No description available.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare i förskolan arbetar med läroplanens mål inom matematik för att främja barns matematiklärande. I följande studie användes semistrukturerade intervjuer för att kunna synliggöra förskollärarnas egna arbetsmetoder. Intervjuerna kombinerades med deltagande observationer. Studiens resultat visar att förskollärarna använder sig av olika strategier i arbetet med att uppfylla de olika lärandemålen inom matematik som lyfts fram i förskolans läroplan. Studiens slutsats är att förskollärare använder sig av flera arbetsmetoder i arbetet med matematik i förskolan där den mest framträdande handlar om att de vuxna ska vara närvarande i barnens miljö för att synliggöra matematiken.

Denna undersökning syftar till att bidra till en ökad förståelse kring hur personer som upplevs vara tondöva uppfattar och upplever musik. Webbenkät med tillhörande test och semistrukturerad forskningsintervju har använts som metod. Den inledande webbenkäten innehöll två olika tester utvecklade av radiologen Jake Mandell på Harvard Medical School i Boston. Den ena testen undersöker testpersonens förmåga att uppfatta olikheter i tonskillnader. Den andra kallas för "Tone Deafness test" och spelar upp två melodier som antingen är identiska eller innehåller vissa tonskillnader, därefter ska testpersonen avgöra om det var samma melodi som spelades eller inte. Efter bedömning av insamlat resultat kallades tre personer till intervju. Analysen av resultatet visade att den sociokulturella uppväxten skiljer sig hos respondenterna, vilket har påverkat deras relation till musik. Svaren från intervjuerna visar också att även om respondenterna inte lyssnar helt till musiken så kopplar de till den emotionellt. Ofta relateras musiken till minnen där de för första gången hörde låten eller när någon person de står nära spelat upp den. En av respondenterna svarade att, trots faktumet att hon inte förstår musik, så kan klassisk orkestral musik ge upphov till tårar.

Syftet med vår studie är att undersöka i vilken utsträckning samlingen kan vara en arena för språklig interaktion. I vår studie har vi valt att fokusera på den pragmatiska utvecklingen. Med pragmatik menas hur språket används i olika kontexter och därmed bidrar till ett fungerande samtal. I studien utgår vi från ett sociokulturellt perspektiv. Undersökningen baserades på tre frågeställningar som var till hjälp när observationerna genomfördes på en förskola. Dessa tre frågeställningar var: Vilka slags frågor ställs till barnen under samlingen? Hur ger förskolläraren återkoppling kring det barnen uttrycker sig spontant om? Hur kan aktiviteterna i samlingen främja barns pragmatiska utveckling? För att kunna analysera i efterhand användes metoden videoinspelning. En kompletterande intervju gjordes efter observationerna. Genom den kompletterande intervjun med förskollärararen skapades ytterligare inblick i förskolans arbete och tankesätt med hur man kan främja barns språkliga utveckling. Samlingarna bestod av många olika planerade aktiviteter som kunde leda till att öka barns pragmatiska färdigheter. Dessa aktiviteter var bland annat regellekar, rimlekar och rollekar.   Resultatet av studien visar på hur viktig förskollärarens förhållningssätt är för den pragmatiska utvecklingen. Genom att vara uppmärksam och lyhörd kan man som förskollärare fånga upp barns erfarenheter och tankar vilket i sin tur leder till en ökad språkutveckling. Planerade lekar och aktiviteter är även en viktig del i utvecklingen av barns pragmatiska färdigheter.

Syftet med den här studien är att undersöka hur bilderboken används av pedagoger vid fyra förskoleavdelningar, där 3-åriga och 5-åriga barn befinner sig. För att uppnå mitt syfte utgick jag från tre frågeställningar som på olika sätt ringar in syftet och dessa är: hur använder pedagogerna i förskolan bilderboken vid högläsning, på vilket sätt inbjuder pedagogerna i förskolan barnen att samtala under högläsning av bilderboken och hur blir bilderboken synlig i andra sammanhang i verksamheten än under högläsningsstunden. För att få svar på frågeställningarna använde jag mig av kvalitativa ostrukturerade observationer när jag besökte förskoleavdelningarna. I resultatet framgår att skillnad mellan de olika avdelningarna är hur de berörda pedagogerna väljer att genomföra högläsningen på. Skillnaderna visade sig vara hur pedagogerna valde att positionera sig i den omgivning de befann sig i, vilka val av bilderböcker pedagogerna gjorde i samband med högläsningen, hur pedagogerna bjöd in till samtal vid högläsningen och om/hur pedagogerna kopplade bilderboken till andra aktiviteter i verksamheten.

