Denna uppsats presenterar min undersökning av hur valet att döpa sitt barn i ett samhälle av många ansett som ytterst sekulariserat kan förklaras. Undersökningen är en kvalitativ intervjuundersökning av sex dopföräldrar. I intervjuerna har föräldrarna ombetts ange motiv till, och omständigheter kring, barnets dop. Som analysmetod av intervjuerna har använts Staffan Larssons Kvalitativ analys: exemplet fenomenografi och Starrin/Svenssons Kvalitativ metod och vetenskapsteori. Som teori för dopets betydelse och innebörd har anknutits till Émile Durkheim och Max Weber. Efter avslutad analys fann jag fyra kvalitativt skilda kategorier med motiveringar till varför man väljer att döpa sitt barn. Dessa kategorier var: Dopets betydelse inför framtiden, Tro, Rit och Tradition.

Dop, konfirmation och bröllop är några riter som kyrkan kan erbjuda och som har varierats genom årens lopp. Syftet med denna uppsats är att genom relevant litteratur beskriva dopets, konfirmationens samt bröllopets historia och seder och bruk, samt kartlägga vad invånarna i Kalix anser om rite de passage. Metoden utgick från ett kvantitativt synsätt och till grund för undersökningen låg enkätundersökningar bland Kalixborna och urvalet bestod av 100 respondenter med bred åldersvariation 15-75 år. Resultatet visar att de flesta av både männen och kvinnorna oavsett ålder eller yrke/sysselsättning, använder kyrkan i 1:a hand för att utföra olika riter, men därutöver minskar kontakten med kyrkan. Men det finns en viss skillnad mellan könen. Kvinnorna tillhör den kategori som till större andel är döpta och konfirmerade. De besöker kyrkan utöver riterna i högre utsträckning än männen. Studien påvisar att kyrkan fortfarande är en del i folkets liv, men de som tillhör den yngre åldersgruppen är mindre aktiva jämfört mot dem som tillhör den äldre åldersgruppen. Det visade sig att Durkheims teori till viss del överensstämde med resultatet av undersökningen. Enligt Émile Durkheim markerar riterna viktiga skeden och övergångar i livet där bland annat födelse, övergången till att bli vuxen samt äktenskap räknas med. Vidare anser Durkheim att kollektiva ritualer och ceremonier som till exempel födelse och giftermål ger gruppen en stark solidaritet mellan medlemmarna i en grupp. Durkheim menar att religionen minskar i takt med samhällets moderna utveckling och med detta blir ritualer och ceremonier en mindre del av människans liv och det vetenskapliga tänkandet tar överhanden. Religionen kommer att fortleva trots detta eftersom moderna samhällen för sin sammanhållning är beroende av ritualer. De är en bekräftelse på det man tror. Men gamla ceremonier kommer att ersättas med nya när dessa ceremonier dör ut och Durkheim antyder att de nya ritualerna kommer att vara humanistiska och politiska och kännetecknas av frihet, jämlikhet och samarbete. Även Thomas Luckmanns teori kom att överensstämma till viss del med resultatet av undersökningen, som t.ex. att religiositeten är vanligare bland kvinnor än män och det är större andel religiöst aktiva bland yngre och äldre än medelålders, samt att idag tillhör religionen individens privata tillvaro. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att idag utförs rite de passage till stor del i kyrkan liksom förr, men numera är syftet med riterna mer varierande.

Syntheiströrelsen (The Syntheist Movement) kan förstås som en konsekvens av individualismens framfart, kommersialism, globalisering och framväxten av IT-samhället. Syntheiströrelsen strävar efter att återupprätta en kollektiv gemenskap de upplever gått förlorad genom att själva skapa ny religion relevant för samtiden och framtiden. Benämningen deriveras från grekiska – syntheos, den skapade guden. Med avstamp i Den mediterande dalahästen: Religion på nya arenor i samtidens Sverige (Frisk & Åkerbäck 2013) för uppsatsen ett resonemang kring hur Syntheiströrelsen kan förstås utifrån teorier om samtida religion och religiositet. Syntheiströrelsen förklaras mot bakgrund av en mindre intervjustudie med tongivande medlemmar i stockholmsförsamlingen samt undersökning av näraliggande material.

