I föreliggande studie har immigranters identitetsskapande på digitala medier undersökts.Vidare har detta satts i relation till en integrationsprocess i det svenska samhället. Detteoretiska ramverk som legat till grund för studien är det digitala nätverkssamhället,diaspora, hybridaidentiteter samt kollektiva identiteter. Empirin samlades in genomfenomenologiska halvstrukturerade kvalitativa intervjuer med fem respondenter från treolika länder, fyra män och en kvinna, i åldrarna 23-33. Intervjuerna hölls i Malmö underperioden mars-april 2017 och varierade i längd mellan 30-60minuter. Resultatet visar på attdigitala medier främst var användbara gällande identitetsskapning gentemot hemlandet.Genom det digitala nätverkssamhället möjliggjordes kontinuerlig kontakt med hemlandetvia olika sociala medier. Vidare frambringade den digitala diasporan en omförhandling avtidigare identiteter samt en positionering till identiteter i Sverige. De digitala verktygenmöjliggjorde genom den digitala diasporan en hybrididentitet. / The present study has examined immigrant’s identity shaping on digital media.Furthermore, the identity process has been put in relation to an integration process into theSwedish society. The theoretical framework in the study includes ‘the digital networksociety’, ‘diaspora’, ‘hybrid identities’ as well as ‘collective identities’. The empirics wascollected through qualitative phenomenological half structured interviews and were heldwith five participants, four men and one woman, from three different countries in the agesbetween 23-33 years old. The interviews were conducted in Malmö during March-April2017 and lasted between 30-60minutes. The results show that digital media foremost werebest used regarding identity negotiation towards the homeland. Through the digitalnetwork society, a continuous contact with the homeland were made possible through theuse of social medias. Furthermore, the digital diaspora brought forth a negotiation of oldidentities and a positioning in the Swedish context. Additionally, the digital tools madehybrid identities possible through the digital diaspora.

Sport has been increasingly recognized in social policy as a means of steering social change and as a method for responding to diverse social problems. The present study examines how rationales of social change are formed through ‘sport as a means of responding to social problems’. Four research questions are posed: (1) How is it that sport can be thought of and articulated as a means of responding to social problems? (2) How are sport practices assumed to operate as a means of responding to social problems? (3) How are social problems represented when sport is promoted as a means of response? (4) What conduct, subjectivity and citizen competences are shaped within this regime of practice? The study focuses on the government of subjects’ conduct, the formation of community and delineation of domains subjected to social change. The gradual shifts in the governmental rationality of the Swedish welfare state provide a framework for the study. Two kinds of empirical material are investigated. Initially, scientific knowledge is analysed; after this, a sport-based intervention, conducted in cooperation between a social entrepreneur, municipality and local sport clubs, is examined. In relation to scientific discourse, research on sport for social objectives would benefit from more theoretically driven constructionist perspectives related to welfare state transformations. In scientific discourse, rationales of social change in sport are conceived of as individual attainment of skills, competences and powers that are presumably transferable to other social spheres. Such discourse represents problems as individual problems. With respect to the sport-based intervention, individual change is promoted by representatives of the social entrepreneur in terms of providing subjects with motivational powers, which are shaped by role models and applied in “choosing the right track”. By representing problems as risks, avoidance is formed as an individual opportunity. This positions subjects as being responsible for their own welfare and inclusion. Municipal policy makers view the intervention as a way to form community and social cohesion in response to tensions in society. They present sport (and the social entrepreneur) as a way to mobilize and activate civil society – which is associated with the potency of voluntarism, authentic leadership and personal relations based on common identity. Consequently, responsibility for responding to social problems is spread and elements of