The purpose of this study was to investigate how the social services and the police co-operate with each other when they come into contact with an individual within their realms of influence. It has been shown in a report by Fridolf (2008) that co-operation is not the aim itself but used as a mean to reach for better processes and better results. We have used qualitative interviews in the study, where three social workers and three policemen have participated from the same municipality to answer our questions. To analyze our result we have used system theory and organization theory. The result of our study shows that within this specific municipality the two agencies co-operate very well. The main reasons why are that co-operation has been going on for a long time and that because of this they have been able to build up a good strategy that works well. Another reason is the fact that this very municipality is relatively small, which in its turn leads to closeness to each other which makes it easy to get in contact and to be aware of who the others involved are. However, this very co-operation can sometimes cause friction, because of the fact that the police and the social services do not always get the same picture of the youth that they are working with. This is because both agencies get to see the youth in different circumstances. The police see the youth from the perspective of being a perpetrator and the social services see the youth from the perspective of needing help. This is something that from both sides can be looked upon as being unfavorable in certain circumstances which could also in other words cause a friction in the co-operation. / Syftet med denna uppsats var att undersöka hur organisationerna socialtjänsten och polisen samarbetar. Det har visat sig, precis som Fridolf (2001) påstår i sin rapport, att samarbete inte är målet i sig utan en resurs för att skapa en bättre process och ett bättre resultat. Vi använde oss av kvalitativ metod för att utföra vår studie. Vi utförde därmed kvalitativa intervjuer där tre socialtjänstarbetare och tre poliser har deltagit från samma kommun för att svara på våra frågor. För att analysera vårt resultat har vi använt oss av systemteori och organisationsteori. Fungerar inte arbetet mellan de båda organisationerna kan detta bli förödande för individen. Resultatet av vår studie visar att inom denna specifika kommun fungerar samarbetet mycket bra. De skäl som nämns är att samarbetet har pågått under en lång tid och att man därför har lyckats bygga upp en god strategi som fungerar väl. Andra skäl som nämns är att just denna kommun är förhållandevis liten, vilket i sin tur leder till att närheten till varandra gör att man lätt kan få kontakt och att man vet vilka alla de som är involverade är. Det som kan ses som negativt i samarbetet och som ibland kan skapa friktion mellan dem, är det faktum att polisen och socialtjänsten inte alltid får samma bild av ungdomen de arbetar gemensamt med. Detta eftersom de båda aktörerna oftast får se ungdomen i olika sammanhang. Polisen ser ungdomen från perspektivet förövare och socialtjänst ser ungdomen från perspektivet hjälpbehövande. I och med detta bemöter de olika aktörerna ungdomen på olika sätt. Detta är något som från båda håll kan ses som ofördelaktigt i vissa tillfällen vilket med andra ord kan skapa friktion i samarbetet.

Med denna studie undersöks hur specialpedagogerna själva uppfattar att deras kompetens och kunnande tillvaratas inom den organisation de verkar. Kring specialpedagogiken har det ofta funnits olika uppfattningar om dess innehåll och vad det bör innehålla både i teori och praktik. Denna diskussion kan tolkas delvis som kritik mot specialpedagogiken och mot specialpedagogerna. Den kan också tolkas som att specialpedagogiken är en expansiv, föränderlig och diskursanpassat vetenskap. Specialpedagogen ute i verksamheten torde kunna sammanfatta hur uppdraget utförs och hur kompetensen tillvaratas från sitt perspektiv på olika nivåer och inom olika system där hon verkar. Jag vill med denna undersökning rikta fokus och uppmärksamhet på hur specialpedagogen uppfattar olika specialpedagogiska perspektiv i sitt uppdrag. Syftet med mitt arbete är att undersöka hur specialpedagogerna upplever sitt uppdrag och hur det utförs i ett systemteoretiskt perspektiv samt hur de uppfattar att olika aspekter framträder och samverkar i deras uppdrag. Jag vill se hur uppdraget definieras och verkställs av specialpedagogerna själva mot de ramar olika styrdokument ger och undersöka hur specialpedagogernas uppdrag och kompetens kan, bör och vill användas. Jag har genomfört en kvalitativ undersökning med åtta intervjuer av specialpedagoger som är verksamma inom grundskolans, f-9- organisation för att lyfta fram deras uppfattning och syn på hur specialpedagogiken och specialpedagogerna genomför sitt uppdrag i perspektivet kring de styrdokument som anger uppdraget. I undersökningen visar det sig att specialpedagogernas uppdrag ser olika i ut i de organisationer och på de olika nivåer specialpedagogens arbetar. Att dessa uppdragsgivare organiserar specialpedagogernas uppdrag med olika resurser och förutsättningar visar på hur olika aspekter formar uppdraget ur ett praktiskt perspektiv där specialpedagogerna ser och viktar andra delar av uppdraget och kompetensen, t.ex. handledning, att kunna bättre bidra till en hållbar utveckling av specialpedagogisk verksamhet inom de olika system de verkar.

