No description available.

Sammanfattning Vi vill med denna uppsats beskriva hur tabloidpressens väljer att presentera verkligheten kring två medieföljetonger rörande varg. Den första sträcker sig över drygt tre år i början av 1990-talet och behandlar den riksbekanta vargtiken Ylva medan den andra behandlar två varghannar som rymde ur ett djurparkshägn på Kolmårdens djurpark vilka omskrivs under drygt en månad i början av 2007. Vi undersöker därmed två vitt skilda händelser som utspelar sig med drygt 14 års mellanrum. Under den första följetongen var människor inte så vana vid varg i det vilda, kanske även påverkade av folklore i attityderna till varg. Under den andra följetongen har vargen som djur till viss del tagit sig in i människors medvetande och de flesta vet att det förekommer varg i Sverige, trots att dessa individer var domesticerade och ursprungligen kom från fångenskap innan de rymde. Då vargen är ett mytomspunnet och debatterat rovdjur (de flesta människor har någon åsikt om varg) fann vi det intressant att studera vilken bild som cirkulerar i tabloidpressen. I och med att vi använder oss av teorier kring den sociala konstruktionen av verkligheten, semiotik samt (ideologi)kritisk diskursanalys anser vi oss rama in väsentliga delar i vår undersökning. Genom att ställa dessa teorier gentemot de fakta som finns tillgänglig om vargen som biologisk och fungerande varelse kan vi tolka tabloidpressens intentioner ur ett ideologikritiskt perspektiv. Vi diskuterar kring sättet medierna (Aftonbladet och Expressen) konstituerar vår verklighet. Dels genom ordval som ibland kan kopplas till folklore som noanamnen vilka personifierar individer i artikelföljetongerna men också genom semiotiska förtecken samt vilka aktörer som tillåts träda fram. Slutligen något om vilka dolda ideologier (exempelvis medias makt gentemot läsare och lagstiftning) som kan finnas i bakgrunden. När det gäller resultatet fick vi tydligt motbevisat att ytterligheterna (aktörerna – klart pro respektive klart kontra varg) inte framträdde som frontfigurer i följetongerna. Vidare väntade vi oss i resultatet mer framträdande negativa konnotationer i framställandet av vargen. Negativa konnotationer fann vi, men inte så synliga som vi hade förväntat oss. / Abstract With this essay we aim to describe how the tabloid press chooses to show the reality around two separated serial articles concerning wolves. The first serial takes place in the beginning of the 1990th and involves an uncultivated female wolf in Wermland – famously known as Ylva. The second serial takes place in the spring 2007 during a month’s time concerning two male wolves that escaped from Kolmårdens zoo. Both occasions are separated in time and have 14 years in between. During the first serial of articles we assume that common people weren’t used to uncultivated wolves. Maybe they were also effected by folklore in their attitudes to wolf. During the second serial of articles, concerning wolves, the animal has become more integrated in peoples minds and most people know that it occurs wolves in Sweden. Even though these two particular individuals were domesticated when they escaped. We found it interesting to examine how the tabloid press illustrate the wolves, because almost everyone has an opinion about wolf. The theories we use involves how the reality are constructed, semiotics and (ideological) critical discourse analysis. These theories, we believe, frames essential parts in our examination. By putting these theories against facts about the wolf as an animal we can interpret the tabloid presses intentions from an ideological critical perspective. Our discussion is about how the media (Aftonbladet and Expressen) constitutes our reality, through choices of words that sometimes can be connected to folklore. For example personalizes the individuals in the serials, by giving them so called “noanamn”, but we can also interpret through the semiotics sign and the operators that are aloud to “step forward”. Finally we examine which ideologies (for example media’s power against readers and legislation) are hidden in the context. Our result of this examination clearly shows that the persons with extreme opinions (operators – clearly pro or contra) weren’t frontfigures in the papers articles. We expected to find more salient negative connotations about wolves. We found negative opinions, but not as visible as we had expected.

