The aim for the study is to identify high school students’ perceptions of absenteeism. More specific the aim is to investigate their perceptions of the situations before, during and after the time they were absent. The chosen method for the study is phenomenography which includes qualitative semi-structured interviews. Six students currently in secondary school with a background of absenteeism have been interviewed. The interviews have been analyzed with an eight-step approach. The result of the study presents young students perceptions of circumstances that lead to and sustain their school absence and their return to school attendance. The findings in the analysis show that the informants perceive mental illness as a circumstance with major impact on leading to and sustaining school absence among the students. The mental illness is related to the students’ perceptions of social circumstances in and/or outside school and unmet needs in relation to school success. The perceptions of the circumstances that lead to and sustain attendance were related to a better mental health. Mental health was affected positively mainly by the circumstances related to social relationships and by the adaptations in the learning environment. However, the informants did not perceive better mental health as a key circumstance as explicitly as mental illness.

The purpose of this bachelor’s thesis is to examine how problematic school absenteeism is produced, depicted and negotiated as a social problem. It aims to do so by studying texts produced by three different parties with a shared responsibility for children and youths experiencing problematic school absenteeism in Sweden: the families, the school system and affiliated authorities, as well as therapy providers commissioned by the social services. The research questions asked are how these different parties describe problematic school absenteeism as a social problem in texts, and what the consequences for the discourse are based on these problem descriptions. The analyzed texts are an article for debate published in the Swedish newspaper Aftonbladet, written by a parent of a child with problematic school absenteeism, a report written by the Swedish Schools Inspectorate, Skolinspektionen, and a handbook about working with problematic school absenteeism, written by a research team employed by a company specialized in therapies for children and youths with varying social issues.  Theoretically this study mainly departs from Bronfenbrenners (1979) ecological systems theory, the theoretical framework of Foucault (1982), mainly concerning discourse, and the methodological approach of Bacchi (2009) What’s the problem represented to be. The analysis uses Bacchis methodology, by posing specific questions aimed at the three different texts.  The results of this study show that problematic school absenteeism as a social problem is depicted differently throughout the different texts – often using different strategies and perspectives in describing and defining the issue. The study also finds a commonality among the texts regarding their perspective on parental strategies and influence in relation to problematic school absenteeism, where this factor is generally not scrutinized.  One of the major conclusions drawn from this study is that the discourse generally tends to subjectify the child or youth into being somewhat interchangeable with the social problem at hand, especially in the cases where the term hemmasittare (Swedish for home sitter) is used.  The conclusions made from this study are mainly applicable on the instance of these three texts but are thought to also be of use in further investigations concerning critical discourse analysis applied to problematic school absenteeism as a social problem. / Syftet med denna kandidatuppsats är att undersöka hur problematisk skolfrånvaro framställs och omförhandlas som ett socialt problem. Studien ämnar göra så genom att studera och analysera texter producerade av tre olika aktörer som besitter ett delat ansvar för barn och unga med problematisk skolfrånvaro. Dessa tre aktörer är familjen, skolan med angränsande myndigheter och behandlare/utförare på uppdrag av socialtjänsten. Studiens frågeställningar ämnar närmre undersöka hur dessa olika aktörer beskriver problematisk skolfrånvaro som ett socialt problem samt vilka diskursiva effekter detta genererar. De texter som valts ut för analys är en debattartikel publicerad i Aftonbladet skriven av en förälder till ett barn med problematisk skolfrånvaro, en rapport skriven av Skolinspektionen, samt en handbok som beskriver insatser vid långvarig skolfrånvaro skriven av en grupp forskare på uppdrag av ett företag som även erbjuder behandlingstjänster inom området. Studien grundar sig teoretiskt huvudsakligen på Bronfenbrenners (1979) utvecklingsekologiska systemteori, Foucaults (1982) teoretiska ramverk gällande diskurs samt Bacchis (2009) metodologiska analysverktyg What’s the problem represented to be. Bacchis verktyg används explicit i analysen genom att ställa specifika frågor gentemot det utvalda empiriska materialet. Analysens resultat visar att problematisk skolfrånvaro som ett socialt problem framställs på olika sätt beroende av vem avsändaren är – och att de olika aktörerna ofta använder olika strategier och perspektiv i beskrivningen och definitionen av problemet. Studien finner även en gemensam nämnare mellan samtliga texter gällande det faktum att föräldraförmågan inte lyfts eller problematiseras i förhållande till problematisk skolfrånvaro. En av studiens huvudsakliga slutsatser är att diskursen gällande problematisk skolfrånvaro generellt tenderar att förena barnet eller ungdomen som subjekt med det sociala problemet, särskilt vad gäller användningen av termen hemmasittare. Slutsatser gjorda i denna studie är framför allt applicerbara i kontexten för de tre texter som har analyserats, men kan också hävdas vara användbara i framtida undersökningar gällande kritisk diskursanalys av problematisk skolfrånvaro som socialt problem.

