Att undervisa i teaterämnet på gymnasiet innebär bedömning och betygssättning. Betygssättning är en komplex uppgift särskilt när det gäller sceniska uttryck eftersom de involverar tycke och smak eller det som Shifra Schonman kallar för magkänsla (Schonman 2007). Med gymnasiereformen 2011 följde ny läroplan, nya kursplaner och en ny betygsskala. De nya styrdokumenten krävde att teaterlärare reflekterade över sina bedömnings- och betygssättningsprocesser på ett nytt sätt. Den nya betygsskalan skiljer sig radikalt från den tidigare. I kursen Scenisk gestaltning 1 är kunskapskraven långt fler och definierar kunskapsprogressionen på detaljnivå. Det innebar helt nya krav på elevers prestationer och färdigheter vilket låg i linje med en skoldiskurs som främst utbildningsminister Jan Björklund har fört som en konsekvens av Sveriges allt sämre resultat i PISA-undersökningarna. Riskerar denna diskurs genom högre krav, fler prov och noggrann dokumentation av elevers resultat att påverka teaterundervisningens innehåll? Syftet med min undersökning har varit att från ett diskursanalytiskt perspektiv se om Skolverkets riktlinjer och direktiv inför formuleringarna av de nya styrdokumenten var uttryck för skoldiskursens styrande kraft. Med avstamp i en semiotisk läsning av Eugène Ionescos Den skalliga primadonnan, med Michel Foucaults maktbegrepp som teoretisk grund och Norman Faircluoghs kritiska diskursanalys samt Michael Polaniys teori om den tysta dimensionen, har min avsikt varit att problematisera den nya betygsskalans detaljerade kunskapskrav som verktyg för bedömning i kursen Scenisk gestaltning 1. Jag ville därmed kasta ett nytt ljus på betygens roll i teaterämnet och undersöka om detaljerade värdemarkörer som skiljer olika betygssteg från varandra, riskerar att inskränkta på lärarens frirum i bedömning av gestaltande processer.

Syftet med denna studie var att undersöka några verktyg som kan användas för att främja det sceniska uttrycket hos varje individ i en ensemblegrupp på gymnasiet. Genom observation samt kvalitativa intervjuer med tre personer som på olika sätt har expertis inom sceniskt arbete, hämtade jag inspiration för att utveckla och designa en workshop i scenisk gestaltning. Workshopen genomfördes sedan på ett estetiskt gymnasium med en ensemblegrupp om elva deltagare. Resultatet av undersökningen visade att samtal och övningar i scenisk gestaltning gav stor effekt på ensemblegruppens scenframträdande.

Ordet, text och rösten har kommit att bli några av min största intressen för estetisk och konstnärlig behandling under de senaste åren. Ordets roll i min musik har förvandlats till ett estetiskt behov, vilket har lett till att nästan alla mina musikaliska kompositioner under de senaste åren har inkorporerat text och röst på något sätt. I min strävan att hitta essensen av vad ordet är genom ett utforskande av alla dess aspekter, även filosofiska och lingvistiska, har min musik de senaste åren ändrat fokus till vad ordet kan ha för olika sorts funktion i en scenisk, performativ, men i synnerhet musikalisk kontext, både för hur vi skriver, hur vi talar och hur vi sjunger. I denna text har jag samlat mina erfarenheter och mina tankar om ordet för att redogöra för ordet i min konstnärliga praktik, samt hur jag applicerar mina idéer praktiskt i det som jag kommer att kalla för textpartituret.

