Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att använda motiverande samtal inom vården. Motiverande samtal användes till en början inom beroendevården men används idag för att motivera alla typer av livsstilsförändringar. Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie med åtta deltagare som arbetade på ett sjukhus i Mellansverige. Samtliga deltagare hade gått en kurs i Motiverande samtal och använde det i sitt dagliga arbete. Resultatet redovisades utifrån studiens syfte och visade att deltagarna upplevde att motiverande samtal ger dem en trygghet att luta sig tillbaka på, då de får en tydlig ram på hur samtalet skall utformas. Deltagarna upplevde att det var svårt att ta till sig och använda motiverande samtal i början. De flesta deltagare var överrens om att motiverande samtal kan användas på de flesta patienter och att det fungerar bra vid förändringsarbete. Motiverande samtal hjälpte sjuksköterskan att sätta patienten i centrum och att lyssna på patienten. Deltagarna jämförde även motiverande samtal med rådgivning och kom fram till att motiverande samtal är en bättre kommunikationsmetod. Slutsatsen som drogs utifrån studien var att deltagarna upplevde motiverande samtal som ett positivt verktyg, både för dem själva och för patienterna. Deltagarna använde inte motiverande samtal i sin helhet utan använde delar av motiverande samtal i sitt arbete. De upplevde att en fördjupning inom motiverande samtal behövs för att bli mer säker på metoden.

Sammanfattning Ämnet för det här examensarbetet är retorik i ett pedagogiskt sammanhang. Syftet är undersöka hur undervisningen kan se ut, i tre olika klassrum, utifrån ett retoriskt perspektiv. Den metod som vi använt oss av, är observationer i form av att filma tre lärare i deras klassrum. Vi har utgått ifrån hur lektionen disponerats och därefter analyserat utifrån retoriska mål som syftar till att (1) uppnå ett intresse hos eleverna, (2) uppnå en förståelse hos eleverna, (3) skapa trovärdighet hos läraren samt (4) få en bekräftelse/reaktion på att eleverna förstått det som var avsett. För att uppnå dessa retoriska mål är det bland annat viktigt att ha tydliga syften och att återkoppla till detta i slutet av lektionen. Vi saknar det i majoriteten av lektionerna. När det gäller att skapa intresse anser vi att lärarna gör det genom kreativitet såsom sång, att ställa öppna frågor samt visar sig intresserade av eleverna. Lärarna skapar en förståelse hos eleverna genom att de förklarar olika begrepp på olika sätt och utifrån olika kunskapsnivåer. Lärarna har också stor trovärdighet (ethos), de är trygga, lugna och har en gedigen yrkesbakgrund och erfarenhet. Den bekräftelse som lärarna kan få på att eleverna förstått deras budskap kan vara att eleverna till exempel förstår olika övningsmoment som berör det budskap som läraren vill föra fram. Det verkar som att eleverna, under våra observationer, har förstått. Det bekräftas på så sätt att de är aktiva, dels genom att besvara och ställa frågor samt uppmärksamt arbetar med övningar under lektionen. Sammanfattningsvis handlar retorik i undervisningssammanhang om att det är av vikt att läraren har en förmåga att skapa en känsla av trygghet och tillit i kommunikationen. Detta eftersom det är grunden för att i nästa steg kunna lära sig något. Retoriska grundbegrepp såsom ethos (trovärdighet hos den som talar), logos (ett ämne som känns meningsfullt) och pathos (att de som lyssnar känner sig berörda och bekräftade) finns alltid med i muntliga relationer. Ju mer ethos, pathos och logos samspelar desto större är chansen att det skapas känslor som medför att undervisningen förbättras. Vi anser harmonin mellan ethos och pathos är god då lärarna har stor trovärdighet och är bra på att se sina elever. Det som skulle kunna förbättras är logos, förslagsvis genom att lärarna kunde vara mer tydliga i vad som är lektionens syfte och varför ämnet är viktigt för eleverna. På så sätt är det också enklare för läraren att få en bekräftelse på att eleverna har förstått det som var avsett att förstås. Eftersom retorik innefattar så oändligt mycket anser vi att det måste vara av största vikt att läraren reflekterar över sin retoriska framställning. Hur kommunikationen ser ut i klassrummet skulle kunna vara avgörande för elevers lärande. Dialogens roll i klassrummet är något som är centralt för inlärning anser Paulo Freire men vid våra observationer har vi oftast saknat dialogen på det vis som Freire anser vara adekvat, det vill säga att utgå från elevers erfarenheter och att lära sig utifrån dem. Till största delen handlar våra observationer i klassrummet mer om lärarens uttryck. Detta skulle kunna ha att göra med att det är erfarna lärare som har lärt sig att kommunicera med sina elever på detta sätt genom åren de arbetat. I sådana fall gäller det att uppmana sig själv som lärare till dialoger med eleverna och inte falla in i rutiner, varje undervisningstillfälle kan ge möjlighet till nya dialoger och kräver nya sätt att kommunicera. Hela klassrumssituationen handlar om retorik och vi ser dess möjligheter att utforska ytterligare då vi tror att det skulle kunna gynna både elever och lärare i slutändan.           Nyckelord: Retorik, pedagogisk retorik, samtal, dialog, undervisning.