The purpose of this study was to examine the political party “Feministiskt initiativ” (Fi) and their communication during the election campaign 2006. We wanted to find out what the intention was and how the communication was received by the public. We also looked for signs of congruence between those two sides. Fi is the first political party with a feministic ideology to candidate for the parliament in Sweden. The party is rather new and their political standpoints and internal affairs have often been subject of for debate in the media. We wanted to investigate people’s individual opinions of the matter, and therefore we chose to personally interview a number of people. First we met with one of Fi:s board members, who would function as a representative of the party and then we interviewed eight other people, who would represent the Swedish population. In the interviews we asked for opinions about some of the material that had been used during the party’s election campaign 2006. The results show that Fi wants to communicate a reflection of them selves. They claim that Fi is an innovative party with humour, and they want that to be apparent in their communication. They also want to subdue the prevalent image of feminists that exists in today’s society. The party wants to communicate with all public groups, but has despite this, chosen a rather unconventional rhetorical style which can be misinterpreted in some cases. When we interviewed the representatives of the public, the expected misinterpretation was present. The respondents sometimes found it hard to understand the text in the posters and the rhetorical style was not as obvious for the people as for the party. Despite this, the core messages appeared quite obvious for the respondents. However, the most dominant feature of the interviews was the great variety in the answers. A lot of different feelings and opinions were surfaced. Some people showed no reaction what so ever, while others were very affected and almost offended. But the campaign also produced positive reactions and we could tell that the party communicates issues that engage and move people. / Syftet med vår uppsats var att undersöka Feministiskt initiativs (Fi) kommunikation ur ett sändar- och mottagarperspektiv. Vi har tittat på vad sändaren har för avsikt med kommunikationen och hur de själva uppfattar den. Vi har även undersökt hur allmänheten uppfattar kommunikationen och om sändarens uppfattningar stämmer överens med mottagarnas. Fi är det första politiska partiet, med feminismen som ideologi, att kandidera till Sveriges riksdag. Partiet är relativt nytt och deras politik och interna problem har varit ett omdebatterat ämne i media. Med detta som grund fann vi partiets kommunikation som ett intressant föremål för granskning. För att komma i kontakt med människors subjektiva föreställningar kring det aktuella fenomenet genomförde vi personliga intervjuer. Vi intervjuade en styrelseledamot från Fi som skulle representera partiet och åtta andra strategiskt utvalda personer som skulle kunna representera den svenska befolkningen. Det material som låg till grund för undersökningen bestod av partifärgen, logotypen samt ett antal affischer och ett vykort som användes i valkampanjen 2006. Resultatet visar att Fi vill att deras kommunikation ska spegla partiets karaktär. De säger själva att Fi är ett parti med humor och nytänkande och att det ska synas i hur de kommunicerar. De vill även bli kvitt den klichéartade bilden av feminister, som allt för ofta påträffas i dagens samhälle. Partiet vill kommunicera med alla samhällsgrupper och ser hela Sveriges befolkning som sin målgrupp. Trots det har de ändå valt en något icketraditionell stil som de tror kan misstolkas ibland. Den av partiet förväntade misstolkningen, syntes mycket riktigt, i våra mottagarintervjuer. Affischerna kunde ibland uppfattas som tvetydiga och retoriken var inte alltid så självklar för mottagarna som den kan antas vara för sändaren. Trots detta verkade de flesta ändå förstå vad Fi:s grundläggande budskap handlar om. Det mest utmärkande i resultatet var den breda variation av uppfattningar som materialet gav upphov till. Känslor och tankar kring Fi:s budskapsförmedling visade sig nämligen vara väldigt varierande. Reaktionerna skiftade från ingen åsikt alls till att man blev starkt berörd eller till och med provocerad. Men materialet gav även upphov till positiva känslor och reaktioner och vi såg tecken på att partiet tar upp frågor som berör och engagerar människor.

Denna uppsats undersöker hur genus skapas och iscensätts i Sveriges Televisions julkalendrar 1996 och 2007 samt om det skett någon förändring över tid vad gäller skapandet och framställandet. Detta undersöks genom en semiotisk analys samt med queerteori som teoretisk utgångspunkt. Undersökningen visar att julkalendrarna i många fall bidrar till ett vidmakthållande av stereotypa könsroller. Man kan dock urskilja en förändring mellan de båda kalendrarna då den senast sända ger ett intryck av att producenten gjort medvetna val för att undvika ett reproducerande av könsstereotyperna.

