Syftet med denna studie är att få större insikt i vad det innebär att utveckla en ny sångteknik. För att undersöka detta har jag under en fyraveckorsperiod övat edge tio minuter per dag, fem dagar i veckan. Tre av dessa övningstillfällen har videofilmats. Jag har också använt mig av loggbok för att dokumentera mina olika upplevelser under processens gång. Som teoretisk utgångspunkt har jag utgått utifrån ett sociokulturellt perspektiv. I resultatet redovisas vilka redskap som användes och hur dessa hanterades samt hur processen gällande lärandet har utvecklats. Resultatet visar att de mest centrala redskap som användes var kroppen, metodboken, pianostol, vägg och en låt. Flera av redskapen användes för att få bättre luftkontroll. I diskussionen beskriver jag utifrån det sociokulturella perspektivet vilka förutsättningar som har funnits samt vilka redskap som användes vid lärandet. / The purpose of the study is to get a deeper insight of what it means to develop a new singing technique. To study this I have practiced edge ten minutes per day during a period of four weeks, five times a week. Three of these exercices have been videotaped. I have also used a logbook to document new experiences during the process. I have a socio-cultural perspective as a theoretical base in this study. In the result the different tools that were selected show how these were handled and how the process in learning has developed. The results show that the most central tools that were used were the body, the method book, the piano chair, the wall and a song. In the discussion I describe, from a socio-cultural perspective, what the conditions have been, and which tools I have used.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur sångpedagoger inom genren ”svensk folklig sång” använder trall i sin undervisning och om de eventuellt använder den som ett redskap för att förbättra sångteknik. Tre kvalitativa intervjuer med sångpedagoger ligger till grund för undersökningen och ett sociokulturellt perspektiv har varit teoretisk utgångspunkt. Studiens resultat visar att alla informanter använder sig mycket av trall i undervisningen och att de dessutom använder den som ett sångtekniskt redskap. Informanterna anser att trallen har en mängd egenskaper som gör den till ett praktiskt verktyg när de vill öva sångteknik och exempel på områden i vilka trallen kan tjäna som övning är rytm- och puls, andning, artikulation och röströrlighet. Informanterna anser också att trallen har vissa sociala parametrar som gör den till ett bra hjälpmedel för att bli en del av den folkmusikaliska diskursen. / The purpose of this essay is to examine how singing-teachers, within the Swedish folk music-genre, use trall when they teach and if they eventually use it as a tool to improve singing technique. The foundation of the research is three qualitative interviews. The socio-cultural perspective has served as the study´s theoretical basis. The result of the study shows that all of the interviewees use trall a lot in their teaching and that they also use it as a tool. The interviewees think that trall has a lot of qualities that makes it a practical tool for practicing singing-technique. Examples of areas where trall can be used as practise is rhythm and pulse, breathing, articulation and movability within the voice. The interviewees also think that trall has social parameters which makes it a good tool for becoming a part of the folk-music discourse.

Studien syftar till att få djupare insikt i hur professionella musikers övning i fri improvisation kan se ut. I bakgrundsavsnittet ges en överblick av begreppen ”improvisation” och ”fri improvisation” och därefter följer en presentation av tidigare litteratur och forskning inom ämnesområdet. Studiens teoretiska utgångspunkt utgörs av det sociokulturella perspektivet på lärande och kommunikation. Studiens datamaterial består av kvalitativa intervjuer med fyra professionella musiker inom fri improvisation. I resultatavsnittet beskrivs informanternas syn på improvisation, fri improvisation och frihet, deras redskap för övning samt deras användande av tillägnade färdigheter. Det framkommer att de intervjuade musikerna ser det som viktigt att öva mycket, att ha en egen metodik, att kunna koppla bort intellektet när de improviserar och att samla erfarenheter i en metaforisk ryggsäck. I det avslutande diskussionsavsnittet lyfts studiens resultat till diskussion i relation till tidigare forskning och till det sociokulturella perspektivet på lärande. Här framkommer att ryggsäcksmetaforen är i linje med det sociokulturella perspektivet på lärande, att lärande sker ständigt. En slutsats är att en improvisation aldrig kan vara helt fri. En musikers frihet i improvisation skulle kunna beskrivas som att denne är fri till något, inte från något. / This study aims to create deeper insight in how professional musicians practice free improvisation. The background chapter provides an overview of the concepts of “improvisation” and “free improvisation” and then followed by a presentation of previous research in the field. The theoretical basis for the study is the socio-cultural perspective on learning and communication. The data consists of qualitative interviews with four professional improvising musicians. The results show the musician’s view of improvisation, free improvisation and freedom, their practicing tools and their use of acquired skills. It reveals that the interviewed musicians regard it important to practice a lot, to have a personal method, to be able to disconnect the intellect when improvising and to collect experiences in a “metaphorical backpack”. In the concluding discussion chapter the results is discussed in relation to the previous research and to the socio-cultural perspective on learning. A conclusion is that the backpack metaphor is in accordance with the socio-cultural perspective on learning and that learning happens constantly. Another conclusion is that an improvisation never can be completely free. A musician´s freedom in improvisation could be described as being free to something rather than from something.

