Solvallastadens skola är en kombinerad förskola och lågstadieskola ritad för den kommande stadsdelen, Solvalla Staden. Skolan har fokus på naturen precis som den planerade stadsdelen. Från naturen har jag inspirerats av jord och luft (härstammar från de fyra elementen) och har översatt detta till tungt och lätt. Detta speglar också tomten och de omgivande landskapet med berg i dagen och höga träd i skogen.  Byggnaden är utformad som en tung ”sockel” till bottenvåning i betong där dagis, matsal och idrottshall ligger. Dagiset har en lugn inhängnad gård på markplan. Ovanpå betong våningen står skolan som en lättare trästruktur försedd med en generös takterrass som planar ut med marken upp mot skogen. Detta ger de ädre barnen möjlighet att också annvända skogen och den intilliggande centralparken under raster.  Parallellt med konceptet ”tungt och lätt” ska skolan uppmuntra till utomhusvistelse och vara naturnära både vad gäller materialval och funktioner så som centrala kapprum med lätta flöden ut och in. / TASK: To propose a primary school building combined with a kindergarten, for an already planned neighbourhood that will be built in a Stockholm suburb, Solvalla. The school should accommodate 240 pupils between the age two and ten. PROJECT: Like the planned neighbourhood, I decided to put nature in focus when creating the building. The plot had rocky ground and is surrounded by forest. I used this as inspiration for the school where the heavy concrete base is meant to resemble the rocky ground and the light wood structure above the forest. The kindergarten, canteen and sports hall are placed in the concrete base, while the school is in the light wood structure above. Despite having an undersized plot, I decided to have two separate schoolyards for the primary school and kindergarten. The kindergarten has a fenced yard on ground level while the primary school has a rooftop terrace yard that levels out with the ground. This allows primary school children access the  forest and park beside the school for play and activities. Further, together with the design of the building and materials used, I have added a cultivation and put the cloakrooms in centre, to really push my focus on nature and to make outside activity more accessible.

Studiens syfte är att undersöka vilka möjligheter invånare ges till att påverka sin levnadsmiljö inom ramen för planeringsprocessen. Studien har avgränsats till planeringen av Bus Rapid Transit (BRT) i Örebro och djupare undersökt hur medborgardialogen kan förstås som en deliberativ process och hur en deliberativ medborgardialog kan främja invånarnas möjlighet att påverka sin levnadsmiljö. Frågeställningar som studien besvarar är: Hur har medborgardialogen kopplad till BRT organiserats?, På vilket sätt kan medborgardialogen kopplad till BRT sägas vara en deliberativ process? och Har processen bidragit till faktiska skillnader av BRT:s utformning?  En deliberativ process kännetecknas av att invånarna är en del av både beslutsprocessen och beslutsfattandet. Det centrala inom teorin är att det sker ett samtal mellan invånare och beslutsfattare och där alla deltagare ska betraktas som jämlikar för att argumentera och diskutera fram de “bästa” förslagen.  Studien grundar sig också på teorin om rätten till staden som beskriver för vem det offentliga rummet är utformat och planerat för och vem som har både rättigheter till att vistas på platser och vem som har rätten till att vara med och utforma platser. Rätten till staden som teori beskriver att alla människor ska ha rättigheten till att vara med och utforma staden och att det även är rättigheten till att utforma sig själv.  Studien är kvalitativ och materialet består av intervjuer med personer som arbetar med BRT-projektet i Örebro, dokument relaterade till processen och insändare i den lokala dagstidningen Nerikes Allehanda. Studiens resultat visar att medborgardialogen kopplad till BRT i Örebro har främst haft i syfte att informera invånarna om vilka beslut som har fattats och vad som ska genomföras. Detta har organiserats genom information i media, hemskickad information och via digital information. Det har anordnats samråd gällande BRT i de fall där ett sådant varit lagstadgat och i dessa fall har invånarna lämnat synpunkter på projektet. Hur medborgardialogen kopplad till BRT har organiserats skiljer sig från hur medborgardialoger vanligtvis organiseras vilket ofta är via workshops och större möten med invånarna. Studiens resultat visar att processen inte går att betrakta som deliberativ då det inte har skett ett samtal mellan invånare och beslutsfattare som har lett till faktiska skillnader i BRT:s slutgiltiga utformning. Studiens slutsatser är att tjänstepersonerna inom BRT-projektet i Örebro på olika sätt ser svårigheter med att gå från teori till praktiskt genomförande när det gäller medborgardialog. Respondenterna i studien har beskrivit att det fanns svårigheter med att se ett syfte för medborgardialogen och att det var oklart vilka möjligheter till påverkan invånarna faktiskt ska ges i olika frågor. Det finns också svårigheter med att genomföra en medborgardialog då det krävs specifik expertkunskap eller kompetens för att utforma ett BRT-system vilket minskar utrymmet för invånarnas inflytande. Slutsatsen är således att invånarnas möjligheter till att påverka deras levnadsmiljö inom planeringsprocessen i denna fallstudie har varit små.

