Digitaliseringen är under ständig utveckling både i samhället och inom skolan. Därför är det viktigt att som blivande lärare vara medveten om vilka fördelar och nackdelar det bär med sig. Syftet med denna litteraturstudie är att granska vad tidigare forskning visar hur digitala skrivverktyg påverkar elevernas skrivprocess, samt om det finns koppling mellan motivation och användande av digitala skrivverktyg. Studien inriktar sig på elever i årskurs F-3. Genom databaserna ERIC, Swepub och Primo har material samlats in. För att avgöra materialets relevans har en översiktsanalys och kriterier för inklusion används. Det valda materialet består av tio vetenskapliga artiklar och en doktorsavhandling. Materialet är både nationellt och internationellt. Resultatet i studien visar att elevernas motivation ökade när de fick skriva med digitala skrivverktyg. Det framkom också att digitala skrivverktyg skapar möjlighet att skriva snabbare, längre texter och redigera enklare. Begränsningar som studiens resultat visar är elevers tekniska kunskap, tillgång och motorik. Slutsatsen utifrån litteraturstudiens resultat är att digitala skrivverktyg till stor del skapar möjligheter för elevernas skrivprocess. För att uppnå möjligheterna har läraren en viktig roll att ge eleverna rätt teknisk kunskap och tillgång för att förhindra begränsningar.

Kandidatuppsatsen analyserar Haruki Murakamis gestaltning av sin skrivprocess i boken Författare till yrket. Syftet är att undersöka hur en individuell skrivprocess kan kopplas till generell teori. Frågeställningen är hur Murakamis skrivprocess kan förstås i förhållande till Flower och Hayes kognitiva processteori för skrivande. Undersökningen genomfördes genom närläsning och kvalitativ tematisk analys. Sekundärmaterialet utgjordes av böcker och artiklar som ytterligare belyste resonemangen i primärmaterialet. Analysen visade att Murakami gestaltar sig själv i tre dimensioner i sin skrivprocess - intellekt, själ och kropp - en medveten konstruktion av identiteten där varje del inte behöver vara helt sann men helheten är sanning i stora drag.  Framställningen av självet och skrivprocessen är en konstnärlig gestaltning med inslag av fantasi såväl som minne och fakta men framstår som ärlig och i stort sett trovärdig. Det gick att associera alla delar av Murakamis gestaltning med den kognitiva processteorin. Uppsatsens slutsats är att det går att koppla en individuell skrivprocess till den kognitiva processteorin för skrivande och det går att replikera ansatsen för analys av fler författares skrivprocesser. / The Bachelor Thesis analyzes Haruki Murakami’s depiction of his writing process his book Novelist as a Vocation (the version translated from Japanese to Swedish by Eiko and Yukiko Duke 2017). The purpose is to investigate how an individual writing process can be linked to general theory and the research question is how Murakami's writing process can be understood in relation to Flower and Hayes' cognitive process theory for writing. The analysis was conducted through close reading and qualitative thematic analysis. The secondary material consisted of books and articles that further elucidated the reasoning in the primary material. The analysis showed that Murakami shapes himself in three dimensions in his writing process - intellect, soul and body - a conscious construction of the identity where each part does not have to be completely true but the whole is truth in general. The presentation of the self and the writing process is an artistic design with elements of imagination as well as memory and facts, but appears to be honest and largely credible. It was possible to associate all parts of Murakami's design with the cognitive process theory. The conclusion is that it is possible to link an individual writing process to the cognitive process theory for writing and it is possible to replicate the approach for analysis of more authors' writing processes.

Ett samhälle som blir allt mer digitalt har gjort att vi har fått helt andra möjligheter att kommunicera och ett nytt sätt för oss människor att skapa mening i tillvaron. Majoritetenav de texter som unga idag möter är digitala och de kommunicerar dagligen via digitala medier. Det är viktigt att skolan bemöter denna generations sätt att kommunicera. Syftet med kunskapsöversikten är att synliggöra hur forskning belyser digitala verktyg i skrivundervisningen. Syftet preciseras med hjälp av att lägga fokus på att analysera fördelar och nackdelar som kommer med användandet av digitala verktyg i skrivprocessen. Kunskapsöversikten är baserad på 10 vetenskapliga-nationella och internationella artiklar. Majoriteten av studierna är gjorda på elever i åk 4–6. Artiklarna bearbetades genom en tematisk analys som resulterade i 4 olika teman. Resultatet visar att det finns både fördelaroch nackdelar med användandet av digitala verktyg i skrivprocessen. Ett ökat socialt samspel med andra, ett smidigare sätt att redigera och bearbeta texter samt en ökad motivation att skapa texter är några exempel på fördelar som forskningen lyfter. De nackdelar som beskrivs handlar främst om hur finmotoriken påverkas av att inte skriva med penna men också om hur karaktären på den färdiga texten påverkas av den digitala skrivprocessen.

