Studien behandlar elevinflytande i läromedel i samhällskunskapsämnet för årskurs 4–6 och har undersökt hur elevinflytande förmedlas via läromedlen och kan beskrivas, kvalitativt orienterat med ett teoretiskt ramverk för analys representerat av humanistiskt perspektiv. Studien tyder på att undersökta läromedel kan förmedla möjligheter till elevinflytande och främja såväl individutveckling som självständighet ur ett humanistiskt bildningsperspektiv, dock ses även utmaningar. Vidare studier genom elev- samt pedagogintervjuer behövs för kunskap om hur läromedlen uppfattas och brukas i didaktisk kontext. / <p>Godkännande datum: 2022-06-08</p>

Denna studie utfördes för att undersöka hur lärare uppfattar, undervisar och bedömer elever i årskurs 4–6 i källkritik i ämnet samhällskunskap. Studien utgår från en kvalitativ datainsamlingsmetod i form av intervjuer med lärare och utgår från hermeneutisk teori som analysmetod. Studiens resultat tyder på att lärare uppfattar källkritik som ett viktigt ämne att undervisa om. Lärarna framför även kritik mot läroplanens otydlighet om vilka förmågor som efterfrågas vid bedömning. Studien visar även att lärare känner en osäkerhet att undervisa om källkritik. De anser att det finns en brist på tillgängligt material om begreppet riktat mot ämnet samhällskunskap. / <p>SO</p>

Syftet med kunskapsöversikten är att redogöra för forskning om hur andraspråkselevers lärande gynnas när lärare integrerar språkinlärningen med ämnesundervisningen i samhällskunskap. Frågeställningen som skall besvaras är “hur integrerar man språkinlärningen med ämnesinnehållet på ett effektivt sätt för andraspråkselever i ämnet samhällskunskap?”. Som metod använder vi oss av olika databaser för att hitta relevant forskning för att kunna besvara vår frågeställning. I resultatet Identifierades fyra teman som gynnar andraspråkselevers lärandet, vilka är: användningen av kontextrika sammanhang för andraspråkselever i samhällskunskap, språkligt stöd i samhällskunskap, modersmålet som stöd för ämnesundervisningen och en rik klassrumsinteraktion. Slutsatsen som dras av resultatet är att dessa teman vi identifierat har olika strategier som kommer fungera som stöd till läraren när de utformar undervisningen, läraren kommer dock ha ett ansvar att ta reda på vilka strategier som fungerar för vilka elever då andraspråkselever inte är en homogen grupp där alla tar till sig kunskap på samma sätt.

Denna uppsats undersöker fyra samhällskunskapslärares attityder till och användning av datorer i undervisningen i samband med att deras gymnasieskolor infört en så kallad en-till-en-satsning. Undersökningen har gjorts genom kvalitativa intervjuer. Inför inhämtandet av analysmaterialet har en teoretisk bakgrund lagts. Den visar en bild av det aktuella forskningsläget med fokus på svensk forskning. Internationell och amerikansk forskning finns också med. Den teoretiska bakgrunden har använts vid analysen av intervjumaterialet. I intervjuerna framkommer flera olika attityder och användningsområden av datorerna. Lärarna ser problem med att datorerna inte alltid används till skolarbete under lektionstid. I en del fall riskerar detta, enligt lärarna, att ha en negativ inverkan på elevernas skolresultat. Samtidigt är lärarna övertygade om att en rätt använd dator kan gynna eleven. Datorn kan således öka klyftorna mellan höga och låga skolresultat, menar lärarna. I den konkreta undervisningssituationen används datorerna främst till informationsinhämtning samt vid föreläsningar och presentationer. Detta är lektionsmoment som lärarna väl kunnat använda sig av före en-till-en-satsningen, och utgör således exempel på strechadhet i lärarnas undervisning. Av det som går att tolka från lärarnas egna berättelser är det högst tveksamt om dem fått tillräckliga förberedelser från huvudman och skolledning, inför och efter en-till-en-projektet sjösattes. Forskningen om hur datorer kan användas i en-till-en-miljöer på gymnasienivå är knapp.