Denna uppsats avser skiftesreformernas påverkan på Nåntuna, med ett fokus på tidsperioden 1640–1863, och innefattar även konsekvenserna av skiftesreformerna som syns än idag, såväl som områdets omstridda framtid som en del av den aktiva samhällsdebatten i Uppsala stads sydöstra stadsdelar. Undersökningens syfte är att undersöka hur markanvändningen i Nåntuna har förändrats över tid, såväl som hur bebyggelsen och vägarna utvecklats genom skiftesreformernas konsekvenser. För att utföra undersökningen har historiska kartor använts, såväl som ett antalfältanalyser utförts för att se nutida spår efter historiska kvarlämningar. Resultatet av undersökningen visar hur Nåntuna by, och marken omkring har förändrats i takt med skiftesreformerna, innefattande hur fälten delades upp mellan gårdarna, konsoliderades och bysprängningen av Nåntuna by följande laga skiftes verkställande. Efterföljande bysprängningen, ritades den moderna stadsplanen upp för Nåntuna 1973, där gårdar och fält skulle ersättas med radhus och villor. Vid början av 80-talet var denna nybyggnation färdigställd, och Nåntunas utseende har sedan ej förändrats mycket. Gården vid den ursprungliga byn finns kvar i Nåntuna, och används än idag, med fält och hästhagar i bruk runtom gården. Idag karaktäriseras området av dess uppdelning mellan stad och land,samt dess roll som en horisont för Uppsalas pågående expansion inom den sydöstra staden.

Kulturens positiva påverkan på städer och dess invånare har föranlätt många kommuners satsning på utökade kulturverksamheter som koncentreras till  kulturcentrum i stadskärnan. I Kalmar kommun har frågan varit akutell en längre tid men ska först nu bli verklighet. Kalmar kommun har för avsikt att skapa ett kulturkvarter av befintliga byggnader centralt i staden, kulturkvarteret ska inhysa verksamheterna för Stadsbiblioteket, kulturskolan, öppna förskolan samt föreningsliv. I denna studie utreds hurvida området i staden är lämplig att förlägga verksamheten på, om de befintliga byggnaderna är tillräckliga för att klara lokalprogrammet samt hur kan byggnaderna i området knytas samman till ett kvarter. Ett gestaltningsförslag ska redovisas baserat på resultatet av egna undersökningar och tidigare forskning inom ämnet.

Rosengård was built in the 1960s and 1970s as part of the million program, in which one million new homes were built in ten years. But since then there have been no major changes besides minor cosmetic changes. These efforts have not been sufficient enough and have not given any significant improvement of the area and the problems remain until today. Malmö is today very a divided city, a segregated city, and integrating the eastern and western parts of the city is an important issue for the municipality government in Malmö. Today's urban form of Rosengård has major shortcomings and makes it more difficult for the inhabitants of the area to integrate into the city of Malmö. In the land use plan for Malmö city, Rosengård is pointed out as a prioritized area with a strong focus on urban development. The focus is on turning Amiralsgatan into an urban high street with a rich range of shops and life and movement on the sidewalks. An analysis of Rosengård is made from a perspective of density and mixed-use development. Based on the compact urban model, a development proposal has been constructed in which will be a vision for the future development of the area. The theoretical starting point "The Compact City" is a planning strategy that emphasizes the dense city, which guarantees good accessibility with integrated public transport. The compact city allows for a more pedestrian and bicycle friendly city and less car use. The mixed-use development is also a central pillar in the compact city and leads to better access to commercial and service. The goal is to achieve a denser urban form by applying the driving factors that characterize the compact urban model. The new Rosengård will be a continuation of Malmö's inner city and Amiralsgatan is the main central axis, which will undergo a major overhaul. The street's width is reduced from 120 meters to 40 meters and a new tram line goes in the center of the street. The shopping mall of today’s Rosengård center is being demolished in favor of a dense grid plan that is more walking and cycling oriented. Emilstorp industrial area is transformed into a new neighborhood with a new central park, housing and commercial areas.

