Selektiv Mutism är en ångestproblematik som innebär att barnet talar obehindrat hemma men är helt tyst i andra sammanhang och situationer, vanligtvis i skolan och denna problematik drabbar ungefär en procent av alla barn i Sverige. Tillståndet försämrar prestationsförmågan i skolan och i sociala sammanhang, vilket kan få förödande konsekvenser om barnet inte ges det stöd som krävs att komma ur det. Syftet med föreliggande studie var att undersöka vilka upplevelser specialpedagoger har av att arbeta med barn med som inte talar eller har Selektiv Mutism samt bidra med kunskap och möjligheter vad gäller samverkan med andra aktörer kring dessa barn. För att besvara syftet användes semistrukturerade kvalitativa intervjuer med fyra specialpedagoger i en kommun i Sverige. Tidigare forskning visar att forskarna är eniga om att tidiga insatser är viktiga, att det finns behandling att få samt att det är av stor vikt att olika aktörer samverkar för att nå ett lyckosamt resultat. Studiens resultat visade att specialpedagogernas erfarenheter varierar beroende på hur många barn de mött samt hur arbetet organiserats på arbetsplatserna. Samtliga var eniga om att bemötande och förhållningssätt är betydelsefullt och att samverkan med vårdnadshavare är viktigt för att stödja barnets väg till att tala i alla miljöer. Resultatet påvisade att den så viktiga samverkan mellan olika instanser är näst intill obefintlig och att pedagoger behöver mer kunskap om tillståndet.

Denna studie syftar till att ge kunskap om hur några svensklärare i årskurs 1–3 bedriver undervisning för att stödja elevers utveckling av förmågan att genomföra muntliga presentationer. För att nå syftet har semistrukturerade intervjuer med sju lärare från fyra skolor gjorts. Data har analyserats med hjälp av innehållsanalys utifrån det sociokulturella perspektivet som teori.   Studiens resultat visar att de utvalda lärarna anser att elevernas tillämpning av grundläggande retoriska färdigheter samt goda kunskaper i den berörda presentationens ämnesinnehåll är viktigt för att nå hög måluppfyllelse. Samtidigt visar studiens resultat att lärarna uppger att explicit undervisning för att utveckla dessa färdigheter förekommer i liten utsträckning. Lärarna beskriver att de ändå ger elever rikligt med tillfällen att tala i klassrummet och att de använder övergripande såväl som direkt stöttning för att elever ska känna trygghet i gruppen. Lärarna säger att de försöker bedriva undervisning som jag tolkar landar inom ramen för den proximala utvecklingszonen genom att de låter undervisningsinnehållet baseras på elevers individuella utgångspunkter och stegvis utmanar eleverna mot målet att prestera väl i muntliga presentationer inför en publik. Huvudslutsatsen är att lärare verkar vara väl medvetna om hur de bedriver undervisning som syftar till att stödja elevers muntliga färdighetsutveckling, samtidigt som det förfaller råda en osäkerhet i vilka förmågor och färdigheter elever bör behärska för att kunna utvecklas i att hålla muntliga presentationer. Denna osäkerhet kan relatera till att kopplingen framstår som otydlig mellan de didaktiska frågorna vad elever behöver utveckla och hur undervisningen ska bedrivas. / <p>Svenska</p>