Detta examensarbete tar på olika sätt avstamp i Rebecca Clarkes romans The Seal Man (1922) för mezzosopran och piano med text av John Masefield. Jag har tillsammans med pianisten Josefin Orrmalm Puccio arbetat med en fördjupad tolkning av verket, texten och uttrycket. Under arbetes gång har jag reflekterat över de olika arbetsmetoder vi använt i såväl det enskilda som det gemensamma arbetet. För att gestalta de tre karaktärerna som finns i The Seal Man, Berättaren, Flickan och The Seal Man, har jag arbetat med olika sångtekniker och hämtat inspiration från annan repertoar.   Arbetet med The Seal Man har även lett till att jag komponerat ett eget verk, en romans som bygger på fortsättningen av Masefields novell The Seal Man. I kompositionsarbetet inspirerades jag av Clarkes tonspråk och historiska perspektiv och den så kallade ”Murder Ballade”- genren.   Som en sista del av mitt examensarbete har Josefin Orrmalm Puccio och jag skissat på det som ska komma att bli vår sceniska gestaltning av The Seal Man och som utöver de bägge romanserna också kommer att innehålla talade textpartier från Masefileds novell.   Arbetet heter Den konstnärliga friheten – Att fördjupa och utveckla en romans för sång och piano, och det är just det steget till konstnärlig frihet som jag har tagit och vågat arbeta med olika verktyg, skapa och dela med mig av min konstnärlighet. Samt att samarbetet mellan sångaren och pianisten är en viktig del att fördjupa sig i för mitt framtida yrke som sångerska.

Dagens solistiska framträdanden inom den klassiska musiken kan se olika ut, men det finns särskilda aspekter och kvalitéter som kännetecknar de mest framstående solisternas framföranden. Det kan handla om hur solisten kommunicerar med andra personer i rummet, vad kroppsspråket uttrycker, med mera. Den här skriftliga reflektionen inom ett konstnärligt examensarbete behandlar och redovisar en process rörande instudering av olika framförandepraxis och senare även tillämpning av dessa på Launy Grøndahls trombonkonsert. I inspiration av framstående solister som Christian Lindberg och Martin Fröst är studiens syfte att som solist utveckla en förmåga att ge en tilltalande helhetsbild för publiken, där inte bara det musikaliska spelar in, utan även det performativa runt omkring. Detta har resulterat i en klar och tydlig bild av viktiga punkter som bör ligga i fokus vid ett framträdande av trombonkonserten, och även andra stycken inom liknande genrer och sammanhang. Fördjupning i detta ämne är viktigt då dessa aspekter tenderar att utelämnas inom de flesta musikutbildningarna i Sverige, och särskilt vid utbildningar inriktade på klassisk musik. / <p>1. Blue Bells of Scotland - Dora Jordan (1761-1816), arr. Arthur Pryor (1889-1942)</p><p> </p><p>Jonas Brodin; trombon, Matilda Andersson; piano</p><p> </p><p>2. Three Swedish Songs (for SoloTrombone and Seven Trombones accompaniment) - arr. Lars Karlin (1983-)</p><p>II. Visa i Midsommartid, III. Gammal Fäbodpsalm</p><p> </p><p>Jonas Brodin, David Cox, Lars Egens Flemström, Hjalmar Ljungberg, Vilhelm Weréen, Carl Appelgren, Amelia Hjortenhammar, Håkan Björkman; tromboner</p><p> </p><p>3. Vallåt från Jämtland - som framförd av Nils Landgren och Esbjörn Svensson</p><p> </p><p>Jonas Brodin; trombon, Anton Brodin; elgitarr</p><p> </p><p>4. Paz Y Jazz - Andy Martin, arr. Tom Kubis</p><p> </p><p>Jonas Brodin; trombon, Emma Granstam; trumpet, Sebastian Jonsson; tenorsax, Anton Ericsson; elbas, Simon Landqvist; trummor, Matilda Andersson; piano, Anton Brodin; elgitarr</p><p> </p><p>5. Concert pour Trombon et Piano ou Orchestre - Launy Grøndahl (1886-1960)</p><p>I. Moderato assai ma molto maestoso, II. Quasi una leggenda, III. Finale. Maestoso </p><p> </p><p>Jonas Brodin; trombon, Erik Lanninger; piano</p><p> </p><p>6. Three Swedish Songs - arr. Lars Karlin</p><p>I. Koppången - Per-Erik Moraeus, (1950-)</p><p> </p><p>Jonas Brodin, David Cox, Lars Egenes Flemstrøm, Hjalmar Ljungberg, Vilhelm Weréen, Carl Appelgren, Amelia Hjortenhammar, Håkan Björkman; tromboner</p>

