Denna uppsats undersöker skolbibliotekens förutsättningar på kommunal nivå genom att använda sig av flera teoretiska och metodologiska angreppssätt. Särskilt central är frågan om varför relativt få elever har tillgång till skolbibliotek, trots att deras rätt till detta har varit lagstadgad sedan 2011. Uppsatsen vilar dels på en kulturanalys och dels på en fallstudie av ett projektarbete i Kiruna kommun där målet var att ta fram en skolbiblioteksmodell för samverkan mellan det kommunala biblioteket och skolan. Kulturanalysens kärna utgörs av en diskursanalys av skolbibliotekens kontext och villkor utifrån tre aktörer som är centrala i arbetet med skolbiblioteksutveckling på kommunal nivå: Skolan; Biblioteket; Kommunpolitiken. Fallstudien syftar till att ta vara på den kunskapsutveckling och det teoretiska arbetet utfördes i samband med projektarbetet, samt att utgöra en konkret bas för en vidare analys av skolbibliotekens villkor. Uppsatsens grundantagande är att även om diskursiva skillnader och strider kan vara till fördel för en verksamhets utveckling måste det finnas tillräckliga kontaktytor aktörerna emellan för att en verksamhet alls ska vara möjlig. Utifrån detta undersöks hinder och möjligheter för att detta ska ske. Sammanfattningsvis visar uppsatsen på att skolbibliotekens utveckling är beroende av en komplicerad dynamik. En skolbiblioteksutveckling av det slag som förespråkas av bibliotekssfären – i enlighet med enligt skolans värden ”beprövad erfarenhet och vetenskaplig grund” – innebär ur skolans perspektiv en omfattande omställning i förhållande till nuvarande föreställningar om skolbibliotekets verksamhet. Tillsammans med ekonomiska faktorer påverkar därför organisationskulturella faktorer och förkunskaper förutsättningarna för skolbibliotekens utveckling. Det finns därför behov av breda fortbildningsinsatser gentemot skolan, tvärvetenskaplig forskning om skolbibliotek samt motsvarande inslag i lärarutbildningen. Det går även att se ett behov av att biblioteksfältet ytterligare etablerar sig som profession. Slutligen är det av vikt att förr snarare än senare upprätta ramar för evidensbaserad och integrerad skolbiblioteksverksamhet där skol- och biblioteksprofessionerna kan mötas i praktiskt samarbete – snarare än att låta skolbiblioteksdiskursen fastna i logistik, isolerade (till skillnad från integrerade) biblioteksinsatser eller ett sökande efter konsensus i resonemang om den ideala innebörden i begreppet ”skolbibliotek”.

Syftet med denna kvalitativa intervjustudie är att bidra med kunskap om hurspecialpedagogen tolkar det normkritiska uppdraget och hur hen beskriver sin egen kunskapoch förmåga att implementera och driva detta uppdrag i verksamheten. Tidigare forskningvisar hur en hbtq-inkluderande läroplan tenderar att generera begränsad förändring av skolansom verksamhet och att elever efterfrågar större synlighet av frågorna i den dagligaundervisningen. Vidare visar forskning på hur avsaknad av kunskap bidrar till en otrygghetinför att hantera frågor runt sexualitet och identitet då den heteronormativa matrisen skaifrågasättas. Ett förändringsarbete i enlighet med den nya läroplanen förutsätter kunskapvilket erhålls genom gemensam utbildning. Studiens resultat visar på stor diskrepans gällandespecialpedagogens roll i förhållande till det normkritiska uppdraget, vilket delvis kanförklaras av yrkesrollens breda och komplexa uppdrag. Resultatet visar att behovet av såvälegen som gemensam kunskap är stort, vilket även styrks av tidigare forskning, samt attytterligare kunskap efterfrågas. Vidare visar resultatet på hur specialpedagogens olikauppdrag, såsom att utveckla den tillgängliga lärmiljön, driva skolutvecklingsfrågor samthandleda pedagoger, tolkas på diametralt skilda sätt i förhållande till det normkritiskauppdraget. Då frågornas placering i läroplanens inledande delar fastställer att uppdragetinvolverar skolans samtliga personal menar vi att denna variation av tolkningar ärproblematisk. Specialpedagogens roll gällande delaktighet och ansvar i skolans normkritiskauppdrag är enligt denna placering inte förhandlingsbar. Med anledning av detta menar vi attspecialpedagogens uppdrag är förenligt med möjligheten att anta rollen somförändringsagent, med syfte att belysa rådande heteronorm i skolans verksamhet.