The purpose of this study is to investigate student progression in oral presentations. During almost an entire academic year, the students have read the course Swedish 3. To be able to examine their development, their self-efficacy, attitudes and speech anxiety ub these situations are measured. Both general and gender-related developments are intended to be discerned, while the results of a parallel study form part of the study. The second study is made by abother student and examines exactly the same thinds as in this study, altough students who have read the course Rhetoric during the academic year. Thanks to this, a comparative study was akso made possible between the students who have read the respective course, ans this gives an insight into the impact of the courses on the students and their self-efficacy, attitudes and the speech anxiety for oral presentations.  The results regarding all the Swedish 3-student's self-efficacy, attitudes and speech anxiety showed that the students developed maginally in all three areas. Otherwise, from a static perspective, the results also showed that student's mental speech anxiety, ehich inculdes factors such as shaking, palpitations and redness. The gender-related result showed that women develop more than men, but that men's level is more static and is at a higher level from the beginning regarding the self-efficacy, the attitudes and the speech anxiety. This result alsp showed that women's speech anxiety us significanlty higher than men's and it also showed than women prefer to talk about personal things to a greater extent than men, although borh men and women seem to prefer to talk about more impersonal things during the course. Finally, the comparative study between Swedish 3 and rhetorical students showed that the rhetoric students self-efficacy regarding discussions in the classroom and the speech anxiety develops most, while Swedish 3 students attitudes to oral representations develop more than the rhetoric students. / Syftet med den här studien är att undersöka elevers progression inom muntliga framställningar. Eleverna har under nästan ett helt läsår läst kursen Svenska 3. För att kunna undersöka deras utveckling mäts deras självskattning, attityder och talängslan inför dessa situationer. Både en generell- och en genusrelaterad utveckling ämnas att skönjas, samtidigt som en parallell studies resultat utgör en del av studien. Den andra studien är gjord av en studiekamrat och undersöker exakt samma saker som i den här studien, fast på elever som under läsåret har läst kursen Retorik. Tack vare detta möjliggjordes även en komparativ studie mellan eleverna som har läst respektive kurs, och detta ger en insyn i kursernas inverkan på elevernas självskattning, attityder och talängslan inför muntliga framställningar. Resultatet gällande alla Svenska 3-elevernas självskattning, attityder och talängslan visade att eleverna utvecklades marginellt inom alla tre områden. I övrigt, utifrån ett statiskt perspektiv, visade resultatet också att elevernas mentala talängslan, som bland annat innefattar rädsla, oro och nervositet, är betydligt högre än den fysiska talängslan, som innefattar faktorer som skakningar, hjärtklappning och rodnad. Det genusrelaterade resultatet visade att kvinnor utvecklas mer än männen, men att männens nivå är mer statisk och ligger på en högre nivå från början gällande självskattningen, attityderna och talängslan. Detta resultat visade även att kvinnors talängslan är påtagligt högre än männens och det visade även att kvinnor föredrar att prata om personliga saker i större utsträckning än männen, även om både män och kvinnor under kursens gång verkar föredra att prata om mer opersonliga saker. Slutligen visade den komparativa studien mellan Svenska 3- och retorikeleverna att retorikelevernas självskattning gällande diskussioner i klassrummet och talängslan utvecklas mest, samtidigt som Svenska 3- elevernas attityder till muntliga framställningar utvecklas mer än retorikelevernas.

Den föreliggande studien syftar till att undersöka lärares erfarenheter och upplevelser av arbetet med talängsliga elever. Syftet gav upphov till tre frågeställningar om hur talängslan framträder, vilka utmaningar dessa elever står inför i skolan och vilka arbetssätt som lärarna anser gynnar de talängsliga eleverna. För att ge en bakgrundsinformation till arbetet beskrivs det vad talängslan innebär, diagnoser som kan påverka talet och vilka förväntningar som finns på eleven gällande talet utifrån styrdokument och skolans upplägg. För att ge en tydligare bakgrund beskrivs tidigare forskning som bedrivits om ämnet. Den tidigare forskningen varierar avseende vilka årskurser den riktar sig mot och har utförts med olika typer av metoder. Generellt påvisar den tidigare forskningen gynnande arbetssätt för eleverna och vilken roll läraren bör ha i dessa situationer. Som teoretisk bakgrund för arbetet har vi valt en sociokulturell ansats där vi i diskussionen kopplar samman resultatet med begrepp som mediering, appropriering och den proximala utvecklingszonen. Materialinsamlingsmetoden utgörs av kvalitativa intervjuer med tio verksamma lärare i årskurserna förskoleklass till årskurs 3. Den kvalitativa intervjumetoden består av semistrukturerade intervjuer vilket innebär att vi utformat en intervjuguide som vi följt under intervjuerna. I analysen av det insamlade materialet har vi använt en kvalitativ innehållsanalys i syfte att strukturera och sortera svaren vilket fört oss fram till ett resultat. Resultatet visade att talängslan yttrar sig i situationer där eleven förväntas tala inför andra individer. Det kan handla om situationer där eleven ska tala i grupp men även när eleven ska svara på en fråga inför klassen. Informanterna menade även att viss bedömning kan vara svår när det gäller de talängsliga eleverna och att det sociala samspelet kan påverkas av talängslan. De uppgav att trygghet är viktig för att reducera talängslan och att tryggheten kan uppkomma genom ett tillåtande klassrumsklimat. Informanterna menade även att de kan anpassa momenten när eleverna ska tala och gav exempel på arbetssätt för att skapa trygghet för den talängsliga eleven.

