<p>Syftet med denna uppsats var att få en ökad förståelse för hörselskadade ungdomars skolsituation och om/hur deras erfarenheter skiljer sig åt beroende på om de går i integrerad skolform eller i en skola för elever med hörselskada. Frågeställningarna som ställdes var: hur beskriver ungdomar med hörselnedsättning sin vardag i skolan, främst gällande den sociala situationen samt hur påverkar skolsituationen fritiden? Vilka likheter och skillnader finns i ungdomarnas uppfattning om skolsituationen, beroende på om de går integrerade eller på en skola för elever med hörselskada? För att finna svar på detta, har kvalitativa intervjuer gjorts med nio ungdomar med hörselnedsättning, fem ungdomar som går på en specialskola för hörselskadade och fyra som går på en skola tillsammans med hörande. De teorier som studien utgick ifrån var KASAM, symbolisk interaktionism, stigma samt rollteori. Resultatet visade att alla eleverna var nöjda med sin skolsituation oavsett skolform. De stora skillnaderna som framkom var att Silviaskolans elevers fritidsituation såg annorlunda ut. De ungdomarna hade färre kompisar och utövade mindre fritidsaktiviteter, samt hade upplevt sig utanför i högre grad än eleverna på Kronobergs skolor. Skolmiljön såg annorlunda ut på de båda skolorna. Silviaskolan var anpassad för elever med hörselnedsättning, medan skolan för hörande inte anpassad i fråga om ex. hjälpmedel, ljudnivån i lokalerna m.m. En annan skillnad var att eleverna i Kronobergs skolor fick ta större ansvar för sin skolsituation. De gick i skolan på de hörandes villkor och skolan fungerade inte som en s.k. ”skola för alla”.</p>

<p>Syftet med föreliggande arbete är att genom elevernas egna berättelser försöka utläsa vilka miljöer som påverkat deras intresse och om det finns några gemensamma trender. Metoden för detta är den kvalitativa forskningsintervjun. Ett urval har gjort så att det skall spegla samhällsstrukturen med avseende på samhällsklass och geografisk ort. Skolorna har indelats i förortsskola, mellanskola och statusskola. Samtliga intervjuade elever går i gymnasieskola och är alla mer eller mindre intresserade av fysik och matematik. De enskilda eleverna har indelats efter samhällsklass genom föräldrarnas socioekonomiska tillhörighet. Resultatet redovisas genom transkribering av ljudinspelningar av intervjuerna, vilka sedan analyseras. Analysen visar att skolan är den enskilt viktigaste intressebildande miljön för gruppen intervjuade. Släkt och vänner är också viktig medan samhällstrender inte utgör lika viktiga intresseskapande miljöer.</p><p>Slutligen förs också en diskussion om vad man kan göra för att öka intresset för matematik och naturvetenskap i skolan.</p>

<p>Focus of this study is an examination of the Swedish school today, its transformation and complexity when also the community outside of school undergoes changes in shape of among other things a different population composition and new political ideas. More specific the aim of the study is to understand how Gustav Adolfsskolan in Landskrona, a compulsory school in south of Sweden, legitimates the language rule that is in effect in the school. It’s a relatively new measure undertaken in the school and both the problems in the school and this measure have been widely discussed in the public media. The theoretical sources of inspiration have come from Weber, Galbraith and Elias and include power relations and dynamics within social mobility when people establishes in new places. The method used is qualitative and the sources of data have been respondents representing different groups of personnel in the school and school documents. The language rule can be summarized as a discipline crisis measure, which the school legitimate with clear arguments, support from parents and by seeing an improvement in the school, which can be indicating obedience by the pupils. Lacks when it comes to legitimate the language rule show in the dissonance around certain aspects, like how important it is and how the process of decision was. The arguments that have occurred have also been relatively one-sided and by that means you miss important aspects that can be problematic.</p>