No description available.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur specialpedagoger uppfattar sin roll i arbetet kring den tillgängliga lärmiljön för elever i grundskolan före och under pandemin. Studien är deduktiv där vi utifrån ett systemteoretiskt perspektiv vill klargöra om och hur pandemin som en förändringsfaktor har påverkat specialpedagogers roll i arbetet med tillgänglig lärmiljö. Tidigare forskning visar att specialpedagogens roll i arbetet med tillgänglig lärmiljö på individ-, grupp- och organisationsnivå är komplex och har påverkats av pandemin genom att bland annat nya arbetsuppgifter tillkommit. Systemteori används som studiens ramverk och de inom systemteorin centrala begreppen nivåer & gränser, konstans & variation, samt skolan som system återkommer genom arbetet i olika delar. Studien är en kvalitativ intervjustudie med tio specialpedagoger som befinner sig geografiskt spritt i Sverige. Intervjuguiden som används i de semistrukturerade intervjuerna har inspirerats av den systemiska intervjutekniken för att göra det möjligt för informanterna att utveckla sitt tänkande. Resultatet visar att pandemin och de restriktioner som följs av pandemin och dess restriktioner har påverkat specialpedagogens möjlighet att i sin roll fullt ut utföra sina uppdrag, särskilt påtagligt är den del av uppdraget som berör arbetet med skolutvecklande processer på organisationsnivå som är en förutsättning för att åstadkomma varaktiga positiva förändringar i den tillgängliga lärmiljön. I slutdiskussionen diskuteras kring att specialpedagogen i sitt uppdrag har möjlighet att tillvarata de positiva effekterna av denna invecklade tid och bidra till utvecklade arbetssätt som bidrar till en mer tillgänglig lärmiljö.

Renman Linda (2008). Skolutveckling En fallstudie: jämförelser mellan teori och praktik. School development: A case study: Comparing theory an practice. Skolutveckling och ledarskap, lärarutbildningen, Malmö Högskola. Syftet med denna studie har främst varit att tydliggöra mötet mellan teori och praktik i ett skolutvecklingsprojekt. Allt skolutvecklingsarbete är en komplicerad process om kräver mycket av inblandade parter. Jag har gjort en fallstudie där jag har kunnat jämföra teori och praktik då skolan i min studie introducerar ett nytt arbetssätt strukturellt kooperativt lärande. Genom att skapa en modell för skolutveckling utifrån litteratur har jag kunnat göra direkta jämförelser till den aktuella skolan. Med hjälp av triangulering har jag kunnat se till observationer som jag gjort på skolan, en enkätundersökning samt dokument gällande skolutvecklingsteorier och funnit att teori och praktik, både gällande resonemang i litteraturen samt hinder och incitament, till stor del överensstämmer i detta specifika fall.

Denna studie beskriver typiska karakteristika för hur kvinnliga rektorer med barnomsorgsbakgrund förändrar. Studien utgår från Hans Åke Scherps undersökning, som visat att kvinnliga rektorer med förskollärar- eller fritidspedagogsbakgrund är mer skolutvecklingsbenägna än rektorer med lärarbakgrund (Ekholm et al.2000). Studien omfattar en genomgång av tidigare forskning som har lagt grunden till en kvalitativ intervjustudie. Där har typiska kännetecken framkommit när intervjuerna analyserats utifrån fem kategorier; grundutbildning, skolkultur, skolutveckling, ledarskap och kreativ personlighet. Resultatet av undersökningen visar på att rektorernas grundutbildnings ledord ”att sätta barnet i centrum” gjort att förändringsbenägenheten är en naturlig del av verksamheten. I mötet mellan förskola, fritidshem och grundskola ändrades kraven på rektors formella yrkesbakgrund, vilket ledde till kulturkrockar. Då framkommer vikten av att kunna känna av en skolkultur, hos en ny rektor, innan skolutvecklingen fortskrider, där inspiration, lyssnande och stödjande och hitta nya mötesplatser är några av rektors uppgifter. De kvinnliga rektorerna med barnomsorgsbakgrund har ett omtalat ledarskap idag, som kännetecknas av närvaro och god konflikthantering. Respondenterna har en inneboende jagstyrka, ett engagemang och nyfikenhet gällande skolan och sporras av utmaningar och speciella uppdrag vilket visar på en kreativ personlighet. Framtidens rektor kommer att kännetecknas av många av de förändringsegenskaper som de kvinnliga rektorerna med barnomsorgsbakgrund har idag, som i sin tur har fortsatt att utveckla sina ledaregenskaper för verksamhetens bästa.