Företagssköterskans arbete utgår ifrån hälsofrämjande insatser där det centrala ligger i att förebygga risker och sjukdom med inriktning på människan och arbetslivet. Samtalet blir därmed ett viktigt verktyg i arbetet. Företagssköterskan samtalar av olika anledningar och därav har samtalat olika uppgifter, funktion och betydels vid olika situationer. Syftet med denna kvalitativa intervjustudie var att belysa företagssköterskors upplevelse av samtal som ett verktyg i sitt arbete. Inklusionskriterierna för studien var företagssköterskor oberoende av vidareutbildning, anställda och verksamma inom en företagshälsovård. Ur analysen framkom fem huvudkategorier och sjutton underkategorier som svarade mot studiens syfte. I resultatet framkom det att samtalet är företagssköterskans viktigaste verktyg samt ett återkommande inslag i företagssköterskans dagliga arbete dock användes samtalet på olika sätt beroende på situation. Företagssköterskorna beskrev även vad de kallade de vanligaste förkommande samtalen samt hur dessa användes, dess betydelse samt de vinster dessa samtal förde med sig. Vidare framkom även företagssköterskans upplevelser av att använda dessa samtal. Studiens resultat tyder på att samtalet är ett viktigt verktyg i företagssköterskans arbete och ses även som en förutsättning för att kunna utföra sitt arbete samt att samtalet har varierad utformning beroende på samtalets syfte.

Grupparbete är en använd undervisningsmetod i skolan där eleverna drar nytta av varandras olikheter och förmågor för att lära sig ny kunskap. Centralt för grupparbete och lärande är språket och samtalet. Vi vill i denna studie undersöka vilka samtal ett kollaborativt arbete kan medföra. Studiens idé uppkom utifrån elevers svårigheter med samarbete och samtal i grupp. Aktionsforskningen följer en process av planering, aktion, dokumentation och reflektion. Vi har genomfört en diskussion om gruppövningar och tre tillfällen med kollaborativt grupparbete. Information har samlats in genom videoinspelning, observation, loggbok och reflektion. Vi har kommit fram till att elevernas samtal sker i tre olika former; ytlighet, smågrupper och multilog. Studiens centrala slutsats är att största delen av samtalet formas av ytlighet vilket gör att eleverna behöver större möjlighet att utveckla sina förmågor att samtala i grupp för att kunna lära av varandras olikheter.