Syftet med föreliggande examensarbete är att undersöka och kritiskt granska hur specialpedagogisk handledning används för att skapa en inkluderande skola för elever med Autsimspektrumtillstånd (Autism Spectrum Disorder - ASD).  Studien avser att särskilt undersöka hur fyra specialpedagoger arbetar med handledning som syftar till att bidra till att lärare utvecklar strategier/arbetssätt som skapar förutsättningar för lärande och delaktighet hos elever med ASD.    Resultaten i den tidigare forskning som granskas i föreliggande examensarbete hänvisar till att lärare generellt har sämre attityder gentemot elever med ASD ju högre upp i skolålder de undervisar. Samtidigt pekar andra studier på att lärares attityder och förhållningssätt gentemot sina elever och i synnerlighet de med ASD, är essentiellt för elevens akademiska framgång och sociala inkludering i gruppen. De visar även betydelsen av ett systematiskt tänk i lärande organisationer och de positiva effekterna av att ha ett mångfaldsperspektiv (som exempelvis i Universal Design for Learning).   Det teoretiska perspektiv jag utgår från är systemteorin med utgångspunkt i Antonovskys begrepp Känsla av sammanhang, KASAM, och i komplexitetsteorin. Metoden är kvalitativa forskningsintervjuer med fyra specialpedagoger i form av en kombination av samtal och intervju. Resultaten visar att den specialpedagogiska handledningen spelar en central roll i ett förändringsskapande av attityder och förhållningssätt gentemot elever. Resultaten visar även vikten av ett systematiskt helhetstänk i en organisation för att kunna arbeta framgångsrikt med inkludering av elever med ASD och deras förutsättningar för en tillgänglig undervisning.

The aim of this study was to procure knowledge about how members of families, where one of the members is diagnosed with autism spectrum disorder, described the mutual relationships, and also how the same family members experienced the response of the society. The study is qualitative and based on ten Swedish autobiographical texts written by different family members. The texts have been analysed through theories by both Salvador Minuchin and Erving Goffman. The result of the study showed that family members, regardless of if it was a sibling, a child, a parent or the person that was diagnosed with autism spectrum disorder itself, described a quantity of different emotions about the family relationships in which they were part of. The emotions were described in both positive and negative terms. The family members described the response of the society as varying, they met both condemnatory comments and lack of understanding but also helpfulness, openness and love.

Närstående till cancersjuka hamnar ofta i skuggan. Den närstående, omgivningen och sjukvården är samtliga fokuserade på att hjälpa den cancersjuke och det är så svårt att se att det finns fler som påverkas av cancersjukdomen, nämligen de som står den cancersjuke nära. Denna kvalitativa fenomenologiska studie har som syfte att beskriva närståendes upplevelse av att leva nära någon som har en cancerdiagnos. För att få en djupare förståelse för fenomenet och dess essens använder denna studie systemteori, psykosocialt stöd samt copingteori som teoretiska utgångspunkter. Dessa bidrar till en förståelse för det socialpsykologiska perspektivet gällande vem som påverkas av en cancersjukdom, hur påverkan ter sig samt hur den hanteras. Tio informanter som samtliga lever/har levt nära någon som har/har haft en cancerdiagnos deltog. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer. Resultatet visade att livet förändras i samband med att någon nära får en cancerdiagnos. Det visade också att det finns en trygghet i att få förståelse från omgivningen, men att närstående även i stor utsträckning vill klara sig själva för att på så sätt kontrollera situationen. / Cancer patients’ loved one’s often end up in the shadow. The loved one, the environment and healthcare are all focused on helping the cancer patient and it is then hard to see that there are more people affected by the cancer, namely the people being close to the patient. The aim of this qualitative phenomenological study is to describe the loved one’s experience of living close to someone who has cancer. To get a deeper understanding of the phenomenon and its essence this study use system theory, psychosocial support and coping theory as theoretical points. These contribute to an understanding of the social psychology perspective to whom is affected by cancer, how they are affected and how they handle it. Ten informants who all live/have lived with someone who has/had a cancer diagnosis attended. Data were collected through semi-structured interviews. The result showed that life changes when someone close gets a cancer diagnosis. It also showed that there is a security in the environments’ understanding, but that loved one’s also to a large extent would fend for themselves and in that way get control over situation.

