Dagens Stockholm präglas av stor befolkningstillväxt, en ökande boendesegregation, bostadsbrist och socioekonomisk särskiljning i den fysiska miljön. Denna studie syftar till att klargöra och analysera de sociala planeringsinriktningar som förekommer i Stockholms stads översiktsplanering. Analysen sker utifrån en socialkonstruktivistisk ansats med ett diskursteoretiskt förhållningssätt med utgångspunkt i att stadsplanering är en social praktik som är diskursivt formad och dess utfall en diskursiv materialisering. Analysen fördjupas med teoretiska resonemang om social hållbarhet som begrepp och hur stadsplanering alltmer definieras av en omgivande nyliberal kontext. Material för studien består av Översiktsplan för Stockholms stad - Stockholm växer från 2018 och Stockholms Vision 2040 - Ett Stockholm för alla från 2017. Den nyliberala idén där ekonomisk hållbarhet likställs med ekonomiskt tillväxt gör sig gällande i de undersökta dokumenten. Stockholms planering utgår till stor del ifrån föreställningen om den attraktiva staden, med bakgrund i uppfattningen om internationell konkurrens mellan städer och med innerstadens levande stadsliv som normativ förebild. Social hållbarhet behandlas som ett prioriterat perspektiv men införlivas i en nyliberal logik där begreppet främst förstås som en avgörande faktor för stadens attraktivitet och en möjlighet till ekonomisk tillväxt. Stockholm stads planeringsideal om den attraktiva staden riktar sig till en välutbildad, urban medelklass, vilket i förlängningen leder till exkludering av andra sociala grupper och social orättvisa. / Stockholm is today facing a growing population, increasing residential segregation as well as housing shortage and socioeconomic separation in the built environment. The aim of this study is to clarify and analyze Stockholm’s orientation towards social urban planning. The analysis takes a social constructivist approach with influences from discourse theory in viewing urban planning as a social practice that is constructed by its surrounding discourse(s) which results in a discursive materialization in the built environment. A theoretical discussion about the conception of social sustainability and neoliberal planning is used to deepen the study’s analytical understanding. The material for the study constitutes of two planning documents, Stockholm’s general plan from 2018 and Stockholm’s vision for the city in 2040. The neoliberal notion of equating economic sustainability with economic growth is operative in the studied material. Stockholm’s approach towards urban planning has its foundation in the concept of an attractive city and the urban downtown areas, as well as the notion of an inter-urban competitive market. Social sustainability is considered a prioritized matter but is given meaning through a neoliberal logic as a critical factor in achieving an attractive city and enabling economic growth. Stockholm’s neoliberal planning approach towards the attractive city is aimed towards a well-educated, urban middle-class, which results in the exclusion of other social groups and social injustice.

In this minor field study, we have employed a qualitative methodology to examine the role of  the non-governmental organisation Wale Wale in the operationalisation of supranational mandates to improve the rights and experiences of children in Kenya through participatory activities. In doing so, this study is able to combine the literature on Sense of Place and The Right to The City with Critical Development in novel ways. This has allowed us to examine the chasm between supranational and national mandates and local articulations using an interesting case study. Indeed, Wale Wale  demonstrates the difficulty of (i) implementing analogous supranational legislation, such as the Convention of The Rights of The Child (CRC), without practical or legally binding frameworks; (ii) that reactionary government frameworks are ineffective  in implementing supranational policy at the local scale when compared with proactive non-governmental organisations; (iii) that participatory democracy introduced in childhood has played a fundamental role in the empowerment of local residents in reclaiming space in the city and that (iv) understanding this case study is impossible without uniting the disparate literatures on Sense of Place and The Right to The City in understanding the role of local organisations in Critical Development Studies.