Syftet med studien är att få ökad insikt i hur sånglärare med utgångspunkt i kursplanens mål om genrebreddning hanterar genreområdet jazzsång i sångundervisningen på gymnasieskolans estetiska program. Genom att intervjua fyra sångpedagoger verksamma på gymnasiets estetiska program har jag tagit reda på vad som enligt dem kan betecknas som ett genreenligt sound eller genrespecifika egenskaper speciellt viktiga för jazzsång, hur dessa kunskaper kan förmedlas till eleverna samt hur sångpedagoger använder sig av jazzsångens genrespecifika element i sångundervisningen. Studien har som sin teoretiska utgångspunkt ett sociokulturellt perspektiv med fokus på hur pedagoger använder olika redskap för att kommunicera och lära ut. För att få svar på mina frågor har använt mig av en halvstrukturerad intervjuform. Informanterna är alla yrkesaktiva sångpedagoger, två med en mer klassisk inriktning och två med afroinfriktning. Resultatet visar att jazz som genreområde är svårt för pedagogerna att definiera och ingår i undervisningen i den mån pedagogen styr det därhän. Informanterna beskriver hur jazzen inte bara används för att uppfylla målen om genrebredd, utan också som ett redskap för att mediera kunskap om olika sångtekniska moment som inte är genrebundna. Det framgår också att texten och det talade ordet återkommer som redskap i flera olika moment i jazzsångsundervisningen där jazz undervisas utan att vara ett redskap för att mediera något annat än just jazz i sångundervisningen. De intervjuade pedagogerna anser improvisation vara tyngdpunkten i jazzsångens genretypiska element, men att det varierar beroende på lärarens ämnessyn hur mycket eleverna får arbeta med detta moment. / This study will investigate how to attain a fuller and more versatile insight in how vocal teachers, with the syllabus requirements of genre width in mind, communicate the genre of jazz in their singing classes to learners from the upper secondary school, especially students attending the designed aesthetical programme. By interviewing four vocal coaches, all active teachers at different advanced Schools of Music, I have examined not only what, according to their specific knowledge, is to be considered the sound specific to jazz and the specific properties required for singing jazz, but also how this knowledge is imparted to learners. This is followed by how these aforementioned specific elements of jazz are used in a didactic capacity. The theoretical basis of this study, applying a socio-cultural perspective, focuses on how teachers use different tools to communicate and teach. To answer my questions I have worked with a semi-structured interview method. The informants are all professionally active, two with a classical approach towards singing and two with more of a jazz approach, which also includes their former training and education. The result demonstrates that jazz, as a genre, is difficult for the teachers to define, and is taught only when the teacher includes it in the lesson. The informants describe how jazz is used not only to fulfill the objectives of genre width, but also to mediate technical singing elements that are not genre linked. It also indicates that the text and spoken word recur as tools in various facets of learning jazz, especially when the didactic goal is to solely mediate the art of jazz singing. When interviewed, the educators emphasize the opinion that improvisation is the most important typical element in singing jazz, but to what degree students become acquainted with vocal improvisation is dependent upon how the teacher views the subject.