Genom tidigare studier har det påvisats att socialtjänst har en bristande insyn i vad omhändertagnabarns familjehemsvård faktiskt innefattar samt en generell okunskap kring ett omhändertaget barnsfaktiska behov. En okunskap som riskerar att leda till brister i förståelse för familjehemmensutmanande vardag. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur uppdraget som familjehempåverkar familjens vardag. Undersökningen har genom tre frågeställningar fokuserat på huruppdraget påverkar familjehemmets egen familj, vilka särskilda utmaningar uppdraget innebär samtvilket stöd familjehemmet får i utförandet av sitt uppdrag. I den genomförda undersökningen harfem familjehem från tre olika kommuner intervjuats genom halvstrukturerade kvalitativa intervjuer.Den insamlade empirin analyserades därefter med hjälp av tidigare forskning samt genomanknytnings- och systemteoretiska perspektiv. Resultatet visar att uppdraget som familjehem har enpåverkan på den egna familjen. Avgörande för detta är den problematik det placerade barnet bärmed sig in i familjen. Undersökningen visar att de familjehem som bedömer sig ha ”svåra” uppdraginte får det stöd de anser sig behöva i utförandet av sitt uppdrag, vilket överensstämmer medtidigare forskning på området. Resultatet pekar även mot trots undersökningens ringa omfattning,att stödet till familjehemmen framstår som godtyckligt beroende på vilken kommun det placeradebarnet tillhör.

Bakgrund: Kommunikationsbrister inom vården är en betydande patientsäkerhetsrisk. Med anledning av detta har ett kommunikationsverktyg med akronymen SBAR introducerats syftande till att motverka detta genom att på ett strukturerat och säkert sätt överföra informationen. Syfte: Syftet var att undersöka anestesisjuksköterskors erfarenheter av SBAR. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med 10 anestesisjuksköterskor på två sjukhus i Sverige. En kvalitativ innehållsanalys genomfördes baserat på detta. Inkluderades gjordes anestesisjuksköterskor som hade erfarenhet av SBAR utifrån ett bekvämlighetsurval. Resultat: SBAR uppfattades ge en struktur för kommunikation vilket bidrog till patientsäkerheten. Användningen av SBAR var trots detta varierande och många gånger bristfällig. Detta berodde främst på organisationsdynamik, förmågan att använda SBAR och implementeringsförfarandet. Det genomgående temat kom att benämnas Att vara kluven och arbeta i uppförsbacke. Slutsats: SBAR är ett kommunikationsverktyg som bidrar till patientsäkerhet och därmed patientens hälsa. Men för en lyckad implementering krävs en medvetenhet om och ett främjande av de feedbackprocesser som bidrar till användningen av SBAR. / Background: Insufficient communication in the healthcare environment is a considerable patient safety hazard. To prevent this, a tool for communication with the acronym SBAR has been introduced. This by arranging the information to be conveyed through a set structure. Aim: The aim is to examine the Nurse Anesthetists experiences of SBAR. Method: Semi-structured interviews were performed with 10 Nurse Anesthetists at two hospitals in Sweden. A qualitative content analysis was performed based on this. Nurse Anesthetists with experiences of SBAR were included through convenience sampling. Results: SBAR is perceived to provide communication with a structure promoting patient safety. Nonetheless the utilization of SBAR varied and was often lacking. This was mainly due to dynamics in the organization, proficiency with SBAR and the way it was implemented. The undergoing theme was called Working uphill in a state of discrepancy. Conclusion: SBAR is a tool for communication which contributes to patient safety and thus the patient’s health. A successful implementation requires awareness and a promotion of the feedback processes related to the use of SBAR.