de-professionalized social work are imposed. To conclude, sport is conceptualized as a means of responding to social problems because sport practices are associated with individual agency and with an active civil society and moral community. The technologies and rationality of social change point out ‘the self’, ‘the community’ and ‘the place’ as locations where social change is possible, rather than the whole of society. For instance, the technologies of social change are based on activation and responsibilization of ‘the self’ and of ‘the community’. These rationales of social change are based on a critique of welfarist governmentality and of the idea of governing from ‘the social’ point of view. Arguably, such discourse obscures more profound social reform. The study provides some empirical explorations illustrating how a range of tendencies and mutations in the governmental rationality of the welfare state and of social work are  manifested in ‘sport as a means of responding to social problems’. / De senaste åren har idrott alltmer kommit att betraktas som ett socialpolitiskt verktyg med förväntningar om att åstadkomma social förändring och bidra till att lösa sociala problem. I den här avhandlingen undersöks hur den sociala förändringens rationalitet formas i relation till idén om ’idrott som en lösning på sociala problem’. Detta görs genom fyra frågeställningar: (1) Hur har idrott blivit möjligt att betrakta som en lösning på sociala problem? (2) Hur förmodas idrott i praktiken fungera som en lösning på sociala problem? (3) Hur representeras sociala problem när idrott lyfts fram som en lösning? (4) Vilken typ av uppförande, subjektivitet och medborgerliga färdigheter fostras genom att använda idrott som en lösning på social problem? Särskilt fokuseras på styrning av individers uppförande, skapande av gemenskap och sammanhållning samt gränsskapande kring vilka domäner som kan utsättas för förändring. Undersökningarna relateras till mer övergripande förändringar i den svenska välfärdsstatens styrningsrationalitet. Två empiriska material har undersökts: dels den vetenskapliga diskursen, dels olika företrädares beskrivningar av en idrottsbaserad välfärdsintervention för unga i risk för problem och exkludering, en verksamhet som sker i samverkan mellan en social entreprenör, kommun och föreningsliv. Avhandlingen pekar på vikten av teoretiskt driven forskning med konstruktionistiska perspektiv relaterade till välfärdsstatens och socialpolitikens förändring. I den vetenskapliga diskursen lyfts social förändring fram med avseende på individuell förändring genom tillägnande av färdigheter som antas kunna användas även i andra sociala sammanhang. Denna förståelse iscensätter de adresserade problemen som individuella problem. I idrottsledarnas beskrivningar av den sociala interventionen kan ungdomar motiveras individuellt, bygga självförtroende och självkänsla, genom att identifiera sig med positiva förebilder och ledare. Detta blir viktigt för att kunna ”välja rätt väg i livet”. Genom att framställa problem som risker blir de möjliga för individen att undvika. Detta positionerar ungdomarna som själva ansvariga för sin välfärd och inkludering. I politikernas beskrivningar lyfts idrotten fram som ett sätt att skapa gemenskap och sammanhållning som ett svar på spänningar och oro. Genom idrotten (och den sociala entreprenören) kan man mobilisera civilsamhällets föreningsliv vilket associeras med frivillighet, autentiskt ledarskap samt personliga och moraliska band baserade på gemensam identitet. Därmed kan ansvaret för att hantera sociala problem spridas mellan olika aktörer, något som även kan bidra till informalisering och de-professionalisering av det sociala  arbetet. Sammanfattningsvis kan idrott konceptualiseras som en lösning på sociala problem därför att dess praktiker associeras med individuell aktivering samt med ett aktivt civilsamhälle som bygger på moralisk fostran och gemenskap. Den sociala förändringens teknologier och rationalitet pekar ut ‘självet’, ‘gemenskapen’ och ‘platsen’ som de domäner där förändring bedöms vara möjlig. Den sociala förändringens rationalitet bygger på aktivering och ansvarsgörande av ‘självet’ och ‘gemenskapen’. Styrningsrationaliteten bygger på en långtgående kritik av välfärdsstatens sätt att styra där samhället i sin helhet betraktas som målpunkt. Genom sådan diskurs skyms mer genomgående samhällsförändringar. Avhandlingen utforskar empiriskt och illustrerar hur en rad tendenser och mutationer i välfärdsstatens styrningsrationalitet och i det sociala arbetet kommer till uttryck genom ‘idrott som en lösning på sociala problem’.

