<p>This study aims to examine how families that during a long time have lived with neuropsychiatric disabilities have experienced their contact with different authorities. The study builds on qualitative interviews with two young people and five parents, from four different families. Focus in the paper lies mainly on the families' experiences of the school and different care sectors.</p><p>The result shows that there is a great number of aspects as lack of information, lack of knowledge, dislodges between different authorities lack of support from school and care sectors, incorrect medication and shortage of long-term plans for treatment, which the families experienced as problematic. These aspects have also brought dramatic consequences that have strengthened the disabilities' negative effects.</p><p>The result also shows that the parents are very active and bears a great responsibility for the child's health. The parents are in large extent alone in search for care, arranging meetings, searching for information, taking care of the children's medication etc. All parents also stated that the disability takes a huge amount of time and that relief would be very welcome.</p><p>The main conclusion drawn in the study is that there tends to exist a lack of uniform structures related to neuropsychiatric disabilities. Thetreatment and the initiatives that the families received seem in several cases to be more or less arbitrary and resting on individual commitments. The individual experiences of the disability are largely influenced by different persons that the families come in contact with; which refutes the disability in various ways. The deficiency of structure tends to strengthen the disabilities' negative effects, and to decrease the families' feeling of contexts and trust.</p> / <p>Syftet med denna uppsats var att fördjupa kunskapen om hur brukare/anhöriga som har levt med flera neuropsykiatriska funktionshinder under längre tid kan uppleva sin kontakt med olika myndigheter. Uppsatsen bygger på kvalitativa intervjuer med två ungdomar och fem föräldrar, från fyra olika familjer.</p><p>Fokus i uppsatsen ligger framförallt på familjernas upplevelser av skolan och olika vårdsektorer. Resultatet visar att det finns en rad aspekter, såsom informationsbrist, kunskapsbrist, förflyttning mellan olika instanser, avsaknad av stöd från såväl skola som vård, felaktig medicinering samt brist på behandlingsplaner, vilka föräldrarna och ungdomarna upplevt som problematiska. Dessa aspekter har även fört med sig dramatiska konsekvenser vilka har förstärkt funktionshindrens negativa effekter. Bland annat finns det i empirin tendenser som pekar mot att de sociala instansernas brister i bemötande och kunskap leder till att ungdomarna upplever såväl utanförskap som självdestruktivitet.</p><p>Vidare blir det i resultatet tydligt att föräldrarna är mycket aktiva och bär ett stort ansvar för barnets hälsa. Föräldrarna får i stor utsträckning själva söka vård, ordna möten, ta reda på information, hantera barnens medicinering osv. Alla föräldrar uppgav också att problematiken som funktionshindret för med sig tar en oerhörd tid och att avlastning skulle vara mycket välkommet.</p><p>Slutligen visar resultatet tendenser på en avsaknad av enhetliga strukturer i förhållande till neuropsykiatriska funktionshinder. Den behandling och de insatser som familjerna mottagit tycks i flera fall vara mer eller mindre godtyckliga och baserade på enskilda individers engagemang. De privata upplevelserna av funktionshindret påverkas i hög grad av utomstående personer som familjerna kommer i kontakt med, vilka bemöter funktionshindret på olika sätt. Bristen på struktur tenderar därför att förstärka funktionshindrens negativa verkningar samt minska familjernas känsla av sammanhang och tillit. Varje misslyckat möte blir således en del av en allt vidare negativ spiral som får långsiktiga konsekvenser, såväl för ungdomarna som för hela deras familj.</p>