<p>Under grundskolan spenderar barn en stor tid i skolans utemiljö. I förskolan är</p><p>uteaktiviteter ett vanligt inslag under dagen. Detta gör att det ställs krav på utemiljöns</p><p>utformning och funktion för att barnen ska stimuleras så mycket som möjligt. Syftet</p><p>med arbetet är att få kunskap om vad man bör tänka på när man utformar en utemiljö</p><p>och vilken konsekvens det kan få. Tre frågeställningar har styrt arbetet: Vad skall man</p><p>tänka på när man utformar en utemiljö i förskolan/skolan? Hur beskriver forskningen</p><p>en bra utemiljö för barnen att vistas i? Hur syns en bra utemiljö på två nybyggda</p><p>skolor? Undersökningen är genomförd på en nybyggd förskola och en nybyggd F-6</p><p>skola. Metoden består av en kvalitativ studie med intervjuer av pedagoger och</p><p>landskapsarkitekter samt observationer av de två skolornas utemiljöer. Vi kan</p><p>konstatera att, för att uppfylla kraven på en god utemiljö bör utemiljön vara</p><p>variationsrik och naturrik samt ska ha möjligheter att utvecklas och förändras efter</p><p>barnens behov. Barnen bör vara delaktiga i utformningen av utemiljön eftersom det är</p><p>barnen som ska använda den. En god utemiljö får positiva konsekvenser i form av att</p><p>barnens sociala och motoriska förmågor tränas och deras hälsa främjas.</p>

<p>Syftet med studien är att visa hur lärare på en mångkulturell skola ser på interkulturell</p><p>undervisning. Vi grundar vår undersökning på fem intervjuer som vi har gjort med lärare på en</p><p>mångkulturell skola. De lärare som har ställt upp är verksamma på en högstadieskola i södra</p><p>Sverige. Utöver intervjuerna har vi använt oss av litteratur som har varit relevant för</p><p>undersökningen. I vårt arbete utgår vi från den hermeneutiska tolkningsmetoden vid analys av</p><p>våra intervjuer. Resultatet visar att lärarna är en eniga om språket är en viktig del i</p><p>undervisningen på en mångkulturell skola. Dock skiljer sig kunskaperna om innebörden av</p><p>begreppet interkulturell undervisning.</p>

<p>Bakgrund & Syfte:</p><p>Under våra år som musikstudenter på lärarutbildningen, så märkte vi bland våra klasskamrater såväl som våra kurslärare och lärare ute på praktikperioder, att kvinnorna ofta visade ett större intresse för områden som rytmik och kör – medan männen var mer engagerade inom ensemblespel och instrumentundervisning. Även tidigare forskning pekade på samma sak. Detta låg till grund för vår studie, där vi ville ta reda på hur musiklärare i området utformar sin undervisning. Vidare ville vi då undersöka om det var någon skillnad mellan de kvinnliga och manliga lärarna – och i så fall vad detta berodde på.</p><p>Metod:</p><p>Metoden vi använde oss av var en kvalitativ undersökning i form av utskickade frågor via e-post till tre kvinnliga respektive tre manliga musiklärare. På grund av tidsbrist så fick vi tyvärr bara tillbaka svar från två av de manliga lärarna. Därefter jämförde vi samtligas svar i relation till våra frågeställningar samt vad tidigare forskning visat och satte detta i jämförelse med kursplanen för ämnet musik.</p><p>Slutsats:</p><p>Precis som tidigare forskning visat så präglades de kvinnliga musiklärarnas lektioner av undervisningsformer som dans, rytmik och rörelse, medan männen lade störst tyngdpunkt på att spela med eleverna, genom instrumentundervisning och i huvudsak pop/rockensemble. Områden inom musik som exempelvis sång och kör blev ofta lidande och begränsat till större samlingar och skolavslutningar. Deras undervisningsinnehåll i förhållande till kursplanen för ämnet musik i grundskolan och vad elever ska ha uppnått i slutet av femte skolåret var till stor del frisläppt och i stora drag icke-existerande eller begränsat.</p>

<p>BAKGRUND OCH SYFTE:</p><p>Under våra år som musikstudenter på lärarutbildningen, så märkte vi bland våra klasskamrater såväl som våra kurslärare och lärare ute på praktikperioder, att kvinnorna ofta visade ett större intresse för områden som rytmik och kör – medan männen var mer engagerade inom</p><p>ensemblespel och instrumentundervisning. Även tidigare forskning pekade på samma sak. Detta låg till grund för vår studie, där vi ville ta reda på hur musiklärare i området utformar sin undervisning. Vidare ville vi då undersöka om det var någon skillnad mellan de kvinnliga och manliga lärarna – och i så fall vad detta berodde på.</p><p>METOD:</p><p>Metoden vi använde oss av var en kvalitativ undersökning i form av utskickade frågor via epost till tre kvinnliga respektive tre manliga musiklärare. På grund av tidsbrist så fick vi tyvärr bara tillbaka svar från två av de manliga lärarna. Därefter jämförde vi samtligas svar i relation till våra frågeställningar samt vad tidigare forskning visat och satte detta i jämförelse med kursplanen för ämnet musik.</p><p>SLUTSATS:</p><p>Precis som tidigare forskning visat så präglades de kvinnliga musiklärarnas lektioner av undervisningsformer som dans, rytmik och rörelse, medan männen lade störst tyngdpunkt på att spela med eleverna, genom instrumentundervisning och i huvudsak pop/rockensemble. Områden inom musik som exempelvis sång och kör blev ofta lidande och begränsat till större samlingar och skolavslutningar. Deras undervisningsinnehåll i förhållande till kursplanen för ämnet musik i grundskolan och vad elever ska ha uppnått i slutet av femte skolåret var till stor del frisläppt och i stora drag icke-existerande eller begränsat.</p>