I dagens samhälle är det betydelsefullt att kunna läsa och skriva och läsutveckling är ett diskuterat ämne. Dock har undersökningar på senare tid uppmärksammat att svenska barns läsförståelse försämrats. Syftet med denna studie var att genom en kvalitativ undersökning skapa en förståelse för vilken syn pedagoger på förskolor i och utanför det kommunala projektet Läsa Tillsammans har på sitt arbete med högläsning och samtal kring böcker. Vidare avsågs att med stöd av kompletterande kvantitativa enkätfrågor kring högläsningsvanor i hemmen, skapa en uppfattning om hur ofta föräldrar samtalar med sina barn kring böckers innehåll och språk. Tillsammans kunde sedan resultatet av den kvalitativa och den kvantitativa undersökningen sättas i relation till tidigare forskning och användas för att diskutera barns läsutvecklingsmöjligheter. Vi har i denna studie utgått från en hermeneutisk ansats och ett induktivt angreppssätt. I litteraturgenomgången presenteras studiens centralabegrepp: läsförståelse, implementering, miljö, aktörer och styrning. Resultatet visar att det finns ett tydligt engagemang vad gäller högläsning hos de pedagoger som deltar i projektet Läsa Tillsammans. Dessa pedagoger arbetar utifrån de områden som forskningen beskriver som viktiga för läsutvecklingen. De pedagoger som inte deltar i projektet beskriver sitt arbete på ett likartat vis. Ungefär samma grundläggande delar behandlas, men arbetet är inte lika strukturerat och utvecklat. Studien visar även att det finns barn som aldrig får möjlighet att samtala kring böcker med sina föräldrar. Sammanfattningsvis kan sägas att projekt liknande Läsa Tillsammans kan bidra med stöd i det arbete med läsutveckling som genomförs på förskolor, samt att ett behov av stöd kring högläsningsaktiviteter kan finnas i förskolebarns hemmiljö. Därmed har slutsatsen att det finns relevans att fortsätta implementeringen av projektet Läsa Tillsammans eller liknande projekt på fler förskolor kunnat fastställas.

Bakgrund: Peritonealcarcinos är en allvarlig cancerform och cirka 250-300 svenskar varje år. Idag genomförs de omfattande operationerna CRS och HIPEC på en del av denna patientgrupp. Tidigare forskning visar att perioperativa samtal kan gynna patienter som genomgår omfattande kirurgiska ingrepp.     Syfte: Syftet med studien var att jämföra det postoperativa förloppet hos peritonealcarcinospatienter som fått perioperativa samtal med patienter som inte fått dessa samtal. Metod: Urvalet var konsekutivt och bestod av 89 journaler tillhörande peritonealcarcinospatienter. Interventionsgruppen bestod av patienter som genomgått CRS och HIPEC och som i samband med detta fått perioperativa samtal. Kontrollgruppen var patienter som genomgått samma ingrepp, men som inte fått perioperativa samtal. Datainsamlingsmetoden bestod av journalgranskning. Resultat: Behovet av psykosocialt stöd var något mindre hos interventionsgruppen än kontrollgruppen. Resultatet visade att interventionsgruppen konsumerade en mindre mängd smärtlindring än kontrollgruppen. Signifikanta skillnader mellan grupperna sågs dock endast vid VAS-skattning det sjätte postoperativa dygnet. Interventionsgruppens postoperativa vårdtid på universitetssjukhuset var ungefär ett dygn kortare än kontrollgruppens. Studien visade dock få statistiskt signifikanta skillnader mellan grupperna. Slutsats: De patienter som fått perioperativa samtal använde sig i mindre utsträckning av psykosocialt stöd, hade en lägre läkemedelskonsumtion samt tillbringade färre dygn på universitetssjukhuset, än de som inte fått perioperativa samtal. Resultatet visade endast få statistiskt signifikanta skillnader. De tendenser till skillnader som sågs bör trots detta ligga till grund för fortsatt forskning.