Detta projekt har haft som mål att utveckla produktdisplayer för användning i butiker i syfte att exponera produkter som smycken, solglasögon eller liknande. Projektet är utfört som ett examensarbete vid Mälardalens Högskola inom produktutveckling med inriktning formgivning. Bakgrunden till projektet är att företaget X-ponent vill utforska en ny marknad. Det vill säga konsumentmarknaden istället för sin vanliga inriktning på industri. X-ponent har fått förfrågningar om produktdisplayer av mindre tillverkare av smycken och säljer idag en enkel variant till dessa. Uppdraget har gått ut på att ta fram tre koncept på produktdisplayer ett med ett eget användningsområde; en väggdisplay, för att kunna användas vid vägg; en golv display, för användning på golvet i butiken; och en bordsdisplay, att kunna ställa på bord eller disk. Displayens syfte skulle vara att exponera produkten och locka folk att köpa varför konsument psykologi och marknadsföring i butik studerades. Även semiotik spelade stor roll i konceptens formgivning och studerades noga. För att ta reda på marknadens krav och egenskaper användarna ansåg vara bra och dåligt med dagens produkter utfördes en marknadsundersökning i butikerna i Tuna Park i Eskilstuna och på Dustins Elektronikmässa i Annexet i Stockholm. Även en utförlig konkurrensanalys utfördes på konkurrerande produkter. Under projektets gång har ett flertal produktutvecklings verktyg används som, funktionsanalys, FEMA och CAD (genom SolidWorks). Arbetsmetoden har varit att ta fram en mängd olika koncept för att sedan metodiskt sålla bort, förbättra och tillslut välja ut slutgilltliga koncept. För att göra bästa möjliga val använde jag mig av flera beprövade verktyg. Som Beslutsmatriser, PUGH och QFD. Utöver dessa verktyg hade jag flera diskussioner med uppdragsgivare och handledare. En viktig del har varit att presentera koncept som både uppfyller marknadens och uppdragsgivarens krav samtidigt som det är så hållbart för miljön som möjligt. för att göra detta möjligt studerades "sustainable design" (hållbar design). De slutgiltiga koncepten presenterades som renderade bilder. Dessa renderades i programmet 3D-Studio max. En säljande produktfolder skapades för att ge koncepten extra tyngd. Även en modell av väggkonceptet togs fram.

Medierna är en oerhört viktig del i den rådande sociala och kulturella miljön. De framhäver att det är verkligheten de avspeglar, vilket gör att hur kvinnor framställs i medierna bidrar till föreställningar om hur man bör vara och se ut för att bli en del av den verklighet som värderas som så viktig att den får utrymme i medierna. De kan därmed verka som ett ideologiskt verktyg, då dessa föreställningar bidrar till bibehållandet av sådana könsroller, stereotyper och ideal som samhället ännu inte lyckats frigöra sig från. Det mediala genus som alltså både skapas och upprätthålls här, fann vi högaktuellt och intressant att studera närmare. Vi valde att fokusera på tre kvinnodominerande program, inom den strida ström av reality-TV som produceras och idag ockuperar tablåerna. Vårt syfte med studien har varit att, utifrån en genusteoretisk och socialkonstruktivistisk ansats, semiotiskt analysera och jämföra de könsroller, stereotyper och ideal som vi uppfattade fanns inom svensk respektive amerikansk reality-TV. Vi ämnade, med hjälp av två underliggande teman, undersöka hur ‘kvinnligt genus’ representerades och konstruerades i tal och bild, och även vilka konventioner och stereotypiska motbilder som fanns i skildringen av detta. Med utgångspunkt i dessa analyser, kopplat till vår teoretiska ram, har vi under vår diskussion kommit fram till att det finns både likheter och skillnader mellan svensk respektive amerikansk reality-TV. I båda fallen har kvinnorna samma uppfattning av den kvinnliga idealbilden, och dess tillhörande kropps- och skönhetsideal. Det finns dock skillnader i svensk och amerikansk media och deras sätt att porträttera kvinnan. I amerikansk media främställs kvinnan som enormt mångskicklig då hon bär ansvar för både karriär och familj, medan den svenska kvinnan i amerikanska förhållanden anses obenägen att både arbeta och ansvara för hushållet. Vi har under våra analyser varit medvetna om den påverkan socialkonstruktivismen har på de fördomar vi växt upp med, och alltså de