Denna studie granskar, genom en diskursivt orienterad analys, förhållandet mellan Malmös köpcenterutveckling och social hållbarhet. Vi ämnar fördjupa förståelsen för hur köpcentret Emporias egenskaper såsom utformning, marknadsföring och lokalisering kan inverka på stadens invånare och identitet. Mot bakgrund av den debatt som förs kring köpcenterutvecklingens fysiska inverkan på stadskärnan, som har en särskild ställning i den postindustriella stadsutvecklingen, är avsikten att rikta ett större fokus mot köpcenterutvecklingens möjliga inverkan på sociala aspekter. Studien belyser frågor som kan fungera vägledande vid förekomst av framtida sociala konsekvensbedömningar av fysiska investeringar. / This study examines, through discursive orientated analysis, the relationship between shopping mall developments and social sustainability in the city of Malmö. The aim is to provide a deeper understanding of how the particular features of the Emporia shopping mall, such as design, marketing and location, can affect the city's inhabitants and identity. Building on the ongoing debate surrounding shopping malls and their physical impact on the traditional city centre, due to its prominent status in post-industrial urban development, the intention is to target a greater focus on the social impacts of shopping mall developments. As such, the study highlights issues that can serve as guidance in the occurrence of future social impact assessments of physical investments.

Då världens äldrebefolkning ökar är det viktigt att skapa förståelse för hur äldre påverkas av sin omgivning och vilka effekter det kan ha på deras liv. Detta är en kvalitativ studie med fokus på hur fysisk planering kan påverka äldres rätt till staden i Örebro kommun. Det genomfördes fyra semistrukturerade intervjuer samt en mindre dokumentanalys. Respondenterna var tre pensionärer samt en stadsplaneringsstrateg. Intervjuerna gav en inblick i hur Örebro planerar för den äldre befolkningen samt några äldres aktuella åsikter gällande staden. Dokumenten som analyserades gav en djupare förståelse hur politiker och tjänstemän arbetar. Huvudteorierna för detta har varit ’kritisk urbanteori’ samt Henri Lefebvres begrepp ‘Rätt till staden’. För att få djupare förståelse för vad äldres rätt till staden kan vara användes diverse litteratur inom ämnen som till exempel ’exkluderande design’, offentliga platser och åldersvänliga städer. Resultatet av denna studie visar på att det finns brister i äldres rätt till staden Örebro. Örebro har inget specifikt åldersfokus i sin planering utan försöker snarare skapa en rättvis stad för alla i allmänhet. De äldre personerna upplever att vissa aspekter i planeringen inte inkluderar dem. Kollektivtrafik, kommersiell handel och kvarboende var några av de aspekter som framför allt nämndes i intervjuerna. Örebro kommun försöker inte medvetet förminska äldres rätt till staden utan det blir en konsekvens av planeringsprioriteringar.

Denna uppsats handlar om bostadsmässan som begrepp utifrån perspektivet den rättvisa staden. Uppsatsen bygger på fallstudier av tre bostadsmässor utifrån fall- studier. De tre studerade bostadsmässorna är Bo92, Bo01 och TenstaBo06. Syftet är att studera bostadsmässorna utifrån social och ekologisk hållbarhet och även ut- ifrån de krav som finns på hur det byggs studera påverkan på utformandet av bo- stadsmässorna ur ett socialt hållbarhetsperspektiv med fokus på rättvisa och mång- fald från teorin om den rättvisa staden. För att kunna besvara syftet och forsknings- frågorna har intervjuer och dokumentinläsning genomförts. Sju personer som på olika sätt har arbetat med eller har någon koppling till de tre bostadsmässorna har intervjuats. Dokumentstudier av olika material om bostadsmässorna har gjorts och analyserats tillsammans med de transkriberade intervjuerna. Analysen utgår från temana mångfald, rättvisa, ekologiska aspekter samt bland- stad. Temana mångfald och rättvisa kommer från teoridelen och utgör två teman som kan representera den rättvisa staden. Utöver de två nämnda temana har eko- logiska aspekter och blandstad ingått i analysen. Ekologiska aspekter och blandstad kan ses som två exempel på hur bostadsmässorna utformas och vad det har för påverkan på mångfald och rättvisa inom bostadsmässorna. Resultatet visar att bostadsmässor ofta har visat upp bostäder för en köpstark kundkrets och även fått kritik för det. Förklaringen kan vara att bostadsmässor har som syfte att vara en arena för innovationer och att visa på något nytt. Teman kring