På dagens arbetsmarknad har det blivit allt vanligare att arbetsgivare begär utdrag ur belastningsregistret vilket hämmar före detta kriminellas möjligheter att få en nystart och integreras i samhället. Tidigare forskning visar på att de som finner ett arbete efter avtjänat straff löper mindre risk för att återfalla i brott samtidigt som arbetsgivarnas benägenhet att begära utdrag ut belastningsregistret ökar. Med utgångspunkt i detta har vårt syfte varit att undersöka och belysa hur före detta kriminella ser på sina möjligheter att få ett arbete i relation till belastningsregistret och dess effekt samt hur arbete och social inkludering/exkludering har inverkan på varandra. För att besvara vårt syfte har vi genomfört en kvalitativ studie baserad på semistrukturerade intervjuer med medlemmar i organisationen KRIS (Kriminellas Revansch I Samhället). Resultatet från vår studie har påvisat att belastningsregistret försvårar möjligheterna för före detta kriminella på arbetsmarknaden och bidrar till känslor av social exkludering. Det har framkommit att arbete kan ha en positiv inverkan på social inkludering men likväl kan en individs sociala inkludering skapa möjligheter att finna arbete. Den slutsatsen vi dragit är att arbete är en av de viktigaste faktorerna för före detta kriminellas inkludering i samhället och möjligheten till arbete skapas främst genom kontakter. Vi har även funnit att belastningsregistret är kontraproduktivt då det får en indirekt negativ brottsförebyggande verkan på samhällsnivå, då de utan arbete lättare återfaller i brott. Således bidrar belastningsregistrets användning till att fler människor exkluderas och att risken för att fler brott begås ökar, i strävan efter att skydda människor från brottslighet. / At today's labor market it has become increasingly common for employers to request a criminal background check and get access to the employees criminal record. This impedes the potential of former criminals to get a new start and integrate into society. Previous research show that those who find work after they finished their penalties runs a lower risk of recidivism in crime at the same time as employers tendency to request for criminal records have increased. On the basis of this, our aim has been to examine and illustrate how former criminals experience their opportunities to find a work in relation to the criminal record and its effect, as well as how work and social inclusion/exclusion have an impact on each other. To answer our aim, we have conducted a qualitative study based on semistructured interviews with members of the organization KRIS (criminals comeback in society). The results of our study have shown that a criminal record makes it difficult for former criminals on the labor market and contributes to feelings of social exclusion. It has been found that work can have a positive impact on social inclusion, as well as an individual's social inclusion can create opportunities to find a work. The conclusion we’ve made is that work is one of the most important factors for the inclusion of former criminals in society and the possibility of work is mainly created through contacts. We have also found that the criminal record is counterproductive since it has an indirectly negative crime prevention effect at community level, since those who don’t find work more easily return to crime. Thus, the use of the criminal register contributes to the exclusion of people and the risk of more crimes being committed, in order to protect people from crime.

Det finns en stor ojämlikhet mellan olika grupper i samhällets i Sverige idag, vilket är ettsocialt problem. Denna studie har fokuserat på en idrottsförening i Västsverige som aktivtarbetar med social inkludering i sin verksamhet för att minska denna ojämlikhet. Syftet medstudien var att ur ett ledarperspektiv belysa vilka faktorer som är avgörande för att kunnaskapa inkludering av nyanlända barn och ungdomar i en idrottsförenings verksamheter iVästsverige. För att tolka resultatet har en teoretisk referensram bestående av socialinkludering, social rättvisa, empowerment och frigörande pedagogik använts i studien.Studien har en tolkande kvalitativ innehållsanalys ansats då det empiriska materialet hargrundats på intervjuer. Den empiri som använts i studien var redan insamlad av forskare frånHögskolan Väst, Göteborgs universitet och Högskolan i Halmstad och fanns tillgänglig somelektroniskt inspelningsmaterial. Materialet bestod av en djupintervju medverksamhetsledaren för idrottsföreningens olika projekt samt två gruppintervjuer med tvåkvinnliga respektive två manliga ledare. Tolkningarna av resultatet ledde till tolv kategoriersom därefter delades in i tre teman. Det första temat inkluderande värdegrund består avkategorierna goda relationer, förtrogenhet med det svenska språket, kunskap om normer,gemenskap, respekt och disciplinering och jämlikhet. Det andra temat, ledarkompetens ochbehovsanpassning består av kategorierna “rätt” personal, engagemang och ansvar,gränsdragningar samt behovsanpassade aktiviteter. Det tredje temat, goda yttre villkor, bestårav kategorierna goda ekonomiska förutsättningar samt fler och bättre resurser. För attförbättra inkluderingsarbetet krävs att de olika faktorerna främjas. Det bör också läggas merfokus på att involvera föräldrarna mer i föreningen, i syfte att skapa en bättre balans mellanledarnas arbetsliv och fritid. De tre teman som tolkades fram från resultatet krävs för attuppnå en social inkludering. För framtida forskning kan det vara intressant att studera andraperspektiv av inkluderingsarbetet, t.ex. ungdomarnas, deras föräldrar och samhällets olikaverksamheter som kommuner, skolor och polis. / There is inequality between different groups in society in Sweden nowadays, which