Föreliggande studie syftar till att utifrån retorisk teori undersöka under vilka kommunikativa premisser det kommunikativa skolledarskapet verkar. Studien avgränsas till en skolledare och kommunikationen kring ett specifikt utvecklingsprojekt. Undersökningen tar utgångspunkt i teoretiska antaganden som gör gällande att organisation, kommunikation och ledarskap konstrueras interaktivt. Metoden är kvalitativ, inspirerad av stimulated recall och bygger på semistrukturerade intervjuer vid två tillfällen med en skolledare för en gymnasieskola och fyra medarbetare som har skolledaren som närmaste chef. Intervjuerna har genomförts i samband med att ett större utvecklingsprojekt har initierats. Resultatet analyseras utifrån en retorisk modell som gör gällande att all kommunikation vilar på tilliten till den som kommunicerar, till det kommunicerade och till de emotioner som kommunikationen väcker hos mottagarna.Undersökningen visar att skolledaren verkar i en mycket sammansatt kommunikativ kontext och att ledarskapet i hög grad är avhängigt av en rad olika kommunikativa premisser. En slutsats är att diskrepansen i hur medarbetarna uppfattar skolledarrollen i hög grad påverkar det kommunikativa ledarskapet. En tydlig premiss är att det från lärarhåll finns en förväntan på skolledarrollen som påverkar den kommunikativa kontexten på en rad olika sätt. En andra slutsats är att skolledaren kommunicerar med en, sett till förståelse, heterogen mottagargrupp. En tredje är att kommunikationen i hög utsträckning påverkas av en rad emotionella premisser. Sammantaget ställer de kommunikativa premisserna mycket höga krav på skolledares förståelse för och förmåga att kommunicera ledning.