[pt] Publicado na Alemanha em 1557, o livro de Hans Staden sobre suas viagens à América portuguesa adquiriu vasta circulação pela Europa, com várias traduções. Parte de seu sucesso se atribui ao fato de ser relato sobre região recém incorporada ao conhecimento europeu e por expor o convívio do autor com indígenas praticantes de rituais de antropofagia. Em 1882, o relato de Staden teve sua primeira tradução para o português realizada por Tristão de Alencar Araripe. O membro do IHGB, além da transposição de uma língua para outra, (re) significaria o livro transformando-o em um registro científico capaz de dizer sobre o Brasil nos seus primórdios. O relato terá ainda outras traduções para o português, sendo (re) significado em diferentes momentos e circunstâncias: por Albert Lofgren (membro do IHGSP) em 1900 e pelo literato Monteiro Lobato em 1925, 1927 e 1945. Cada um destes agentes traduziram o livro de Staden com o objetivo de alcançar públicos distintos e dizer, através do relato, sua ideia de história de Brasil e de nação que se pretendia formar. Monteiro Lobato publicou mais de uma vez aquele material, dando a ele uma tradução lobatiana ou uma ordenação literária, adaptando-o ainda para o público infantil, utilizando seus famosos personagens do Sítio do Pica Pau Amarelo como Dona Benta e Narizinho. A partir da localização destas publicações, busquei compreender o porquê deste livro do século XVI assumir um valor emblemático pelos seus diferentes tradutores e, nesse sentido, identificar como cada um atribuiu novas significações ao livro e quais são estas. / [en] Published in Germany in 1557, the book of Hans Staden about his travels to Portuguese America acquired wide circulation in Europe, with several translations. Part of its success is attributed to the fact that reporting on newly incorporated into the European knowledge region and expose the author s association with indigenous practitioners of cannibalism rituals. In 1882, the reporting of Staden had its first translation into Portuguese made by Tristao de Alencar Araripe. The IHGB member, in addition to the transposition from one language to another, (re) mean the book turning it into a scientific record can say about Brazil in its early days. The report also will have other translations into Portuguese, and (re) meaning in different times and circumstances: Albert Lofgren (IHGSP member) in 1900 and the writer Monteiro Lobato in 1925, 1927 and 1945. Each of these agents translated the book Staden in order to reach different audiences and say, through the report, his idea of history of Brazil and nation that was intended to form. Monteiro Lobato published more than once that material, giving him a lobatiana translation or a literary arrangement, adapting it also for children, using his famous characters of the Sitio do Pica Pau Amarelo (literally translated as Yellow Woodpecker Ranch) as Dona Benta and Narizinho. From the location of these publications, I tried to understand why this book of the sixteenth century take on a symbolic value for their different translators and, accordingly, identify how each assigned new meanings to the book and what are these.