ekologiska lösningar syns mest i Bo92 och Bo01 som hade tydliga teman kring eko- logiska aspekter med innovativa lösningar. Temana mångfald och blandstad upp- fattas ofta som synonyma med varandra. Mångfald som begrepp nämns i större utsträckning än blandstad. Även om blandstad inte nämns specifikt så är det bland- stadens ideal som efterfrågas i planeringen av bostadsmässorna. Inom alla tre bo- stadsmässorna finns en uttalad önskan om mångfald och den uttrycks i en variation av byggnadstyper, kvarterstadideal och upplåtelseformer. Mångfalden kopplas mer till sammansättningen av människor som befolkar området. Alla tre bostadsmäs- sorna nämner en mångfald av olika grupper av människor som önskvärt och att det ska uppnås genom att erbjuda bostäder som skiljer sig åt när det kommer till ex- empelvis upplåtelseformer, boendestorlekar och boendekostnader. Bostadsmässorna som har studerats har byggt på liknande teman och bidragit till att det mestadels byggs bostäder som inte alla har råd med. Hållbarhet uttryckt i ekologisk och social hållbarhet har varit omnämnt i alla tre bostadsmässorna. Skill- naden är att Bo06 som inte har uttryckt något specifikt syfte att vara hållbar är den bostadsmässa som uppfattas som den mest hållbara.

<p>The starting point of this essay was the frustration I felt after having read the novel Nadja (1928) written by the French surrealist André Breton. The title promises the story of someone called Nadja but the promise stays unfulfilled. Recognition of this phenomenon, where a man writes a book about a woman, but the woman hardly is seen, made me want to examine it further.</p><p>Using the theories of the French psychoanalyst Jacques Lacan I analyze the relation between the male narrator and his female object. I also compare Nadja to a precursor: the novel Bruges-la-morte (1892) of the Belgian symbolist writer Georges Rodenbach. Their stories are, to a large degree, similar. The male main character meets a woman who becomes the center of his world for a short period of time, before he in Nadja rejects her, and in Bruges-la-morte kills her. What differentiates the two books mainly is, that whereas Breton uses Nadja as a tool to emancipate his unconscious in order to be able to create, Hugues tries to replace his dead wife with Jane in order to be able to desire a living object.</p><p>The setting for both stories is the City, which seems to be analogous to the Woman. I examine the possible interpretations of the notion of the City as it appears in the two novels.</p><p>The Lacanian notions of the Thing and objet petit a are essential for the understanding of the function of the Woman in these stories, I argue. Nadja is a femme-enfant, a muse, and the objet petit a for the male poet, i.e. the narrator of Nadja. Jane, the woman in Bruges-la-morte, is a femme fatale, and the Thing for the main character Hugues.</p>

The starting point of this essay was the frustration I felt after having read the novel Nadja (1928) written by the French surrealist André Breton. The title promises the story of someone called Nadja but the promise stays unfulfilled. Recognition of this phenomenon, where a man writes a book about a woman, but the woman hardly is seen, made me want to examine it further. Using the theories of the French psychoanalyst Jacques Lacan I analyze the relation between the male narrator and his female object. I also compare Nadja to a precursor: the novel Bruges-la-morte (1892) of the Belgian symbolist writer Georges Rodenbach. Their stories are, to a large degree, similar. The male main character meets a woman who becomes the center of his world for a short period of time, before he in Nadja rejects her, and in Bruges-la-morte kills her. What differentiates the two books mainly is, that whereas Breton uses Nadja as a tool to emancipate his unconscious in order to be able to create, Hugues tries to replace his dead wife with Jane in order to be able to desire a living object. The setting for both stories is the City, which seems to be analogous to the Woman. I examine the possible interpretations of the notion of the City as it appears in the two novels. The Lacanian notions of the Thing and objet petit a are essential for the understanding of the function of the Woman in these stories, I argue. Nadja is a femme-enfant, a muse, and the objet petit a for the male poet, i.e. the narrator of Nadja. Jane, the woman in Bruges-la-morte, is a femme fatale, and the Thing for the main character Hugues.