This study aims to identify and describe discourses about the city and how they appear from different stakeholder’s views regarding the transformation of Storgatan to a pedestrian street during the summer in Linköping city. This creates a deeper insight into how work towards sustainability become visible in the planning of the inner city. The study uses a discourse analysis of interviews and texts to study which identified discourses about the city become apparent. Conflicts that appear regarding the transformation of Storgatan is also analyzed. Results show that while different stakeholders follow similar discourses about the city regarding their ideal, they are also expressed in different ways and can relate to different meaning. The conclusion is that the different stakeholders largely agree that the implementation of a pedestrian street on Storgatan is something positive, and that a good foundation for an eventual future permanent implementation of the pedestrian street is shown. / Studien syftar till att identifiera och beskriva vilka diskurser om staden som blir framträdande hos olika aktörer i samband med Storgatans omvandling till sommargågata och därigenom få en fördjupad förståelse för hur arbetet mot hållbarhet tas i uttryck i innerstadsplaneringen. Det görs via en diskursanalys av intervjuer och texter, där tidigare identifierade diskurser om staden används. Samtidigt undersöks även vilka konflikter som finns kring Storgatans omvandling. Resultaten visar att de olika aktörerna har liknande diskurser kring deras vision av stadens utformning, dock tar de sig i uttryck på olika sätt. Konflikter och utmaningar som uppstår kopplat till detta gäller främst trafiken i området där den största utmaningen är kollektivtrafikens omflyttning. Slutsatsen är att de olika aktörerna som varit delaktiga i studien generellt sett ställer sig positiva till gågatans implementering och det också finns en god grund för en eventuell framtida permanent implementering av den.

The city is characterised by unequal living conditions and inequities. Residential segregation – in the sense that people with different socio-economic resources and of various ethnicities live separately from one another – is a major cause of urban inequities. Urban planning has contributed to segregation but also provides the potential for change by facilitating a more just and non-segregated city. Social sustainability and social justice objectives, however, usually conflict with a neoliberal planning mindset, one that shapes both the planning conditions and approach and benefits economic growth. The aim of this thesis is to examine how and for whom Stockholm is being planned in order to thus clarify whether the planning reduces segregation and contributes to creating a more just city. This is done by looking at Stockholm’s overall planning approach, based on the ambitious objective of ‘a world-class Stockholm’, and the present planning of two areas – Järva and Stockholm Royal Seaport. Vision Järva 2030 is a strategy to develop segregated neighbourhoods, while Stockholm Royal Seaport is a new urban development project. The analysis highlights that Stockholm’s planning is in a dialectical state between a socially sustainable approach – with the goal of reducing inequities and segregation – and a neoliberal development logic focusing on competing with other cities to attract investment. The latter, however, predominates, for instance resulting in social strategies taking place on neoliberal terms and so losing their true meaning. The planning focuses primarily on developing the city for a neoliberal subject associated with economic growth. In accordance with this, a lifestyle philosophy based on the city centre’s urban city ideals and middle-class consumption and activity patterns is in evidence in the planning. The overall conclusion is that the planning cannot be deemed to reduce segregation or contribute to the creation of a just city as a result of how and for whom the city is being planned.

Mitt mål är att göra stadsrummet inbjudande för fler än bara människor och stärka ekosystemet där fjärilar är en viktig del, både som pollinerare och föda för andra arter. Jag har valt att hjälpa just fjärilar då deras antal under de senaste åren har halverats och är i starkt behov av stöttning.  Med design som verktyg kommer jag att introducera de värdväxter som fjärilen är beroende av för att överleva. För att skapa en så stor förändring som möjligt använder jag mig av ett objekt som redan har en stark närvaro i stadslandskapet nämligen lyktstolpen.   Jag har designat en växtbädd som är anpassad efter lyktstolpen och i den finns det möjlighet att plantera upp till 24 st växter. Tack vare lyktstolparnas strategisk placering kan man med hjälp av min design koppla ihop stadens grönområden och introducera växtlighet där det i dagsläget inte finns någon. Hade inte du velat bo i en stad med massa växter och vackra fjärilar?

