Bakgrund: Suicid är ett stort folkhälsoproblem i Sverige. Det är oklart hur arbetsterapeuter arbetar suicidförebyggande inom psykiatrimottagningar. Det saknas forskning kring evidensbaserade arbetsterapeutiska metoder och interventioner som är suicidpreventiva.  Syfte: Syftet med studien var att belysa hur arbetsterapeuter arbetar suicidförebyggande med vuxna personer inom psykiatrimottagningar.   Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats där 11 intervjuer genomfördes och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Avsiktligt urval användes och kompletterades med ett snöbollsurval. Resultat: Resultatet presenterades i tre kategorier: “arbetsterapeutiskt perspektiv och arbetssätt inom psykiatrin”, “förmågor och erfarenhet i mötet med suicidriskpatienter” samt “organisationens rutiner för suicidprevention”. Detta mynnade ut i två teman: indirekt och direkt suicidprevention. Arbetsterapeuter arbetar indirekt suicidpreventivt genom meningsfulla aktiviteter, vanor, rutiner och roller. Direkt suicidprevention innefattar ett professionsgemensamt perspektiv med suicidriskbedömningar samt kris- och handlingsplan. Slutsats: Arbetsterapeuter arbetar mestadels indirekt suicidförebyggande med skydds- och riskfaktorer, meningsfulla aktiviteter, vanor, rutiner och roller. Det är också viktigt med en god patientrelation samt att våga fråga om suicid. Implikationer: Studien har belyst arbetsterapeutens roll inom psykiatrimottagningar i Sverige samt professionens perspektiv på patienten. Vidare behövs mer forskning gällande arbetsterapins betydelse inom suicidprevention, såsom evidensbaserade arbetsterapeutiska interventioner. / Background: Suicide is a major public health problem in Sweden. It is unclear how occupational therapists work with suicide prevention in psychiatric clinics. There is a lack of research on evidence-based occupational therapy methods and interventions that are suicide preventative. Aim: The purpose of the study was to highlight how occupational therapists work to prevent suicide among adults in psychiatric clinics. Method: A qualitative interview study with an inductive approach with 11 interviews and analyzed with a qualitative content analysis. Purposive sampling was used and supplemented with snowball sampling. Results: The results were presented in three categories: "occupational therapy perspective and working methods in psychiatry", "capability and experience in dealing with suicidal patients" and "the organization's routines for suicide prevention". This resulted in two themes: indirect and direct suicide prevention. Occupational therapists work indirectly to prevent suicide through meaningful activities, habits, routines and roles. Direct suicide prevention includes a collective professional perspective with suicide risk assessments as well as crisis and action plans. Conclusions: Occupational therapists mostly worked indirectly on suicide prevention with protective and risk factors, meaningful activities, habits, routines and roles. It is also important to have a good patient relationship and to dare to ask about suicide. Implications: The study has highlighted the occupational therapist's role within psychiatric clinics in Sweden as well as the profession's perspective on the patient. Furthermore, more research is needed regarding the importance of occupational therapy in suicide prevention, such as evidence-based occupational therapy interventions.

No description available.