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka stadsbyggnadsideal som har format Linköping under historiens gång samt att studera de ideal som präglar planering och utbyggnad av staden idag. Med hjälp av en litteraturgenomgång tas utgångspunkten i 1800-talets Europa och i de trender som däri-från format våra städer. Det empiriska material som ligger till grund för studierna av Linköpings stadsbyggnadsideal idag är i första hand hämtat från Linköpings kommuns egna hemsidor men det har också gjorts en kvalitativ intervju med ordförande i Linköpings stadsbyggnadsnämnd. För att få en bred bild av vilka ideal som förekommer har förutom Linköpings översiktliga planer också tre specifika projekt studerats. De tre projekten är Övre Vasastaden som är ett centrumnära ombygg-nadsprojekt, Djurgården som är en nybyggnation mer perifert och närmare naturen samt Linköpings-Bo2016 som är ett visionsfyllt projekt med slutpunkt i en bomässa 2016. Resultatet av litteraturgenomgången visar på att tre dominerande doktriner har präglat stadsbygg-nationen i Europa från 1800-talet till idag. Dessa tre är kvarterstaden, trädgårdsstaden och funk-tionalismen. Alla dessa har satt sina spår i Linköping under årens gång och spelar fortfarande en stor roll i hur utformningen av Linköping planeras. I undersökningen av de ideal som idag råder dyker dessa tre upp titt som tätt men med den nya aspekten hållbar utveckling som ledstjärna. Den kom-pakta staden som ofta förespråkas just för ett hållbart stadsbygge och har likheter med kvarter-staden är det stadsbyggnadsideal som tar störst plats i Linköpings olika översiktsplaner och områdes-program. Detta ideal som förespråkar en förtätning av staden återfinns i båda projekten Övre Vasa-staden och Djurgården samt att det tar stor plats i översiktsplanen för staden. Utöver en förtätning av staden planerar Linköping för en utbyggnad av kollektivtrafiken för att kunna bygga bort bilberoendet och på så vis uppnå en mer hållbar stad.

Regioner har alltid funnits. Det har stått för det intermediära, en funktion mellan det lokala och det centrala styret. Den geografiska omfattningen har varit allt från länsindelningar till stora internationella eller kulturella regioner. Historiskt sätt, kan regioner vara funktionella, administrativa eller kulturella. När Sverige övergick till att bli ett industrisamhälle, blev regioner en viktig utgångspunkt för att förändra de nationella näten. För att förstå regioners utveckling, kan vi dela upp den i nyregionalism och gammal regionalism. Den gamla regionalismen innebar att staten hjälpte regioner att utvecklas genom att ge dem statliga bidrag. Detta var en process under 1960-1980-talet. Nyregionalismen, som kom därefter, utgjordes av att regioner fick större makt att själva förändra sin situation. Samtidigt i världen, började en in-ternationaliseringsprocess att märkas allt tydligare. Ekonomin i världen, påverkade även ekonomin i Sverige. Det lokala och det globala påverkade varandra och regioner började konkurrera globalt. Regioner styrdes inte längre av bara staten, utan av flera aktörer. Regioner skapas med hjälp av olika drivkrafter, samt de möjligheter som finns förankrade på platsen. Samtidigt som de måste drivas av en tro på sig själva och våga satsa på det de tror på. Ett annat sätt att förstå samhällsutvecklingen är genom Törnqvists uppdelning av regionalisering och globalisering. Regionalisering förutsätter att regionala eller lokala band gör att verk-samheter och människor binder sig till vissa platser. Globalisering innebär tvärtom att verk-samheter och människor är beroende av sin stora rörlighet och ett nätverk utan gränser. Både globalisering och regionalisering påverkas av suveräna stater, nätverk och självmedvetna regioner (som har kraft att styra sitt eget område, utan en Superior makt). Ohmae talar för att världen idag består av regioner och överstatliga/suveräna stater. Vi har ingått en andra globaliseringsfas, där världen är gränslös och digital. Även om regioner idag påverkas av landets lagar för att kontrollera människor och varor, så att samhället upprätthåller säkerhet och ord-ning. I regioner måste det finnas noder, där den globala världen knyts ihop och människor kan träffas i verkligheten. Regioner måste dessutom vara flexibla för att kunna anpassa sig efter den globala utvecklingen. En region är en social konstruktion som skapas genom människorna som vistas dagligen i den, samt hur de som ser den utifrån. Dess identitet skapas genom det sätt som den särskiljer sig från andra regioner. Enligt Soja förstår vi regioner ge-nom