<p>I mediarapportering och av egen erfarenhet från verksamhetsförlagd utbildning anser forskaren i denna uppsats att en negativ bild av lärares attityder till att använda datorer i sitt arbete framträder. Även forskning inom området visar att lärare har förhållit sig kritiska till införandet av teknik på skolorna. Dock visar undersökningar att lärare ställer sig alltmer positiva till användandet av datorer samtidigt som lärares kompetens inom området ökar. Syftet med föreliggande undersökning är därför att undersöka lärares attityder till datoranvändning i skolan, såväl administrativt som i undervisning. Lärares attityder angående kunskapsutveckling, möjligheter/hinder samt relationen mellan lärare och datorer har undersökts och jämförts med forskning inom området. Undersökningen har bestått av kvalitativa intervjuer i samtalsform med ett antal lärare som undervisar i år 4-6 i en medelstor stad i Sverige. Resultatet är att lärarna i stort är positiva och ser stora möjligheter med datoranvändning i skolan, framför allt som motivationshöjare för eleverna vilket främjar kunskapsutvecklingen. Som hinder till datoranvändning i skolan ser respondenterna främst lärarnas brist på kompetens men även tillgänglighet. Respondenterna anser att lärarrollen har förändrats under de senaste åren till viss del beroende på datoranvändandet.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Syftet med uppsatsen är att undersöka hur elever betraktar och hanterar samverkan mellan</p><p>hem och skola. De senaste decennierna har det skett en förtätning i relationen mellan hem och</p><p>skola och där den nära relationen har setts som normativt god och positiv för samtliga</p><p>inblandade parter. Forskningen som handlar om samverkan mellan hem och skola har</p><p>framförallt gjorts utifrån föräldrars och lärares perspektiv och eleverna har många gånger</p><p>försummats i forskningen. Den forskning som trots allt är gjord utifrån ett elevperspektiv på</p><p>föräldrarsamverkan visar hur närmanden mellan parterna leder till förhandlingar där elever</p><p>använder olika strategier för att slå vakt om sin autonomi. De frågeställningar som vi besvarar</p><p>i uppsatsen är; a) Vad framkommer i forskningen gällande hur elever separerar sfärerna hem</p><p>och skola vid samverkan? samt b) vilka strategier använder yngre elever för att separera</p><p>sfärerna hem och skola vid samverkan?</p><p>I vårt inledande kapitel gör vi en teoretisk förankring, som belyser problematiken i</p><p>relationen mellan hem och skola. Sedan tar vi upp vad tidigare forskning har kommit fram till</p><p>vad gäller elevers perspektiv på föräldrarsamverkan.</p><p>För att besvara vår andra frågeställning gör vi en kvalitativ intervjuundersökning i år 2 i</p><p>grundskolan. Vårt resultat visar fyra olika strategier som elever använder för att separerar</p><p>sfärerna hem och skola. Dessa strategier är: 1) Kontroll av möten mellan lärare och föräldrar,</p><p>2) Styrande av information genom närvaro, 3) Undanhållande av information genom att</p><p>glömma, samt 4) Göra en överenskommelse med lärarna. Vi tolkar vårt resultat som ett</p><p>uttryck för elevers behov av integritet och autonomi. Utifrån vårt resultat ger vi förslag på</p><p>åtgärder som skolan kan vidta för att tillgodose elevers behov av autonomi och integritet. Vi</p><p>kommer fram till att införande av elevsamtal, som fanns föreslaget redan i den statliga</p><p>utredningen Ett nytt betygsystem (SOU 1992:86) på 1990-talet, vore ett sätt att tillmötesgå</p><p>elevers behov.</p>

<p>Lärare i förskolan och skolan möter föräldrar i utvecklingssamtal en till två gånger per år och vi vill genom denna studie undersöka hur de beskriver kontakten med föräldrar i utvecklingssamtal.</p><p>Vi har tagit del av tidigare forskning som beskriver utvecklingssamtal i förskolan och skolan samt mötet som sker mellan lärare och föräldrar i samtalet.</p><p>En kvalitativ studie har genomförts genom intervjuer med fyra lärare i förskolan och fyra lärare i skolan. I resultatredovisningen, under sex olika avsnitt, sammanställer vi de beskrivningar vi erhållit och varje avsnitt avslutas med en sammanfattning.