Bakgrund: Psykisk ohälsa och depression ökar bland den äldre befolkningen. Detta ökar risken för försämrad fysisk hälsa samt förtida död. Sjuksköterskans bemötande och omvårdnad är ofta avgörande för välbefinnandet hos äldre med depressiva symtom eller depression. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av omvårdnadsåtgärder till äldre med depressiva symtom eller depression. Metod: En allmän litteraturstudie gjordes där tio vetenskapliga artiklar analyserades och sammanställdes i en innehållsanalys. Resultat: Presenteras under tre huvudkategorier; Sjuksköterskors kunskapsnivå: Sjuksköterskor anser att äldre patienter som lider av depressiva symtom eller depression utsätts för stort lidande på grund av sjuksköterskornas bristande utbildning; Omvårdnadsåtgärder: Sjuksköterkor anser att omvårdnadsåtgärder bör prioriteras högre än farmakologiska åtgärder, främst i de fall där patientens vardagliga behov inte uppfylls; Brister i omvårdnaden: Sjuksköterskor upplever brist på resurser såsom tid och personal. Konklusion/Implikation: Utbildning för sjuksköterskor, inom depression hos äldre bör utvecklas och erbjudas, både i grundutbildningen och inom praktisk vårdverksamhet där även tydligare riktlinjer behövs. / Background: Mental illness and depression are increasing among the elderly population. This increases the risk of deteriorating physical health and premature death. The nurse's treatment and care are often crucial for the well-being of the elderly with depressive symptoms or depression. Aim: To describe nurses' experiences of nursing care for the elderly with depressive symptoms or depression. Method: A general literature study was done where ten scientific articles were analyzed and compiled in a content analysis. Result: Presented under three main categories; Nurses 'level of knowledge: Nurses believe that elderly patients suffering from depressive symptoms or depression are exposed to great suffering due to the nurses' lack of education; Nursing interventions: Nurses believes that nursing interventions should be given higher priority than pharmacological interventions, especially in cases where the patient's everyday needs are not fulfilled; Deficiencies in nursing: Nurses experience a lack of resources such as time and personnel. Conclusion/Implication: Education for nurses, in depression among elderly should be developed and offered, both in basic education and in practical care activities where even clearer guidelines are needed.

Bakgrundsfakta visar att flera studier har gjorts på hur menstruationscykeln påverkar prestation under träning, dock är resultatet inkonsekvent, där vissa menar att hormonfluktueringen under de olika faserna inte har någon påverkan på prestationen medan vissa menar att påverkan finns. Syftet var att undersöka hur fysisk aktiva kvinnor upplevde symtom och menstruationens påverkan på prestation under träning. Metoden inkluderade 27 kvinnor i åldrarna mellan 18 och 30 år som svarade på en enkät, bestående av 25 frågor, där de som inkluderades uppnådde antingen WHO:s styrketräning- eller konditionsträningsmål. Deltagarna kontaktades genom att ett informationsbrev skickades ut till Luleå Tekniska Universitets fysioterapeutstudenter, Elitidrottsvänligt lärosäte i Luleå samt via sociala medier. Svaren från enkäten analyserades med en deskriptiv analys och Spearman’s korrelationskoefficient med hjälp av JASP. Resultatet visade att deltagarna (96.3%) upplevde menstruationsrelaterade symtom. En måttlig korrelation mellan antalet upplevda symtom och upplevelsen av prestation under träning menstruationsveckan sågs (r = -0.399, p = 0.039). Prestationen upplevdes bättre veckan efter och sämre veckan under menstruation. Konklusionen är att resultatet indikerar att upplevelsen av prestation under träning påverkas av antalet symtom. Indikationen finns att upplevelsen av prestation ökar veckan efter menstruationen och att den är ‘neutral’ veckan innan. På grund av lågt antal deltagare i studien krävs ytterligare forskning i större skala för att få en evidensbaserad rehabilitering och för att få fram ett kliniskt användbart resultat. / Background information show previous studies that have looked at how the menstrual cycle affects performance during training, however this information is inconsistent, parts of the studies showed that the hormonal fluctuation during the different phases had no impact on training and others showed that there is an impact. The purpose of this study was to analyze how physically active women find the symptoms and menstrual cycles effect regarding performance during training. The method included 27 women between ages of 18 and 30, who answered a survey consisting of 25 questions. The women who were included in the study had to uphold either WHO:s strength or cardiovascular aims. The participants were contacted via an information letter sent out to physiotherapy students at Luleå University of Technology physiotherapy, Elitidrottsvänligt lärosäte in Luleå and through social media. Answers collected from the survey were analyzed by descriptive analysis and Spearman's correlation coefficient in JASP. The results showed that the participants (96.3%) experienced menstrual related symptoms. A moderate correlation was seen between the number of symptoms and the effect of performance during menses (r = -0.399, p = 0.039). There was a better effect on performance the week after menses and worse the week during menses. The Conclusion is that the result indicates that the experience of performance during training is affected by the number of symptoms the women experienced. The result also indicates that experience of performance was higher the week after menses and ‘neutral’ the week before. Due to low numbers of participants in this study further research is needed on a larger scale to obtain evidence based rehabilitation and to produce a clinically useful result.

