<p>Undersökningar visar att tjejer generellt sett har högre betyg än killar i samtliga ämnen utom i ämnet Idrott och hälsa. När det gäller elevers betyg i idrottsämnet har det visat sig att genus har en avgörande betydelse. Då skolan, enligt läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo 94), aktivt och medvetet ska arbeta för att kvinnor och män ska ha lika rätt och möjligheter är det intressant att ta reda på vad snedfördelningen av betygen kan bero på. I denna studie undersöker vi om det finns en möjlighet att bedömningen och betygsättningen i ämnet Idrott och hälsa reproducerar ojämlikhet, och i så fall hur.</p><p>För att, om möjligt, kunna se ett mönster och eventuellt samband mellan olika faktorer, såsom betyg i förhållande till elevers idrottsintresse utanför skolan samt elevers intressen i förhållande till undervisningens innehåll, har vi gjort en enkätundersökning med elever i år 9. Vi har även gjort intervjuer med idrottslärare för att få en djupare förståelse för hur bedömningen och betygsättningen sker i ämnet Idrott och hälsa.</p><p>Vår studie visar att bedömning och betygsättning i ämnet Idrott och hälsa är starkt fokuserad på elevers färdigheter. Den visar också att tjejer, i vissa moment, inte behöver uppnå samma resultat som killar för att erhålla ett visst betyg. Vi har även funnit samband mellan elevers betyg i förhållande till föreningsidrott. Vår studie visar att ämnet Idrott och hälsa, genom bedömning och betygsättning, tenderar att upprätthålla de rådande könsmönster som finns i samhället.</p>

<p>Alla har rätt till en skola utifrån sina egna förutsättningar. Barn med medicinska funktionshinder har andra förutsättningar för att utvecklas i skolan och förskolan. Syftet med uppsatsen var att undersöka vilka faktorer som har betydelse för att en god förskole/skolsituation ska uppnås för barn med astma och allergi och också att undersöka föräldrars och pedagogers synsätt på möjligheter och hinder för utveckling och lärande. För att få fram mina resultat har kvalitativa halvstrukturerade intervjuer använts som metod. Resultatet visar att faktorer som är betydelsefulla är bemötande, kunskap och vilja. Pedagogerna såg samarbete som värdefullt men föräldrarna tyckte det var svårt att få samarbeta om sitt barn. För att uppnå en skola och förskola som alla barn med astma och allergi kan vara fullt delaktiga i måste synen på funktionshindrades rättigheter i samhället diskuteras offentligt.</p>

<p>ABSTRACT</p><p>Titel: Kommunikation mellan hem och skola – vilka föräldrar tycker vad?</p><p>Författare: Anette Karlsson</p><p>Handledare: Per Dannefjord</p><p>Studien syftar till att belysa hur föräldrarna på Lillestadskolan uppfattar kommunikationen mellan hem och skola. Av all den kommunikation som sker mellan parterna, riktar studien ett speciellt fokus mot utvecklingssamtalen. Undersökningen ska kartlägga vilken typ av information föräldrarna efterfrågar och hur kontinuerlig den bör vara, samt vilka förväntningar på och erfarenheter de har av utvecklingssamtalen. Detta ska sedan ställas i kontrast till lärarnas åsikter för att synliggöra likheter och skillnader dem emellan. Syftet med studien är också att belysa vilka föräldrar som tycker vad, för att kunna lyfta fram eventuella likheter och skillnader inom föräldragruppen. Det möjliggör en diskussion kring hur olika sociala grupper ser på skolan som institution och på utbildning i stort.</p><p>Till grund för studien ligger sammanlagt 23 intervjuer. Till dessa hör två slumpvist utvalda föräldrar i varje klass samt lärare och rektor. Studiens resultat visar att det finns en övergripande likartad inställning mellan föräldrarna till vad som är viktigt i skolan, nämligen att barnen trivs och är trygga samt att skolan präglas av ett öppet klimat. Det kan förklaras med att skolans upptagningsområde är relativt socialt och etniskt homogent.</p><p>Vidare framkommer det vid en närmare granskning klara skillnader mellan föräldrar med högskole/universitetsutbildning och föräldrar med gymnasieutbildning. Mönstret återfinns i samtliga aspekter som studien avser att belysa. Föräldrarna med högre utbildning efterfrågar huvudsakligen kontinuerlig information riktad till föräldrarna om hur det går för barnet i skolan, medan den andra föräldragruppen mer fokuserar på information av praktiskt slag, samt menar att informationen från lärarna inte behöver vara lika regelbunden. De högskole/universitetsutbildade föräldrarna uttrycker mer omfattande och högre förväntningar på utvecklingssamtalen än de gymnasieutbildade. Dessutom framkommer tydliga skillnader mellan de två föräldragrupperna i hur de uppfattar utvecklingssamtalen de har deltagit i. Resultaten kan förklaras med att de högutbildade föräldrarna generellt ser utbildning som mer viktigt än vad föräldrarna med lägre utbildning gör, samtidigt som de högutbildade föräldrarna genom sina fortsatta studier har förvärvat en rad resurser som gör det möjligt för dem att hävda sig i skolans värld, till exempel språkbruk, tankesätt, erfarenhet av och kunskap om skolväsendet. Det finns även en likhet mellan föräldrarna med högre utbildning och lärarna gällande uppfattningar om och förväntningar på det som undersöks, vilket kan förklaras med att lärarna i stort besitter liknande resurser som de högutbildade föräldrarna.</p><p>Nyckelord: kommunikation mellan hem och skola, utvecklingssamtal, utbildning</p>