Introduktion: Suicid är ett folkhälsoproblem som ser olika ut på olika platser runt om i Sverige, vissa kommuner såsom Grums kommun har under en tid drabbats mycket och speciellt bland ungdomar. Ett samarbete i Grums har startats där deltagarna består av aktörer som arbetar med ungdomars hälsa i någon form. Syftet är att förbättra samarbetet och förbättra förutsättningarna för Grums ungdomar att leva ett liv med god hälsa. Syftet med studien är att kartlägga det suicidpreventiva arbetet som aktörerna gör i sina respektive verksamheter och utifrån en socialekologisk modell sätts dessa i relation till olika nivåer i samhället där verksamheten befinner sig i relation till ungdomarna. För att arbetet ska ge resultat måste de metoder och arbetssätt som används grundas i den evidensbaserade forskningen. Metod: En workshop hölls i Grums där aktörernas diverse roller fastslogs för en bättre förståelse över det stöd som erbjuds ungdomarna och hur målgruppen faktiskt upplever sin situation i Grums utifrån aktörernas erfarenheter. Telefonintervjuer av 3 aktörer om deras arbetssätt gentemot målgruppen i Grums kompletterade workshopen. Materialet analyserades utifrån en socialekologisk modell. En systematisk litteraturöversikt gjorde grundjobbet med att finna de metoder och arbetssätt som har visat sig ha evidens. Resultat: De olika aktörernas roller i det suicidpreventiva och hälsofrämjande arbetet med Grums ungdomar klargörs. Vidare påvisas hur de olika verksamheternas arbete i vissa fall sker flexibelt utanför de satta ramarna för den specifika aktören. Mycket av arbetet sker överlappande genom olika kategorier och faser i ungdomarnas liv. Risk- och skyddsfaktorer inom olika områden identifierades. Av de totalt 25 studierna som sållades fram blev det 9 som uppfyllde kriterierna. Slutsats: Det är inte enbart viktigt för de olika aktörerna att förstå inte sin egen verksamhet utan även vad andra aktörer gör och har för resurser. Även för målgruppen är det viktigt att veta vad som görs och hur det arbetas. Då individer slutligen själva väljer att söka och använda det stöd som finns är det viktigt att sänka de trösklar som finns. Det finns en rad olika evidensbaserade sätt att arbeta med suicidprevention utifrån Grums kommuns förutsättningar. / Introduction: Suicide is a public health problem with different characteristics in different places in Sweden, some municipalities like Grums have had some difficulties amongst their youth. Grums has started a cooperation with the organizations that works with the target groups health in some way with the aim to improve the collaboration between the organizations and also improve the conditions for teens. The purpose of the study is to map the participants work with suicide prevention and put them in relation to different levels in society and the target group in a socio-ecological model. For the work to give positive results the methods must be evidence-based. Method: A workshop in Grums was held where the different participants work was established and mapped to create a better mutual understanding over the services provided to the teens. Interviews over the phone with 3 of the participants about their work with teens In Grums was used to complement the workshop. The material was analyzed with a socio-ecological model. A systematic review did the groundwork in finding the evidence-based methods presented. Results: The role of the different organizations in the work with suicide prevention among teens in Grums is mapped. It shows that the work of the different organizations in some cases is flexible and extends outside of the borders of the specific organization. A lot of the work is overlapping through different categories and phases in a teens life. Risk factors and protective factors where identified. Of the 25 studies that where found it was merely 9 that fulfilled the criteria. Conclusion: It is not only important for the different organizations to understand not only their own operation but also the other work made by others and the resources they have but it is also important for the target group to know what is being done and how. Because individuals choose to seek help and to use the support that’s eligible it is important to lower the threshold to do so. There are some different evidence-based ways to work with suicide prevention with the conditions in Grums municipality.

Syftet med denna studie var att genom en enkät kartlägga socialsekreterares upplevelse av beredskap och förekomst av möten med självmordsnära klienter inom socialtjänsten. I Sverige dör cirka 1100 människor årligen genom suicid och det klassas idag som ett folkhälsoproblem. Enligt forskning, kommer socialsekreterare inom socialtjänsten ofta i kontakt med suicidala klienter men hur dessa möten hanteras har inte studerats i någon större utsträckning. Studiens urval har avgränsats till Stockholm samt tre andra län och enheterna försörjningsstöd och vuxen/beroende valdes ut för närmare granskning. Forskning pekar på olika riskfaktorer för självmord, som exempelvis psykisk ohälsa, socioekonomisk utsatthet eller missbruk, därav valet av dessa enheter. Empirin bearbetades med hjälp av programmet SPSS, genom vilket bi- och univariata analyser utfördes. Resultatet analyserades sedan med hjälp av tidigare forskning, samt med teori om suicidprevention. Ett av studiens huvudresultat var att många socialsekreterare stöter på självmordsnära klienter. En majoritet av dessa socialsekreterare har träffat en eller flera självmordsnära klienter det senaste året. Vidare visade resultatet att de medverkande i viss utsträckning upplever sig beredda i möten med dessa klienter. En femtedel av de medverkande uppgav att de genomgått utbildning i suicidprevention och resultatet visade att sådan utbildning har positiv påverkan på deras upplevelse av beredskap. / The purpose of this study was to map out social workers’ preparedness and the occurrence of encounters with suicidal clients within the social services, through a survey. Nearly 1100 people in Sweden dies because of suicide every year and suicide is classified as a public health problem. According to research social workers often encounter suicidal clients, but how these encounters are handled have not been studied in any greater degree. The study’s selection was defined to Stockholm and three other counties. The units within the social services that were chosen for further examination were income support and adult/addiction. Research revolving suicide indicate that socioeconomic vulnerability, addiction and mental illness are risk factors connected to suicide, hence the choice of these units. The collected data material was processed by means of SPSS, through which univariate and bivariate analyses have been executed. The results were interpreted by means of earlier scientific findings, as well as theories concerning suicide prevention. One of the main findings that could be extracted from this study was that many social workers encounter suicidal clients. Most of the social workers have met one or several suicidal clients during the past year. The results also implies that the participants believe that they have preparedness to some extent in encounters with these clients. One fifth of the participants state that they have passed training in suicide prevention and the results show that training of such has a positive impact on their experience of preparedness.