Bakgrund: Akut koronart syndrom (AKS) är ett samlingsnamn för akut hjärtinfarkt med ST-höjning (STEMI), akut hjärtinfarkt utan ST-höjning (NSTEMI) samt instabil angina pectoris (kärlkramp). AKS är ett livshotande tillstånd som behöver akutsjukvård utan fördröjning och är en av de vanligaste hälsoproblem globalt. Tidig identifiering av sjuksköterskan har en avgörande roll för behandlingsalternativen. Personcentrerad vård har även en central roll i mötet med patienter som drabbas av AKS samt har gynnsamma effekter genom förbättrad upplevelse av vården. Syfte: Syftet var att identifiera patienters symtom, riskfaktorer och upplevelse av att drabbas av akut koronart syndrom.  Metod: En litteraturöversikt med systematisk ansats valdes som metod för att få en sammanställning av redan befintlig forskning som är relevant för syftet. PubMed och CINAHL användes som databaser vid sökning av artiklar och totalt inkluderades 26 artiklar. Dataanalysen genomfördes med integrerad analys.  Resultat: I resultatet framkom två kategorier med 10 underkategorier. Första kategorin: Symtom relaterat till AKS. Det visade att bröstsmärta var det vanligaste symtomet men även att flertal andra symtom uppkom med stor variation och prodromala symtom vid AKS presenteras i stort. Symtom kopplat till kardiovaskulära riskfaktorer var även en viktig del i presentationen av resultatet samt att försöka tyda och hitta koppling till debuterade symtom. Andra kategorin: Upplevelser relaterat till AKS. Upplevelse av ångest, oro och rädsla av att dö i samband med AKS var inte ovanligt och många deltagare förstod inte att de upplevda symtomen var kopplat till AKS.  Slutsats: Det dominerande symtomet vid AKS var bröstsmärta, prodromal symtom presenterades dagar till månader innan insjuknande i AKS. Symtom hade även en stor individuell variation där debut, karaktär och varaktighet skiljde sig åt. Sjuksköterskan har en betydande roll i vården av patienter med AKS där personcentrerad vård har en central roll. / Background: Acute coronary syndrome (ACS) is a name for acute myocardial infarction with ST elevation (STEMI), acute myocardial infarction without ST elevation (NSTEMI) and unstable angina pectoris. ACS is a life-threatening condition that needs emergency medical attention without delay and is one of the most common health problems globally. Early identification by the nurse has a decisive role in the treatment options. Person- centred care has also a central role in the meeting with patients who suffer from ACS and the experience of the care.  Aim: The aim was to identify the patients' symptoms, risk factors and experience of suffering from acute coronary syndrome.  Methods: A literature review with systematic approach was chosen. PubMed and CINAHL were databases used when searching for articles and a total of 26 articles were included. The data analysis was carried out using integrated analysis.  Results: The results revealed two categories with 10 subcategories. First category: Symptoms related to ACS. Chest pain was the most common symptom, but other symptoms appeared with great variation and prodromal symptoms in ACS were presented widely. Symptoms linked to cardiovascular risk factors were an important part of the presentation of the results and trying to decipher and find a connection to the first symptoms. Second category: Experiences related to ACS. Experiencing anxiety, worry and fear of dying associated with ACS was not uncommon and many participants did not understand that the symptoms were linked to ACS. Conclusion: The predominant symptom was chest pain, prodromal symptoms were presented days to months before the onset of ACS. Symptoms also had a large individual variation where onset, character and duration differed. The nurse has a significant role in the care of patients with ACS where person- centred care has a central role.