is a socialproblem. This study has been focusing on a sport association in the western part of Sweden,which is actively working with social inclusion with the aim to minimize this inequality. Thepurpose of this study was to illuminate which factors, from a leadership perspective, arecrucial for the creation of inclusion in their work with youth immigrants in a sport associationin western part of Sweden. The theories of social inclusion, social justice, empowerment andpedagogy of the oppressed has been used in order to interpret the results. The study has aninterpretative qualitative content analysis approach since the material was based oninterviews. The empirics used in the study was already collected by researchers fromUniversity West, the University of Gothenburg, and Halmstad University and was available asan electronic recorded material. The material consisted of an in-depth interview with the mainleader of the sport association and two group interviews with two females as well as two maleleaders. The interpretations of the result led to twelve categories that was divided into threethemes. The first theme, inclusive values, consists of the categories good relationships,familiarity with the Swedish language, knowledge of norms, community, respect anddiscipline and equality. The second theme, leadership skills and needs adjustment, consist ofthe categories "right" staff, commitment and responsibility, boundaries and needs-adaptedactivities. The third theme, good external conditions, consists of the categories goodeconomic conditions and more and better resources. To improve the social inclusion withinthe organization is it necessary to support and develop these factors. There should also bemore focus on involving parents in the association, to create a better balance between theleaders work life and their private life. The three themes interpreted from the result arerequired to achieve social inclusion.When it comes to future research it might be interesting to study other perspective of thesocial inclusion as well as. For example, the perspective of the youths, their parents anddifferent organizations of the society, such as local authorities, schools and police.

This study investigates the practices of four museums in two countries in relation to the notion of social inclusion and how their museum professionals reflect about the topic. The aim is to provide an empirical grounding of Sandell’s theory about the three levels of impact within which museums can address social exclusion: with individuals, specific communities and wider society. The practices of four museums will be analysed and discussed: Västmanlands läns museum and Västerås Konstmuseum in Västerås, Sweden and Musei Civici and Fondazione Palazzo Magnani in Reggio Emilia, Italy. To answer the research questions, nine qualitative semi-structured interviews were performed. The informants selected are museum professionals responsible for different public practices at their institutions. The interviews were taped and at a later stage transcribed. Additionally, documentation from different sources completes the empirical data. A qualitative analysis has been employed to analyse the data. Text analysis and thematic analysis were selected to scrutinize the data. I employed the deductive method to trace Sandell’s theory on the data. The findings show that the notion of social inclusion is a subjective concept. Nonetheless, all the informants’ ideas of social inclusion are consistent with Sandell’s definition. The practices enhanced by the museums to address social inclusion are different in nature but mirror the understanding of the concept expressed by the museum professionals and it is in line with Sandell's model. Therefore, his theory about the three levels of impact that museums can achieve implementing inclusive practices is verified by the empirical data. Moreover, my hypothesis about the link between the social inclusion enact by museums and the socio-cultural context is proved too. This is a two years master's thesis in Museum and Cultural Heritage Studies. / Denna uppsats undersöker på vilket sätt fyra museer i två länder arbetar med social inkludering samt hur deras medarbetare resonerar kring detta. Syftet var att se huruvida det går att empiriskt belägga Sandells teori, som handlar om att museer kan bekämpa social exkludering på tre nivåer: med fokus på individer, särskilda grupper eller samhället i stort. Den publika verksamheten i fyra museer har analyserats och diskuterats: Västmanlands läns museum samt Västerås Konstmuseum i Västerås, Sverige; Musei Civici samt Fondazione Palazzo Magnani i Reggio Emilia, Italien. För att besvara uppsatsens frågeställningar gjordes nio semi-strukturerade kvalitativa intervjuer med musei-arbetare. Informanterna arbetar i olika publika verksamheter inom dessa museer. Intervjuerna spelades in och transkriberades sedan. Utöver dessa har olika dokument från andra källor använts som komplettering. Analysen gjordes med hjälp av textanalys samt tematisk analys utifrån en deduktiv ansats, för att undersöka Sandells teori.  Resultatet av denna studie visar att begreppet social inkludering har olika subjektiva innebörder. Icke desto mindre överensstämmer alla informanters idéer med Sandells definition av social inkludering. Museers publika aktiviteter kopplade till social inkludering är olika till sin natur men speglar museiarbetares förståelse av konceptet och är i linje med Sandells modell. Därför stödjer forskningsresultaten hans teori om att museer kan bekämpa social exkludering på tre nivåer. Dessutom styrks även uppsatsens hypotes om sambandet mellan museernas sociala inkludering och det sociokulturella sammanhanget.  Detta är en masteruppsats i musei- och kulturarvsvetenskap.

