom härmning kan lära sig och sedan använda på egen hand. Slutsatsen av studien är att vidare forskning om förhållandena mellan självständig och lärarledd övning behöver genomföras för att kunna utröna exakt vilka faktorer som är avgörande för den musikaliska utvecklingen som sångare. I studien föreslås även att en tydlig begreppsdefinition behöver klargöras vad gäller övningsbegreppet som kan etableras i institutioner för att på så sätt skapa ett gemensamt språk kring vad övning kan innebära.