Bakgrund: År 2019 insjuknade över 12 miljoner människor globalt i stroke. En vanlig konsekvens av stroke är att drabbas av kvarvarande symtom med fysisk, sensorisk, kognitiv eller mental påverkan. Sjuksköterskan har en central roll i strokevården och ska arbeta personcentrerat, genom samverkan i team samt stärka personens känsla av sammanhang. Syftet: Att beskriva upplevelser av att leva med kvarvarande symtom efter stroke. Metod: En litteraturöversikt av kvalitativa artiklar med induktiv ansats genomfördes. 13 artiklar till resultatet inkluderades. I dataanalysen användes Fribergs femstegsmodell med inspiration av Graneheim och Lundmans analysmetod.Resultat: Tre huvudteman och åtta subteman utformades. Huvudtemat en förändrad vardag inkluderade subteman: en begränsad vardag och att inte passa in. Huvudtemat en förändrad människa inkluderade subteman: en förändrad kropp, en förändrad identitet och emotionell påverkan. Huvudtemat att finna sig i det förändrade inkluderade subteman: att hantera det förändrade, motivation och hopp samt acceptans och tacksamhet. Slutsats: Kvarvarande symtom efter stroke har en påverkan på livet på såväl fysiska, psykiska, emotionella och sociala aspekter. Vidare forskning samt ökad kunskap och förståelse inom ämnet kan leda till att drabbade personer får bättre vård, ett mer aktivt liv, ökad självständighet och bättre upplevd hälsa. / Title: Living with residual symptoms after a stroke- A qualitative literature reviewBackground: In 2019, over 12 million people worldwide suffered a stroke. A common consequence of stroke is residual symptoms with physical, sensory, cognitive and mental impact. The nurse has a central role in stroke care and should work person-centered, in teamwork and collaboration and also strengthen the person's sense of coherence.Aim: To describe experiences of living with residual symptoms after stroke.Methos: A literature review of qualitative method with inductive approach was conducted. 13 articles were included. The data analysis used Fribergs five step model with inspiration from Graneheim and Lundman´s analysis method.Results: Three main themes and eight sub themes were created. The main theme a changed everyday life included the sub themes: a limited everyday life and not fitting in. The main theme of a changed person included the subthemes: a changed body, a changed identity and emotional impact. The main theme of coming to terms with the change, included sub themes: coping with the change, motivation and hope and acceptance and gratitude.Conclusion: Residual symptoms after stroke have an impact on life in physical, mental, emotional and social aspects. Further research, increased knowledge and understanding of the topic can for the affected persons lead to better care, a more active life, increased independence and better perceived health.

Syfte: Att utvärdera patientnyttan av behandling med apnébettskena vid obstruktivt sömnapnésyndrom (OSAS) på avdelningen för Orofacial smärta och käkfunktion på Odontologiska fakulteten, Malmö Universitet, samt att undersöka vilka subjektiva och kliniska faktorer som kan förutsäga ett lyckat behandlingsutfall samt om behandlingsbiverkningar uppstår. Material och metod: I en retrospektiv kvalitetsstudie utvärderades 183 konsekutiva patientjournaler mellan 2017/01–2020/05. Data från journalerna granskades avseende subjektiva symtom och kliniska fynd för att kunna besvara på befintliga frågeställningar. Data inhämtades från ett standardiserat formulär och klinisk undersökning från baseline (n=183), 3 månader (n=143) samt 1 årsuppföljning (n=93). Datamaterialet analyserades i SPSS 27. Resultat: En god behandlingseffekt rapporterades av 66% vid 3 månaders och 64% vid 1 årsuppföljningen. En signifikant kvarstående förbättring av morgontrötthet (p<0,000), dagtrötthet (p<0,000) och sömnighet (p<0,000) registrerades. Sömnighet graderades med Epworths sömnighetsskala. Antal uppvaknande per natt minskade (p<0,000). Följsamheten var god, 71% använde skenan 6–7 nätter i veckan. Den vanligaste biverkningen var övergående smärta i tuggsystemet. Bettavvikelser i form av minskad vertikal och horisontell överbitning förekom hos 22 respektive 