Att lära sig läsa och skriva är en lång och komplex process. Det tar tid och tålamod, och som har varje barn sin egen inlärningstakt. Därför är det viktigt att ha kännedom om olika arbetssätt så att lärare kan dra nytta av dem för att lära första- och andraspråkselever att skriva. Studiens syfte är att undersöka vad de deltagande lärarna uppger om vilka arbetssätt som de använder sig av vid skrivundervisning när de möter första- och andraspråkselever, varför de använder dessa arbetssätt, samt om arbetssättet skiljer sig mellan första- och andraspråkselevers skrivundervisning. Studien bygger på semistrukturerade intervjuer med nio F-3 lärare som berättar om sitt arbetssätt i skrivundervisningen och anledningen till att de arbetar så. Resultatet visar att informanterna arbetar på olika sätt beroende på elevernas språkliga nivå. I resultatet framkommer det att lärarens arbetssätt förändras om de har andraspråkselever, där lärare med erfarenhet av både första- och andraspråkselever väljer att ändra sitt arbetssätt. Däremot väljer lärare som enbart har erfarenhet av antingen första- eller andraspråkselever inte ska ändra sitt arbetssätt. Av denna anledning kan vissa av informanterna börja med att lära sina elever från del till helhet, medan andra kan börja från hel till del för att eleven har med sig språket hemifrån.

Den föreliggande studiens syfte är att med utgångspunkt i svenskämnets didaktik relaterat till skrivprocessen undersöka aktuell forskning gällande hur generativ AI i olika former kan fungera som resurs för att främja elevernas lärande i skrivundervisningen på högstadiet. Denna systematiska litteraturstudie ämnar dels besvara hur generativ AI kan utveckla elevernas förmåga att skapa och bearbeta text inom ramen för skrivprocessen, dels hur generativ AI kan utgöra ett hinder för elevernas utveckling av kunskap och förmågor inom skrivprocessen. På grund av brist på forskning i en svensk högstadiekontext utgörs resultatet av internationella studier inom högre utbildning, som vi analyserar och kopplar till en svensk högstadiekontext i resultatdiskussionen. Å ena sidan visar resultatet att generativ AI kan utgöra möjligheter i skrivprocessen genom att fungera som idégenerator, skapa workflow, ge återkoppling, synliggöra lärandet, bidra till utveckling av metaspråk, samt skapa motivation och en känsla av sammanhang hos eleverna. Å andra sidan kan den generativa AI:n också vara ett hinder för utveckling av kunskap och förmågor genom att hämma elevernas kreativitet och personliga stil samt ge ensidig och felaktig återkoppling. Huruvida generativ AI utgör en möjlighet eller ett hinder visar sig i studierna vara delvis beroende av sammanhanget, delvis beroende av elevernas metakognitiva och självreglerande förmåga samt deras kritiska litteracitet. För att högstadieelevers lärande och kognitiva utveckling ska främjas av generativ AI konstaterar vi att lärarens didaktiska val blir avgörande. Om tillämpningen av generativ AI ska gynna elevernas lärande krävs det dessutom goda förutsättningar för att skrivundervisningen ska kunna fokusera på processen snarare än slutprodukten.

Majoriteten av dagens elever har tillgång till både analoga och digitala skrivverktyg, men i den svenska skolan finns inga bestämda regler om hur läraren ska göra för att lära elever skriva. Syftet med denna kvalitativa undersökning är att genom observation och elevdokumentation, se hur elever arbetar med digitala och analoga verktyg i ämnet svenska. Studiens frågeställning riktar sig till hur lågstadieelever använder analoga och digitala verktyg i skrivprocessen. Resultatet baseras på observationer av 45 elever fördelade på två olika skolor i årskurs 1 och 3 i sydvästra Sverige, i form av ljud- och videoinspelning samt insamlad elevdokumentation i form av tankekartor skrivna med analogt verktyg och faktatexter skrivna med digitalt verktyg. Resultatet av observationerna och elevdokumentationerna visar att eleverna använder analoga och digitala verktyg i skrivprocessen på följande vis: Systematiskt användande av analoga och digitala verktyg, Osystematiskt användande av analoga och digitala verktyg, Utelämnat användande av analoga verktyg och Bristfälligt användande av analoga och digitala verktyg. Resultat visar även att undervisningen i hur eleverna ska använda de båda skrivverktygen i skrivprocessen brister, då de använder och tar till sig skrivverktygen på olika sätt.