Syftet med studien är att i relation till musik- och kulturskolornas verksamhetsidéer/planer få insikt i elbaslärares förhållningssätt till vad som är viktigt för nybörjarelever att lära sig. Utifrån detta syfte är avsikten att försöka förstå vilka lektionsmoment elbaslärare prioriterar i sin undervisning av nybörjarelever, varför de valt att fokusera på just dessa och deras syn på eventuella styrdokument för respektive arbetsplats. Jag har i min undersökning genomfört kvalitativa intervjuer med fyra elbaslärare från olika musik- och kulturskolor. Arbetets har sin utgångspunkt i historiska perspektiv på musikkulturskolornas framväxt och de pedagogiska traditioner som format dem samt det sociokulturella perspektivet på lärande.   I resultatet framkommer att det viktigaste för informanterna är att eleven får komma igång och spela så snabbt som möjligt och att den huvudsakliga drivkraften i nybörjarundervisning för elbaselever är lust, glädje och upplevelser – vilket går helt i linje med mycket av de tendenser som behandlas i forskning rörande musik- och kulturskolan samt dess verksamhetsplaner under senare år.   Under diskussionsrubriken diskuteras informanternas syn på vad de tycker är viktigt för nybörjarelever att lära sig i relation till de traditioner, idéer och värderingar som enligt det sociokulturella perspektivet styr hur undervisningen formas. Utöver detta diskuteras musiklärarnas förhållningssätt till rådande styrdokument och deras respektive arbetsplats verksamhetsplan. / The purpose of this study is, in relation to the activity ideas/plans of community schools of music and art, to gain insight into the electric bass teachers approach to what is important for beginners to learn. From this view, the intention is to try to understand which lesson content is prioritized in the teaching of beginners, why they chose to focus on these and their views on possible regulatory documents for each workplace. In my survey I have conducted qualitative interviews with four bass guitar teachers from various community schools of music and art. Work is based on theories of the emergence of community schools of music, the educational traditions that shaped them and the sociocultural perspective on learning.   The results show that the main driving force of beginners teaching for bass guitar students is desire, joy and experiences – which is in line with much of the trends covered in research on community schools of music and art and their activity plans in recent years.   In the discussion section the views on what informants thinks is important for beginners to learn is discussed in relation to the traditions, ideas and values according to previous research which determines how the lessons are shaped. In addition to this the music teacher's attitudes and relations to current regulatory documents at their respective workplace is discussed.

My degree project will be about individualized education, focusing on students with readingand writing difficulties in combination with ADHD. The interest in teaching students withdifferent functional variations is large and hence my choice of subject. The purpose of thiswork is to see what methods 2 educators that teaches in a remedial class, grade 4-6, have attheir disposal to support students with reading and writing difficulties and how these methodsare applied in practice. The theoretical starting points are the socio-cultural perspective andthe low-impact pedagogy. To see how my theories, work in practice, I have chosen to observea. These were conducted in a special class with 5-6 students per occasion. In this group, thereare two teachers. In the result part of the study I analyse specific situations in order to see ifand, if so, how the teachers work in the line with the aforementioned theoretical perspectives.The low-level pedagogy has an important part in teaching and social interaction. If the pupilshave faith in the educators, they create a prerequisite for further development in the students. / Mitt examensarbete handlar om individanpassad undervisning med fokus på elever med läs-och skrivsvårigheter i kombination med ADHD. Intresset att undervisa elever med olikafunktionsvariationer är stort och därav mitt val av ämne. Syftet med detta arbete är att se vilkametoder 2 pedagogerna som undervisar en specialklass i åk 4-6, har till sitt förfogande för attstötta elever med läs- och skrivsvårigheter, samt hur dessa metoder tillämpas i praktiken. Deteoretiska utgångspunkter jag utgår från är det sociokulturella perspektivet samt denlågaffektiva pedagogiken. Det sociokulturella perspektivet utgår från Vygotskijs teori om hursamspel formar människans beteende och är ur ett individperspektiv. Lågaffektiv pedagogikär ur ett utvecklings- och neuropsykologiskt perspektiv. För att kunna se hur mina teorierfungerar i praktiken har jag valt att göra klassrumsobservationer . Observationerna utfördes ien specialklass med 5-6 elever per tillfälle. I denna grupp är det två pedagoger som bedriverundervisningen. I min resultatdel analyseras specifika situationer som utspelat sig underobservationen samt vad jag ser för kopplingar mellan pedagogernas agerande och de tidigarenämnda teorierna. Den lågaffektiva pedagogiken har en viktig roll i undervisningen och detsociala samspelet. Har eleverna tilltro till pedagogerna skapar man en förutsättning för vidareutveckling hos eleverna.