Varje dag väljer minst tre personer i Sverige att avsluta sina liv. Antalet personer som överlever ett suicidförsök är desto fler. Dessa personer kommer i kontakt med hälso- och sjukvård på olika sätt och möts ofta av stigmatisering och tystnad. Forskning visar att sjuksköterskan upplever en osäkerhet i mötet med patienten efter ett suicidförsök. För att bidra till en värdig vård behöver vi förstå vad patienten kan uppleva i vården. Syftet med litteraturstudien är därför att belysa upplevelsen av att vårdas efter ett suicidförsök ur ett patientperspektiv. Flera artikelsökningar resulterade i åtta kvalitativa artiklar vilka analyserades och sammanställdes i denna litteraturstudies resultat. Att vårdas efter ett suicidförsök förklaras i resultatet utifrån fem huvudteman där vårdarens bemötande ses som en central del. Patienten är också i behov av att få befinna sig på en trygg plats, där hen kan finna balans då patienten ofta tappat tilltron till sig själv. Det finns också en längtan efter att få dela sina tankar och planer på suicid med vårdpersonal. För att patienten ska få dessa behov tillgodosedda krävs en professionell och kompetent vårdare. Tyvärr visar forskning att vårdaren inte alltid lyckas tillgodose patientens basala behov. / At least three people commit suicide in Sweden every day. The numbers of the people who survive a suicide attempt are way more. These people get in touch with professional healthcare in different ways. Sadly they are often met with stigmatization and silence. Research shows that nurses often feel insecure when caring for these patients. To contribute to a meaningful care professional caregivers have to understand what these patients might experience. The purpose of this study is therefore to highlight the experiences of patients being cared for after a suicide attempt. Eight qualitative studies was selected and analysed. The result suggests how care after a suicide attempt can be understood throughout five themes: To be met in the right way, to feel safe, to find balance, to talk about suicide and to not trust in yourself. To be met by a professional caregiver was seen as the most important part of being cared for. There is also a longing to talk about the suicide attempt and the patient is in need of a safe place where he or she gets the opportunity to find balance. Lack of self-trust is also seen as a result of the suicide attempt. To be able to provide what the patient is in need of the caregiver has to be professional and competent. Unfortunately caregivers don’t always succeed in providing the care that the patient is in need of.

Walleräng, A. (2020). Suicide prevention within the Swedish Prison and Probation service – Employees experiences of “Guidelines for suicide prevention”. Bachelor thesis in Public Health Science. Department of Public Health and Sport Science. University of Gävle, Sweden.   A qualitative interview study with people working in the Swedish Prison and Probation service was conducted to explore their experiences of “Guidelines for suicide prevention”. As a starting point were the guidelines used within prisons and the probation service. Semi-structured interviews, where the respondents were allowed to reflect over its content and how they used it in their daily work, were used together with an interview guide. The data was then analysed through content analysis and later categorised. The result was divided into two domains; the individual and the organisation. Each category was described in the result. The main finding was that the responders described the guidelines as a good support in their work. Although they also reported a lack of clear descriptions of how the cooperation between the Prison and Probation service and external psychiatry was to be conducted. Guidelines were mostly directed inwards. In conclusion, the guidelines are produced to simplify the suicide preventive work. The importance of staff presence and personal engagement are key factors to successfully reduce suicides and self-harm.   Key words: Suicide prevention, prison, guidelines, experiences, interview study. / Sammanfattning Syftet med studien vara att undersöka hur anställda vid Kriminalvården upplever Handboken för suicidprevention som används inom häkte, anstalt och frivård. Anställda inom samtliga verksamhetsgrenar deltog i 4 st. semi-strukturerade intervjuer som utgick ifrån en intervjuguide. Deltagarna fick möjlighet att reflektera fritt utifrån sina upplevelser av suicidpreventivt arbete. Det insamlade materialet analyserades utifrån en innehållsanalys där kategorier identifierades. Kategorierna delades upp inom två teman; Individen och Organisationen. Utifrån dessa analyserades resultatet och redovisas utifrån kategorier. Resultatet ger att handboken upplevs som ett bra stöd i verksamheten och som källa till rutiner överlag. Resultatet visar även att handboken har brister och kan upplevas som otydlig. Bristerna består främst i att den inte upplevs beskriva hur samverkan skall går till mellan Kriminalvården och psykiatrin. Det suicidpreventiva arbetet vänder sig främst till häkte och anstalt även om det stora antalet klienter finns inom frivården.   Nyckelord: Suicidprevention, Kriminalvård, Handbok, Upplevelse, Intervju