14 patienter vid 3 månaders uppföljningen. Inga predikterande faktorer för en positiv behandlingseffekt kunde registreras i denna studie. Slutsats: Majoriteten av patienter upplevde en god behandlingseffekt, hade minskad morgon och dagtrötthet och uppvisade en god följsamhet av att använda apnébettskenan. Inga prediktiva värden kunde identifieras för gott behandlingsutfall. Smärta och bettavvikelse rapporterades av var femte patient, minskad horisontell och/eller vertikal överbitning registrerades hos ungefär var 10:e patient / Aim: To evaluate the long-term effect of treatment with an oral appliance in patients withobstructive sleep apnea syndrome (OSAS) at the Department of Orofacial Pain and JawFunction, Faculty of odontology, Malmö University, and to investigate which subjective andclinical factors can predict a successful treatment outcome and whether side effects occur. Material and method: In a retrospective quality study, 183 consecutive patient records wereevaluated between 2017/01-2020/05. Data from the records were examined for subjectivesymptoms and clinical findings in order to answer stated questions. Data were obtained froma standardized inquiry and a clinical examination from baseline (n=183), 3 months (n=143)and a one-year follow-up (n=93). The data material was analysed with SPSS 27. Results: A good treatment effect was reported by 66% at 3 months and 64% at 1 year followup. A significant sustained improvement in morning sleepiness(p<0.000), daytime sleepiness(p<0.000), and sleepiness (p<0.000) was recorded. Sleepiness was graded according to theEpworth sleep index. The number of awakenings per night decreased (p<0.000). Compliancewas good, 71% of patients used the splint 6-7 nights a week. Most common dental sideeffects were transient pain in the masticatory system. Dental side-effects in the form ofreduced vertical and horizontal overbite occurred in 22 respectively 14 patients at the 3months follow up. No predictive factors could be found in this study. Conclusion: The majority of patients experienced a good treatment effect, had reducedmorning fatigue and daytime sleepiness and showed a good consistency of using an oralappliance. No predictive values could be identified for good treatment outcomes. Pain anddental changes were reported by one in five patients, decreased overbite and/or overjet wasrecorded in approximately one in 10 patients.

Introduktion: Handboll är en populär lagsport som innehåller kroppskontakt, hopp och sprints. Det är dock även en skadedrabbad sport, där bla huvudskador är vanligt. Huvudskador, eller sport related concussion (SRC), är en allvarlig skada som kan leda till komplikationer senare i livet. Tidigare forskning, gällande risken av att drabbas av SRC, har visat skillnader mellan kön samt positioner. Inom svensk handboll är de flesta SRC studier utförda på högsta eliten. Syftet med denna studie var därför att kartlägga förekomsten av SRC, eventuella skillnader mellan positioner, kön, samt symtom och metod för återgång till träning bland division 1 spelare och NIU/RIG-elever. Metod: En online enkät med 22 frågor uppdelat i tre delar skapades. Frågorna validerades genom face-validity samt en pilotstudie. Enkäten skickades sedan ut till alla division 1 klubbar och NIU/RIG-gymnasier, där tränarna/lärarna själva fick distribuera enkäten till sina elever/spelare. Resultat: Förekomsten av SRC av de som svarade i division 1 och NIU/RIG var 34,9%. Resultatet visade att gruppen målvakter rapporterade flest SRC av alla positioner. Kvinnliga spelare rapporterade signifikant fler antal SRC jämfört med herrspelare (58 vs 30, p=0,018) samt även fler olika symtom efter skada jämfört med herrspelarna. Vanligaste strategin för återgång till idrott oavsett kön och position var hjärntrappan. Konklusion: Sammanfattningsvis visade vår data att förekomsten av SRC bland handbollsspelare på div 1 och NIU/RIG är något lägre än tidigare studier på elitspelare. Resultatet att damspelarna rapporterade fler antal SRC, samt fler och mer varierade symtom än herrspelarna stämmer överens med flera tidigare studier. Den vanligaste vägen tillbaka till handbollen var via hjärntrappan. Vår undersökning