Avhandlingen syftar till att jämföra och förstå variationen av historiebruk i samband med minnesfiranden av heliga Birgitta i Sverige och hellig Olav i Norge med fokus på olika aktörers motiv, resurser, budskap och identitetsskapande processer i en tid av modernisering och sekularisering. Under den katolska medeltiden var helgonfiranden vanliga, men de förbjöds i samband med reformationen. I slutet av 1800-talet, samtidigt med omvandligen av de båda länderna till moderna industri-samhällen, väcktes återigen intresset för dessa helgonfiranden. Det var bland annat liberala rörelser som brukade helgonen för att förankra de förändringsprocesser, som man ville göra, i historien. Heliga Birgitta användes i Sverige av kvinnorörelsen som en medeltida förebild i kampen för ökat inflytande i samhälle. Hellig Olav blev under samma tid i Norge en symbol för nationell självständighet i kampen för upplösning av unionen med Sverige. För den katolska kyrkan, som under 1800-talet åter fick verka i de båda protestantiska länderna, blev bruken av heliga Birgitta och hellig Olav en historisk länk till medeltidens kyrka och för att därigenom legitimera sin verksamhet, medan de lutherska kyrkorna tog avstånd från dessa firanden. I avhandlingen följs utvecklingen av dessa minnesfiranden i relation till samhällsförändringarna. På 1920-talet väcktes även de lutherska kyrkornas och det offentliga samhällets intresse för Birgitta- och Olavjubileer. Genom det ekumeniska genombrottet på 1970-talet och kyrkornas ökade engagemang i sociala och kulturella frågor efter Andra Vatikankonciliet blev jubileerna arenor då den ekumeniska gemenskapen och kulturella öppenheten synliggjordes vilket bidrog till att bredda intresset för dessa firanden. Detta förstärktes i tiden kring sekelskiftet 2000 samtidigt som engagemanget från det offent-liga samhället och kommersiella aktörer ökade. Författaren ser utvecklingen av dessa jubileer som uttryck för olika identitetsprocesser. Hellig Olavs roll som en nationell symbol har varit mycket tydlig medan heliga Birgitta framför allt symboli-serat Sveriges internationella roll. Orter som varit viktiga i helgonberättelserna har brukat helgontradi-tionerna i lokala identitetsprocesser vilket allt mer betonats genom turismens ökade betydelse. Jubile-erna har även öppnat för individuella identitetsprocesser med helgonen som religiösa förebilder. För kvinnorörelser har heliga Birgitta genomgående under åren framförts som en viktig förebild. I avhandlingen diskuteras även hur det ökade intresset för firanden av heliga Birgitta och hellig Olav förhåller sig till teorin om den ökade sekulariseringen i det moderna samhället. Med stöd av religionssociologisk forskning diskuteras detta samband. En religiös pluralism kan öka det religiösa utbudet och därmed även ”konsumtionen” av religion. Många kombinerar även det moderna samhällets rationalitet med irrationella föreställningar och upplevelser. / The aim of this thesis is to compare and understand the variations in the use of history in connection with the commemorations of S. Bridget and S. Olav while focussing on different participants’ motives, assets, messages and identity construction processes in an era of modernization and secularization. During the Catholic Middle Ages, celebrations of saints were common, but after the Reformation they were forbidden. At the end of the 19th century, parallel to the development of modern industrial societies in Sweden and Norway, a new interest in celebrating the national saints was aroused. It was mostly the liberal movements who made use of the saints in order to establish the changes they wanted to do in the past. S. Bridget was used by the women´s-rights movements as a role model from the middle ages in the struggle for more influence in society. In Norway, S. Olav was held up as a symbol for national independence in the struggle for the dissolution of the union with Sweden. For the Catho-lic Church, which was re-established in both countries in the 19th century, their use of S. Bridget and S. Olav became a historical link to the medieval church and as a means to authorize their activities. On the other hand, the Lutheran churches repudiated these celebrations of saints. This thesis follows the development of the commemorations in relation to the changes in the socie-ties. In the 1920s the Lutheran churches and the public bodies became interested and involved in cele-brating S. Bridget and S. Olav. After the radical change of the ecumenical climate in the 1970s and a stronger ecclesiastical engagement in the social and cultural life after the Second Ecumenical Council of the Vatican, the commemorations became arenas where the ecumenical fellowship and cultural openness were visible. These events also promoted a growing general interest in these celebrations. This was strengthened around the year 2000 and at the same time the engagement from the public bodies and commercial players increased. The author describes the development of these commemorations as expressions of different identity construction processes. S. Olav became a national symbol while S.Bridget became primarily a symbol for Sweden in the international community. Places with important roles in the stories about the saints have used the traditions in local identity processes. This has been increasingly emphasised because of the growing importance of tourism. The celebrations have also opened the possibility for individual identity processes with the saints as important models. For women´s-rights movements S. Bridget has been used as a strong ideal. The thesis also discusses how the growing interest for commemorating S. Bridget and S. Olav is linked to the theory of secularization of modern society. This connection is discussed in relation to research in the sociology of religion. Religious pluralism can increase the religious supply and thereby also the “consumption” of religion and many people seems to combine the rationality of the modern society with irrational ideas and experiences without difficulties.