Det finns en genomgående känsla i tidigare forskning att med rätt hjälp och stöd är livet mot självständighet för personer med schizofreni en möjlighet. Syftet med denna studie var att belysa sociala exkluderings- och inkluderingsprocesser relaterade till personer med schizofreni och om ett självständigt liv på samma premisser som andra personer är möjligt. Syftet var även att undersöka hur vårdboenden i Sverige arbetar för att stödja personer med schizofreni mot inkludering och självständighet. Metoden i denna studie var kvalitativa semistrukturerade intervjuer med åtta informanter. Teman identifieras för att jämföra datan med tidigare forskning och analysera resultat genom teorin om social inkludering och exkludering. Resultatet visar att personer med schizofreni är en starkt exkluderad grupp. Vårdboenden gör sitt yttersta för att inkludera denna grupp, dock ligger fokus främst på återhämtning, hjälp och stöd eftersom denna grupp sällan lever ett självständigt liv. / There is a general feeling throughout earlier research that with the right help and support life towards independence for people with schizophrenia is a possibility. The aim of this study was to shed light on exclusion and inclusion processes related to people with schizophrenia and if independent life on the same premises as other people is possible and how care homes in Sweden work in order to support people with schizophrenia towards social inclusion and independence. For this study a qualitative semi structured interview method was used with 8 participants. Thereafter could themes be identified in order to compare data to research and analyze results through social inclusion and exclusion theories. Results of the study show that people with schizophrenia are a highly excluded group. Care homes do their foremost to include this group, however focus is on recovery, help and support as this group rarely lead an independent life.

Kränkningar av mänskliga rättigheter är ett återkommande problem inom den psykiatriska vården. Detta för att människor som söker vård inom psykiatrin ofta har nedsatt möjlighet att föra fram sina åsikter, vilket gör det svårt att involvera dem i vården. Syftet med studien är att undersöka patienters upplevelser av den psykiatriska vården i förhållande till värden i mänskliga rättigheter. Det empiriska materialet har samlats in genom 5 kvalitativa semistrukturerade intervjuer med individer som har erfarenhet av psykisk ohälsa och psykiatrisk vård. Materialet har analyserats utifrån en tematisk analys med hjälp av värdena värdighet och empowerment, jämlikhet och icke-diskriminering, delaktighet och inkludering samt transparens och ansvarstagande. Dessa värden har även legat till grund för de teoretiska utgångspunkter som har använts för att analysera materialet. Resultatet visar att det finns både positiva och negativa erfarenheter av den psykiatriska vården. Något som framgår som positivt var att ett gott bemötande från personal som präglas av lyhördhet och bekräftande är något som stärker individens självkänsla och tillit till psykiatrin. Det som beskrivs som negativt är bland annat långa väntetider, brist på kunskap och kompetens hos personal och att inte bli tagen på allvar. Detta bidrar till minskad tillit till psykiatrin och dess personal samtidigt som det sänker individens självkänsla och förmåga att fatta självständiga beslut angående sin egen vård. Utifrån studiens resultat och tidigare forskning krävs ytterligare forskning kring hur det rättighetsbaserade förhållningssättet ska implementeras i praktiken och att det ställer krav på ökade resurser samt kunskap och kompetens hos psykiatrins personal. / Violations of human rights are a recurring problem in psychiatric care. This is because people who seek medical care psychiatry often have reduced opportunities to express their opinions, which makes it difficult to involve them in their own care. The purpose of the study is to examine patients' experiences of psychiatric care in relation to human rights values. The empirical material has been collected through 5 qualitative semi-structured interviews with individuals who have experience of mental illness and psychiatric care. The material has been analyzed based on a thematic analysis using the values of dignity and empowerment, equality and non-discrimination, participation and inclusion as well as transparency and responsibility. These values have also been the basis for the theoretical starting points that have been used to analyze the material. The results show that there are both positive and negative experiences of psychiatric care. Something that appears to be positive is that good treatment from staff that is characterized by responsiveness and confirmation is something that strengthens the individual's self-esteem and trust in psychiatry. What is described as negative are, among other things, long waiting times, lack of knowledge and competence among staff and not being taken seriously. This contributes to reduced trust in psychiatry and its staff at the same time as it lowers the individual's self-esteem and ability to make independent decisions regarding their own care. Based on the results of the study and previous research, further research is required on how the human rights-based approach should be implemented in practice and that it requires increased resources as well as knowledge and competence of the psychiatric staff.