bidrar till att öka kunskapen om SRC:s inom handbollen och förhoppningsvis kan den bidra till att förebygga denna typ av skada i framtiden. / Introduction: Handball is a popular sport that contains a lot of body contact, jumps and sprints. It is also an injury-prone sport, where head injuries are common. Head injuries, or sport related concussion (SRC), is a serious injury that may cause complications later in life. Previous research on the risk of SRC have shown differences between gender and within player position. In Swedish handball, available studies on SRC:s include mostly the highest elite. Thus, we aimed to study the prevalence of SRC, differences between positions, gender, symptoms and method of return to training among Division 1 players and NIU/RIG-students. Method: An online survey with 22 questions divided into three parts was created. The questions were validated through face validity and a pilot study. The survey was then distributed to all division 1 clubs and NIU/RIG high schools, where coaches/teachers were responsible for distributing the survey to their students. Results: The SRC prevalence among the Division 1 and NIU/RIG-student respondents, was 34.9%. Goalkeepers reported the highest incidence of SRC of all positions. Female players reported a significantly higher number of SRC compared to males (58 vs. 30, p=0.018). Furthermore, females reported a more diverse range of post-injury symptoms. The most frequently used return-to-play strategy was the brain-ladder, regardless of gender or position. Conclusion: Our data revealed that the prevalence of SRC among division 1 and NIU/RIG handball players is slightly lower than previous studies on elite handball players. The result that female players reported a higher number of SRC and more varied symptoms than male players, aligns with several previous studies. The most common pathway back to handball was through the brain-ladder protocol. Our study contributes to increasing knowledge about SRC in handball and hopefully can help prevent this type of injury in the future.

Bakgrund: En stor del av alla patienter med hjärtsvikt lider av mental ohälsa som till exempel depression. Depression är förknippat med en ökad risk för både ett ökat behov av sjukhusvård och för död hos hjärtsviktspatienter. Syfte: Att beskriva upplevelser av vad som påverkar den psykiska hälsan hos patienter med kronisk hjärtsvikt. Metod: Det har genomförts en kvalitativ litteraturöversikt. 11 artiklar blev godkända efter kvalitetsgranskning och kunde användas till resultatet. Resultat: Två huvudteman framkom och de var: Fysiska aspekter som inverkar på den psykiska hälsan och livsomställningar till följd av att bli kroniskt sjuk. Fem underteman skapades och de var: Kroppsliga förändringar, oförutsägbara fysiska symtom, att leva i ständig oro, att uppleva personlighetsförändringar och att känna sorg över sin sjukdom. Slutsats: Den psykiska hälsan påverkas negativt hos hjärtsviktspatienter och ett flertal sjukdomsrelaterade orsaker fanns till det. Mer förståelse för vad som påverkar den psykiska hälsan behövs för att kunna hjälpa dessa patienter. / Background: A large proportion of all patients with heart failure suffer from mental illness such as depression. Depression is associated with a higher risk of an increased need for hospital care and death in heart failure patients. Aim: To describe experiences of what affects the mental health of patients with chronic heart failure. Method: A qualitative literature review has been carried out. 11 articles were approved after quality review and could be used for the results. Results: Two main themes emerged, and these were: Physical aspects that affect mental health and life changes as a result of becoming chronically ill. Five subthemes were created, and they were: Bodily changes, unpredictable physical symptoms, living in constant worry, experiencing personality changes and feeling sad about their illness. Conclusions: Mental health is negatively affected in heart failure patients and there were several disease-related reasons for this. More understanding of what affects mental health is needed to be able to help these patients.