Barn och unga som inte närvarar i skolans undervisning, anses av många som ett växande samhällsproblem. Närvaroproblem är det begrepp som vi valt för att benämna problematisk skolfrånvaro. Syftet med denna uppsats är att belysa hur närvaroproblem kan yttra sig. Uppsatsen undersöker vad som kan orsaka närvaroproblem, vilka konsekvenser det kan få för barn och unga samt hur orsakerna och konsekvenserna kan tänkas förebyggas. Detta kommer undersökas genom fenomenografi. Materialet som undersöks är tre podcastavsnitt och ett videoreportage. I uppsatsen kunde flertalet orsaker bakom skolfrånvaro återfinnas, några av de huvudsakliga var mental ohälsa, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och livsförändringar. De konsekvenser som hittades var bland annat förstärkt mental ohälsa, försämring av social samvaro samt svårigheter att få insatser. Några viktiga beståndsdelar som ledde till förbättrat mående och närvaro var bland annat individualiserade insatser, motiveringsarbete och små undervisningsgrupper.

Denna studie undersöker vilka faktorer som varit avgörande för att bryta före detta elevers problematiska skolfrånvaro. Det övergripande syftet med studien är att undersöka hur eleverna beskriver den skolbakgrund som föranlett problematisk skolfrånvaro, vilka insatser de upplever har gjorts för att bryta den problematiska skolfrånvaron samt vilka vändpunkter de kan identifiera och beskriva. Teoretisk ram för studien utgörs av Vygotskijs sociokulturella perspektiv kring hur elevers skolsvårigheter förstås ur ett relationellt perspektiv, den relationella specialpedagogikens brännpunkt, vilken har flera beröringspunkter med ett systemvetenskapligt synsätt. Studiens data samlades in genom strukturerade och halvstrukturerade intervjuer med elever som per definition varit så kallade hemmasittare. Konklusionen i rapporten belyser vikten av att eleverna har individer i sin närhet som är inlyssnande och förstående och som kan synliggöra, stödja och strukturera elevernas tillvaro i syfte att bryta sin problematiska frånvaro. Resultaten visade vidare att förutom externa insatser var stöttande föräldrar och inre motivation viktiga delar i processen att bryta sin frånvaro och återgå till studier.