Städer som föränderliga och sinnebilder av det förflutna är utgångspunkter i denna studie där stadsomvandling och historiebruk i den postindustriella staden är i fokus. I skiftet mot ett postindustriellt samhälle sker en omställning som innebär att en ny stadsidentitet eftersöks och att nya former av tillväxt efterfrågas. Idén om den autentiska staden grundar sig i en förändrad syn på historia och ett ökat intresse för kulturarv. Baserat på de nya förutsättningar som råder för städer problematiserar arbetet innebörden av autenticitet och de rumsliga konsekvenser som tolkningen av autenticitet resulterar i. Sentida forskning visar på en förskjutning kring innebörden av autenticitet, som innebär att betydelsen snarare handlar om att skapa en upplevelse av ursprung istället för att anspela på det faktiska ursprunget. Med utgångspunkt i denna förändring studeras den betydelse som tillskrivs autenticitet i samband med bevarande- och förnyelseprocesser i staden Como, i norra Italien. I Como studeras betydelsen av autenticitet genom en kvalitativ innehållsanalys av visionära riktlinjer i kommunala plandokument och i projektet Fisionomie Lariane som drivs av en lokal arkitektorganisation. Semi-strukturerade intervjuer med verksamma politiker, planerare, arkitekter och forskare används för att fördjupa perspektivet på Comos utveckling och de olika föreställningar som finns i relation till stadens förflutna och utveckling. I analysen påvisas diskursiva rekonstruktioner av historia och ursprung på olika geografiska nivåer, på en provinsiell nivå till en platsspecifik nivå. Historia får en stor betydelse och en fundamental roll i stadsomvandling där historiska rekonstruktioner används i syfte att motivera utveckling och generera tillväxt. Den industriella identiteten som Como har haft sedan 1600-talet är viktig på en provinsiell nivå och används som ett legitimt skäl till att staden har utvecklingspotential. På en stadsnivå exkluderas dock dessa miljöer, på grund av att de anses bidra till en diskontinuitet med den historiska stadskärnan. Den autentiska staden framställs som eftersträvansvärd vilket speglas i den tyngd som den historiska stadskärnan får i framtida utveckling. Den betydelse som tillskrivs autenticitet påvisas i strävan som finns att upprätta en historisk kontinuitet, där den historiska stadskärnan blir en referenspunkt för den stadsomvandling som sker i Como. Detta kan även ses som ett sätt för staden att skapa en ny ”image” som riktas mot turistnäringen, vilken pekas ut som stadens framtida näring. I samband med stadsutveckling blir upplevelse av autenticitet en dominerande idé. Studien i Como visar på hur betydelsen av autenticitet förankras i historiska bebyggelsemönster som uppfattas vara ”äkta” och ”ursprungliga”. Föreställningar om autenticitet påvisas även i diskurser där ett hierarkiskt förhållningssätt upprättas angående kulturvärden i centrum och periferi. Fysiska rekonstruktioner av ”autentiska miljöer” sker genom omgestaltning av stadens offentliga platser. Nya element adderas som representerar en symbolisk form av autenticitet. Symboliken uttrycks genom materialitet och rumslighet som anspelar på det förflutna och en slags äkthet. Detta bekräftar att autenticitet i det postindustriella samhället bedöms utifrån upplevelser av platser och föreställningar om historia. I studien framkommer autenticitetsbegreppets komplexa innebörd och hur tolkningen ständigt förändras och får en ny mening beroende på samhällskontext. Nyckelord: Autenticitet, platsidentitet, historiebruk, genius loci, kulturarv, stadsomvandling, stadsförnyelse, den postindustriella staden.

Urbanplanering är idag ett aktuellt ämne. Under 1900-talet har Sverige haft en socialistisk syn på urbanplanering men under de senaste två decennierna har detta ändrats mot ett nyliberalt synsätt. Nyliberalism innebär ett styrsystem präglat av governance med ett vinsttänkande som prioriterar ekonomiska värden, något som genomsyrar all urbanplanering idag enligt den amerikanske urbanforskaren Susan S. Fainstein. Fainstein har tagit fram en teori om Den rättvisa staden där hon utvecklat tre grundläggande sociala rättvisevärden i urban samhällsplanering. För att uppnå Den rättvisa staden behövs tre rättvisevärden: demokrati, mångfald och jämlikhet. Denna studie applicerar hennes teori i en fallstudie om Södra infarten i Halmstad. Metoden som använts är kvalitativa intervjuer med politiker och tjänstemän, kombinerat med en textanalys. Studiens slutsats är att Halmstads kommun enbart uppfyller tre av nio kriterier utifrån den operationalisering vi gjort av Fainsteins rättvisevärden. Detta innebär att kommunens urbanplanering för Södra infarten inte uppfyllde något av de tre värdena för Den rättvisa staden.

<p><strong><em>Urban planning and transportation planning through an integrated process? On perspectives and communicative processes in urban development</em></strong></p><p>During the last couple of years the need for a better coordination of urban and transportation planning in Sweden has been highlighted at several occasions. In response to this need, the project “The Attractive City” (Den Goda Staden) has been initiated, emphasizing collaboration and communicative processes between actors involved in urban and transportation planning as a means to enhance the potential for an integrated planning. In this study the discussions taking place under the umbrella of The Attractive City are examined in order to illuminate the circumstances enhancing or obstructing the potential for integrated planning processes. The aim is to contribute to the knowledge of the conditions for an integrated planning of transportation systems and cities based on dialogue and collaboration. Through three case studies central challenges for cross-sectoral coordination are identified and used as a basis for a discussion on the potential for consensus based planning processes.</p><p>It is concluded that much of the discussions in The Attractive City take a starting point in the ambition for planning to be holistic, an ambition associated with the risk of shadowing a range of underlying tensions between different perspectives among actors involved in the planning processes. The influence of these differences in perspectives on the potential for coordination of parallel planning activities is discussed. With reference to communicative planning theory and the experiences from The Attractive City, it is argued that communicative processes can play a role in sharpening the awareness about the procedural problems that need to be addressed in a planning process. Although consensus, in terms of agreement on solutions, may well be the result of communicative processes, increased understanding of different actors’ motives and conditions to act is seen as the main benefit from this kind of communicative processes, creating a resource to draw upon in future situations.</p>

No description available.