Jag ville i mitt examensarbete undersöka vilka metoder man kan använda sig av som lärare när man stöter på inslag i läroböcker som kan uppfattas som tendentiösa. Som metod valde jag att intervjua fem lärare i samhällskunskap på gymnasiet, intervjuerna har analyserats kvalitativt. Jag valde ut två exempel på där läroboken kan anses icke-objektiv eller tendentiös varpå lärarna fick besvara vilken metod de valt för att bemöta problematiken. Studien berör läroböcker och källkritik så därför ställdes även frågor om hur lärarna arbetar med läroböcker och källkritik.Resultatet visar på att samtliga lärare använder läroböcker till viss grad och att majoriteten av lärarna anser att deras elevers källkritiska förmåga är låg. Jag presenterar ett antal teorier för varför elevernas källkritiska förmåga är låg och redovisar de metoder som lärarna föreslår som lösning på hur man som lärare hanterar tendentiösa läroböcker. Lärarna förslår att man ska nyansera den ensidiga bild som läroböckerna ger på olika sätt.

På senare år har de mänskliga rättigheterna fått en betydelsefull plats i den svenska skolan. Mest framträdande har de mänskliga rättigheterna i ämnesplanen för samhällskunskap. Syftet med studien är att undersöka hur samhällskunskapslärare framställer mänskliga rättigheter (MR) i undervisningen, samt vilka innebörder de lägger i begreppet. För att kunna besvara de två frågorna har fyra semistrukturerade intervjuer genomförts på yrkesverksamma samhällskunskapslärare med god erfarenhet. Svaren lärarna gav analyserades med hjälp av aktuella teorier om de mänskliga rättigheterna. De brukade teorierna problematiserar vad det är, vilka effekter dess införande fått och hur de har upprätthållits.Resultatet av undersökningen visar att lärarna främst uppfattar MR som en blandning av både juridiska och moraliska rättigheter, men att det finns olika slagsidor till de båda sidorna. Vilka innebörder lärarna lägger i begreppet korrelerar med hur de undervisar om MR. Lärarnas framställning av MR-undervisningen kan delas upp i två områden. Antingen problematiserade man MR i alla stater, inklusive Sverige, eller så belyste man endast MR-situationen i andra stater. Här visar både tidigare forskning och human rights theory att MR-undervisning som problematiserar både den egna staten såväl som andra ger ett bättre utfall hos eleverna, än undervisning som belyser MR som något där borta.

This essays key aspect was to investigate how Swedish and Finnish curriculum for upper secondary school, in relation to each other, integrate and implement the notion of citizenship, equality and equivalence. Due to Swedish students preforming under the average in international knowledge measurements, such as PISA, and with Finnish students preforming as one of the top five countries, a question that came to surround this essay was raised. ‘What similarities/differences can be made clear the Swedish and Finnish curriculum regarding work and design of citizenship, equality and equivalence?’ To answer this question, this essay started off by defining and analysing the key notions of citizenship, equality and equivalence. After thoroughly reading through the Swedish and Finnish curriculums general parts and the subject plan for social science the result was established. The result was then analysed with the notions citizenship, equality and equivalence, with Swedish and international literature. The results showed a strong anchoring of the citizenship throughout both the Swedish and the Finnish curriculum and the subject plan for social science. The analysed result also showed a clear lack of equality integrated in the Swedish curriculum in comparison to the Finnish curriculum and the lack of student influence in the Finnish curriculum.