Naturens mineralresurser är till viss del utnyttjade och uttömda, och framtiden är osäker och omdebatterad. Ingen vet säkert exakt hur mycket metall som finns kvar i jordskorpan, hur mycket som går att utvinna eller hur länge resurserna kommer att räcka. Samtidigt har vi byggt in rena metallådror i våra städer i form av elkablar, telekablar och fjärrvärmerör. Många av dem används givetvis, men många är också uttjänta och urkopplade, och därmed tillgängliga för återvinning.Syftet med denna studie är att klarlägga hinder, drivkrafter och möjligheter för metallåtervinning av urkopplade infrasystem i mark inom lokala el-, tele- och fjärrvärmenät i Sverige. För att uppnå detta tillfrågades Sveriges tio största ägare av underjordiska lokala elnät om bl.a. sina rutiner för urkopplade ledningar och genomförda projekt där ledningar tagits upp. Samma bolag frågades även om sina respektive fjärrvärmenät. Utöver dessa ingick telenätägaren Skanova, kommuner med anknytning till de tillfrågade nätägarna, metallåtervinningsföretag, entreprenörer och myndigheter i studien. Dessutom gjordes en litteraturstudie på området metallåtervinning.De viktigaste drivkrafterna för upptagning och återvinning av urkopplade infrasystem i mark visade sig vara ekonomi, utrymmeskonflikt i ledningsgatorna, krav i form av lagar, avtal eller egen policy, samt risk för miljöpåverkan. Alla förutom utrymmeskonflikt kan dessutom, beroende på omständigheterna, vara hinder för återvinning. En viktig möjliggörande faktor är att ledningens läge är känt och att den inte riskerar att förväxlas med andra ledningar.I dag är det vanligt att ledningar ligger kvar i marken en tid efter att de tagits ur bruk. I de fall de tas upp sker det ofta i samband med andra grävarbeten längs ledningen. Miljörisker, utrymmeskonflikter och krav kan tvinga fram upptagning av en ledning, medan ekonomi, med nuvarande metallpriser, är mer av ett hinder. Om återvinning av ledningar i mark ska bli norm krävs det att lönsamheten ökar. Detta kan ske genom ökade metallpriser, användande av alternativa metoder för upptagning, ett bredare synsätt som tar hänsyn till att återvinning kan minska behovet av primära metallresurser, eller kanske subventionering av återvunnen metall. Hårdare lagstiftning skulle kunna tvinga fram ökad återvinning, men för att alla inblandade ska vara med på det är det bättre att låta marknadskrafterna styra och att det baseras på frivillighet.Om återvinningen av infrasystem i mark ska ökas måste det göras insatser på flera nivåer. Nya metoder, som utvecklas av fristående entreprenörer, kan göra återvinning mer lönsam. Nationella mål och riktlinjer bör tas fram av Naturvårdsverket för att vägleda nätägare och markägare. Om ekonomiska styrmedel behövs måste det beslutas om av Riksdagen. Branschorganisationer och länsstyrelser kan samordna arbetet bland sina medlemmar och inom sina regioner. Markägarna måste sedan komma överens med nätägarna om vad som är lämpligt och vad som fungerar för just deras områden. / Earth’s natural mineral resources have, to some extent, already been used and depleted, and the future is both uncertain and debated. No one knows for certain exactly how much metal there is left in Earth’s crust, how much we can extract or for how long the resources are going to last. Meanwhile, we have installed ores of metal in our cities, in the form of electric cables, telecom cables and district heating pipes. Many of these are of course in use, but many have also reached end of life and been disconnected, and are thus available for recycling.The purpose of this study is to clarify barriers, drivers and enablers for metal recycling of disconnected underground infrasystems within the local electricity, telecom and district heating networks in Sweden. In order to do this, ten of Sweden’s largest owners of local underground electricity networks were asked e.g. about their routines and about projects where cables were taken up. The same companies were also asked about their district heating networks. Apart from these, the study included the telecom network owner Skanova, municipalities with connections to the ten electricity network companies, metal recycling companies, contractors and authorities. Furthermore, a literature study on metal recycling was conducted.The main drivers for taking up and recycling disconnected underground infrasystems proved to be economy, conflicts of space in the ground, rules and regulations in terms of legislations, contracts or company policies, and environmental impact risks. All of these, except for conflicts of