Bakgrund: Polycystiskt ovarialsyndrom (PCOS) innebär en hormonell obalans och drabbar cirka 10% av världens kvinnor. Obalansen ger upphov till symtom såsom oregelbunden mens, polycystiska äggstockar, överrepresentation av androgent hormon, övervikt, hirsutism och ger också förhöjd risk för andra allvarliga följdsjukdomar. Globalt sett har en enhetlig diagnostisering varit utmanande att uppnå då syndromet ter sig mångsidigt och komplext. Sjuksköterskan har ett etiskt ansvar i att vårda efter begreppet personcentrerad vård samt kunna förse patienter med välbehövlig och relevant information om sin hälsa. Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors erfarenheter av att leva med PCOS. Metod: En litteraturöversikt utifrån tio vetenskapliga originalartiklar hämtade från databaserna PubMed och Cinahl Complete. Resultat: Följande teman och underteman framkom: Erfarenheter och påverkan av symtom, upplevelse av kvinnlig identitet med underrubriken kulturell påverkan samt erfarenheter av mötet med vården med underrubriken stöttning. Slutsats: PCOS är ett komplext syndrom som påverkar kvinnor fysiskt, psykiskt och socialt negativt. Syndromet påverkar kvinnornas självbild och hur de ser på sin kvinnliga identitet. Vården behöver mer förståelse och utbildning i hur de på bästa sätt kan bemöta och främja hälsan hos kvinnor med PCOS. / Background: Polycystic ovary syndrome (PCOS) is a hormonal imbalance and affects approximately 10 % of women worldwide. This imbalance leads to symptoms such as irregular menstruation, polycystic ovaries, overrepresentation of androgen hormone, obesity, hirsutism and also increases the risk of other serious sequelae. Achieving a unified diagnosis has globally been challenging due to the syndrome’s multifaceted and complex nature. Nurses have an ethical responsibility to provide care, based on the concept of person-Centered care and to also be able to provide essential and relevant information to patients concerning their health. Aim: The aim was to describe women's experiences living with PCOS Method: A literature review was made based on ten scientific original articles collected from the databases PubMed and Cinahl Complete. Results: The following themes and subthemes emerged for the result: Experiences and impact of symptoms, experience of female identity with subheading cultural influence, and experiences and encounters with healthcare with subheading support. Conclusions: PCOS is a complex syndrome that negatively impacts women physically, mentally and socially. The syndrome affects women's self image and how they perceive their feminine identity. Healthcare professionals require further understanding and education on how to address and promote the health of women with PCOS, in the best way.

Bakgrund: Demens är en utbredd sjukdom som påverkar kognitiva funktioner och kan ge beteendemässiga och psykiska symtom (BPSD). Omvårdnadsbehovet ökar i takt med att sjukdomen utvecklas. Tidigare forskning har visat att musik kan vara användbar vid sjukdom för att minska stress, oro och skapa lugn. Syfte: Syftet var att beskriva effekten av musik på kognitiva funktioner hos personer med demens samt BPSD. Vidare var syftet att beskriva de ingående studiernas genomförande av interventionen. Metod: Litteraturstudie med beskrivande design, baserad på 15 kvantitativa vetenskapliga artiklar vilka söktes i databaserna Cinahl och PubMed.   Huvudresultat: En positiv effekt av musikinterventioner på kognitiva funktioner som kommunikation, relation och minnesförmåga hos personer med demens påvisades. Musikens effekt på BPSD varierade, men positiv effekt visades på depressions symtom, aggressivitet, oro samt andra beteendemässiga och psykiska symtom. Dock var inte resultaten entydiga. De positiva effekterna var mestadels omedelbara och som högst direkt efter genomförd intervention. På lång sikt påverkades kognitiva funktioner och BPSD vagt av musik. Hälften av de inkluderade studierna genomfördes med musikterapi i grupp och hälften individuellt. Majoriteten hade kontrollgrupper som mottog standard vård, men även andra aktiviteter förekom. I hälften av studierna användes deltagarnas favoritmusik och i flera fall var deltagarna aktiva genom rörelse och med hjälp av instrument.  Slutsats: Resultatet av föreliggande studie beskriver att musik kan främja kognitiva funktioner samt förbättrar BPSD hos personer med demens. Musik som aktivitet kan därför anses lämpligt att använda som en alternativ behandlingsmetod och som en del i omvårdnaden. / Background: Dementia is a widely spread disease that affects cognitive functions and can cause behavioral and psychological symptoms (BPSD). The need of nursing increases as the disease progresses. Previous research has shown that music can be useful during illness to reduce stress, anxiety and create calm. Aim: The purpose was to describe what effect music has on cognitive functions in people with dementia and BPSD. Furthermore, the aim was to describe the included studies implementation of the intervention. Method: Literature review with descriptive design based on 15 quantitative scientific articles, available in the databases Cinahl and PubMed. Main result: Music interventions was found to have positive effect on cognitive functions for people with dementia, particularly in ability to communicate, create relationships and in the ability to remember. Music's effect on BPSD varied, but positive effect was shown on depressive symptoms, aggression, anxiety and other behavioral and psychological symptoms. However, the results were not conclusive. The positive effects were mostly immediate and highest the time immediately after the intervention. In the long term the impact of music intervention was vaguely on cognitive function and BPSD. Half of the included studies were conducted with music therapy in group and half were performed individually. The majority of the control group received standard care, but also other activities were held. In half of the studies the participants' favorite music were used and in several cases the participants were active through movement and with the help of instruments. Conclusion: The results of the present study describe that music interventions can promote cognitive functions and improves BPSD in people with dementia. Music as an activity can therefore be considered appropriate to use as an alternative therapy and as part of the care.