Syftet med denna studie är att observera mitt lärande i studerande av irländsk musik. Studiens metod är att genom en mästare, lära repertoar som förmedlar stiltypiska drag. Som teoretisk utgångspunkt för studien har det sociokulturella perspektivet med fokus på mästarläran valts. Frågeställningarna som ligger till grund för studien undersöker vilka redskap som används för att appropriera den irländska musiken och vilka insikter och framsteg som gjorts i den irländska spelstilen under studiens gång. Efter analys av det under processen inhämtade material framkommer i resultatet användning av både materiella och teoretiska redskap som ofta samverkar. Vidare visar resultatet tecken på lärande inom områdena tempo, stråk och förståelse kring musiken. I diskussionen tas några av de slutsatser som framkommit i resultatet upp och kopplas till den litteratur och forskning som presenteras i arbetets bakgrundskapitel. Några av de punkter som tas upp i diskussionen är hur min musikaliska identitet utvecklas, lärande i sessions, vilken stil jag utvecklar under detta arbete och vad redskapen har för betydelse. / This study’s purpose is to observe the learning process of studying Irish traditional music. The method used in the study, is to learn repertoire mediating the Irish style from a master in the tradition. As a theoretical basis for the study a socio-cultural perspective with a focus on master-learning is used.  The study is based on research questions investigating how tools are used to learn the Irish style and how learning becomes visible and changes during the process. After analysing the material, collected during the process, the results show the use of both material and theoretical tools which often cooperate. Furthermore, the results show, how learning is achieved in the categories: tempo, bowing and understanding of the music. In the discussion some of the conclusions, appearing in the result, are brought up and connected to literature and research presented in the studies background chapter. Some of the topics discussed are how my musical identity develops, how learning takes place in sessions, how my style is affected during the study and what impact the tools have on learning.

Syftet med studien är att ta reda på hur några afroensemblelärare på gymnasiets estetiska program arbetar för att stimulera gruppdynamiska processer i sin undervisning. Tidigare litteratur i ämnet belyser begreppen grupp och gruppdynamik, roller i gruppen, den musicerande gruppen samt att leda en grupp. Tidigare forskning tar upp en av rock- och pop-undervisningen paradoxer, den att en genres utförare enligt tradition varit självlärda men nu institutions-undervisas. Vidare presenteras olika lärartyper. Som metod används kvalitativa intervjuer enligt hermeneutiskteori och halvstrukturerad intervju som tillvägagångssätt för att samla information. Fyra ensemblelärare på gymnasiet har intervjuats. Som teoretisk utgångspunkt har det sociokulturella perspektivet använts, vilket tar upp det sociala samspelet i samband med lärande. Resultatkapitlet förklarar informanternas syn på ledarrollen, vikten av gruppsammansättning och gruppdynamik. Slutligen görs en jämförelse och sammanfattning av resultatet. Vid en rangordning av de faktorer som informanterna anser är viktigast hamnar elevens inställning och drivkraft högst, ledarrollen hamnar på andra plats, därefter kommer nivåanpassade grupper och sist olika socialt utformade och anpassade grupper med förlåtande eller krävande klimat. I diskussions-kapitlet är det ett tydligt fokus på ledarrollen och alla intervjuade har haft olika åsikter om betydelse och ansvar. Även om de inte varit överens om sin egen betydelse har de varit överens om vikten av att vara dynamisk som ledare och ha förmågan att dels kunna anpassa sig efter gruppens inställning och musikaliska förutsättningar, dels de fysiska förutsättningarna så som lokalstorlek antal instrument mm. Det råder också någorlunda konsensus om att en lågpresterande grupp behöver en auktoritär, inspirerande och tydlig ledare, och nästan helt tvättom när det gäller motsatsen. / The purpose of the study is to find out how some aphrodisiac teachers in the upper secondary school's aesthetic program work to stimulate group dynamic processes in their teaching. Previous literature on the subject highlights the concepts group and group dynamics, roles in the group, the music-making group and leading a group. Previous research addresses one of the rock and pop teaching paradoxes, that a genre's performer has traditionally been self-taught but is now institutional-taught. Furthermore, different types of teachers are presented. As a method, qualitative interviews are used according to hermeneutic theory and semi-structured interview as an approach to gathering information. Four ensemble teachers at the upper secondary school have been interviewed. As