space, could also, depending on the circumstances, be barriers for recycling. One important enabler is to know the exact position of the cables or pipes and that they don’t risk being confused with other cables or pipes.Presently, cables and pipes are commonly left in the ground for some time after they have been taken out of service. When they are eventually taken up, it is often done simultaneously with other digging operations along the cable or pipe. Environmental risks, conflicts of space and rules and regulations can force the excavation of cables and pipes, while economy, with current metal prices, is more of a barrier. If recycling of underground infrasystems is to become norm, the profitability needs to increase. This can occur through increased metal prices, use of alternative excavation methods, a wider view that takes into account that increased recycling can decrease the need for primary metal resources, or perhaps through subsidization of recycled metals. Tougher legislations could force a higher recycling rate, but in order to include all involved parts and not upset anyone, it is better to let the market drive and base it all on free will.If the recycling of underground infrasystems is to increase, efforts must be made on several different levels. New methods, developed by independent entrepreneurs, could make recycling more profitable. National goals and guidelines should be presented by the Swedish EPA, to guide and direct network owners and landlords. If financial instruments are needed, these must be decided upon by the parliament. Business associations and county administrations can coordinate the work among their members and within their regions. The landlords and the network owners must then agree on what is appropriate and applicable for their specific areas.

[pt] A presente tese tem como Leitmotiv o discurso fundador de Hans Staden acerca da terra e do homem no Brasil quinhentista. A passagem do século XV para o século XVI foi marcada pela descoberta e conquista do Novo Mundo. O processo colonizador dessas terras empreendido pelos europeus se deu, contudo, não apenas por meio de práticas de coerção e violência sobre os povos nelas existentes, mas também através da produção de consensos e convencimentos, sempre mediada pela construção de uma imagem do outro. A literatura da época, sobretudo os relatos de viagem, fornece amplo material a partir do qual se pode apreender essas imagens e compreender, por meio de ferramentas analítico-discursivas, o processo de construção imagética que se fazia do outro. Dentre as narrativas que chegaram até os dias de hoje, a wahrhaftige Historia und Beschreibung... de Hans Staden exerceu, sem dúvida, grande ressonância no imaginário social. Partindo, portanto, da Análise do Discurso de linha francesa, em especial das contribuições de Michel Pêcheux e Eni Orlandi, procura-se aqui analisar a narrativa elaborada por Staden, suas concepções acerca da terra e do homem no Brasil quinhentista, o processo de produção de sentido(s) desse discurso fundador e suas implicações no ensino do português como segunda língua para estrangeiros (PL2E). / [de] Die vorliegende Doktorarbeit hat als Leitmotiv den Gründungsdiskurs von Hans Staden uber Land und Mensch Brasiliens im 16. Jahrhundert. Der Übergang vom 15. zum 16. Jahrhundert ist von der Entdeckung und Eroberung der neuen Welt gepragt worden. Der von den Europäern unternommenen Kolonialisierungsprozess dieser Länder erfolgte jedoch nicht nur durch Zwangs- und Gewaltpraktiken gegenüber den darauf bestehenden Völkern, sondern auch durch die Herstellung von Konsens und Überzeugungen, die stets durch die Konstruktion eines Bildes des Anderen vermittelt wurden. Die Literatur der Zeit, insbesondere die Reiseberichte, bietet reichlich Material, woraus man solchen Bildern erfassen und den Konstruktionsprozess von Bildern des Anderen durch analytisch-diskursive Werkzeuge verstehen kann. Unter den Erzahlungen, die am heutigen Tag angekommen sind, hat die wahrhaftige Historia und Beschreibung… Hans Stadens groBe Resonanz in der sozialen Vorstellungskraft zweifellos ausgeübt. Ausgehend von der Diskursanalyse der franzosischen Linie, insbesondere aus den Beiträgen von Michel Pêcheux und Eni Orlandi, zielt die vorliegende Arbeit darauf ab, die von Hans Staden ausgearbeitete Erzählung, ihre Vorstellungen über Land und Mensch Brasiliens im 16. Jahrhundert, den Prozess der Produktion von Bedeutung(en) dieses Grundungsdiskurses und ihre Auswirkungen auf den Portugiesisch Unterricht als Zweitsprache fur Auslander (PL2E) zu analysieren.