Denna studie är en litteraturstudie med syftet att belysa vilka möjligheter och hinder som digitala verktyg innebär för elevers skrivutveckling. Studien utgår från frågeställningen: ”Vilka möjligheter och hinder skapar digitala verktyg för elevers skrivutveckling?”  Studien är baserad på tio artiklar där både kvalitativ och kvantitativ ansats har inkluderats. Artiklarna har valts ut genom både manuell sökning och databassökning och urvalet har genomförts efter vissa bestämda kriterier, därmed behandlar denna studie endast undervisningen i årskurs F-6. Artiklarna har bearbetats, analyserats och sammanställts med syfte att besvara frågeställningen. Resultatet visade att användningen av digitala verktyg både skapar möjligheter och hinder i skrivunder­visningen. Digitala verktyg bidrar bland annat till utveckling av texters innehåll, form och längd. Digitala verktyg gynnade även elevernas fokus, motivation och skrivprocess. Hinder som visade sig var att lärare kände en oro kring att använda digitala verktyg i undervisningen, att lärare upplevde det problematiskt att hitta tid till att planera lektioner där dessa verktyg användes samt att vissa elever blev mer otåliga än engagerade vid användning av digitala verktyg. Slutligen visade resultatet att digitala verktyg inte skapar större möjlighet för elever att utveckla sin lexikala mångfald, lexikala densitet och grammatik.

<p>Att elever lär med hjälp av dem som kommit längre i utvecklingen än dem själva finns det omfattande forskning om  och även att responsarbete mllan elever borde ge ett positivt resultat i elevers skrivande. I den litteratur vi läst på Lärarprogrammet märker man att lärare, lärarutbildare oc forskare ställer sig positiva till responsarbete som en del i elevernas skrivprocess och utveckling.</p><p>Jag vill med denna undersökning ta reda på vad eleverna själva anser om att använda sig av responsarbete som en del av skrivprocessen genom att använda mig av elevenkäter där eleverna får motivera sina svar.  Genom att intevjua två lärare har jag också försökt ta reda på om deras tankar överensstämmer med elevernas. Att använda metodtriangulering i denna undersökning ger mig djupare svar än att endast ha enkäter.</p><p>Undersökningen visar at de allra flesta elever i år 1 och i år 3, både i studieförberedande och i yrkesförberedande gymnasieprogram, har en positiv inställning till responsarbete. I svaren till både elevenkäten och lärarintervjuerna framkommer även att elever och lärare har liknande motiveringar till sina positiva attityder. I elevsvaren finns en skillnad mellan pojkar och flickor. Flickor tycker bättre om att ge respons medan pojkarna hellre tar emot respons än ger den.</p>

Att elever lär med hjälp av dem som kommit längre i utvecklingen än dem själva finns det omfattande forskning om  och även att responsarbete mllan elever borde ge ett positivt resultat i elevers skrivande. I den litteratur vi läst på Lärarprogrammet märker man att lärare, lärarutbildare oc forskare ställer sig positiva till responsarbete som en del i elevernas skrivprocess och utveckling. Jag vill med denna undersökning ta reda på vad eleverna själva anser om att använda sig av responsarbete som en del av skrivprocessen genom att använda mig av elevenkäter där eleverna får motivera sina svar.  Genom att intevjua två lärare har jag också försökt ta reda på om deras tankar överensstämmer med elevernas. Att använda metodtriangulering i denna undersökning ger mig djupare svar än att endast ha enkäter. Undersökningen visar at de allra flesta elever i år 1 och i år 3, både i studieförberedande och i yrkesförberedande gymnasieprogram, har en positiv inställning till responsarbete. I svaren till både elevenkäten och lärarintervjuerna framkommer även att elever och lärare har liknande motiveringar till sina positiva attityder. I elevsvaren finns en skillnad mellan pojkar och flickor. Flickor tycker bättre om att ge respons medan pojkarna hellre tar emot respons än ger den.

In school, pupils learn to critically relate to sources of various texts. In the course of time they also learn how to make references and cite properly. Yet, alarming reports show increasing cheating and plagiarism in colleges and universities. Plagiarism prevention services are used today in Swedish high schools. We are questioning how this relates to the sociocultural perspective and curriculum view of imitation as a natural part of the learning process, communication and language. Material from depth interviews, with four teachers in the school subject Swedish about their theoretical and practical approach to students' writing process and writing development are used to deal with the issues of this thesis. The results from the interviews are analyzed in relation to a literature study on the subject. Research on the sociocultural perspective shows that imitation is a natural part of the learning process, communication and language. The form of intertextuality that occurs when texts are imitated and voices are borrowed - dialogism - is not only natural but also necessary for all writing development. We seem to be unable to discern the natural role of imitation in students’ writing development among all respondents.