<p>Syftet med denna studie är att ur ett elevperspektiv undersöka och analysera elevers beteenden och aktiviteter i klassrummet och på rasten som ett uttryck för hur en genusordning och en ”dold” läroplan och härskarteknikerna såväl befästs och förstärks samt förändras och överskrids. Denna studie bygger på observationer av och intervjuer med tio elever i år tre. Resultatet visar på att det förekommer både aktiviteter och beteenden som är ett uttryck för en genusordning, ”dold” läroplan och härskartekniker både på rasten och i klassrummet. Vi kunde även se både elever och pedagoger både befästa och förstärka samt överskrida och förändra genusordningen och den ”dolda” läroplanen. Vi observerade också att både elever och pedagoger använde sig av vissa av Berit Åhs härskartekniker.</p>

<p>ABSTRACT</p><p>C-uppsats i sociologi</p><p>Författare: Jenni Remes och Tony Wågman</p><p>Titel: Avvikande beteende i skolan – en fallstudie över identifieringsprocessen av ADHD</p><p>Studien behandlar avvikande beteende i skolan och identifieringsprocessen av ADHD där. Syftet med uppsatsen är att kartlägga vilka mekanismer som har betydelse för urskiljandet av dessa elever. Genom att studera processen, som tar sin början i klassrummet och slutar med en diagnossättning, vill vi förklara varför pojkar från socialgrupp 3 är klart överrepresenterade i diagnosstatistiken. Förhållandet mellan klass, kön och diagnos har inte tidigare problematiserats och förklaringarna till varför pojkarna är överrepresenterade återfinns i andra vetenskapliga discipliner än sociologin.</p><p>Kartläggningen av identifieringsprocessen har genomförts med hjälp av öppna intervjuer med olika aktörer på skolans arena samt de instanser som tar vid när processen går vidare utanför skolans organisation.</p><p>Våra huvudsakliga slutsatser innefattas av att klassrumssituationen är den viktigaste porten på väg mot diagnos och att identifieringen där sker utifrån olika normaliteter för pojkar och flickor samt av en viss godtycklighet i sorteringen av elever. Detta argument stärks av att övriga instansers arbete i någon form utgår från klassrumssituationen och det problem som upplevs där. Samtidigt finns det ett ojämlikt maktförhållande mellan lärare och föräldrar som innebär att lärarnas problembild är den som har tolkningsföreträde. Att barnets beteende är avvikande räcker inte för att processen ska sättas igång, det måste upplevas som ett problem för andra. Studien argumenterar även för att det är utvecklandet av en motståndsstrategi i skolan, som kan kopplas till kön och klass, som resulterar i att pojkarna från socialgrupp 3 är överrepresenterade i diagnosstatistiken.</p>

<p>Syftet med vårt examensarbete är att belysa hur undervisningen i skolan utformas så att elever får kunskap om hållbar utveckling och att arbetet mot en hållbar utveckling blir en integrerad del av skolan och elevernas handlingar i vardagen. Ett annat syfte är att konkretisera hur undervisningen i skolan utformas så att arbetet mot en hållbar utveckling skapar möjlighet för eleverna att få nya insikter om hur de praktiskt kan agera och göra miljömässiga val. Den metod vi har använt är en kvalitativ forskningsstrategi med semistrukturerade intervjuer. Resultatet av arbetet är att det finns olika arbetsmetoder för att nå en mer hållbar utveckling och att skolor och lärare kommit olika långt i undervisningen. Förhållningssättet till miljön och hållbar utveckling är något som genomsyrar hela skolan för att ge en helhetsbild för eleverna.</p>