Denna essä handlar om den pedagogiska situationen mellan lärare i scenisk gestaltning och skådespelarstudenter i en kurs i scenisk gestaltning på en konsnärlig högskola. Utgångspunkten är mitt fältarbete med deltagande observation som jag genomförde när jag följde undervisningen samt intervjuer med lärarna. Utifrån mina erfarenheter som regissör för jag en diskussion om skillnader och likheter mellan att regissera och att undervisa. Mina forskningsfrågor är: 1) Hur ser dialogens och mötets förutsättningar och hinder ut mellan lärare och student? 2) Vilken betydelse har vår förmåga att förstå ”den andre” för att kunna mötas? Mitt förhållningssätt är induktivt. Fokus ligger på meningsinnehållet i de situationer som uppstår i undervisningen och som framkommer i intervjuerna.  Jag vill undersöka om det finns gemensamma nämnare, ett fenomenens väsen i empirin. I min studie framkommer att lärarna ser dialog som en metod för överföring av kunskap. De framför vikten av att tydliggöra rollerna lärare och student och den makt(o)balans som finns i undervisningssituationen. När det handlar om att förstå ”den andre” var studentens skådespelararbete fokus. Där kunde läraren förstå och arbeta med studentens olika utvecklingssteg och processer. Det var genom förställningen, gestaltningen, som läraren förstod studenten som ”den andre”. Det som skulle kunna uppfattas som en omväg för förståelse blev istället den pedagogiska vägen mellan lärare och student.Mina teoretiska referenser är filosofisk litteratur och då framförallt Michail Bachtins tankar om den polyfona romanen, Martin Bubers dialogfilosofi, Jakob Meløe, Hans Skjervheim. Vad det gäller metoddelen har jag använt mig Katrine Fangens text om deltagande observation. / <p>Källor bl.a. Anton Tjechov, Martin Buber, Michail Bachtin, Jakob Meløe, Hans Skjervheim</p>

Vad är för- och nackdelarna med att sceniskt gestalta musik? Intervju med Karin Rehnqvist, Kent Olofsson, Mattias Petersson och Martin Fröst. Reflektioner egna arbeten: Föreställningen Någon borde ta tag i det här... på Folkoperan 26 april 2014. Rörelse, röst och spel för stråktrio ensemble recherche. / <p>Bilaga: 1 DVD</p><p>Titel: Någon borde ta tag i det här...</p><p>Text och Musik: Maria Lithell Flyg</p><p>Medverkande: KammarensmbleN (Jörgen Pettersson, Anders Kilstrom, Kristian Möller, Ivo Nilsson, Jonny Axelsson) Thomas Sepp, Disa Krosness, Jonas Jurström, samt förinspelad röst Maria Lithell Flyg.</p><p>Dirigent: Andreas Eriksson</p><p>Koreografi: Disa Krosness</p><p>Scenografi och rekvisita: Maria Lithell Flyg</p><p>Kostym: SaraLo Serra</p><p>Smink/Mask: Amelia Cazorla</p><p>Ljudtekniker LarsEmil Öjeberget och Jerker Eklund</p><p>Ljus och Ljussättning: Mats Andreasson</p><p></p><p>Föreställningen gavs två gånger kl 14.00 och 20.00</p> / examensprojekt

Denna studie behandlar en sångares önskan att belysa och utveckla sina metoder och sin insikt i interpretation och dess betydelse för sång. Det är en självstudie som med hjälp av videoobservation dokumenterat åtta övningstillfällen av en musikallåt. Syftet är att ur ett designteoretiskt perspektiv identifiera vilka resurser som använts vid musikalisk och scenisk gestaltning, hur de används, samt dess inverkan på sången. Genom transkription och analys av det inspelade materialet skapas tre kategorier: materiella, kroppsliga, och språkliga resurser. I resultatet redovisas dessa kategorier och kopplas till sångteknik. Slutligen diskuteras resultatet i förhållande till designteori och relevant forskning.   Nyckelord: musikalisk- och scenisk gestaltning, interpretation, designteori, videodokumentation, självstudie, musikal / This study addresses a singers desire to highlight and expand their methods and insight into interpretation and its importance for singing. It is a self-study that, with the help of video observation has documented eight practice sessions of a musical theatre song. The purpose is to use design theory to identify what resources are used in musical- and theatrical interpretation, how they are used and their impact on the singing. Three categories are created by transcription and analysis of the recorded material: material, physical, and linguistic resources. In the result, these categories are reported and linked to song technique. Finally, the results are discussed in relation to design theory and relevant research.   Keywords: musical- and theatrical interpretation, interpretation, design theory, video documentation, self study, musical theatre

