<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka användningen av "ju" i vardagliga samtal. Det primära materialet för undersökningen är därför en ljud- och bildinspelning av ett vardagligt samtal mellan tre unga kvinnor. Ur detta samtal analyseras en sekvens där "ju" förekommer med samtalsanalys (CA) som metod. Analysen visar att den främsta funktionen hos "ju" i denna sekvens är att skapa gemenskap och engagemang.</p>

<p>Syftet med denna undersökning är att kartlägga struktur och generella drag hos kundsamtal i en lanthandel samt att studera improvisation, dvs. hur språket varierar beroende på samtalspartner, i dessa samtal.</p><p>Femtiotre samtal har spelats in i kassan i en uppländsk lanthandel. Inspelningarna är det huvudsakliga materialet och ligger till grund för analysen, men de har kompletterats med kortare intervjuer.</p><p>Samtalens organisation följer i stora drag transaktionsprocessen. Samtalen är uppdelade i fem faser. Endast en av dessa, betalfasen, är obligatorisk och längden på faserna varierar mellan olika samtal. Samtalen är längre, mer varierade och innehåller mer relationellt tal än kassasamtal som tidigare studerats. Liksom i andra studerade servicesamtal är dock rollerna som kund och kassör tydligt åtskilda och maktrelationen dem emellan asymmetrisk.</p><p>Improvisation är en självklar del av samtalen som används för att förhandla fram vad som ska ske härnäst och upprätthålla goda relationer. Ett improviserat beteende hjälper kassören att handskas med dilemmat att bevara en god relation till kunden samtidigt som man ska leva upp till butikens krav på lönsamhet.</p>

The present study aims to develop a method for the analysis of argumentative patterns in spontaneous dialogue (Chapters 1-3), and to apply this method to samples of face-to-face interaction (Chapters 4-7). The purpose of the applied study is twofold: to evaluate the proposed method and to provide a contrastive description of the communicative style of Swedish and Spanish speakers in intra- and intercultural same-gender and mixed-gender dialogues. The study emphasises the co-operative and dynamic features inherent in argumentation in interaction as well as the dialogical nature of all conversational contributions. Argumentation is defined as a dynamic process whereby opinions are negotiated in interaction. The argumentative process is analysed into separable argumentative moves that are performed explicitly or implicitly, and whose domain is the idea unit (sense unit). The primary aim of argumentation is identified as that of making one standpoint, as reflected in an overtly or covertly expressed opinion, prevail over other possible or expressed standpoints/opinions. This general objective encompasses the specific interactive aims of creating adherence in the audience to a standpoint, and that of making the audience prepared to act. The model proposed comprises a set of argumentative and non-argumentative moves, defined by four sets of binary distinctive features: [+/– new topic], [+/– agreement], [+/– new information], and [+/– standpoint]. In addition, the model discriminates between self-directed and other-directed moves. The empirical study focuses on six of the argumentative moves (acceptance, rejection, other-support, self-support, other-objection, and self-objection). Linguistic strategies used for implementing these moves are identified. The strategies and the frequencies with which the various moves occur are correlated with two prototypical communicative styles: ‘collaborative’ vs. ‘self-assertive’. On the basis of the analysis, argumentative profiles are traced for each of the four participant categories in each of the four contexts analysed. The analysis, apart from revealing systematic differences between the groups, lends empirical support to the proposed method.

I den här uppsatsen undersöks interaktionen mellan tre programledare och en intervjuad forskare i ett utdrag från ett intervjusamtal i radio. Syftet med studien är att undersöka vilka övergripande topiker och vilka kommunikativa projekt som förekommer i samtalsutdraget. Likaså att undersöka hur de kommunikativa projekten kan relateras till den hybriditet som detta samtalsutdrag kännetecknas av, då samtale tkan kategoriseras som en hybridiserad pratshowintervju. Samtalsdelen består av drygt åtta minuter, som transkriberas och analyseras med hjälp av en topikanalys i kombination med en analys av de kommunikativa projekt som florerar i samtalsutdraget. Resultatet av analysen visar att samtalsutdraget innehåller olika kommunikativa projekt som ibland kolliderar. Programledarna vill ha svar på sina mestadels enkla och grundläggande frågor, men forskaren svarar inte alltid enkelt och grundläggande. Forskaren är där för att beskriva omständigheterna kring hundraårsjubileet av upptäckten av kosmisk strålning, i egenskap av elementarpartikelfysiker. Programledarna är beroende av att deras lyssnare tycker att innehållet är intressant och värt att lyssna på. Därför hamnar det på deras lott att så gott de kan göra programinnehållet intressant för lyssnarna. För att uppfylla det tillkommer lokala projekt, såsom att förmå den intervjuade att vara mer personlig och göra ansatser för att ge samtalet en mer vardaglig och avslappnad prägel. Till exempel genom det sätt som de ställer frågor till forskaren. Men även den journalistsiska uppgiften att popularisera vetenskapen som forskaren intervjuas om tillkommer, då det rör sig om ett radioprogram inom sektorn för Public service.