Bakgrund: Personer med bipolärt syndrom utgör en stor riskgrupp för suicid. Sjuksköterskor arbetar aktivt, på olika sätt, med att förebygga suicidal problematik. Detta arbete är svårt och komplext, men kan underlättas genom att ha en gemensam plan vid försämring. Personerna med bipolärt syndrom lägger stor vikt i att ha en fast sjuksköterskekontakt, ha någon att prata med. Syfte: Syftet med studien var att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av suicidprevention för vuxna personer med bipolärt syndrom, inom psykiatrisk öppenvård. Metod: Metoden som användes  i denna studie var en kvalitativ innehållsanalys. En semistrukturerad intervjuguide användes för att inhämta data. Data insamlades med hjälp av intervjuer. Resultat: I resultatet framkommer fyra kategorier och sammanlagt tio subkategorier. Följande huvudkategorier redovisas i resultatdelen; att vara närvarande och uppmärksam i stunden, att sträva efter en hållbar relation, att hänga med i svängarna och att skapa balans i vardagen. Slutsatser: Det suicidpreventiva arbetet för personer med bipolärt syndrom är svårt och ofta krävande. Detta beror mycket på syndromets komplexitet och det skiftande måendet. Stora krav ställs på sjuksköterskans arbete att skapa en relation, men också att involvera anhöriga i vården. Förebyggande åtgärder är viktiga ytterst signifikant för att förhindra suicid. Det gäller att motivera och belysa de aspekter i personens livsvärld som faktiskt fungerar, i främjandet av personens återhämtning. / Background: People with bipolar syndrome are a major risk group for suicide. Nurses work actively, in various ways, to prevent suicidal problems. This work is difficult and complex, but can be facilitated by having a common plan for deterioration. The people with bipolar syndrome attach great importance to having a permanent nurse contact, having someone to talk to. Objective: The aim of the study was to describe the specialist nurses' experiences of suicide prevention for adults with bipolar syndrome, in open psychiatric care. Method: The method used in this study was a qualitative content analysis. A semi-structured questionnaire was used to collect data. Data were collected using interviews. Result: The result shows four categories and a total of ten sub-categories. The following main categories are reported in the results section; to be present and attentive at in the moment, to strive for a sustainable relationship, to keep up with the turns and to create balance in everyday life. Conclusions: The suicide prevention work for people with bipolar syndrome is difficult and often demanding. This is very much due to the complexity of the syndrome and the changing mood. Great demands are placed on the nurse's work to create a relationship, but also to involve relatives in the care. Preventive measures are e extremely significant in preventing suicide. It is about motivating and highlighting the aspects of the person's life world that actually work, in promoting the person's recovery.

Suicide is a worldwide public health issue which has substantial consequences and The World Health Organization (WHO) fears that mental illness will be the largest public health matter in 2030. About 40 times a day Swedish police intervene in suicide cases (polisen.se, 2020) and on Gotland there are both suicide attempts and fulfilled suicide beyond the national average (Public Health Agency, 2020). Since the first quarter of 2020, the education initiative Acute care of suicidal persons" (AOSP) has been conducted in line with a government assignment that the Police Authority has undertaken. This study uses semi-structured interviews to investigate and evaluate the Police Authority's educational efforts and work to prevent suicide on Gotland. Furthermore, the study examines the perceived benefit of the educational initiative AOSP and how the participants experience their self-efficacy to intervene with people who struggle with suicidal behaviour. Previous research shows that qualified and educated police officers will play a crucial role in suicide prevention (Marzano et al., 2016) and police officers' self-efficacy should be strengthened for an effective suicide prevention strategy (Osteen et. Al, 2014). It also appears that factual knowledge combined with practical training generates the best conditions for police officers to handle the encounter with suicidal persons (Isaac et al., 2009). It appears in this study that all interviewees value the education and that the consequences of the education are predominantly good as the participants feel assured in the encounter with mental illness and that in the long run they conduct a better suicide prevention. All informants describe that their self-efficacy to handle the encounter with a suicidal person has been strengthened and that the consequences from the educational initiative in the form of both manifest and latent functions have affected the suicide prevention on Gotland mainly in positive ways.