I egenskap av speciallärare med inriktning mot språk-, läs- och skrivutveckling har vi ett särskilt ansvar när det gäller elevers läs- och skrivförmåga eftersom merparten av uppgifterna i skolan kräver en åldersadekvat läs- och skrivförmåga. När vi som speciallärare möter elever med långvariga svårigheter inom läs- och skrivområdet med en icke kontinuerlig skolnärvaro kan det vara svårt att definiera grundproblematiken. Detta kan utgöra ett hinder i arbetet att sätta in effektiva åtgärder.   Syftet med denna kvalitativa studie med hermeneutisk ansats är att ur ett specialpedagogiskt perspektiv identifiera framgångsfaktorer som har positiv inverkan för elever i läs- och skrivsvårigheter och deras skolnärvaro utifrån ett professionellt bemötande. Därför genomfördes semistrukturerade intervjuer av fem speciallärare i två olika kommuner kring deras erfarenhet av elever med låg skolnärvaro och läs- och skrivsvårigheter.   Slutsatsen utifrån intervjuerna är samlade under rubrikerna professionellt förhållningssätt, läs- och skrivsvårigheter och låg skolnärvaro. Resultatet presenteras genom ett antal framgångsfaktorer i syfte att öka skolnärvaron. Gällande det professionella förhållningssättet är ett kontinuerligt och professionellt bemötande av engagerade, lyhörda och uppmärksamma pedagoger ett vinnande koncept. Vår studie visar också värdet av kartläggning kring elever för att sätta in rätt åtgärder och utvärdera dessa så att de är ändamålsenliga. Organisationen kring eleverna och att de upplevs inkluderade, känner delaktighet och har stöd är en nyckeln till att öka skolnärvaron.

The aim of the study is to explore how school absenteeism as a material-discursive phenomenon is produced in the practices of humans and nonhumans, when absences and presences are registered and managed through digital technologies. How is the phenomenon of school absenteeism produced when absences and presences are digitally registered? How does the phenomenon of school absenteeism emerge when both human and nonhuman entanglements are included in the apparatuses of knowing? Through a posthumanist approach, the study engages empirically with two types of software for the registration of absences and presences at three Swedish schools. The results show that digital registration blurs the division between absences and presences, and queers what is absent and what is present. Digital registration produces school absenteeism as a phenomenon for all students every day, and at the same time as mainly for the students who are present most of the time. A conclusion that is drawn from the study is that digital registration makes absences present, by the visualization and performative repetition of the registration. The study points to how school absenteeism is always ‘in the making’, and proposes the concept of school absenteeing as a productive way to open up new possibilities in relation to students’ absences. / Syftet med studien är att undersöka hur skolfrånvaro som materiellt-diskursivt fenomen produceras i mänskliga/icke-mänskliga praktiker, när frånvaro och närvaro hanteras och registreras med hjälp av digitala system. Hur produceras fenomenet skolfrånvaro när elevers frånvaro och närvaro registreras digitalt? Hur framträder fenomenet skolfrånvaro när människor såväl som icke-människor inkluderas i kunskapsproduktionen? I studien skapas empiriska engagemang tillsammans med två digitala system för registrering av frånvaro och närvaro på tre svenska skolor. Genom ett posthumanistiskt perspektiv visar studien att den digitala registreringen suddar ut gränserna mellan frånvaro och närvaro. I sammanvävningar med digitala system blir fenomenet skolfrånvaro mer komplext, eftersom den digitala registreringen producerar skolfrånvaro som ett fenomen för alla elever, varje dag. Samtidigt reducerar den digitala registreringen skolfrånvarons komplexitet och skapar ett fenomen för de elever som för det mesta är närvarande. En slutsats från studien är att registreringen gör vad som är osynligt – det frånvarande – synligt. Studien pekar på hur skolfrånvaro alltid är ett görande och introducerar begreppet school absenteeing [skolfrånvarogöra]. Detta begrepp möjliggör en förståelse av skolfrånvaro som en pågående produktion i mänskliga/icke-mänskliga relationer, snarare än något som elever har eller är och öppnar upp för nya sätt att engagera sig i den alltid närvarande frånvaron.