The purpose of this essay has been to attain an in-depth understanding of communicative power struggles within the urban space from a critical urban perspective based on the Right to the City. The project that constitutes the case study for this analysis has been the BID Malmö’s utility box project. The starting point has been that Malmö’s utility boxes function as a communicative medium, an urban public bulletin board, a common whose usage is constrained by projects implemented by entities like BID Malmö. The study is grounded in a theoretical understanding of the city as a social product, marked by power struggles linked to the competitive, postindustrial city. Critical urban theory has been combined with a discourse-oriented ctitical perspective focusing on power, ideology and hegemony, forming the basis for the conducted critical discourse analysis. The findings of the study reveal that art and culture are assigned a central role in the postindustrial city, tasked with transforming urban space. The transformation from a dirty or unsafe current to a safe and attractive futurecity. At the same time, culture is assigned a commitment to fostering participation, even as the same art is used to enclose and restrict certain parts of the public space. / Syftet med denna uppsats har varit att nå fördjupad kunskap om det urbana rummets kommunikativa maktkamper utifrån ett kritiskt urbant perspektiv om Rätten till staden. BID Malmös elskåpsprojekt har utgjort undersökningens fallstudie. Utgångspunkten har varit att Malmös elskåp är ett kommunikativt medium, en urban offentlig anslagstavla, en allmänning. Vars användning begränsas genom olika projekt som genomförs av bland andra BID Malmö. Undersökningen förankras i en teoretisk förståelse för staden som socialt producerad och präglad av maktkamper kopplade till den konkurrerande, postindustriella staden. Den kritiska urbana teorin har kombinerats med ett diskursteoretiskt perspektiv med fokus på makt, ideologi och hegemoni. Vilka tillsammans har lagt grunden för den genomförda kritiska diskursanalysen. Resultatet av undersökningen visar att konsten och kulturen tillskrivs en central roll i den postindustriella staden, vars uppgift är att omskapa rummet till något annat än vad det är idag med fokus på trygghet och stadens attraktivitet. Kulturen tillskrivs ett åtagande att skapa delaktighet, samtidigt som samma kultur används för att inhägna och stänga ner delar av det offentliga rummet och minska rätten till staden.