</p><p>Resultatet visar att lärares beskrivningar angående kontakten med föräldrar i utvecklingssamtal inte skiljer sig nämnvärt. Det framkommer att alla intervjuade är överens om att föräldrars engagemang i utvecklingssamtal skiljer sig åt, majoriteten av lärarna förespråkar ett större engagemang från föräldrars sida. De anser att ett gynnsamt utvecklingssamtal för både dem och föräldrar innebär ett samspel där de tillsammans diskuterar barnets situation och kommer fram till lösningar på eventuella problem. För att skapa ett gynnsamt utvecklingssamtal är tillit och förtroende viktiga komponenter, likaså att båda parter är väl förberedda. Det framgår av intervjuerna att det finns vissa förhållanden som kan komplicera kontakten med föräldrar i utvecklingssamtal. Exempel som framkommer är föräldrar som inte kan acceptera att sitt barn har svårigheter samt att som lärare behöva ta upp något som föräldrar kan uppleva som kritik. Hur lärarna känner inför dessa samtal varierar, det framkommer att lärares erfarenhet av utvecklingssamtal spelar en betydande roll angående hur komplicerat det upplevs.</p>

<p>Att alla elever får studera tillsammans på lika villkor kan ses som en självklarhet i ”en skola för alla” men för alla elever är det inte så enkelt. Syftet med föreliggande uppsats är därmed att belysa rörelsehindrade elevers upplevelser av att studera i ”en skola för alla” samt hur föräldrarna ser på barnets utveckling och lärande. Fokuseringen handlar om att få en inblick i deras tankar om inkludering. För att uppnå detta genomfördes intervjuer med fem rörelsehindrade elever som studerar i grundskolan och fem av deras föräldrar.</p><p>Resultatet av studien visar att det finns olika faktorer som påverkar hur respondenterna i studien upplever att inkluderingen i ”en skola för alla” fungerar. Det handlar om hur skolans miljö är anpassad efter elevens behov, lärarens förmåga att anpassa undervisningen, assistentens/resursens betydelse, pedagogers kunskap och förhållningssätt, samarbete och kommunikation, andra människors förståelse samt elevens sociala samspel. Det framkommer att när det brister i en faktor påverkar det även andra faktorer, vilket medför att eleven upplever ett större handikapp än nödvändigt. Resultatet tydliggör att dagens skola har mycket kvar att utveckla innan den går att klassificera som ”en skola för alla”. I framtiden är respondenternas förhoppning att skolan är anpassad så att alla barn oavsett förutsättningar kan gå inkluderat på liknande villkor. Vidare anser de intervjuade i studien att den pedagogiska verksamheten ska innefatta goda kunskaper, förståelse och möjlighet till stöd så att alla elever kan nå de olika målen i skolan.</p>

<p>Den här uppsatsen handlar om erkännande, om vikten av att erkännas som individ. Den teoretiska utgångspunkten för uppsatsen består av teorier om erkännandets vikt för självbilden och syftet är att ge några exempel på hur elever med ett annat modersmål än svenska upplever att de har bemötts i skolan utifrån sin kultur. Metoden för att finna dessa exempel är kvalitativa forskningsintervjuer med fem gymnasieungdomar. Dessa intervjuer har sedan analyserats i två steg, först genom meningskategorisering och sedan genom meningstolkning. De forskningsfrågor jag försöker besvara genom detta är hur ungdomarna ser på sig själva utifrån kulturell tillhörighet och hur de upplever att de blivit bemötta under skoltiden. Jag kopplar sedan ungdomarnas berättelser till teorier och tidigare forskning för att diskutera möjliga konsekvenser för elevernas självbilder. Från ungdomarnas berättelser sluter jag mig till att ingen av dem egentligen har blivit erkänd i den kulturella aspekten av sin identitet, men att de har reagerat väldigt olika på detta. Det är inte heller nödvändigtvis ett erkännande, eller ett uteblivit sådant, från lärarna som har påverkat ungdomarna mest i deras relationer till sig själva. Dessutom visade intervjuerna att alla ungdomarna inte skulle uppleva det som ett erkännande att deras kultur uppmärksammades i skolan. Slutsatsen jag drar av detta är att det visserligen är viktigt att elever i skolan får ett flerdimensionellt erkännande, men att det också är viktigt att lärarna är lyhörda för i vilka aspekter av sina identiteter eleverna önskar att bli erkända. Jag avslutar uppsatsen med en uppmaning till läsaren att erkänna människorna runt omkring sig i alla aspekter av deras olika identiteter.</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att ur ett lärarperspektiv belysa musiklärares medvetenhet om genusproblematik i musikundervisningen i grundskolan samt lärares syn på musikens betydelse för ungas skapande av genusidentitet.