Denna studie undersöker till vilken grad man kan urskilja framväxten av en ämneskanon i samhällskunskapsläroböcker för gymnasiet. Samhällskunskap är ett relativt ungt skolämne och har en spretig akademisk förankring. Vissa forskare menar att detta leder till att samhällskunskap är ett vagt och spretigt ämne som är svårt att rama in. Ur en didaktisk synvinkel kan detta vara problematiskt om det innebär att undervisningen ser olika ut beroende på vilken lärare som undervisar. Som kontrast till denna problembild finns det dock forskare som menar att ämnet kanske upplevs som vagt och spretigt men att det i praktiken finns en samstämmighet bland samhällskunskapslärare kring ämnets innehåll och syfte. Det är avgörande för lärare i samhällskunskap att vara väl förtrogna med ämnets historia och identitet, om inte annat för att de måste förhålla sig till de didaktiska frågorna vad och varför när de planerar sin undervisning. Studiens empiriska material består av läroböcker i samhällskunskap under perioden 1972–2021. Totalt består det empiriska materialet av sex läroböcker och nedslag har gjorts i relation till gymnasieskolans läroplaner. Studien använder sig av två analytiska strategier för att undersöka samhällskunskapsämnets kanon. Den första vinkeln handlar om ämnesfokus, vilket innebär att studien undersöker hur mycket utrymme som olika kunskapsområden har i relation till varandra i de analyserade läroböckerna. Den andra vinkeln handlar om medborgarfostran och olika idealbilder som framkommer i de undersökte läroböckerna. Genom att undersöka både ämnets fokus och den bild som förmedlas är det möjligt att säga något om samhällskunskapsämnets kanon. Studiens resultat visar på att det finns tendenser till framväxten av en kanon i samhällskunskap, sett till de undersökta läroböckerna. Vad gäller ämnets fokus så tycks ett konsensus ha vuxit fram över tid, där kunskapsområdena statsvetenskap och ekonomi tydligt dominerar. Vidare går det att se att kunskapsområdena lag och rätt och media har vuxit sig starkare över tid, på bekostnad av sociologi och kulturgeografi. Studien kommer även fram till att de tidiga läroböckerna i studien präglas av en medborgarfostran som syftar till att skapa kritiska medborgare, medan de senare läroböckerna som undersöks syftar till att skapa deltagande medborgare som ska lära sig samhällets spelregler och verka inom redan etablerade institutioner.

Invandring har under senare år blivit en allt mer kontroversiell fråga i Sverige vilken debatterats mycket. Som en relevant samhällsfråga är det i min mening viktigt att invandring behandlas i skolans undervisning, inte minst i ämnet samhällskunskap. I detta examensarbete har jag undersökt hur lärare på gymnasieskolor undervisar om invandring inom samhällskunskap. Detta är ett i hög utsträckning outforskat forskningsområde då tidigare forskning fokuserat på invandring som en del av värdegrundsarbetet i skolan. Undersökningen har genomförts genom en kvalitativ intervjustudie på olika skolor i Skåne där fyra lärare som undervisar på yrkesförberedande respektive studieförberedande program har intervjuats. Resultatet har därefter analyserats med koppling till för området aktuella teorier om lärande och skolans demokratiuppdrag. Intervjuerna visar att lärare behandlar invandring i samband med annat innehåll och frågor där det kan ses som en naturlig del. Under undervisningen möter lärare svårigheter vilka kan kopplas till hur invandring är en kontroversiell fråga. Dessa svårigheter bemöts med sakliga diskussioner då lärarna försöker lära eleverna att analysera invandring som en samhällsfråga ur olika perspektiv såväl som försvara skolans värdegrund vilken stundtals utmanas av elevers uttalanden under diskussioner.

Ett av den svenska skolans mest centrala uppdrag är att förbereda eleverna för det samhälls- och arbetsliv som väntar efter avslutad skolgång. Bland annat ska eleverna förberedas att delta i demokratiska val. I Sverige har vi val till fyra politiska församlingar, varav representanter i tre av dessa församlingar har gemensam valdag vart fjärde år. Den fjärde samlingen, Europaparlamentet, har separat valdag och dessutom hålls dessa val var femte år. Uppsatsens syfte är att i läroböcker för gymnasieskolan undersöka hur valet till Europaparlamentet framställs i jämförelse med hur valen till Riksdagen, landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige framställs. Detta jämförs med den svenska skolans styrdokument, där främst framställningen av valet till Europaparlamentet jämförs med skolans demokratiuppdrag som uttrycks i styrdokumenten.Resultaten i uppsatsen visar på att det finns en stor skillnad mellan hur Europaparlamentet framställs jämfört med de tre församlingar som det hålls val till vart fjärde år. Dels behandlas Europaparlamentet i en internationell kontext medan de andra tre valen framställs i en demokratikontext och dels ägnas minst utrymme åt Europaparlamentet i jämförelse med de andra valen. I en av de tre undersökta läroböckerna nämns inte valet till Europaparlamentet alls. I resultatet framkommer även att Europaparlamentet behandlas koncentrerat i avsnittet som behandlar internationella relationer och förekommer marginellt i övriga delar av läroböckerna.