fördomar och stereotyper vi har upptäckt i programavsnitten. / The media plays an extremely important role in the prevailing social and cultural environment. They emphasise that it is the reality they reflect, which converts the medial representation of women into notions of how they should be and look to be a part of the reality that is deemed important enough to appear in the media. They thus act as an ideological tool, as these notions contribute to the maintenance of the gender roles, stereotypes and ideals that society has still to shed. We found the creation and maintenance of this ‘mediagender’ highly topical and interesting for further studying. We chose to focus on three womendominating programs, out of the steady stream of reality-TV that is produced and that occupies today’s TV- listings. Our purpose of this study was to, through a gendertheoretical and socialconstructionistic approach, semiotically analyse and compare the gender roles, stereotypes and ideals that we thought existed in Swedish and American reality-TV. We intended to, with the help of two underlying themes, examine how ‘feminine gender’ was represented and constructed in speech and image, and also conventions and stereotypical counter images that may exist in the depiction of this. Based on our analysis, combined with our theoretical framework, it has in our discussion been revealed that there are both similarities and differences between Swedish and American reality-TV. In both cases, women have the same opinion in regards to the female ideal image, and its associated body and beauty ideals. However, there are differences in Swedish and American media and the way which they portray women. American media showed its women as highly multitalented as she bears responsibility for both career and family, while the Swedish woman in American conditions considered uninclined to both work and be responsible for the household. We have in our analysis been aware of the impact that social constructionism has had on the prejudices we have grown up with, and thus the prejudices and stereotypes we have discovered in our chosen programs.

Bilder är bland det första som fångar tidningsläsarens uppmärksamhet och forskning visar att bilder i högre grad än den skrivna texten drar till sig uppmärksamhet. Därav kan bilden av en politiker som framställs på ett ofördelaktigt sätt i pressbilder påverka publikens uppfattning av denne. I sin tur påverkas hur vi som väljare tar ställning till dennes politik, då väljare tar ställning i politiska frågor ur det som ligger närmast i minnet. En fotografs bilder kan aldrig vara helt objektiva avbildningar eftersom fotografen väljer bildvinkel och avgör i vilket ögonblick bilden tas, dock anses bilder som starka bevis. Bilden blir en slags bekräftelse av att en händelse ägt rum när läsaren inte själv kunnat närvara på plats. Vårt syfte med denna studie var att genom semiotiska bildanalyser av bilderna som publicerats i Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet undersöka den visuella framställningen av Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt och partiets tidigare ledare Mona Sahlin. Detta möjliggör en kvalitativ, jämförande studie med utgångspunkt i ett genusperspektiv. En jämförelse har även gjorts för att se hur den visuella framställningen av dessa två politiker skiljer sig i dags- och kvällspressen och vilka utmärkande bilder som förekom. I Håkan Juholts fall analyserades bilder från perioden 7-23 oktober 2011 då det uppdagades att han tagit ut felaktiga bostadsbidrag och i Mona Sahlins fall undersöktes perioden 10-15 november 2010 i samband med hennes beslut om att avgå som partiledare. Vi kom genom vår studie fram till att de båda partiledarna avbildades på skilda sätt. Mona Sahlin har fotograferats närmare än för Håkan Juholt som fotograferats längre ifrån. I Håkan Juholts fall har också hans blick många gånger varit fäst i kameran och en känsla av självsäkerhet och trygghet förmedlades genom bilderna vilket inte i Mona Sahlins fall då hon utstrålat skam och frånvaro. Bildvinklar mellan de båda har skilt sig åt, vilket vi tror grundar sig i invanda mönster hur kvinnor och män fotograferas och att vi tolkar det som att tidningarna slutligen väljer att publicera sådana bilder som förstärker skillnaderna.