</p><p>Vi antar i enlighet med ett sociokulturellt perspektiv att människor konstruerar sin identitet i relation till sin omvärld. För att analysera och diskutera vårt resultat har vi utgått från först och främst fyra olika genusteorier: Sandra Hardings teori om hur genus skapas på tre nivåer, Yvonne Hirdmans teori om genussystemet, Eva Ganneruds förklaring om genusordningen i samhället som återspeglas i genusregimen i skolan och till sist de av Berit Ås myntade härskarteknikerna.</p><p>Eftersom Lpo 94 förordar att lärare ska motverka att traditionella könsmönster förs vidare ville vi veta om musiklärare i undervisningen arbetar för att uppfylla detta krav samt vilket stöd de får från skolledningen för att arbeta med genusfrågor. Vidare har vi diskuterat musiklärarnas roll som förebild för eleverna.</p><p>Insamlande av empiri till studien skedde genom observationer och videodokumentation av sex stycken undervisningstillfällen i skolår 5 och 6 samt genom kvalitativa intervjuer med de två berörda musiklärarna vid en skola med musikprofil.</p><p>Vi har önskat ringa in problematiken i triangeln musik-genus-skola. Att förstå hur dessa tre områden hänger samman menar vi gör det möjligt att se hur unga människors genusidentitet påverkas i musikundervisningen. Av musiklärarnas resonemang kring musikens betydelse för ungas identitetsskapande framkommer att lärarna uppfattar musiken som viktig. Dock drar vi slutsatsen att de intervjuade musiklärarna inte är speciellt genusmedvetna. Därmed utgör de inte något undantag i jämförelse med resultat av tidigare pedagogisk forskning. Vi drar också slutsatsen att utan stöd av skolledning eller kommunpolitiker är det svårt att arbeta medvetet med genusfrågor i sin undervisning.</p>

<p>Upper secondary schools programme - a qualitative study about the collaboration of the Youth- and family team, the upper secondary schools and the police to prevent drugs</p><p>Author: Åsa Göransson</p><p>Supervisor: Björn Johansson</p><p>This essay discuss drug preventative work performed by the members of the “Upper secondary schools programme”, which is a part of the Youth- and family team of the Social Services. They perform this work in collaboration with the police and upper secondary schools in Örebro.</p><p>The purpose of this essay is to investigate and describe this collaboration. More specifically, the purpose is to study the contents of documents of the municipality of Örebro concerning drug prevention aimed at youths through collaboration and compare with the actual work that is carried out by the Youth- and family team through collaboration. Further issues dealt with are possible improvements and if the parties concerned feel a need for a documented structure concerning their way of working.</p><p>I have used a qualitative method and I have interviewed members of parties concerned. The two members of the Upper secondary organisation, the head principal of the Karolinska School and the group-leader of the narcotics squad, have been interviewed.</p><p>The essay is based on earlier research concerning collaboration between the social services, the school and the police working with vulnerable children and youths.</p><p>Documents from the municipality of Örebro about youth, drug abuse and collaboration will also be a part of my interpretation.</p><p>As starting point I will analyse my result from the focuses I found common in earlier research. The chapters on Earlier research and Results will be presented divided into different themes. These themes are: Aim and purpose, Means, Knowledge, roles and equality, Support from the management and legitimacy and Structure and routines. I also analyse earlier research regarding social service’s collaboration with the police and the school, along with research on secrecy and laws. Improvements and a passage about documents of Örebro municipality will also be presented in the result/analysis.</p><p>My result shows that there is a connection to earlier research regarding Aim and purpose, Support from the management and Knowledge, roles and equality. Aims and attitudes common to all parties and a supportive management is mutual for the people I have interviewed. They feel interdependent of each others work and knowledge. Structure and routines vary but there is still a relatively determined work procedure and this procedure has been more or less implemented by the staff. There are means being put into their collaboration and they consider the means provided enough for them to do their work. Regarding problems with secrecy mentioned in earlier research is not seen as a problem of the parties concerned. They can usually work with consent from the clients.</p><p>Central keywords: youth, collaboration, social services, school, police, drug prevention</p>