Abstract Dahlström, Kristina (2017), Utopi eller verklighet? Specialpedagogiska framgångar för elever i behov av särskilt stöd. Specialpedagogprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola, 90 hp. I mitt arbete har jag upplevt att antalet elever i behov av särskilt stöd i skolan ökar. Möjlighet-erna till åtgärder varierar mellan skolorna beroende på till exempel demografiska och ekono-miska faktorer men också på brist på specialpedagogisk kompetens. Forskning inom området ger förslag till åtgärder men möjligheterna att förverkliga resultaten varierar mycket. Det för-faller föreligga en diskrepans mellan utopi och verklighet. Det är viktigt att tillgängliga resur-ser används så effektivt som möjligt. Syftet med studien är att bidra med de intervjuade specialpedagogernas erfarenheter och upplevelser om vad som leder till framgång. Frågeställningar som ställts är: Vad upplever spe-cialpedagoger som framgångsrikt i sitt arbete med elever i behov av särskilt stöd? Varför anses detta som framgångsrikt? Hur stämmer specialpedagogernas svar med forskningen? Studiens resultat kan bidra till att öka förståelsen för hur komplext arbetet med elever i behov av särskilt stöd är. Om berörd personal arbetar systematiskt och förebyggande går det att även med små medel och på små skolenheter ge elever med problem rätt stöd i rätt tid. I dessa ansträngningar är specialpedagogen med sin kompetens den sammanhållande och dri-vande faktorn. Systemteorin har använts som utgångspunkt för att se hur skolsystemets olika delar påver-kar varandra. För att besvara studiens frågeställningar har en kvalitativ forskningsmetod med intervjuer använts. Med stöd av hermeneutiken och fenomenologin tolkades materialet från intervjuerna. Fokus har varit på relationer och interaktioner. En indelning på organisation, grupp och individnivå gjordes för att lättare få en översikt över materialet samt för att utgå från de nivåer som specialpedagoger verkar på i yrket. Resultatet pekar på att rektorns mål och visioner och styrning över en skola starkt bidrar till goda resultat. Ju tydligare målen är för dem som arbetar i organisationen desto framgångsri-kare resultat för eleverna. Ju tidigare screeningar och insatser desto större chans är det att ele-ver får rätt stöd. Annan forskning och specialpedagogernas syn i denna studie överensstämmer till stor del vad gäller tidiga insatser. Internationella studier ger en annan bild än den vi har i Sverige. Här väntar vi ofta tills det har blivit stora problem med att sätta in insatser. I Finland arbetar man istället förebyggande. Forskningen visar att tidiga insatser är av stor vikt men att det krävs riktlinjer och information från centralt håll för hur dessa kan gå till. Av resultaten framgår hur viktigt det är att elever lär sig läsa och skriva. Användningen av kompensatoriska verktyg för elever i behov av särskilt stöd är också viktig. Betydelsen av goda relationer framhölls som en viktig del för elevers framgångar. Som specialpedagogisk implikation är det viktigt med insatser för den enskilda eleven som är av intensivtränande ka-raktär. Likväl är det insatserna på organisationsnivå som anses ge störst effekt när skolutveckl-ing står i centrum. Det uppdrag som specialpedagogen får av rektorn är av stor vikt för hur denna kan bedriva ett arbete som bland annat främjar inkludering. --- Nyckelord: behov av särskilt stöd, framgångsfaktorer, inkludering, tidiga insatser, skolutveckl-ing.

Syftet med följande arbete är att undersöka gymnasielärarens inställning till pedagogik- och didaktikforskning, om det finns någon samverkan med pedagogikforskare i skolan idag samt gymnasielärarens intresse för forskarutbildning och att forska i egen praktik. Arbetet bygger på en dokument- och litteraturstudie samt en empirisk studie baserad på enkätundersökning och intervjuer. Resultaten visar att det finns ett stort intresse för forskning bland lärarna. Användning av pedagogiskt och didaktiskt forskningsresultat i skolverksamheten är vanligt förekommande hos gymnasielärarna men samarbete mellan lärare och forskare är nästan obefintligt i skolan. Det finns också ett stort behov av forskarutbildade lärare som kan främja utvecklingsarbetet i svensk skola idag.

Det finns väldigt lite forskning kring den nya speciallärarutbildningen och specialläraruppdraget. Speciallärare med inriktning språk-, läs- och skrivutveckling får en speciell kompetens inom språkutveckling men frågan är om de får kunskaper kring att leda ämnesutveckling eller skolutveckling och om de arbetar med detta område i sitt dagliga arbete. Denna uppsats förväntade kunskapsbidrag är att se om specialläraren har en given roll som skolutvecklare. Syftet är att ge en bild av hur speciallärare, med inriktning språk-, läs- och skrivutveckling, arbetar med skolutveckling och hur utbildningen rustar studenten för detta arbete. För att ta reda på hur de olika högskolorna och universiteten tolkat skolutvecklingsuppdraget har en textanalys använts. Utbildningsplaner från alla lärosäten som ger speciallärarutbildningen har analyserats och tolkats med hjälp av professionsteori. För att ta reda på vilka utvecklingsarbeten specialläraren varit med och drivit, hur speciallärarens specialkompetens kommer till gagn och hur samarbete ser ut mellan speciallärare, specialpedagoger och förstelärare har en enkätstudie använts. Resultaten analyserades med hjälp av professionsteori. Resultaten visade att sex av tio lärosäten har använt ord som rör skolutveckling. Utbildningarna skiljer sig åt när det gäller skolutveckling men har andra gemensamma punkter. Enkätstudien visade att en stor andel av speciallärarna arbetar med skolutveckling på olika nivåer. Specialläraren kan hävda en profession med tydlig inriktning på skolutveckling i praktiken men inte lika tydligt i teorin.