dess formation i landskapet och inte genom dess historia. Ett sätt att förstå regioner är genom att se dem som en polycentrisk urban region. Det vill säga, som ett stort geografiskt område med flera centrala punkter som gör att området hänger ihop, utan att någon punkt/nod dominerar. Genom områdets gemensamma resurser och till-gångar, blir den polycentriskt urbana regionen en starkare global konkurrenskraft. Ett sätt att stärka regionen är internt genom dess infrastruktur. De starka förbindelserna bygger bland annat upp regionens ekonomiska och sociala nätverk. Det har hävdats att det inte kan finnas polycentriska noder, utan att det alltid måste finnas en central punkt i samhället. Exempelvis måste det finnas centrala noder i ett globalt nät-verk. Linköping/Norrköping utgör ett undantag. Där har två lika stora storstäder gått ihop och börjat skapa sig en identitet genom att marknadsföra sig som Sveriges fjärde största Stor-stadsregion. Städerna har tidigare drivits av en stor konkurrenskraft sinsemellan, men har på senare tid börjat inse värdet i att arbeta tillsammans och därmed bilda ett flerkärnigt centrum i regionen. Detta för att åstadkomma en starkare konkurrenskraft, inte bara mot andra städer och storstadsregioner i Sverige, utan även internationellt och globalt. Tillsammans utgörs de båda kommunerna av ungefär 250 000 invånare och 22 300 dagliga in- och utpendlare. Norrköping har växt mycket tack vare att de fick utlokaliserat en del av Linköpings universitet för ungefär tio år sedan. Studenterna i staden har lyft fram industrilandskapet och attraherat både kultur och företag. Utbildning och infrastruktur är enligt många det som skulle utveckla Linköping/ Norrköpingsregionen bäst. Ett utvecklat transportnät skapar grunden till den funktionella regionen. Därför behövs infrastrukturen i Sveriges nya storstadsregion stärkas. När de fysiska nätverken fungerar, är det även möjligt att skapa en fullt integrerad arbetsmarknad i regionen. Därför är det viktigt att projektet med att binda ihop Norrköping och Linköping med en snabbtågsförbindelse, den så kallade Ostlänken, genomförs. Ostlänken är en del av både Europakorridoren och den nordiska triangeln. Den stöds till viss del av medel från EU-fonden Transeuropeiska nätverket – transporter (TEN-T), vars uppgift är att förbättra inf-rastrukturen i Europa (se bilaga 1-3). Ostlänken ska bli 15 mil lång, byggnationen planeras att starta 2010-2015 och vara klar 2025-2030 (se bilaga5). Med den här studien vill jag visa att Ostlänken är en viktig förutsättning för att regionen i Linköping/Norrköping ska kunna bli en bärkraftig Storstadsregion. / In Sweden during the 1960s to 1980s, regions became an important aid to arrange a more uniform distribution of work. The northern parts of Sweden had lost ten thousands of job opportunities in a period of five years. The government decided to react and supported the northern regions, and this was the start of regional development in Sweden. Since then regional development has become more of a bottom up issue where regions are believed to have an ability to change their position by themselves, even if they still are very affected by different authorities like the European Union. Today regions are often understood as policy areas in-between the local and central government. But according to Ohmae, we have also entered a second global stage, which means that the world is increasingly dependent on digital technologies and in some respect less depend-ent on traditional borders. At the same time, the rate of urbanisation is speeding up in many places. This has brought about the development of various forms of metropolis and polycentric regions. There are different kinds of polycentric regions, such as the functional which is a region that is made up of good communication abilities. This could be physical infrastructure such as railroads. As an empirical example of this, I have chosen to examine the visions concerning a polycentric region in Sweden, i.e. the new region uniting Linköping and Norrköping. In the summer of 2006 this urban space was officially recognized by Nutek, the Swedish Agency for Economic and Regional Growth, as a potential new urban region. Both city regions have started a co-operation which strives to identify the two cities as a twin-city. The essay concludes that for the region to become an attractive and integrated new polycentric region, it is essential to develop functional commuting opportunities, such as the vision of the railway communication Ostlänken.