Vårt syfte i vår studie är att undersöka hur idrottslärare uppfattar sitt inkluderande uppdrag och talar om hur de arbetar mot målet en skola för alla. Vi intervjuade fem idrottslärare på olika skolor. Vi ställde olika frågor till idrottslärarna om bland annat bemötande, anpassningar, motivation, tillgänglighet och delaktighet. Efterhand som vi transkriberade intervjuerna identifierade vi fyra kategorier i materialet. Den första kategorin ”en skola för alla” innehåller lärarnas upplevelser av arbetet mot målet en skola för alla. ”Motivation” är den andra kategorin, där lärarna uttrycker hur de motiverar alla elever att delta i undervisningen. Under kategori tre, ”bemötande”, kom vi fram till att de flesta lärare ansåg att det var viktigt att bemöta alla elever olika. Den fjärde kategorin blev ”anpassningar”, där lärarna talade om olika sätt att anpassa sin undervisning så att alla elever känner delaktighet. Resultatet av vår studie visar att lärarna har skilda uppfattningar om en skola för alla, men att vi även kan se vissa likheter. Det mest uppseendeväckande med vårt resultat är att flera av idrottslärarna ansåg att det redan var en skola för alla, trots att de inte hade haft särskilt många elever med till exempel funktionsnedsättningar.

Syftet med denna uppsats var att undersöka i vilken utsträckning elever anser att de använde musikteoriämnet under ensemblelektioner på musiklinjen på gymnasiet, samt om och i så fall hur eleverna anser att teoretiska kunskaper påverkade deras ensemblespel. Det andra syftet var att ta reda på i vilken utsträckning elever anser att deras lärare i ensemble samtalade med dem om hur musikteorin kan användas på ensemblelektionerna. Genom enkätundersökning samlades data om detta in från elever på gymnasiet. Dessa data granskades sedan med hjälp av den sociokulturella teorin. Respondenterna svarade väldigt olika på hur vanligt det är att de själva använder musikteorin under ensemblelektionerna. Många svarade att de händer ganska ofta medan ungefär lika många svarade att det händer ganska sällan. Elevernas svar visar att när musikteorin används så sker det icke-verbalt. I en närmare granskning visade det sig att majoriteten av eleverna ansåg att de olika moment ur musikteorin enkäten frågade om används inget eller sällan under ensemblelektionen. En stor majoritet av eleverna sa själva att det dem lärde sig på musikteorilektionerna utvecklade dem som musiker och att många delar ur musikteorins kursplan var viktiga för deras spel i ensemblen.

I denna uppsats har målet varit att försöka skapa en uppfattning om hur lärare säger sig resonera kring styrdokumentens skrivningar om Sveriges nationella minoriteter, hur de hävdar att deras förkunskaper i ämnet ser ut och sedermera hur de säger sig planera och utföra undervisningen kopplat till minoriteterna. Genom kvalitativa intervjuer med sju högstadielärare - tre svensklärare och fyra samhällskunskaps- och historielärare har vi kommit fram till att endast en av de intervjuade lärarna har fått med sig någon kunskap om de nationella minoriteterna från sin lärarutbildning. Detta har lett till att lärarna fått inhämta kunskaper på eget håll. Resultatet visar att alla lärarna i studien säger sig undervisa om minoriteterna, men upplägget på undervisningen ser olika ut sett till innehåll och var det får plats i terminsplaneringen. Mycket beror på klassens komposition då flera av lärarna väljer att styra undervisningens innehåll mot det som känns relevant för demografin i klassrummet. En annan viktig aspekt i vad som styr innehållet är lärarens egna kunskaper och tolkning om vad som är relevant för ämnet. Lärarnas gemensamma uppfattning är att det är ett viktigt område och att det är viktigt för eleverna att lära sig om minoriteterna och deras historia. Respondenterna försöker arbeta interkulturellt och lägger stor vikt vid etik och moral i undervisningen; att ha empati och förståelse för minoriteterna anser lärarna vara något av det viktigaste med undervisningen. Det är därför inte ovanligt att lärarna hävdar att de inkluderar arbetet om minoriteterna i områden som handlar om etik och moral och det är en gängse uppfattning att ämnesöverskridande arbete är att föredra.