a theoretical starting point, the socio-cultural perspective has been used, which addresses the social interaction in connection with learning. The results chapter explains the informants' view of the leadership role, the importance of group composition and group dynamics. Finally, a comparison and summary of the result is made. In a ranking of the factors that the informants consider to be most important, the pupil's attitude and impetus end up being highest, the leadership role ends second, then level-adapted groups, and lastly various socially designed and adapted groups with forgiving or demanding climates. In the discussion chapter, there is a clear focus on the leadership role, and all interviewees have had different opinions on importance and responsibility. Although they have not agreed on their own significance, they have agreed on the importance of being dynamic as a leader and having the ability to adapt to the group's attitude and musical conditions, as well as the physical conditions such as the size of the number of instruments, etc. There is also a fairly consensus that a low-performing group needs an authoritarian, inspiring and clear leader, and almost completely laundered in the opposite.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om pedagogers syn på barns bildskapande i förskolan. För att undersöka detta har jag valt att använda mig av semistrukturerade kvalitativa intervjuer som metod, i studien har det gjorts 5 intervjuer med olika pedagoger. Denna studie utgår ifrån Lev Vygotskijs sociokulturella perspektiv på lärande. I mitt resultat fick jag fram att kommunikation är en stor del av tolkningen av barns bilder och att bildskapande ska ske på barnens villkor. De intervjuade pedagogerna påpekade i synnerlighet att det är viktigt att fråga barnet vad de målar och att inte ha en förutfattadmening. / The purpose of this study is to contribute with more knowledge about the pedagogue’s view of children’s image forming. To explore this, I have chosen to use semistructured qualitative interviews as the method, in the study there has been 5 interviews preformed. This study is based on Lev Vygotskijs socio-cultural perspective of learning. In my result I found that communication is a very large part of the interpretation of children’s pictures and that image forming is supposed to be on the children’s terms. The interviewed pedagogues pointed out that it is very important that you ask the child about what they have painted and not to have a preconceived thought.

Den fysiska miljön, pedagogernas förhållningsätt, interaktion mellan barn och barn och mellan barn och vuxna påverkar barns språkutveckling. Det framhäver pedagogerna i denna undersökning. Förskolans verksamhet är en viktig språkutvecklande miljö och som pedagog i förskolan ska man arbeta aktivt för att utveckla flerspråkiga barns första- och andraspråk. Antalet flerspråkiga barn har ökat och det ställer nya kompetensbehov och didaktiska utmaningar för förskollärare. Syfte med undersökningen är att får mer kunskap om hur flerspråkiga barn stimuleras i svenska språket i förskolan. I undersökningen används begreppen proximal utvecklingszon, mediering, kognitiv teori, behaviorism samt sociokulturellt perspektiv.  I den valda förskolan i underökningen är hälften av barnen flerspråkiga. I studiens resultat framkom det att flerspråkiga barn stimuleras i svenska språket hela tiden i förskolan. Förskollärarna tror på det kompententa barnet. Pedagogerna använder sig av bilder som stöd, kroppsspråk och mimik som en del av medierat lärande för att stärka språket och för att underlätta för de flerspråkiga barnen. / The physical environment, the pedagogical attitude and interaction between children and between children and adults affect children's language development. The teachers in this study emphasize this. The preschool's activities are an important language-developing environment and as an educator in the preschool and one must work actively to develop the first and second languages ​​of multilingual children. The number of multilingual children has increased and this demands new skills and pose a didactic challenge for preschool teachers. The purpose of the study is to gain more knowledge about how multilingual children are stimulated in the Swedish language in preschool. The study uses the terms proximal development zone, mediation, cognitive theory, behaviorism and socio-cultural perspective. In the chosen preschool in the examination, half of the children are multilingual. In the study's results, it emerged that multilingual children are stimulated in the Swedish language all the time in the preschool. Preschool teachers believe in the competent child. The educators use images as support, body language and mimicry as part of mediated learning to strengthen the language and to make it easier for the multilingual children.