Bakgrund: Demenssjukdom blir allt vanligare och risken att drabbas ökar i takt med stigande ålder. Beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom (BPSD) förekommer ibland till följd av demenssjukdomen. BPSD delas in i fyra huvudgrupper där hyperaktivitet innebär vandring, upprepat frågande, muntligt störande beteende samt agitation och aggressivitet, som är något av det svåraste och mest utmanande att bemöta för omgivningen. Syfte: Syftet var att sammanställa omvårdnadsinterventioner vid hyperaktivitet i samband med demenssjukdom. Metod: Metoden var en systematisk litteraturöversikt enligt SBUs riktlinjer. De kvantitativa studierna analyserades med stöd i processen för manifest innehållsanalys enligt Graneheim & Lundman (2003). Resultat: I resultatet framkom två övergripande typer av omvårdnadsinterventioner: Generella omvårdnadsinterventioner med tre grupper: Musik minskar agitation och aggressivitet, Närhet till hundar kan stabilisera agitation och aggressivitet, och Ljusterapi för bättre dygnsrytm minskar agitation. Individuellt anpassade omvårdnadsinterventioner med två grupper: Interventioner utifrån patientens intressen minskar beteendeproblem och Individualiserad Montessori intervention minskar agitation. Resultatet indikerade att generella omvårdnadsinterventioner hade en kortvarig effekt på patienterna medan omvårdnadsinterventioner baserade på individens behov antydde ett bättre och mer långvarigt resultat. Konklusion: Rätt metoder är en förutsättning för att kunna hjälpa människor samt att de är utformade för rätt målgrupp och sker evidensbaserat. Eftersom omvårdnadsinterventioner vid hyperaktivitet indikerade en kortvarig effekt behöver samtlig personal arbeta aktivt och kontinuerligt med individuellt anpassade omvårdnadsinterventioner med hänsyn till patientens bakgrund, vilket överensstämmer med Socialstyrelsens riktlinjer (Socialstyrelsen 2010). / Background: Dementia is increasingly common, and the risk increases with age. Behavioral and psychological symptoms of dementia (BPSD) sometimes occur as a result of dementia. BPSD is divided into four main groups where hyperactivity containing wandering, verbal behavior and agitation/aggression, is one of the most difficult and challenging symptoms that both caregivers and family members are faced with. The purpose: The purpose was to compile nursing interventions that can limit hyperactivity in dementia care. Method: The method was a systematic literature review carried out under SBUs guidelines. The quantitative studies were analyzed with the support of the process of content analysis according to Graneheim & Lundman (2003). Results: The result revealed two main types of nursing interventions: General nursing interventions with three groups: Music reduces agitation and aggression, Dogs within close proximity can stabilize both agitation and aggression and Light therapy improves circadian rhythm and thereby decreases agitation. Personalized care interventions with two groups: Patient interest based interventions decreases behavioral problems and Montessori interventions which focus on the person as an individual reduces agitation. The result indicated that the general nursing interventions had a short term effect on patients. However, the interventions based on individualized care suggested a better and longer lasting effect. Conclusion: The right methods are a prerequisite to be able to help people and that they are formed evidence based for the right purpose. As the nursing interventions for hyperactivity only provide short term effect, the staff caring for the patient need to work actively as well as continuously with individualized interventions with respect to the patients background, which is consistent with the Social board’s guidelines (The Social board 2010).