<p>Denna studie behandlar utbildning för hållbar utveckling och syftar till att, för det första analysera och kategorisera lärares undervisningssätt inom undervisning för hållbar utveckling, och för det andra diskutera huruvida detta undervisningssätt skapar en pluralistisk undervisningspraktik. Angreppssättet som används i studien grundas på ett metodologiskt ramverk som utgår bland annat på pragmatismen och transaktionsbegreppet. Utifrån denna metodologi analyseras lärares undervisningssätt i termer av epistemologiska drag, alltså det sätt som läraren ger eleverna anvisningar på. Studiens empiri utgörs av transkriberade videoinspelningar från undervisningspraktik. Analysen resulterar i sex olika kategorier av epistemologiska drag, vilka sedan diskuteras utifrån vissa utbildningskaraktärer vilka kan ses som eftersträvansvärda för pluralistisk undervisning. Slutsatsen är att de epistemologiska drag som identifierats skapar en pluralistisk undervisningspraktik. Vidare problematiseras resultatet med hjälp av den internationella debatt som råder kring utbildning för hållbar utveckling. Resultaten tyder på att det inte är en viss ideologi som förespråkas i det material som analyserats, utan olika synsätt på frågor som behandlas lyfts fram. Även svårigheter med pluralistisk undervisning problematiseras.</p>

<p>Denna uppsats syftar till att utreda på vilket sätt införandet av ”Lag om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever” påverkat de åtgärder som måste vidtas mot kränkningar i skolan samt vem som ansvarar för dessa. Uppsatsen syftar även till att utreda hur elevens möjlighet till skadestånd förändrats i och med införandet av den nya lagen. I uppsatsen utreds kränkningar elever emellan, som inte är brottsliga eller diskriminerande, i skolor som kommunen är huvudman för.</p><p>Uppsatsen är uppdelad i tre delar. I den första delen behandlas ansvar, åtgärder och myndighetskontakter, den andra delen behandlar skadeståndsbestämmelserna och i tredje delen behandlas det rättsfall som är av relevans för uppsatsen. Samtliga delar avslutas med en jämförande analys.</p><p>Lagen har blivit lättare att tillämpa eftersom skadeståndsbestämmelserna och kommunens ansvar nu finns reglerade i samma lag. Detta underlättar både för skolorna och för de elever som blivit kränkta. Skolorna har ett tydligare regelverk att följa för att undgå skadeståndsskyldighet och eleverna har lättare att se vilka rättigheter de har. Ett barn- och elevombud för likabehandling har tillsatts på Skolverket, som bl.a. ska se till så att skolorna följer reglerna samt agera ombud för de elever som utsatts för kränkningar. Ett utredningsansvar har införts, vilket innebär att skolorna omedelbart måste utreda de kränkningar som de får kännedom om. Kränkningslagen har även inneburit att alla skolor måste ha en likabehandlingsplan. Allt detta syftar till att underlätta för den kränkta eleven att få skadestånd.</p><p>Vi ser dock ett antal svårigheter med den nya lagen främst i form av gränsdragningsproblem. Hur olika begrepp i den nya lagen kommer att bedömas är upp till praxis att avgöra. Från förarbetena är det svårt att få vägledning i dessa frågor då de enbart berörts ytligt. Vi tror att det enda prejudicerande rättsfallet på området som prövats enligt de gamla skadeståndsregerna inte skulle ha fått ett annat utfall om den nya lagstiftningen varit gällande. Trots detta anser vi att den nya lagstiftningen är ett steg i rätt riktning och vi tror att förtydligandena i lagtexten, vad avser både elevers rättigheter och skolans ansvar, kommer att underlätta för kränkta elever att få skadestånd.</p>