I Sverige råder det skolplikt men trots det finns det vissa barn som vägrar gå i skolan. Studien syftade till att belysa faktorer på mikro-, meso- och makronivå som påverkat hur hemmasittande elever tagit sig tillbaka till skolan. Vidare avsåg studien att lyfta framgångsrika strategier i socialtjänstens arbete med hemmasittande elever. För att besvara syftet intervjuades fyra socialarbetare i två kommuner som är anställda på socialtjänstens öppenvård. Huvudresultatet som intervjupersonerna lyft fram är vikten av kartläggning, arbeta systemteoretiskt kring eleven, betydelsen av goda relationer samt samverkan mellan berörda parter. Tillsammans kan dessa strategier motverka social exklusion bland hemmasittande elever. Slutligen visade informanternas intervjusvar att det inte fanns någon uttalad arbetsstrategi i de två kommunerna och därför kan det behövas nationella riktlinjer för hur socialtjänsten kan hjälpa hemmasittande elever tillbaka till skolan.

BakgrundUnder förskollärrautbildningen har det väckts tankar hos oss huruvida ingången i arbetslivet kommer att upplevas och hur samarbete kan te sig i ett arbetslag. Samt på vilket sätt kunskapen från utbildningen får utrymme i arbetslaget när vi själva är färdigutbildade förskollärare.SyfteVårt syfte har varit att undersöka nyutbildade förskollärares upplevelser om ingången i arbetslivet samt möjligheten till inflytande i arbetslaget med utgångspunkt i den kunskap de tillägnat sig under sin förskollärarutbildning.MetodVi har valt att utföra en kvalitativ studie med intervju som redskap. I studien ingår sex stycken förskollärare, som delar med sig av sin första tid som nyutbildade.ResultatFörskollärarna upplevde ingången i arbetslivet som smidig när det kom till samarbetet med kollegorna, det fanns faktorer som underlättade eller försvårade ingången. Några av förskollärarna betonade att förskollärarutbildningen hade gett en bra kunskapsgrund för yrkesrollen, vilket har resulterat i att de fått inflytande i arbetslaget. Vidare betonade de att samarbetet i arbetslagen fungerat väl och kollegorna har tagit hänsyn till varandra. I vissa fall uppstod konflikter när några av förskollärarna försökt att införa nya arbetssätt i den pedagogiska verksamheten, i form av att kollegor som arbetat under en längre tid har ifrågasatt det föreslagna arbetssättet. / Program: Lärarutbildningen

För att öka kvalitets- och patientsäkerhetsarbetet inom hälso- och sjukvården är patientnämnderna ett betydelsefullt hjälpmedel. Kontakter mellan patientnämnden och vårdverksamheterna sker exempelvis genom återkoppling av patienters åsikter om sina kontakter med vården. Brist på återkoppling är ett problem som innebär att kunskap från misstag som begåtts inte kan tas till vara. Effekten kan vara fortsatta skador och problem. Får vårdverksamheterna återkoppling och använder informationen i ett lärande, kan det leda till förbättringsarbete och därmed minska vårdskador.Syftet med studien var att beskriva vårdverksamheternas erfarenheter av återkoppling av patientklagomål från patientnämnden samt att med detta som utgångspunkt beskriva hur patientnämnden kan bidra till förbättrat kvalitets- och patientsäkerhetsarbete. Studien har en kvalitativ och deskriptiv ansats.Resultatet visar att patientnämnden bidrar till vårdverksamheternas kvalitetsförbättringar och patientsäkerhet. Genom kontakterna som vårdverksamheterna har med patientnämnden diskuteras händelser som uppstått i möten med patienter/anhöriga. Det finns en vilja att lära sig av misstagen för att göra bättre ”nästa gång”. Det finns även ett intresse av att veta hur patienterna har upplevt återkopplingen. En mer verksamhetsnära återkoppling ökar möjligheterna att arbeta med förbättringar. Personliga dialogmöten ger möjlighet till informationsutbyte där patientnämnden även får information om vårdverksamheternas förutsättningar vilket blir erfarenheter att ta med i kommande kontakter med patienter. Återkopplingen sprids även genom organisationsleden till klinikledning, sjukhusledning etc. Nya förbättrade rutiner och arbetssätt har tagits fram som en följd av tidigare misstag. Mycket forskning stödjer studiens resultat både när det gäller vikten av att involvera patienter i vården, exempel på kvalitetssäkringsarbeten och hög patientsäkerhet. Dessa erfarenheter kan även användas i andra patientnämnder och vårdverksamheter. / Program: Fristående kurs