<p>Regioner har alltid funnits. Det har stått för det intermediära, en funktion mellan det lokala och det centrala styret. Den geografiska omfattningen har varit allt från länsindelningar till stora internationella eller kulturella regioner. Historiskt sätt, kan regioner vara funktionella, administrativa eller kulturella. När Sverige övergick till att bli ett industrisamhälle, blev regioner en viktig utgångspunkt för att förändra de nationella näten. För att förstå regioners utveckling, kan vi dela upp den i nyregionalism och gammal regionalism. Den gamla regionalismen innebar att staten hjälpte regioner att utvecklas genom att ge dem statliga bidrag. Detta var en process under 1960-1980-talet. Nyregionalismen, som kom därefter, utgjordes av att regioner fick större makt att själva förändra sin situation. Samtidigt i världen, började en in-ternationaliseringsprocess att märkas allt tydligare. Ekonomin i världen, påverkade även ekonomin i Sverige. Det lokala och det globala påverkade varandra och regioner började konkurrera globalt. Regioner styrdes inte längre av bara staten, utan av flera aktörer. Regioner skapas med hjälp av olika drivkrafter, samt de möjligheter som finns förankrade på platsen. Samtidigt som de måste drivas av en tro på sig själva och våga satsa på det de tror på.</p><p>Ett annat sätt att förstå samhällsutvecklingen är genom Törnqvists uppdelning av regionalisering och globalisering. Regionalisering förutsätter att regionala eller lokala band gör att verk-samheter och människor binder sig till vissa platser. Globalisering innebär tvärtom att verk-samheter och människor är beroende av sin stora rörlighet och ett nätverk utan gränser. Både globalisering och regionalisering påverkas av suveräna stater, nätverk och självmedvetna regioner (som har kraft att styra sitt eget område, utan en Superior makt). Ohmae talar för att världen idag består av regioner och överstatliga/suveräna stater. Vi har ingått en andra globaliseringsfas, där världen är gränslös och digital. Även om regioner idag påverkas av landets lagar för att kontrollera människor och varor, så att samhället upprätthåller säkerhet och ord-ning.</p><p>I regioner måste det finnas noder, där den globala världen knyts ihop och människor kan träffas i verkligheten. Regioner måste dessutom vara flexibla för att kunna anpassa sig efter den globala utvecklingen. En region är en social konstruktion som skapas genom människorna som vistas dagligen i den, samt hur de som ser den utifrån. Dess identitet skapas genom det sätt som den särskiljer sig från andra regioner. Enligt Soja förstår vi regioner ge-nom dess formation i landskapet och inte genom dess historia.</p><p>Ett sätt att förstå regioner är genom att se dem som en polycentrisk urban region. Det vill säga, som ett stort geografiskt område med flera centrala punkter som gör att området hänger ihop, utan att någon punkt/nod dominerar. Genom områdets gemensamma resurser och till-gångar, blir den polycentriskt urbana regionen en starkare global konkurrenskraft. Ett sätt att stärka regionen är internt genom dess infrastruktur. De starka förbindelserna bygger bland annat upp regionens ekonomiska och sociala nätverk.</p><p>Det har hävdats att det inte kan finnas polycentriska noder, utan att det alltid måste finnas en central punkt i samhället. Exempelvis måste det finnas centrala noder i ett globalt nät-verk. Linköping/Norrköping utgör ett undantag. Där har två lika stora storstäder gått ihop och börjat skapa sig en identitet genom att marknadsföra sig som Sveriges fjärde största Stor-stadsregion. Städerna har tidigare drivits av en stor konkurrenskraft sinsemellan, men har på senare tid börjat inse värdet i att arbeta tillsammans och därmed bilda ett flerkärnigt centrum i regionen. Detta för att åstadkomma en starkare konkurrenskraft, inte bara mot andra städer och storstadsregioner i Sverige, utan även internationellt och globalt. Tillsammans utgörs de båda kommunerna av ungefär 250 000 invånare och 22 300 dagliga in- och utpendlare. Norrköping har växt mycket tack vare att de fick utlokaliserat en del av Linköpings universitet för ungefär tio år sedan. Studenterna i staden har lyft fram industrilandskapet och attraherat både kultur och företag. Utbildning och infrastruktur är enligt många det som skulle utveckla Linköping/ Norrköpingsregionen bäst. Ett utvecklat transportnät skapar grunden till den funktionella regionen. Därför behövs infrastrukturen i Sveriges nya