This essay is about the lyric authorship of the Swedish poet Hjalmar Gullberg (1898-1961), who was nicknamed “The Lyric Hegelian” due to his love of paradox. It focuses on certain traits in his authorship in its entirety, with a specific focus on a select number of poems. The primary concerns of this essay are questions of an existential nature raised by Gullberg’s poetry, as well as his poetry’s relation to his time and age. As a member of the Swedish Academy Gullberg was an important literary presence in his day, most likely influencing the outcome of several Nobel Prizes. Gullberg’s poetry is part classicist and part modernist, combining traditional forms with newer ones, and in doing so it bears witness to contemporary society entering a state of modernity. Gullberg held feelings of both appreciation and aversion towards his time and age. His poetry touches upon a multitude of topics and includes motifs that are both ancient and contemporary, and these are combined as the poet searches for meaning in ephemeral existence. The present essay traces the development of an existential worldview and a type of philosophy in the authorship, which are characterised by complexity and uncertainty; these change with time, and this development can be seen in the different collections of poems. A shift can be observed from a spirit of optimism and religiosity towards a contrary mindset of pessimism and disbelief. This essay argues that Gullberg’s authorship is representative of its time and age in the sense that the views expressed in the poetry seem to correlate to the development of society and the general mentality in Sweden and much of Europe during the twentieth century, with regard to the process of secularisation that took place. The poetry of Gullberg leaves us with many questions and few definite answers. However, its value lies in the eloquent treatment that it gives to the subject-matter which is presented, and in that it encourages reflection. Gullberg was a late representative of an older literary tradition and an early representative of a new one; accordingly he embodied an important change in Swedish literary history.

This essay is about the lyric authorship of the Swedish poet Hjalmar Gullberg (1898-1961), who was nicknamed “The Lyric Hegelian” due to his love of paradox. It focuses on certain traits in his authorship in its entirety, with a specific focus on a select number of poems. The primary concerns of this essay are questions of an existential nature raised by Gullberg’s poetry, as well as his poetry’s relation to his time and age. As a member of the Swedish Academy Gullberg was an important literary presence in his day, most likely influencing the outcome of several Nobel Prizes. Gullberg’s poetry is part classicist and part modernist, combining traditional forms with newer ones, and in doing so it bears witness to contemporary society entering a state of modernity. Gullberg held feelings of both appreciation and aversion towards his time and age. His poetry touches upon a multitude of topics and includes motifs that are both ancient and contemporary, and these are combined as the poet searches for meaning in ephemeral existence. The present essay traces the development of an existential worldview and a type of philosophy in the authorship, which are characterised by complexity and uncertainty; these change with time, and this development can be seen in the different collections of poems. A shift can be observed from a spirit of optimism and religiosity towards a contrary mindset of pessimism and disbelief. This essay argues that Gullberg’s authorship is representative of its time and age in the sense that the views expressed in the poetry seem to correlate to the development of society and the general mentality in Sweden and much of Europe during the twentieth century, with regard to the process of secularisation that took place. The poetry of Gullberg leaves us with many questions and few definite answers. However, its value lies in the eloquent treatment that it gives to the subject-matter which is presented, and in that it encourages reflection. Gullberg was a late representative of an older literary tradition and an early representative of a new one; accordingly he embodied an important change in Swedish literary history.

The study aims to analyze conceptions of death and dying at a clinic for palliative care, using a constructivist perspective and a discourse analytical approach. The empirical material consists of interviews with staff members, documents and photographs of the environment, taking both space and materiality into account. I conclude that the studied practice is mainly characterized by a tension between a caring discourse and a medical discourse.