<p>The purpose of this study was to examine the political party “Feministiskt initiativ” (Fi) and their communication during the election campaign 2006. We wanted to find out what the intention was and how the communication was received by the public. We also looked for signs of congruence between those two sides.</p><p>Fi is the first political party with a feministic ideology to candidate for the parliament in Sweden. The party is rather new and their political standpoints and internal affairs have often been subject of for debate in the media.</p><p>We wanted to investigate people’s individual opinions of the matter, and therefore we chose to personally interview a number of people. First we met with one of Fi:s board members, who would function as a representative of the party and then we interviewed eight other people, who would represent the Swedish population. In the interviews we asked for opinions about some of the material that had been used during the party’s election campaign 2006.</p><p>The results show that Fi wants to communicate a reflection of them selves. They claim that Fi is an innovative party with humour, and they want that to be apparent in their communication. They also want to subdue the prevalent image of feminists that exists in today’s society. The party wants to communicate with all public groups, but has despite this, chosen a rather unconventional rhetorical style which can be misinterpreted in some cases.</p><p>When we interviewed the representatives of the public, the expected misinterpretation was present. The respondents sometimes found it hard to understand the text in the posters and the rhetorical style was not as obvious for the people as for the party. Despite this, the core messages appeared quite obvious for the respondents. However, the most dominant feature of the interviews was the great variety in the answers. A lot of different feelings and opinions were surfaced. Some people showed no reaction what so ever, while others were very affected and almost offended. But the campaign also produced positive reactions and we could tell that the party communicates issues that engage and move people.</p> / <p>Syftet med vår uppsats var att undersöka Feministiskt initiativs (Fi) kommunikation ur ett sändar- och mottagarperspektiv. Vi har tittat på vad sändaren har för avsikt med kommunikationen och hur de själva uppfattar den. Vi har även undersökt hur allmänheten uppfattar kommunikationen och om sändarens uppfattningar stämmer överens med mottagarnas.</p><p>Fi är det första politiska partiet, med feminismen som ideologi, att kandidera till Sveriges riksdag. Partiet är relativt nytt och deras politik och interna problem har varit ett omdebatterat ämne i media. Med detta som grund fann vi partiets kommunikation som ett intressant föremål för granskning.</p><p>För att komma i kontakt med människors subjektiva föreställningar kring det aktuella fenomenet genomförde vi personliga intervjuer. Vi intervjuade en styrelseledamot från Fi som skulle representera partiet och åtta andra strategiskt utvalda personer som skulle kunna representera den svenska befolkningen. Det material som låg till grund för undersökningen bestod av partifärgen, logotypen samt ett antal affischer och ett vykort som användes i valkampanjen 2006.</p><p>Resultatet visar att Fi vill att deras kommunikation ska spegla partiets karaktär. De säger själva att Fi är ett parti med humor och nytänkande och att det ska synas i hur de kommunicerar. De vill även bli kvitt den klichéartade bilden av feminister, som allt för ofta påträffas i dagens samhälle. Partiet vill kommunicera med alla samhällsgrupper och ser hela Sveriges befolkning som sin målgrupp. Trots det har de ändå valt en något icketraditionell stil som de tror kan misstolkas ibland.</p><p>Den av partiet förväntade misstolkningen, syntes mycket riktigt, i våra mottagarintervjuer. Affischerna kunde ibland uppfattas som tvetydiga och retoriken var inte alltid så självklar för mottagarna som den kan antas vara för sändaren. Trots detta verkade de flesta ändå förstå vad Fi:s grundläggande budskap handlar om. Det mest utmärkande i resultatet var den breda variation av uppfattningar som materialet gav upphov till. Känslor och tankar kring Fi:s budskapsförmedling visade sig nämligen vara väldigt varierande. Reaktionerna skiftade från ingen åsikt alls till att man blev starkt berörd eller till och med provocerad. Men materialet gav även upphov till positiva känslor och reaktioner och vi såg tecken på att partiet tar upp frågor som berör och engagerar människor.</p>