The aim of the study was to gain an understanding from an insider perspective why dropouts are absent from school. Four qualitative interviews were conducted with former dropouts and two qualitative interviews with school representatives. The interviews were analyzed using theory triangulation based on interactionism, structurally and social constructionism perspective. The results showed that school absenteeism was applied to individual properties. The affecting individual properties differed among the informants. Emotional alienation and personal shortcomings was depicted in the former dropouts. Different medical diagnosis was the main reason for the different individual properties, according to school representatives. Insider perspective highlighted that the former dropouts school absences could be understood as an exclusionary process with feelings of inferiority to anomie. School representatives envisioned that the exclusion process continued because of parental education (in) ability and imagined the home as a comfort zone with "curling parents". Former dropouts waited to be intercepted in the school as a danger zone and understood increased resources necessary for the promotion of school attendance. School representatives realized that aid resources were necessary when absence from school was usual. / Syftet med studien var att få förståelse utifrån ett inifrånperspektiv om varför hemmasittare är frånvarande från skolan. Fyra kvalitativa intervjuer genomfördes med f.d. hemmasittare och två kvalitativa intervjuer med skolrepresentanter. Intervjuerna analyserades med teoritriangulering utifrån interaktionistiskt, strukturellt och socialkonstruktionistiskt perspektiv. Resultatet visade att skolfrånvaro kopplades till individegenskaper. Vad dessa individegenskaper berodde på skiljde sig hos informanterna. Känslor som utanförskap och personliga tillkortakommanden skildrades hos f.d. hemmasittarna. Skolrepresentanterna föreställde att individegenskaperna huvudsakligen berodde på medicinska diagnoser.Inifrånperspektivet belyste att f.d. hemmasittarnas skolfrånvaro kunde förstås som en uteslutningsprocess med känslor från underlägsenhet till anomi. Skolrepresentanterna föreställde sig att uteslutningsprocessen fortgick p.g.a. föräldrars uppfostrings (o)förmåga och föreställde sig hemmet som trygghetszon med ”curling föräldrar”. Före detta hemmasittarna väntade på att bli uppfångade i riskzonen, d.v.s. skolan och förstod utökade resurser som nödvändiga för främjandet av skolnärvaro. Skolrepresentanterna ansåg att stödresurser var nödvändiga när frånvaron blivit ett faktum.

Syftet med studien var att undersöka professionellas erfarenheter gällande det fenomen som i vardagligt tal kallas "hemmasittare", det vill säga, elever som är långvarigt frånvarande från skolan. Studien utgick ifrån tre frågeställningar som avsåg att besvara professionellas erfarenheter gällande de inverkansfaktorer som kan ligga till grund för problematisk frånvaro och vidare hur de professionella arbetar med att återintegrera elever tillbaka till skolan och hur de slutligen upplever att de kan arbeta för att motverka frånvaron. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex professionella som var verksamma inom individ och familjeomsorgen, skolans verksamhet och centrala barn och elevhälsan. I resultaten av den tematiska analysen framträdde tre teman: (1) Frånvarons komplexitet (2) Att få eleven tillbaka till skolnärvaro (3) Att främja skolnärvaro. Resultaten som blev synliga var i linje med tidigare forskning som menar att orsakerna till problematisk och långvarig skolfrånvaro är svårdefinierat då orsakerna skiljer sig från varje enskilt fall. Utifrån den utvecklingsekologiska teorin kunde vi därmed finna att professionella behöver rikta arbetet till hela elevens omgivande system. Där varje del är viktig för helheten. Informanterna ger också förslag på individanpassade lösningar som de upplevt verkat som framgångsfaktorer för att få tillbaka eleven till skolan. Resultatet visar slutligen på att skolans miljö behöver ses över för att skapa tillgänglighet och trygghet, då både relationer och socialt stöd - lika väl som pedagogiskt stöd och anpassningar är viktiga delar för att främja närvaro.