I studien undersöks de inslag av gehörs- och musiklära som förekommer inom enskild instrumentalundervisning på gymnasiet. Studien baseras på videoobservationer i fyra instrumentlärares klassrum med deras respektive elever. Det är en ordinarie lektion som observerats där gehörs- och musikteoretisk kommunikation studerats. I resultatet redogörs ett förvånansvärt högt användande av gehörs- och musikteoretiska inslag i undervisningen. Lärare och elever kommunicerar med varandra genom ett gemensamt musikaliskt språk. Resultatet redogör även lärarnas förmåga att i stor utsträckning kombinera olika kommunikativa medel för att förmedla kunskap till sina elever.

I denna studie ligger fokus på vad intervjuade elever berättar om sitt bildskapande. 35 elever, 9 år gamla, från en grundskola i Uppsala kommun har medverkat. På skolan har tre bildlektioner ägt rum. Under dessa tre lektioner har elever fått samma uppgift presenterade för sig, där de har fått en lista på tio ord att välja mellan från Jules Vernes bok En världsomsegling under havet. Med hjälp av A4-papper, blyertspennor och med färgpennor fick eleverna gestalta val av ord. Sociokulturellt perspektiv ligger till grund för analys av elevernas tankar om sina bilder såväl som om bilderna i sig. De metoder som ligger till grund för uppsatsen är intervjuer och bildelicitering. Resultatet från studien visar att det är viktigt att låta elever berätta om sina bilder och hur elevbilder kan tolkas med stöd av förstoring. Genom detta arbete skapas större förståelse för elevbilder gjorda i skolan.

Syftet med vår forskningsstudie har varit att undersöka pedagogers uppfattningar kring populärkulturens roll i förskolan. Det sociokulturella perspektivet ansåg vi skulle hjälpa oss att på ett bra sätt belysa detta ämne. Utifrån den teorin valde vi att använda begreppen redskap, social interaktion samt stöttning för att analysera vårt insamlade empiriska material. Frågeställningar som vi har utgått ifrån i studien behandlar punkter om pedagogers uppfattning kring populärkulturella karaktärer i barns lek, vilket utrymme dessa intressen ska ges i verksamheten samt vilka eventuella möjligheter eller hinder som kan uppstå i arbetet med populärkultur. Metodvalet utgjordes av både intervjuer på plats i verksamheten samt intervju via e-post. Det var sammanlagt sju pedagoger som medverkade i studien. Resultatet som kommit fram ur analyserandet av datamaterialet belyser vikten av att arbeta med populärkulturen i förskolans verksamhet. Slutsatsen visar på pedagogens betydande roll i mötet med barnen och deras populärkulturella intressen samt vikten av att vara insatt och öppen för den värld som populärkulturen utgör för barnen.

Syftet med undersökningen var att ta reda på och belysa hur pedagoger kan hjälpa barn att lära sig läsa och skriva med koppling till sociokulturellt perspektiv. Konkret innebar detta att analysera aktuella styrdokument utifrån ett sociokulturellt perspektiv med fokus på läs- och skrivinlärning. Jag ville också ta reda på olika pedagogers syn på läs- och skrivinlärning och hur de arbetar med detta. Även lärandemiljöns utformning inom pedagogernas verksamheter var av intresse att beskriva. För att besvara syftet använde jag en kvalitativ metod som innefattade observationer och intervjuer med pedagoger från förskola, förskoleklass och skola med fokus på 5-8åringar. Resultatet visade att det inte finns något enkelt och självklart svar på hur pedagoger kan hjälpa barn att lära sig läsa och skriva. Respektive pedagog arbetade på olika sätt. Förskolan och förskoleklassen arbetade med förberedande aktiviteter medan skolan arbetade mer specifikt med läs- och skrivinlärning. Samtliga verksamheter tränade dock läsning och skrivning parallellt. Det framkom även att kommunikation och samspel, att människor lär tillsammans med andra, och att den fysiska lärandemiljöns utformning är viktiga delar i alla verksamheters arbete med läs- och skrivinlärning.

Det övergripande syftet med vår studie har varit att beskriva hur fyra lärare i årskurs 1–3 arbetar med läsförståelse i undervisningen och hur de bedömer elevers kunskaper i området läsförståelse. För att besvara våra frågeställningar valde vi att ta hjälp av tidigare forskning och litteratur för att skapa en bakgrund om läsförståelse och om bedömning inom området. I denna kvalitativa studie har vi samlat in data med hjälp av semistrukturerade intervjuer med fyra lärare som är verksamma i årskurs 1–3. Studiens resultat visar att samtliga lärare som deltagit har lyft samtalets betydelse i arbetet med läsförståelse och för att kunna bedöma elevers kunskaper inom området. Samtalet är centralt eftersom läsförståelse är något som sker i elevers huvud – för att få en inblick i hur elever tänker behöver deras tankar synliggöras. Detta var även något som vi drog som slutsats i vår studie, nämligen samtalet och dess betydelse för elevers lärande.