THE FACT THAT LANGUAGE IS SONOROUS HAS ALLOWED THE EMANCIPATION OF AN AESTHETIC MATERIAL – CALLED SEMIOPHONY HERE – IN MODERN ERA. IN THE LISTENING PROCESS OF 15 DIFFERENT RECORDINGS (SOUND POETRY, LITERATURE, CONTEMPORARY MUSIC, HOERSPIEL) ABOUT 330 VOCAL MODES WERE NOTED AND SEMIOTICS WERE THEN USED TO DESCRIBE THIS PARTICULAR FORM OF MEANING. SOME TWENTY FIGURES WERE THEN DEFINED AND INTERPRETED IN RELATION TO DIFFERENT THEORETICAL PERSPECTIVES: PHILOSOPHY OF LANGUAGE, SOCIOLOGY OF ART, AESTHETICS, OR THE IDEA THAT MUSIC AND POETRY SHARE A COMMON SOURCE. / DIE TATSACHE, DASS DIE SPRACHE EINEN KLANGCHARAKTER HAT, HAT ZUR ZEIT DER MODERNE DIE VERSELBSTAENDLICHUNG EINES AESTHETISCHEN MATERIALS ERMÖGLICHT, DAS IN DIESER ARBEIT SEMIOPHONIE GENANNT WURDE. IM LAUFE DER FREIEN HOERANALYSEN VON VERSCHIEDENEN WERKEN (AUS DER LAUTDICHTUNG, DER LITERATUR, DER ZEITGENOESSISCHEN MUSIK UND DEM HOERSPIEL) WURDEN 330 VOKALMODI GESAMMELT. ES GING DARUM, DIESE BEDEUTUNGSFORM MITTELS DER SEMIOTIK ZU BESCHREIBEN. SO WURDEN 19 KLANGFIGUREN DER SPRACHE DEFINIERT, DIE VON SPRACHPHILOSOPHISCHEN, KUNSTSOZIOLOGISCHEN, AESTHETISCHEN ODER MUSIK- UND LITERATURWISSENSCHAFTLICHEN STANDPUNKTEN AUS ERLAEUTERT WURDEN.

The purpose of this study is to investigate and increase the understanding of how the two commercial companies IKEA and SAS and the two aid organizations/nonprofit organizations UNICEF and Save the Children use perceptions of Christmas to produce messages in their Christmas advertising/commercial film. The study also discusses if there may be communicative and pictorial similarities and differences in how these brands constructs messages in commercials, and why it may be that the brands choose to use these messages in commercials based on the recipient possible interpretations. The theories used in this study are promotional culture, framing theory, preferred meaning, semiotics (denotation and connotation), myth and rhetoric (ethos, pathos and logos). The method used to answer the purpose and issues are the qualitative method that uses the theories semiotic and rhetoric to analyze the material. The study's results derived from the qualitative content analyzes of the material (the brands IKEA, SAS, UNICEF and Save the Children Christmas advertising films) show that IKEA message might want to show that they want to help the customer and that they pay attention to the customer needs. And that IKEA also in that message says that the solution and the products for your Christmas preparations are available at IKEA. SAS uses the Christmas tradition and myth of Santa to describe and make sense of a service, and showing that they care about the customer comes in time, even at Christmas when something is important. UNICEF can therefore be interpreted use Christmas as a persuasion method. UNICEF commercials can be seen to be designed to make the receiver more generous and get the feeling that it wants to contribute. Save the Children's message is focused on you should buy "nothing" for Christmas, and why it should be seen as an alternative to other Christmas gifts on the market. Based on this final discussion research shows that it could be possible that the commercial companies (IKEA and SAS) want to appear less “selling” when they are trying to sell their products or services through messages constructed by notions of Christmas, and that they instead try to ensure the customer needs. The study further shows that the help organizations seem more " selling" when trying to sell their products and get people to contribute to their aid activities. As a result of the need to be more commercial. Why the brands have chosen these messages and strategies can finally, as evidenced by the final discussion, come from the fact that the brands want to create the best competitive opportunities in the market, and that the strategies may have been selected by the brands though they might be considered as the most effective.