This artistic research project is an explorative study in new forms of expression of Swedish folk singing in a scenic context, exploring expressive qualities in traditional Swedish folk song from the point of view of the folk singer as a creative performer. The fundamental research question is how, in a scenic context, can space be given to what is a characteristic quality of traditional folk song, namely creative interpretation in the moment, through variation and improvisation using the song as a concept rather than a fixed work. How can this view be expressed in a staged concert form that enhances the perception of the music being created in the moment? How can the aesthetic qua- lities and forms of variation and improvisation that are inherent to traditional folk singing be explored?The artistic exploration has been performed through five productions/projects, each one with its own specific theme: ReBoot/OmStart – en folksångperformance, Kurbits-Koral, The Spirit of the Moment – en musikhändelse, Getens horn – en musikskapelse, Voice Space – Röstrymd, Kulning – en utsmyckning av oändligheten. The thesis focuses on two aspects of the knowledge that has been developed in the artistic work, namely the processes for creating the work and the artistic concepts used to explore the question artistically.In ReBoot/OmStart the subtle forms of variation typical of traditional Swedish folk singing are explored within the frame of a concert consisting of one continuous set, a folk song performance. In this work principles of varia- tion for music and lyrics that are typical for Swedish traditional folk singing are explored, as well as new concepts for associative variation in the performance. This includes improvised combinations of different melodies as well as utilizing the frame story of a ballad as the ground for the performance rather than a specific ballad text.Kurbits-Koral has been inspired by traditional folk hymns, historical evidence of traditional folk hymn sing- ing, by the role of sacred folk song in traditional contexts and from folk polyphony. It can be viewed as a prac- tical exploration of the dimension of polyphony – monophony in folk vocal performance. This concert-perfor- mance also explores a form for interactive performance where the boundary between the audience/auditorium and the artists/stage is challenged, based upon the idea that the audience and the artists are jointly involved in a musical ritual or story-telling – the concert as a musical happening.Getens horn is an ensemble performance of entirely original music, which uses the form of an associative musi- cal narration in a scenic context that was developed in the previous concert projects. The lyrics of the songs ori- ginate from traditional and new stories about creation, how everything came about. It can be viewed as a musical saga, but not in the sense of a coherent literary narrative, rather as a musical narration, an associative web.In Voice Space traditional folk singing meets live electronics in a scenic space, where the interplay between live electronics and voice/instruments creates the possibility for an associative musical narration, a Voice Space. Can the fixed, static nature of a loop pedal and the flexibility of traditional folk singing voice introduce a creative tension? Voice Space can be regarded as a playful exploration of illusions and expectations within dimensions such as space, polyphony-monophony and improvisation-composition.Kulning explores the pedagogical and artistic applications of kulning as a vocal expression, in terms of style and vocal technique. How can the art of kulning as a form for vocal and artistic expression be explored pedago- gically, from a performance perspective?The result of this doctoral project consists first and foremost of the individual works, as documented in recordings/films, a book and in ‘musical scripts’, but also of the creative methods and artistic musical concepts that have been revealed by reflective analyses documented in the written thesis. In particular, concepts and methods stimulating improvisation, variation, presence and creation in the performance have been explored, from the point of view of the song as a concept and the folk singer as a creative performer. The written thesis can be regarded complementary to the performances, and is in itself an analysis of artistic processes, methods and concepts, placed in a theoretical framework relating to concepts such as orality-literacy, performance, flow and artistic expression.