storstadsregion stärkas. När de fysiska nätverken fungerar, är det även möjligt att skapa en fullt integrerad arbetsmarknad i regionen. Därför är det viktigt att projektet med att binda ihop Norrköping och Linköping med en snabbtågsförbindelse, den så kallade Ostlänken, genomförs. Ostlänken är en del av både Europakorridoren och den nordiska triangeln. Den stöds till viss del av medel från EU-fonden Transeuropeiska nätverket – transporter (TEN-T), vars uppgift är att förbättra inf-rastrukturen i Europa (se bilaga 1-3). Ostlänken ska bli 15 mil lång, byggnationen planeras att starta 2010-2015 och vara klar 2025-2030 (se bilaga5). Med den här studien vill jag visa att Ostlänken är en viktig förutsättning för att regionen i Linköping/Norrköping ska kunna bli en bärkraftig Storstadsregion.</p> / <p>In Sweden during the 1960s to 1980s, regions became an important aid to arrange a more uniform distribution of work. The northern parts of Sweden had lost ten thousands of job opportunities in a period of five years. The government decided to react and supported the northern regions, and this was the start of regional development in Sweden. Since then regional development has become more of a bottom up issue where regions are believed to have an ability to change their position by themselves, even if they still are very affected by different authorities like the European Union.</p><p>Today regions are often understood as policy areas in-between the local and central government. But according to Ohmae, we have also entered a second global stage, which means that the world is increasingly dependent on digital technologies and in some respect less depend-ent on traditional borders. At the same time, the rate of urbanisation is speeding up in many places. This has brought about the development of various forms of metropolis and polycentric regions. There are different kinds of polycentric regions, such as the functional which is a region that is made up of good communication abilities. This could be physical infrastructure such as railroads. As an empirical example of this, I have chosen to examine the visions concerning a polycentric region in Sweden, i.e. the new region uniting Linköping and Norrköping. In the summer of 2006 this urban space was officially recognized by Nutek, the Swedish Agency for Economic and Regional Growth, as a potential new urban region.</p><p>Both city regions have started a co-operation which strives to identify the two cities as a twin-city. The essay concludes that for the region to become an attractive and integrated new polycentric region, it is essential to develop functional commuting opportunities, such as the vision of the railway communication Ostlänken.</p>

Det här självständiga arbetet, som avslutar utbildningen Arkitektur, visualisering ochkommunikation på Malmös universitet, handlar om interaktion mellan människor och utforskarom en omgestaltning av platsen vid Rosengårds station hade kunnat minska polarisering och rasism.Syftet med arbetet har varit att bidra till en bättre förståelse för hur designprinciper somdrivs av konvivialitet kan påverka upplevelsen av att vistas på en plats. Detta undersöks i ettgestaltningsförslag som presenterar hur Rosengårds station kan byggas om för att förstärka den sociala hållbarheten i stadsdelen och sammanföra Rosengård med resten av Malmö.Konvivialitet står för gemenskap och att kunna leva tillsammans. Genom att skapa tillfällen eller samlingsplatser som bidrar till integration, under ett demokratiskt tak, kan vi med tiden minska segregationen och stigmatiseringen i världen. På sådana platser kan fler människor observera andra och lära sig tolerera varandra. Det i sig leder även till att platsen kan upplevas tryggare och härlig att vistas på.Den här studien handlar även om trygghet, och vilka designprinciper som används för attdesigna en trygg plats. Arbetet hävdar att konvivialitet kan skapa ett bättre samhälle, ochförklarar varför det kan vara lämpligare att designa med aspekter av konvivialitet än aspekterav trygghet. Att designprinciper som bygger på en önskan om att etablera konvivialitet skiljersig från designprinciper som drivs av endast att ge förutsättningarna för trygghet presenterasi arbetet. Litteraturstudierna har sammanfattats och undersökts vidare i ett designförslag.Litteraturstudierna har även varit grunden för upplägget av undersökningar och analyser samtintervjuer med viktiga aktörer. Genom observationer, skisser