Den här studien undersöker hur outnyttjade platser kan användas genom temporär användning ur ett socialt syfte. Vår uppfattning är att det finns en brist på platser i dagens urbana miljö som bidrar till delaktighet och gemenskap, som kan främja social inkludering och ett mer jämlikt samhälle. Samtidigt finns det outnyttjade platser i staden, vilket kan bero på olika anledningar, som exempelvis ekonomiska aspekter eller väntan på exploatering. Temporär användning är idag en erkänd metod för att aktivera dessa platser under en viss tidsperiod. Frågan går dock att ställa hur detta kan användas ur ett socialt, samt solidariskt perspektiv och således bidra till ett mer jämlikt samhälle. För att besvara denna fråga har vi utfört en empirisk undersökning av det franska temporära projektet Coco Velten, samt projektets grundare Yes We Camp. Genom denna empiriska undersökning, tillsammans med stöd av teorier, har vi kommit fram till att outnyttjade platser kan användas temporärt för att bidra till ett mer inkluderande och jämlikt samhälle. Samtidigt måste inte temporär användning i sig nödvändigtvis bidra till detta, utan det handlar snarare om hur dessa platser utformas, samt dess syfte. I det studerade Coco Velten går det utläsa att projektet svarade upp på olika samhällsproblem genom att hjälpa människor i utsatta situationer. För att åstadkomma detta implementerades flera olika användningsområden i projektet, en av dessa var de gemensamma platserna som utformades genom kollektiva metoder. Genom studien visas att de gemensamma platserna kan ses som särskilt vitala för att öka delaktigheten genom den temporära användningen och skapa förutsättningar för jämlikhet och social inkludering. Studien visar även att dessa projekt bygger på en viss föreningskultur och ett samarbete mellan olika samhällsaktörer. Avslutningsvis belyser studien vissa utmaningar med temporära projekt. Studien visar att den temporära användningen med ett socialt perspektiv kräver ideellt arbete och människors engagemang för att kunna genomföras. Andra utmaningar som studien belyser är tidsaspekten, finansieringen, samt risken för gentrifiering. / This thesis explores how unused spaces can be utilised through temporary use for social purposes. It is our view that there is a lack of spaces in today's urban environment that contribute to participation and community, which can promote social inclusion and a more equal society. At the same time, there are vacant spaces in the city, which may be due to various factors, including economic considerations or a lack of immediate development opportunities. Temporary use is now recognised as a means of activating these spaces for a specified period. However, it is necessary to consider whether this can be used from a social and solidarity perspective, and thus contribute to a more equal society. To answer this question, an empirical study of the French temporary project Coco Velten, and its founder Yes We Camp, was conducted. Through this empirical investigation, together with the support of theories, it was concluded that unused spaces can be used temporarily to contribute to a more inclusive and equal society. It is important to note that temporary use in itself does not necessarily contribute to the desired outcome. Rather, it is about how these places are designed and what they are used for. In the Coco Velten case study, it is evident that the project addressed various societal issues by assisting individuals in vulnerable situations. To achieve this, several different uses were implemented in the project, including common spaces designed through collective methods. The study indicates that the common spaces can be regarded as particularly significant in terms of increasing participation through the temporary use of the spaces and creating conditions for equality and social inclusion. The study also shows that these projects are based on a certain culture of association and collaboration between various social actors. Finally, the study identifies some challenges associated with temporary projects. The study indicates that temporary use with a social perspective requires volunteer labor and people's commitment to be implemented. Other challenges highlighted by the study are the time aspect, financing, and the risk of gentrification.