Tidigare forskning visar att dagens religionskunskapsundervisning tenderar att ha ett sekulariserat perspektiv som norm i klassrummet. Denna norm resulterar i exkludering av religiösa elever samt en negativ inställning till individer med religiös tro. Vidare upplever elever att religionsundervisningen snarare fungerar som en arena för hat, skämt och utsatthet än bidrar med kunskap för att förhindra detta. Denna uppsats har för avsikt att undersöka elevernas upplevelse ytterligare. Syftet med studien är att ta reda på hur gymnasieelever i årskurs tre på vård- och omsorgsprogrammet vid en gymnasieskola i mellersta Sverige upplever religionskunskapsundervisningen i ett sekulariserat Sverige. Studien genomförs med hjälp av metoderna observation och enkät där en grupp om tio elever och en lärare observeras under två lektionspass i kursen Religion 1 på gymnasiet. Eleverna svarar därefter på en enkät vars frågor baseras på observationens fynd samt tidigare kunskaper. Resultatet analyseras sedan med hjälp av hermeneutik. Slutsatsen av studien är att majoriteten av eleverna i årskurs tre på aktuellt program vid en gymnasieskola i mellersta Sverige upplever att den undervisning de får i religionskunskap stämmer överens med styrdokumenten för Gy11 – den är allsidig och förespråkar ingen separat religion, vilket i vissa avseenden säger emot den tidigare forskning uppsatsen presenterar.

Inrättandet av de borgerliga kommunerna på 1860-talet var en stor strukturell förändring i samhället. Kyrkan var trött på att gå statens ärenden och kungens reformer befriade kyrkan från en del av statens ansvar. Konsekvensen blev uppdelningen mellan det andliga och det världsliga och ansvarsfördelningen bidrog i mångt och mycket till sekulariseringen i Sverige.  Den här fallstudien belyser banden mellan sockenstämman och kommunalstämman i Karlanda kommun trots den formella uppdelningen. Jag har i mitt arbete sökt efter ledtrådar som tyder på att sekulariseringen tagit fart och kompletterat tidigare forskning på området genom att presentera hur implementeringen av Karlanda kommunalstämma bidragit till den lokala sekulariseringen.  Karlanda kommunalstämma är säkerligen inte unik i sin förvaltningshistoria, men vad som är unikt är den sockenidentitet som kan skönjas. Det var rationella beslut för bygdens bästa som skulle fattas efter sin tids värderingar och praxis. När Karlanda landskommun föddes, fick sockenidentiteten näring att blomma ut i form av lokalt maktutövande och sekulariseringen skulle parallellt utvecklas med bygdens och landets demokratiska utveckling. Jag har med min undersökning kompletterat tidigare forskning på området genom att presentera hur implementeringen av Karlanda kommunalstämma bidragit till den lokala sekulariseringen samt belyst ärendefördelningen och relationerna däremellan och i det identifierat tecken på sekularisering genom en kvalitativ textanalys. / The establishment of the bourgeois municipalities in the 1860s was a major structural change in society. The church was tired of doing state affairs and the king's reforms freed the church from some of the state's responsibilities. The consequence was the division between the spiritual and the secular, and the division of responsibilities contributed in many ways to secularization in Sweden. This case study highlights the links between the parish meeting and the municipal meeting in Karlanda municipality despite the formal division. I have looked for clues that indicates that the secularization has taken off and complemented previous research in this area by presenting how the implementation of Karlanda municipal meeting contributed to local secularization. In my study, I have highlighted the division of cases and relationships in between and in it identified signs of secularisation through a qualitative text analysis.

The Swedish school characterizes a non-confessional religious education, which such education cannot be found in majority of countries in Europe. Despite the influential secularization of society and the individual, there is a notion that proclaims that the non-confessional religious education is not entirely neutral and objective as the syllabus outlines. The purpose of this study is to analyze the non-confessional religious education in a multireligious public school and a Christian independent school. The main purpose of the thesis is to identify the non-confessional religious education and how it is applied in practice in the different school forms. At the same time, it is relevant to examine as regards the space of the religions in the subject of all world religions, partly in scope and partly in content. The method performed is distance interviews by telephone and e-mail due to the prevailing situation with Covid-19. Results of the study show that both school forms are based on a non-confessional religious education, on the other hand shows the empirical material that the public school pays more attention to Christianity in their religious education unlike what it does in the Christian independent school. This is due to various factors such as the location of the municipal school, the student’s response and relationship to other religions which will be discussed in this essay.