Syftet med avhandlingen är att undersöka den sammantagna livssituationen för ett begränsat urval individer (en primär kohort av 19 män och en utökad kohort av ytterligare 42 män, det vill säga totalt 61 män) i ett familjesammanhang. Det handlar närmare bestämt om att så långt källorna tillåter söka kvalitativt förstå och karaktärisera socioekonomiska villkor, familjeliv och hälsa, såsom de gestaltar sig i den vardagliga livsföringen och i relation till den specifika tiden och den lokala stadsmiljön. Gemensamt för dessa utvalda individer är att de företrädesvis tillhörde det undre samhällsskiktet och flyttade till staden under början av 1800-talet, innan inflyttningen till städerna blev fri. I denna skärningspunkt mellan individen och den yttre omgivningen undersöks såväl möjligheter som begränsningar, händelser och handlingar med ett mikrohistoriskt angreppssätt. I syftet ingår således också att gestalta själva det lokala samhället i förändring och dess förhållande till nya invånare och grupper, för att ge underlag för fortsatt forskning kring social förändring. Vidare karaktäriseras den utökade kohorten i förhållande till stadens demografiska profil. Studiens huvudmaterial utgörs av kyrkböckerna, det vill säga husförhörslängder, födelse- och dödböcker samt vigsel- och flyttlängder. Detta material kompletteras med ett flertal andra källor såsom sjukhusjournaler, saköreslängder, fattigvårdens protokoll, bouppteckningar, landshövdingens femårsberättelser, sockenstämmoprotokoll och lokala tidningar i syfte att få en så bred bild som möjligt. Individerna följs genom sina livskurser i staden under flera decennier och analyseras i nära kontakt med den lokala kontexten. Det senare innebär också en analys av de lokala auktoriteternas syn på och hantering av inflyttningsfrågan i staden under 1800-talets första hälft, det vill säga innan inflyttningen till staden, eller landsbygdens socknar, blev fri 1847. Staden var inte redo för detta arbetsfolk som valde att bo kvar där och skaffa familj. Det var ett ovanligt val, sett i förhållande till migrationsmönstret, och de gjorde det på eget bevåg, det vill säga de bosatte sig utanför husböndernas hushåll och tog därmed risken att inte få ett patriarkalt beskydd. Fattigvården tog också formellt avstånd från dessa arbetsfolkfamiljer och sökte hindra deras inträde i staden. Det visar sig i flera fall att fattigvården agerade utan lagligt stöd då de försökte fatta beslut kring inflyttning baserat på framtida försörjningsprognoser och antal barn i familjen att föda. Överhuvudtaget var dock stadens inflyttningsrestriktioner hårdare på pappret än de var i verkligheten. Relativt få fall blev ovillkorligen nekade inflyttning och de flesta som prövades individuellt fick flytta in med villkoret att de kunde visa försvar och/eller borgen. Staden var på så vis kluven inför arbetsfolket på ett sätt som tolkas som typiskt för den förändring som låg i tiden. Borgarna behövde det unga, ogifta tjänstefolket som arbetskraft men ville inte behålla det i staden när det skulle bilda familj. Männen i kohorterna, och deras familjer, behövde för sin del finna en ny plats att stadga sig på när landsbygdens möjligheter till försörjning började sina. Livet i staden blev för många av dem ett liv mitt emellan två samhällen. Det karaktäriserades, för många, av en svår försörjningssituation med inslag av en dold ekonomi men med sämre förutsättningar än på landsbygden och där till exempel tiggeriet troligen spelade en betydande roll. Det innebar ett begynnande arbetarliv men baserat på en mager lön som egentligen skulle räcka till en person, snarare än fem-sex stycken. Männens livsföring var i många fall tärande och de fick ta del av det ”urbana straffet” i form av hög dödlighet i den sena medelåldern. Nöden spred sig inom familjerna. Arbetsfolket i staden blev en länk mellan torparlivet och arbetarlivet. Många familjer bodde tillfälligt utökade och hyste släkt och familjemedlemmar utanför kärnfamiljen, vilket tolkas som ett sätt att tackla en svår situation. Genom sina livsval medverkade dessa individer till en betydande social förändring. / The purpose of the dissertation is to investigate the overall living situation for a selected group of individuals(one primary cohort of 19 men and one extended cohort of another 42 men, i.e. a total of 61 men) in a familycontext. This means, as far as the sources allow, trying to qualitatively understand and characterise socioeconomicconditions, family life and health, as it appears in the everyday life and in relation to the specifictime and the local urban environment. These individuals mainly belong to the lower social strata and havemoved to Linköping in the early 19th century before the regulations made it free to move into town. Possibilitiesand limitations, as well as events and acts are investigated in the intersection between individual and theenvironment, from a