Skolfrånvaro är ett aktuellt ämne i svensk media och har även uppmärksammats i en statlig utredning. Syftet med studien var att undersöka hur lärare och specialpedagoger arbetar främjande gällande skolnärvaro och förebyggande gällande skolfrånvaro. Fokus för studien var hur dessa två yrkesgrupper beskrev detta arbete och att genom observationer studera graden av emotionellt stöd i klassrum. Studiens forskningsansats var mixed method. Semistrukturerade intervjuer, strukturerade observationer samt dokument kring skolnärvaro/skolfrånvaro användes som datainsamlingsmetoder. Studien genomfördes på tre skolor, där totalt 6 lärare och 6 specialpedagoger intervjuades. Vid varje skola genomfördes 2 observationer à 3 timmar och 2 dokument gällande skolnärvaro/skolfrånvaro studerades. Studien visade på vikten av att skapa goda relationer till elever och vårdnadshavare för att på så vis skapa ett välfungerande samarbete som kan generera goda förutsättningar för eleven att vilja komma till skolan. Studien visade även att de lärare som skapade goda relationer, individualiserade och anpassade undervisningen, var lyhörda och skapade ett positivt klassrumsklimat som skattades högt i det emotionella stödet i klassrummet. Samarbetet med instanser utanför skolan behöver förbättras vilket alla lärare och specialpedagoger i studien framhöll. Flera i studien hade inte kännedom om lokala handlingsplaner (dokument) gällande skolnärvaro/skolfrånvaro vilket kan resultera i brister i rutiner i arbetet med skolfrånvaro. Studien visade därtill att insatser riktade mot elever med skolfrånvaro inte behövde vara kostsamma utan att det handlade om mellanmänskliga relationer för att elever skulle vilja komma till skolan och trivas där.

Studiens syfte är att förstå hur några skolprojekt har arbetat för att främja skolnärvaro för elever inom autismspektrumtillstånd. Som metod användes kvalitativa intervjuer med åtta informanter i fem kommuner som på något sätt arbetar med skolprojekt med fokus på inkludering och skolfrånvaro. Informanterna som deltog i studien var tre specialpedagoger, en speciallärare, två rektorer, en kurator och en rådgivare från specialpedagogiska skolmyndigheten. De fem skolprojekten som informanterna arbetade med, omfattade 137 skolor i Sverige. Ett projekt var inriktat mot det förebyggande arbetet att skapa en tillgänglig skola för elever inom autismspektrumtillstånd. Fyra projekt utgick både från förebyggande insatser och att få tillbaka elever med hög skolfrånvaro till skolan. Resultatet visade på att det behövs mer kunskap om autism för att skapa en skola som är tillgänglig för elever inom autismspektrumtillstånd. Det behövs kartläggning av elevens behov, anpassad lärmiljö och social träning. Stort fokus behöver läggas på skapandet av relation och bemötande av elev och problematik. Projekten har upprättat handlingsplaner för att uppmärksamma skolfrånvaro i ett tidigt skede. På så vis kan orsak till frånvaro snabbare utredas och åtgärdas vilket besparar eleven mycket lidande. Det som genomsyrar arbetet är hur kunskap och samverkan mellan olika samverkanspartner kan främja skolnärvaro. / The study aims to understand how some school project has worked to promote school attendance for students with autism spectrum disorders. The applied method for this study is qualitative interviews and eight people have been interviewed from five different municipalities, all involved in school projects focusing on inclusion and absenteeism. Three of the informants that participated in the study were special pedagogues, one was a specialneeds teacher, two were principals, one was a counselor, and one was an adviser at Specialpedagogiska skolmyndigheten (The Authority of Special Needs Education). The five projects that the informants were involved in covered 137 schools in Sweden. One of the projects was focused on preventive measures to create a school accessible for students with autism related difficulties. Four projects aimed to both prevent students from being absent from school and for absentees to return to school. The results shows that schools need more knowledge about autism related difficulties in order to create a school that is accessible for these students. First, schools need better routines for assessing students’ needs, second the learning environment in the classroom must be adapted more efficiently for students with autism related difficulties and their needs, and last the students must be given the chance to work on their social skills. The focus must be on building relationships to the students. This in order to meet the students’ needs so that measures taken will be beneficial for the students.The schools in the study have written routines in order to detect absenteeism at an early stamge. These routines aim to identify the reason for absenteeism early on and quickly find measures to support the student and spare them a lot of suffering. Success factors in this work is how knowledge and collaboration between different interaction partners can promote school attendance.