De metoder som används i de studerade svenska intervjuerna (”Lördagsintervjun” och”Sverker rakt på”) för samman reportern och politikern istället för att visa på oberoende. Denfrågeteknik som används skapar intimitet snarare än konfrontation och därför ställs intemakten till svars. Detta görs i uppsatsen tydligt genom en jämförelse med brittiska politiskaintervjuer.I uppsatsen analyseras sex etersända politikerintervjuer från fyra teoretiska perspektiv - detnormativa journalistiska perspektivet, samtalsanalysen, retoriken och maktanalysen. Breddenpå frågorna tydliggör hur de olika intervjuarna ställer sina frågor och hur de fungerar med deolika intervjupersonerna. Slutsatsen är att svenska reportrar ogärna agerar konfrontativt ochhellre vill vara vän med den de intervjuar. Den vänskapliga stämningen leder till att denintervjuade inte ställs till svars, samtidigt fungerar intimiteten utestängande för dem som intesympatiserar. Journalisten och politikern hamnar på samma sida och utestänger den lyssnaresom är journalistens uppdragsgivare.Studien visar också att de svenska journalisterna inte har en teknik som är oberoende av vemde intervjuar. I de brittiska intervjuerna kombineras ett hårt ifrågasättande med en respektfulldistans. I de svenska intervjuerna finns ett behov av lättsamhet som hindrar ifrågasättandet.De sex intervjuerna som studien bygger på är: Jimmie Åkesson i BBC:s Hardtalk, Carl Bildt iBBC:s Hardtalk, Jimmie Åkesson i Sveriges Radios Lördagsintervju, Carl Bildt i SverigesRadios Lördagsintervju, Jimmie Åkesson i SVT:s ”Sverker Rakt på sak” samt Anders Borg i”Sverker Rakt på sak”.

After recognizing a lack of children’s voices in the debate about the children’s book Kivi och monsterhund and the gender-neutral pronoun hen that occurred in the beginning of the year of 2012, I decided to interview pre-school children about the same book. My purpose with the study was, using semi-structured group interviews, to examine how 6-year olds talked about the main character Kivi. With the help of Judith Butler’s theory of performativity, I have studied how the children constructed Kivi’s gender in their speech. I have looked at how they recall the appearance of Kivi to establish their gender, and detected insecurity when the normative gender attribute was questioned. I have also studied which pronouns the children used, and in which contexts they used them. I found that they mixed pronouns during the interviews, which I noted as a possible sign of gender insecurity or a consequence of grammatical immaturity. Lastly I looked at how the children spoke about Kivi in relation to activity and characteristics. My conclusion is that Swedish language as it is now makes it hard to speak about more than two genders, and therefore the word hen could be useful. The incapacity to speak about Kivi as neither a boy nor a girl, or maybe both, generates a need among the children to “decide” their “proper” gender. With hen comes the opportunity to speak beyond these language barriers, and therefore also make it a possible existence.