No description available.

Ängslans potentiella risk att påverka elevers inlärning av ett nytt språk gör det till ett fenomen som lärare behöver ha i åtanke när de utformar sin engelskundervisning. Studier som undersökt elevers ängslan inom språkinlärningen utgår i många fall från ett elevperspektiv (t.ex. Hu, Zhang &amp; McGeown 2021; Liu &amp; Chen 2014; Nilsson 2019). Denna studie syftar därför till att i stället studera lärares uppfattningar om ängslan hos mellanstadieelever inom engelskämnet. Detta med fokus på talängslan, det vill säga ängslan relaterad till muntliga aspekter av undervisningen. Syftet specificeras genom tre frågeställningar som avser undersöka lärares definitioner av talängslan, vilka faktorer eller situationer de anser utgör orsaker till talängslan samt strategier de upplever som effektiva för att motverka detta.  Studiens teoretiska utgångspunkter är Krashens (1982) hypotes om ett affektivt filter, samt Horwitz, Horwitz och Copes (1986) teori om främmandespråkängslan. Vidare har en fenomenografisk metodansats tillämpats med syftet att belysa lärarnas subjektiva, unika uppfattningar om talängslan som fenomen. Data från semistrukturerade intervjuer med sex engelsklärare på mellanstadiet analyserades därför utifrån en fenomenografisk analysmodell.  Lärarnas utsagor bildade ett antal beskrivningskategorier vilka utgör studiens resultat. Resultatet belyser hur lärarna var eniga i sina definitioner av talängslan som en oro, osäkerhet eller rädsla. Merparten av lärarna delade uppfattningen om att ängslan för att tala är vanligare än ängslan för att skriva, läsa eller lyssna. De orsaker till elevers talängslan som framkom i lärarnas utsagor utgjordes dels av dåligt självförtroende, om än utifrån olika uppfattningar om orsakerna bakom detta, dels av en rädsla för negativa reaktioner från klasskamrater. Ytterligare en orsak bestod av situationer då eleverna ska tala inför helklass, där några lärare även uttryckte att oförberedda helklassmoment i synnerhet ger upphov till ängslan. Bland de strategier som lärarna upplever som effektiva betonade samtliga vikten av lärares medvetenhet. Ytterligare, mer konkreta strategier som framkom var att använda par- eller smågruppsarbete samt lekfulla aktiviteter. Även att skapa ett tryggt klassrumsklimat lyftes fram som en viktig strategi, där relationerna eleverna emellan betonades

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur eleverna upplever att de utvecklas i muntlig framställning under kursen Retorik. Syftet är även att undersöka ur högt eleverna rankar kursen Retorik jämfört med andra ämnen i förhållande till nytta efter gymnasiestudier. För att besvara syftet har två enkätundersökningar genomförts, en gång i september och en gång i maj. Enkäterna har mätt elevernas självskattning, attityd och talängslan inför muntliga framställningar samt hur högt de rankar ämnet Retorik.  Resultatet visar att eleverna självskattar att de blir bättre på att genomföra muntliga framställningar. Attityden förändras generellt inte medan elevernas talängslan minskar. Undersökningen visar även att eleverna rankar ämnet retorik högt i förhållande till hur stor nytta eleven kommer att ha av kursen, jämfört med andra ämnen, i framtiden. Svaren visar att de allra flesta eleverna har en förväntan om att de kommer behöva använda sig av muntlig framställning i framtiden.