och samtal sammanfattades viktiga synpunkter och aspekter under arbetets gång. Genom att i designförslaget undersöka hur en tillbyggnad av bokaler (en byggnadstyp med plats för lägenheter samt butiker, mat och dryck, verksamheter) kan fler aktiviteter och förbättrad rörelse vid stationen skapas. Designförslaget visar hur vi kan få uppleva stadsrummet tryggare, attraktivare och mer konvivialt. / This independent work, which completes the course Architecture, Visualization and Communication at Malmö University, is about interaction between people and explores whether a redesign of the site at Rosengård station could have reduced polarization and racism.The purpose of the work has been to contribute to a greater understanding of how design principles driven by conviviality can influence the experience of staying in one place. This is being explored in a design proposal that presents how Rosengård's station can be rebuilt to strengthen the social sustainability of the district and to combine Rosengård with the rest of Malmö.Conviviality stands for community and being able to live together. By creating opportunities or gathering places that contribute to integration, under a democratic roof, we can over time reduce segregation and stigmatization in the world. In such places, more people can observe others and learn to tolerate each other. This in itself also means that the place can be felt safer and lovely to stay at.This study also deals with safety, and what design principles are used to design a safe place. The work claims that conviviality can create a greater society, and explains why it may be more appropriate to design with aspects of conviviality than aspects of security. That design principles based on a desire to establish conviviality differ from design principles that are driven by only providing the conditions for security are presented in the work. The literature studies have been summarized and further investigated in a design proposal. Literature studies have also been the basis for the organization of surveys and analyzes as well as interviews with key players. Through observations, sketches and conversations, important views and aspects were summarized during the course of the work. By exploring in the design proposal how an extension of books (a building type with space for apartments as well as shops, food and drink, businesses), more activities and improved movement at the station can be created. The design proposal shows how we can experience the city space safer, more attractive and more convivial.

Den här studien – Hur formas boendesegregation och hur motverkas den? – är en kvalitativ fallstudie angående stadsdelen Kronoparken i Karlstads kommun, och hur de bedriver en samhällsplanering som främjar social hållbar utveckling. Stadsdelen Kronoparken är ett bostadsområde i Karlstads kommun som byggdes under 1970-talets brist på bostäder i Sverige. Bostadsbyggandet under åren 1965–1975 kännetecknades av bostadsprojektet miljonprogrammet, vilket var ett stadsplaneringsprogram där ungefär 100 000 nya bostäder skulle etableras varje år runtom i landet. Många av de bostadsområden som formades under perioden kännetecknas idag som marginaliserade och utsatta områden, vilket uppfattas vara en korrelation med boendesegregations uppkomst i Sverige. Kronoparken var ett sådant nytt bostadsområde som formades under den perioden. Förutom att vara Karlstads kommuns största stadsdel utifrån invånarantal, är Kronoparken även Värmlands läns största bostadsområde. Studiens övergripande syfte är att undersöka vilka strategier och mål Karlstads kommun har format och implementerat i deras samhällsplanering avseende boendesegregation. För att undersöka detta genomförs en kvalitativ dokumentanalys av centrala dokument angående samhällsplanering från Karlstads kommun, tillsammans med kvalitativa intervjuer med yrkesverksamma planerare anställda av kommunen. Studiens resultat visar på att sociala hållbarhetsproblem avseende boendesegregation finns i stadsdelen Kronoparken, något som Karlstads kommuns dokument och rapporter samt yrkesverksamma planerare uppmärksammar. Ett platsproblem som Karlstads kommun vill motverka, vilket de belyser i sina strategiska mål. Även om sociala problem finns, presenterar samhällsplanerarna en optimistisk framtidsvision angående motverkandet av segregationen. I uppsatsen förmedlar planerarna hur kommunen arbetar för att motverka samhällsproblemet i deras organisation.