I denna studie undersöks sambandet mellan ungdomars psykiska ohälsa, ofrivillig ensamhet och social isolering i ljuset av individens psykosociala miljö. Syftet är att utveckla en djupare förståelse för de dynamiska interaktionerna mellan dessa faktorer, och hur de bidrar till psykisk ohälsa och ökad ensamhet bland ungdomar. Vidare undersöker studien befintliga strategier och interventioner som kan hantera och minska ensamhet hos ungdomar, och deras effektivitet. Genom litteraturstudie belyser studien potentiella mekanismer bakom ensamhet hos ungdomar. Resultaten visar att ofrivillig ensamhet och/eller social isolering har en inverkan på psykisk hälsa och kan bidra till olika psykiska problem såsom depression och ångest. Det framkom att ingen enstaka variabel orsakar ensamhet, det är istället en mängd faktorer i individens psykosociala miljö som har inverkan. Ungdomar upplever olika typer av ensamhet, inklusive existentiell ensamhet, och uppfattningen av ensamhet är djupt subjektiv. Resultaten framhäver vikten av social inkludering/exkludering, familjens roll, kamratrelationers kvalitet samt betydelsen av mentorer, stödjande vuxna och professionella. Samtidigt lyfts bristen på specifika interventioner för att bekämpa ungdomars ensamhet. Trots detta påvisar studien att vissa interventioner, inklusive gruppbehandling, mindfulness och internetbaserade program, har positiva resultat. / This thesis aims to investigate the association between youths' mental health, involuntary loneliness, and social isolation, particularly focusing on the individual's psychosocial environment. Furthermore, this study examines existing strategies and interventions that can address and reduce loneliness among youths and the effectiveness of these interventions. Through a literature study of previous research, this study aims to deepen the understanding of the underlying mechanisms behind youths' loneliness. Findings demonstrate that involuntary loneliness and/or social isolation significantly impact mental health and can lead to various mental health disorders such as depression and anxiety. It is evident that there isn't a single variable causing loneliness, instead, several factors within the individual's psychosocial environment play a role. Youths’ experience different types of loneliness, including existential loneliness, and perceptions of loneliness are deeply subjective. The present thesis underscores the importance of social inclusion and exclusion, the role of the family, the quality of peer relations, and the significance of mentors, supportive adults, and professionals. It highlights the lack of specific interventions to combat loneliness among youths. Despite this, the study indicates that certain interventions, including group therapy, mindfulness, and internet-based programs, yield positive results.

This essay is subject to explore the everyday life of people with disabilities [PWD] in DaNang, Vietnam. Previous research suggests that PWD are facing difficulties in most aspectsof their life, however, few studies provide the perspective of the PWD of their situation. Bydoing participant observation this essay explores the everyday life of PWD in Da Nang byliving in the same context as the respondents and meeting with key informants. The theory ofsocial model, stigma, and socioecological theory has been used to analyze the results. Theanalysis shows that the situation for PWD in Da Nang has improved, but they are still facing difficulties in everyday life that are, to some extent, created by societal conditions and attitudes. This study hopes to contribute to the perspective of PWD on their own situation, inaddition to a wider understanding of how social inclusion or exclusion in Da Nang can beexplained. With a greater understanding of the current situation, one can understand whetherthere is a need for new social policies or changes in social work practices. / Den här uppsatsen utforskar vardagen för personer med funktionsnedsättning [PWD] i DaNang, Vietnam. Tidigare forskning visar att PWD möter svårigheter i de flesta delarna av sitt liv, men få studier återger PWDs situation ur deras perspektiv. Genom att genomföra endeltagande observation utforskar denna uppsats vardagen för PWD i Da Nang genom att levai samma sammanhang som respondenterna och träffa nyckelinformanter. Teorin om densociala modellen, stigma och den socialekologiska teorin har använts för att analysera resultaten. Analysen visar att situationen för PWD i Da Nang har förbättras, men att de fortfarande möter svårigheter i vardagen som till viss del är skapade av samhälleliga förhållanden och attityder. Denna studie ämnar att bidra med PWDs egna perspektiv på deras situation, samt att skapa en djupare förståelse av hur social inkludering eller exkludering i DaNang kan förklaras. Med en bredare förståelse för den nuvarande situationen kan det förståsom det finns ett behov av nya riktlinjer, policies eller förändringar i det dagliga sociala arbetet.