micro-historical point of view. In the purpose is thus also included to picture the localsociety in change and its relation to newcomers, as a foundation for further research regarding social change.Furthermore, the extended cohort is characterised from a micro-demographic perspective. The basic sources for this study are church books, i.e. records of catechetical meetings, records of births and deaths, records of weddings and migration. These sources are completed by several other sources like hospital records, records of fines, the chronicles of the county governor, records of the parish assembly and poor relief committee and the local newspapers, to get as rich a picture as possible. The individuals are followed throughout their life courses in town for several decades and are analysed in close connection to the local context. The latter also means that the local authorities are analysed in regard to their attitude and policy towards the migrants to town during the first half of the 19th century, i.e. before the 1847 legislation made migration free in the country. The town was not yet ready for these labourers who chose to stay there and start a family. They did thison their own responsibility, i.e. they settled outside the master´s household and risked being without thepatriarchal protection. The poor relief committee in town also rejected these families and tried to prevent theircoming into town. It is shown that the poor relief committee sometimes acted without legal support when ittried to make decisions regarding migration, based on estimated future incomes and the amount of children tofeed. Overall, the migration restriction was stricter in writing than it was in reality. Relatively few people weredenied access to the town and most who were tried individually got permission to move in on condition thatthey could show that they hade an employment and/or a personal guarantee. In this sense, the town was dividedin its attitude towards the servants and labourers in a manner typical of the situation. The burghersneeded the young, unmarried servants as labour force but were not interested in their staying in town to startfamilies. The men in the cohorts, and their families, on the other hand needed to find a new place to settlewhen the countryside ran out of opportunities. The life in the town became, for many of them, a life betweentwo societies. It was characterised by a constant struggle to support oneself, with a strain of a hidden economywhere for example begging was most likely important. This also meant a labourer´s life but with a meagresalary, sufficient only for one person, not for five or six. Many of the men in the cohorts were struck by the“urban penalty” with high mortality in late midlife. These labourers became a link between the crofter´s lifeand the labourer´s life. Many families were temporarily extended when they housed relatives and familymembers beyond the nuclear family and this is interpreted as a way of handling a tough situation. By their lifechoices these men and families contributed to an important social change.

Uppsatsen utforskar relationen mellan Karin Boyes Astarte och T.S. Eliots The Waste Land, särskilt med avseende på modernistisk tematik och med avstamp i tidigare forskning som kommenterat relationen mellan verken, främst Gunilla Domellöfs och Caroline Hauxs. Analysen omfattar den senares upptäckt att ”Det öde landskap som skrivs fram hos Eliot existerar dolt och outsagt i Astarte.” Verken jämförs med avseende på: Skildringen av den moderna staden; Krig, trauma, våld och utvecklingsskepticism; Den ofruktbara masskulturen; (Naturens, Guds och Kärlekens död); Verkens mytkomplex; Psykoanalytiska perspektiv på gemenskap, behov och begär. Uppsatsen innehåller även en sammanställning av likheter mellan episoderna som utspelar sig mellan Viola och Hill i Astarte och mellan maskinskriverskan och kontoristen i The Waste Land. Undersökningen bekräftar betydande beröringspunkter mellan verken vad gäller såväl tematik som de positioner författarna intar – det gäller utvecklingsskepticismen, masskulturen (där Astarte i högre utsträckning intresserar sig för handel och konsumtion), samt fruktbarhetsförlusten med avseende på Naturen, Gud och Kärleken. Myter har en betydelsefull roll i båda verken. I Astarte är Gudinnan/belätet Astarte i och för sig närvarande, men hon fyller inte sina ursprungliga funktioner. Undersökningen identifierar nya tolkningsmöjligheter gällande Astartes potentiella roll, kopplade till våld och skydd. På ett övergripande plan finns en korsställning mellan verken, där det som utgör The Waste Lands förgrund tenderar att blottas genom sprickor i ”Astartesamhällets” fasad, genom Boyes didaktiska exposéer, samt vid kritisk läsning. Den sammanlagda effekten av dessa aspekter är att Eliots ödeland – den levande döden – är mer av en tydlig referenspunkt än något dolt och outsagt i Astarte.