Bakgrund: Suicid är en självdestruktiv handling som leder till döden och är oftast en konsekvens av ett ohanterbart lidande. Bedömning av suicidrisk utgör en betydande del av den psykiatriska omvårdnaden som både ställer krav och är en stor stressfaktor för sjuksköterskan. Syfte: Syftet med studien var att identifiera och syntetisera sjuksköterskors erfarenheter av att bedöma suicidrisk inom psykiatrisk vård. Metod: En kvalitativ studie med en metaetnografisk design av Noblit och Hare (1988). Resultat: I studien framkom huvudmetaforen Livräddande arbete utan flytväst på stormiga hav som symboliserar sjuksköterskans roll och förutsättningar i arbetet med att bedöma suicidrisk. Sjuksköterskor ansåg att bedömning av suicidrisk gav dem en känsla av ansvar för personens liv. Syntetiseringen genererade temat Balansera mellan ytterligheter med tre subteman Autonomi kontra Begränsningar, Transparens kontra Distans och Magkänsla kontra Bedömningsinstrument samt temat Härbärgera känslor med tre subteman Bära ansvaret, Ha ryggen fri och Söka stöd och bekräftelse. Slutsats: Sjuksköterskor inom psykiatrisk vård behöver stöd i arbetet med suicidnära personer och bedömningar av suicidrisk. Tid och möjlighet till reflektion är viktigt för sjuksköterskans hantering av de känslor som arbetet med suicidnära personer medför. Förslag till klinisk tillämpning är att införa tydliga rutiner gällande stöd i omvårdnadsarbetet samt regelbunden avsatt tid för reflektion. / Background: Suicide is a self-destructive act that leads to death and is usually a consequence of a suffering the person has not been able to handle. Suicide risk assessment constitutes a significant part of psychiatric care, which both place demands and is a major stress factor for the psychiatric nurse. Aim: The purpose of the study was to identify and synthesize psychiatric nurses' experiences of assessing suicide risk. Method: A qualitive study with a Meta ethnographic design by Noblit and Hare (1988). Results: The study revealed the main metaphor Life-saving work without a life jacket on stormy seas that symbolizes the nurse’s role and conditions in the work of assessing suicide risk. Nurses felt that assessing suicide risk gave them a sense of responsibility for the person’s life. The synthesis generated the theme Balancing between extremes with the three subthemes Autonomy versus Limitations, Transparency versus Distance and Gut feeling versus Assessment instruments and the theme Harboring emotions with the three subthemes Bear the responsibility, Cover your back and Seek support and affirmation. Conclusion: Nurses in psychiatric care need support. There´s a need for clinical supervision and scheduled time for self-reflection so the nurse can be able to handle the feelings working with assessing suicide risk may trigger. Suggestions for clinical application include introducing clear routines regarding support at work and regular time set aside for reflection.

Background: Youth Aware of Mental Health (YAM) is a universal and school-based suicide prevention program for young people. The introduction of YAM is spreading among Swedish municipalities, but there is still a lack of research on the introduction of YAM in Sweden and what the supportive factors are behind a successful implementation. Purpose: The purpose of this study was to increase knowledge about factors that promote the introduction process in schools based on the experiences of introducing YAM in Sweden. Method: During the spring of 2023, nine semi-structured interviews were conducted with employees in regions and municipalities in Sweden. The interviews were recorded, transcribed and analyzed with content analysis. Results: The analysis resulted in two themes. Theme one was about Supporting organization with two subthemes: Forward planning, Division of responsibility and Anchoring. Theme two was about Collaboration with school staff with two subthemes: Functioning logistics and Responsiveness and openness. Conclusion: Throughout the results, a need is expressed for good cooperation between different parties within the region, the municipality and school, and that the individual parts needed for a successful implementation have a great impact on each other. Continued research needs to focus on increasing knowledge about school staff and students' acceptance of implementation. This increases the understanding of the responsiveness of doing YAM. / <p>Betyg i Ladok 230530.</p>