Studien inbegriper en litteraturstudie av dokument från Åland, i detta fall den åländska läroplanen och några jämförelser ifrån finska fastlandets läroplan. Därtill har detta kompletterats med intervjuer från fem olika speciallärare från några av Ålands högstadieskolor. Syftet var att i relation till den svenska forskningsdiskursen undersöka den åländska skolans syn på differentiering och inkludering. Det som framkommit är att den medicinska och individuella diskursen är stark inom den åländska skolan och att det relationella perspektivet lyser med sin frånvaro till största delen. Man satsar mycket på individuella och differentierade lösningar inom det specialpedagogiska fältet där elever slussas till speciallärare för att få hjälp att antingen komma ikapp eller att få sin studiegång anpassad till det skolan uppfattar som elevens förmåga.

Examensarbetet redovisar ett antal studie- och yrkesvägledares erfarenheter kring hur elevers kön, sociala och etniska bakgrund påverkar deras behov och motivation att uppsöka studievägledning. Vidare beskriver arbetet studie- och yrkesvägledares uppfattningar kring studie- och yrkesvägledningens strukturering och hantering för att främja likvärdighet bland elever i den svenska skolan. Arbetet beskrivs som en kvalitativ undersökning med kvalitativa intervjuer som metod. Empiri insamlades genom fem intervjuer med yrkesverksamma studie- och yrkesvägledare inom grund- och gymnasieskolan i Västerbottens län samt genom litteraturstudier. Resultaten tolkades med stöd i hermeneutisk analysmodell och påvisade att etnicitet inverkar genom att elever oftare har liten kunskap om det svenska utbildningssystemet samt att de har begränsade möjligheter att ventilera utbildningsfrågor med sin sociala omgivning, något som leder till att deras behov av vägledning ökar. Social klasstillhörighet inverkar genom att elever från högre samhällsskikt mer frekvent har vårdnadshavare som själva genomfört högre utbildning. Vårdnadshavarna har därför många gånger själva goda kunskaper kring förutsättningar och krav inom utbildning och yrkesliv, vilket de förmedlar till sina barn. Elever från högre samhällsklass har således mindre behov av vägledning än elever från lägre samhällsskikt. Könet inverkar genom att flickor tenderar vara mer osäkra inför framtida studie- och yrkesval än pojkar, något som skapar större behov bland flickor att samtala med en studievägledare. Arbetets resultat påvisade även rektors ansvar i att skapa förutsättningar för studie- och yrkesvägledningens möjligheter att beakta bakgrundsfaktorernas inverkan, samt redovisas behovet av kompetensutveckling inom studie- och yrkesvägledning i relation till möjligheten att stärka dess kvalité. Arbetets slutsats bestod i att studie- och yrkesvägledares förutsättningar att främja likvärdighet bland skolans elever skapas av deras tillgång till tydliga direktiv kring studie- och yrkesvägledningens utformning, genomförande, förväntade resultat samt utvecklingsmöjligheter.

Uppsatsen är en etnografisk studie om den dolda läroplanen vid två lågstadieskolor i Mellansverige. Datainsamling har skett i två steg, genom deltagande observationer för att beskriva vad det är som händer i klassrummet och genom intervjuer med lärarna där de beskriver sin upplevelse av klassrumssituationen. Den teoretiska referensramen bygger på Donald Broadys dolda läroplan samt läroplan (2011) fastställd av regeringen. Syftet med studien är att beskriva och förstå hur den dolda läroplanen yttrar sig i klassrummet och i lärarens arbete och följade frågeställningar lyder, vad är det för informella krav som ställs på eleven i klassrummet och på vilket sätt gynnar den dolda läroplanen vissa elever och missgynnar andra? För att stärka misstanken om att den dolda läroplanen praktiseras i skolan idag, har internationella vetenskapliga artiklar, nationella artiklar samt originallitteratur där den dolda läroplanen beskrivs använts. I resultatet presenteras åtta stycken teman utifrån gjorda observationer som sedan knyts ihop med den dolda läroplanen i analysen, dessa teman är, klassrummets interiör, att duka bordet eller inte, elever som inte följer den dolda läroplanens uppsatta krav, samspel lärare och elev, elevers olikheter och förutsättningar, beröm, bannor och utvärderingar samt om olikheter i lärarkåren.

Syftet med denna undersökningen är att med hjälp av kvalitativ textanalys, statistikredovisning, tidigare forskning och medie- och informationskunnighet som teoretisk analysram undersöka betydelsen medieundervisning har för skolans demokratiuppdrag. Detta genom att kartlägga hur unga orienterar sig i dagens medielandskap och vidare se hur läroplanens innehåll kan relateras till tidigare forskning samt hur den avser att hjälpa kommande generationer att orientera sig i informationssamhällets komplexa verklighet. Genom att vidare analysera läroplanens texter med hjälp av medie- och informationskunnighet som teoretisk analysram hjälper denna studie till att identifiera skolans behov av tydliga metoder som redskap för att kunna genomföra sitt demokratiska uppdrag. Redskap som den teoretiska analysramen kan stå för och vidare styrka den betydelse som medieundervisningen har för att skolan ska kunna förankra sitt demokratiska uppdrag ännu mer i samhället.