Muntliga framställningar har en relativt stor plats i Läroplanen (Lgr11, 2019) men trots det saknas det tydliga riktlinjer och verktyg för hur eleven ska få möjlighet att utvecklas till en god talare och lyssnare. Syftet med vår studie är att undersöka lärares arbetssätt vid muntliga framställningar samt att belysa begreppet talängslan. Utgångspunkten i studien är att utveckla kunskaper kring begreppet talängslan samt sammanställa arbetssätt som lärare använder för att stötta elever som upplever en oro när de talar inför andra. Vi har undersökt lärares syn på talängsliga elevers symtom och orsaker till talängslan samt hur lärare arbetar för att skapa trygghet vid muntliga framställningar. Vår vision var även att studera vilket utrymme arbetet med talängslan får inom skolan samt hur utvecklingen inom ämnet sker. Genom en enkätundersökning som besvarades av 100 lärare som arbetar i årskurserna F–3 har vi fått fram material som vi analyserat genom statistisk analys samt innehållsanalys. Enkäten innehöll både slutna och öppna frågor och gav därav både kvalitativa och kvantitativa data. Studiens resultat visar att ett tryggt klassrumsklimat är grunden för att skapa goda förutsättningar vid muntliga framställningar. Eleverna uppges visa såväl fysiska som psykiska symtom vid talängslan och en vanlig angiven reaktion är att försöka undvika muntliga framställningar på olika vis. Flera av respondenterna anger att de arbetar med elevernas självkänsla och gruppens dynamik samt att de har tydliga klassrumsregler för att skapa ett tryggt klimat i klassen. Arbetet med talängslan sker till största delen i klassrummet men diskuteras även inom arbetslaget och kan i vissa fall även beröras genom exempelvis föreläsningar och annan kompetensutveckling. Slutligen visar studien att talängslan är ett vanligt fenomen, då fyra av fem lärare i studien anger att de har talängsliga elever i sin klass.

Syftet med undersökningen är att ta reda på elevers upplevelser av svårigheterna med att kommunicera muntligt inför grupp på engelska i skolmiljö. Vidare syftar studien till att ta reda på vad eleverna anser ligger bakom svårigheterna, samt vad deras erfarenheter är kring framgångsfaktorer för att motverka talängslan.  För att besvara frågeställningarna genomfördes semistrukturerade intervjuer med 10 elever ur årskurser 8 och 9 på en högstadieskola.  Resultaten visar att eleverna tycker det generellt sett är svårt att uttrycka sig på engelska i formella sammanhang. Oron de känner inför att tala framför grupp grundar sig i inre och yttre faktorer; att göra fel och prestera dåligt, att ha ett dåligt uttal, men även att bli utskrattade eller bedömda felaktigt på grund av deras talängslan. Elevernas upplevelser av framgångsfaktorer är kopplade till känslan av trygghet med lärare och kamrater de ska redovisa inför, samt möjligheten att få redovisa i mindre sammanhang.

Studien syftar till att belysa talängslan ur både elev- och lärarperspektiv, samt hur undervisning i muntlig framställning bedrivs i svenskämnet, i årskurs 1–3. Muntlig framställning är en central del i all undervisning under hela skolgången där elevers språkliga och kommunikativa förmåga ska stärkas. Att tala är ett demokratiskt verktyg och när lärare arbetar med att stärka elevers muntliga förmåga kan det leda till att eleven vill och vågar göra sin röst hörd. Det finns lite forskning i området talängslan. Den forskning som finns utgår från högre åldrar. Kommunikation har en centralroll i den sociokulturella teorin och hermeneutiken som utgår från människans tankar, upplevelser, erfarenheter och tolkningar. Kvalitativa intervjuer har genomförts på två olika skolor med fem verksamma lågstadielärare och två elevgrupper i årskurs 3. Syftet med intervjuerna var att få lärare och elevers syn, erfarenheter och kunskap om talängslan och muntlig framställning. Min studie visar att talängslan är ett viktigt område och att det behövs mer forskning och kunskap. Den visar även att det är viktigt att arbeta med muntlig framställning som främjar elevens språkutveckling. Lärare har en viktig roll och behöver ha förståelse för problematiken. Det finns olika arbetssätt och metoder för att stötta elever med talängslan. Eleven behöver tro på sig själv och känna sig trygg då det kan leda till att hen vågar tala. Elever behöver ständigt utmanas för att stärka sitt självförtroende. Trygghet är en förutsättning för att minska talängslan. / <p>Slutgiltigt godkännandedatum: 2023-01-16</p>