Syftet med denna studie var att fördjupa våra kunskaper i hur interaktionen mellan pedagogen och eleverna bidrar till att skapa kön i samlingen. Vårt fokus har varit på pedagogens bemötande av barnen och hur flickor och pojkar kommunicerar i samlingen. Empirin samlades in med hjälp av kvalitativa observationer i en skolklass, årskurs ett, och en förskoleklass. I vårt resultat framgår det hur pojkar får mer utrymme i samlingen och flickor har mer tålamod att vänta på sin tur. Det visade sig även att pojkarna hade djupare samtal med pedagogerna och fick fler följdfrågor än vad flickorna fick. Det var även vanligt att pojkarnaifrågasatte pedagogens uttalande medan flickor tog mer närkontakt med pedagogen. När det kommer till pedagogens bemötande av eleverna visade det sig att hon använde en mjukare samtalston till flickorna. En slutsats vi drar är att det finns en tydlig fördelning mellan könen i samlingen och att skillnaderna mellan pojkars och flickors sätt att kommunicera är stor, likaväl som pedagogens bemötande till de olika könen.

Syftet med denna litteraturstudie är att ta reda på vad forskningen säger allmänt om litteratursamtal och mer specifikt ta reda på de teoretiska utgångspunkter som ligger till grund för litteratursamtalet, varför det används i skönlitteraturundervisningen samt hur det kan te sig i skolans praktik. Två olika modeller, Chambers och Molloys, har fokuserats. Genom ett övergripande studium av både tyckta och elektroniska källor har frågeställningarna kunnat besvaras. I studien lyfts bland annat det läsarorienterade perspektivet, det sociokulturella perspektivet, flerstämmighet och dialog som centrala, teoretiska utgångspunkter och begrepp. Det gemensamma lärandet och perspektivskiftet, som kan ske i dialog med andra, ses som grundläggande. De fördelar som litteratursamtalet anses generera rör framför allt en fördjupad förståelse av texten samt kunskap om sig själv och andra. Utöver det anses samtalet främja utvecklandet av elevernas sociala färdigheter och ledarskapsförmågor. Dåligt klassrumsklimat, lärarstyrning, elevmotstånd samt undvikandet av svåra samtalsämnen är några av de svårigheter och dilemman som kan stötas på och försvåra genomförandet av litteratursamtal. En slutsats som kan dras är att flera av dessa svårigheter måste övervinnas innan ett litteratursamtal överhuvudtaget kan komma till stånd och dess positiva aspekter realiseras.

Denna uppsats syftar till att undersöka idéer om samtal för lärande genom att studera innehållet i fyra olika läromedel i svenska och samhällskunskap för mellanstadiet. Studien tar avstamp i läroplansteorin som betraktar läromedel som läroplanens förlängda arm och därmed en statlig styrfaktor samt ett institutionellt erbjudande om mening. Med hjälp av att använda idealtyper som analysverktyg baserade på samtalskategorierna undersökande, konverserande, debatterande och instruerande samtal kompletterat med att undersöka huruvida samtalen är kunskapsutvecklande, kunskapskontrollerande, personlighetsutvecklande och/eller demokratifostrande har studien avsett att besvara frågeställningarna: Vilka typer av samtal framträder i materialet?, Vad syftar samtalen till att uppnå?, Finns det några samtalsrelaterade skillnader mellan de båda ämnena? Resultaten visar att samtliga läromedel innehöll idéer om samtalets roll för lärande, men skiljer sig i åt i både syfte och realisering. Korrelationen mellan läromedlen och läroplanen visar sig också vara tydlig på så vis att läromedlen konkretiserar läroplanens innehåll.

<p>Det huvudsakliga syftet med vår studie har varit att undersöka hur lärare i år 3-6 arbetar så att deras elever når goda resultat i läsförståelse och uppvisar läslust. Vi har gjort kvalitativa intervjuer utifrån en fenomenografisk ansats. De sex pedagoger som intervjuats har ett särskilt intresse för undervisning i läsning och läsförståelse och är verksamma inom tre olika kommuner. Vår slutsats är att ett starkt engagemang och betoning på strukturerade och genomtänkta samtal förenar våra pedagoger. Enligt de intervjuades egna bedömningar blir eleverna genom deras undervisning bättre på att tränga in i texter och uppvisar större läslust. Lärarna har kunskap om flera olika undervisningsmodeller men använder ingen speciell.De pedagoger som intrvjuats anser att det inte finns någon genväg till god läsförståelse men ser samtalet som den gemensamma nämnaren.</p>