Då humor spelar en stor roll i våra vardagliga liv, inte minst som förmedlare av seriösa samhällsfenomen (Palmer, 2004), kändes det intressant för oss att belysa en medieform som har såväl humor som samhällspolitiska ämnen på agendan. I anknytning till vårt syfte och våra frågeställningar, vilka innefattar en jämförelse mellan två utvalda avsnitt ur TV-serien Parlamentet, har vi använt oss av två teoretiska utgångspunkter; narrativ teori och samtalsanalys.   Vi har arbetat med en kvalitativ och textanalytisk metod och applicerat de teoretiska utgångspunkterna narrativ teori och samtalsanalys till vårt empiriska material i analysen. De begrepp vi valde ur narrativ teori är Mishlers modell, innehåll och humor som berättarstrategi, och ur samtalsanalysen valde vi att fokusera på struktur, tur- och turtagning och multimodalitet. Vi har låtit begrepet politikens medialisering fungera som en fond till vår studie, och vi har följt upp våra resultat genom dessa glasögon i slutdiskussionen.   Analysen visar att det finns likheter, men framför allt skillnader mellan avsnitten, ur både narrativ och samtalsanalytisk synvinkel. Med hjälp av teorin har vi studerat helheter och delar ur avsnitten för att kunna ge en övergripande bild av vår analys. Det resultat vi fick fram var bland annat skillnader och likheter mellan komikernas roller och avsnittens innehåll och form diskuterar vidare i slutdiskussionen.

Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka vad forskning säger om elevers kommunikation vid problemlösning i matematik och vilka faktorer som påverkar kommunikationen. Problemlösning har gett människan många verktyg som vi idag ser som livsviktiga och för att utveckla samhället ytterligare behöver skolan utbilda kompetenta problemlösare. Genom att söka i databaserna ERIC, MathEduc och allt-i-ett-söktjänsten UniSearch samt leta manuellt i referenslistor hittades data för den här litteraturstudien. Resultatet visar att elever som kommunicerar väl ser varandras idéer som gemensamma resurser. För det ska vara möjligt krävs att eleverna får undervisning i vad det innebär och att de arbetar med rätt uppgiftstyp.

Denna uppsats undersöker, med metoden samtalsanalys, två samtal på engelska mellan infödda talare av engelska och svenskar med engelska som sitt första främmandespråk. Fokus ligger på form och funktion för fenomenet allo-repetition i dessa två samtal, d.v.s. repetition av vad någon annan har sagt tidigare. Inom samtalsforskning kring samtal på modersmålet har man funnit att repetitionen har många funktioner på såväl ett innehållsmässigt som ett socialt plan. Genom att använda sig av olika typer av repetitioner förhåller sig samtalaren till både ämnet och de andra samtalarna, samtidigt som koherens skapas. Också inom andraspråksforskningen har repetitionen som fenomen undersökts, och har där funnits anta vissa former beroende på om de används av inlärarna själva eller de mer språkligt kompetenta infödda talarna. I denna studie undersöks avancerade inlärare av engelska, d.v.s. inlärare med en god kunskap om målspråket. Repetitionens roll i dessa samtal granskas i förhållande till såväl repetitionens roll i samtalet på modersmålet som repetitionens roll i andraspråksinlärning. I analysen framkom att det främst är de sociala motiven som utgör skäl för repetitionerna, och rollerna som infödd talare respektive inlärare förefaller inte ha någon relevans för användandet av repetitioner. Det förekommer inga direkta bevis för aktiv och medveten inlärning, men däremot kan man anta en potentiell inlärning i ett slags ”biprodukt” av den sociala verksamheten som samtalen utgör, då det t.ex. skapas syntaktiska strukturer, vilka upprepas av de olika deltagarna med mer eller mindre variation. Det kan vidare konstateras att repetitionerna används på ett mycket kontextbundet sätt, och att de två samtalens olika karaktär således delvis ger olika resultat vad beträffar repetitionerna.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka språkliga drag som kan tillskrivas manliga respektive kvinnliga rollfigurer i August Strindbergs drama Fröken Julie. Vidare är syftet att undersöka om det finns några skillnader vad gäller talutrymme och känslosamhet mellan kvinnor och män i dramadialogen. Metoden består av en kvalitativ samtalsanalys med inriktning på stilanalys, samt en kvantitativ undersökning av talutrymme och känslosamhet. Resultatet visar en stor mängd generaliserande drag som kan identifieras som könsbundna samt att mannens talutrymme är större än kvinnornas. Undersökningen visar också att graden av känslosamhet i dramat inte enbart är könsbundet. Slutsatserna visar att mäns och kvinnors sätt att agera språkligt förändrats över tid och att det inte bara är könstillhörighet som styr talet eftersom klasskillnader et cetera också har en stor inverkan.