En del forskning påvisar att en orosanmälan utförs på olika grunder och det upplevs som bekymmersamt att veta när en orosanmälan bör göras. Annan forskning indikerar att förskolepersonal har brist på kunskap och känner en osäkerhet kring anmälningsplikten. Syftet med den här studien är att undersöka hur förskolepersonal resonerar kring anmälningsplikten i förskolan. Den forskningsfråga som ligger till grund för det här arbetet är: Vilka fördelar och nackdelar med förskolans rutiner lyfter förskolepersonal fram i sitt resonemang om anmälningar till socialtjänsten? Det här arbetet är gjort med utgångspunkt i ett socialkonstruktionistiskt perspektiv där semistrukturerade intervjuer har använts som metod. Det material som använts till intervjutillfällena har varit ljudinspelning och anteckningar. Materialet har sedan transkriberats för att arbeta fram resultat och analys. Arbetets resultat har delats in i fyra olika tematiseringar och har sedan analyserats med hjälp av olika analysverktyg som tolkningsrepertoar, retorik och effekt. Det framkom att det inte, på de fyra förskolor där förskolepersonal intervjuats, fanns en handlingsplan kring tillvägagångssättet då ett barn far illa. Ett stort ansvar läggs på förskolecheferna att utföra orosanmälan. Det råder delade meningar kring i vilket stadie en orosanmälan bör ske, där somliga vill ha konkreta bevis medan andra menar att det är tillräckligt med en misstanke för att utföra en orosanmälan. I intervjuerna framkom även att förskolepersonalen som medverkat känner en viss osäkerhet kring en orosanmälan om ett barn far illa. Förskolepersonal är en av de yrkeskategorier som arbetar i frontlinjen med barn, vilket innebär att de har bästa förutsättningarna för att få syn på om barn far illa. Då personal känner osäkerhet kring anmälningsplikten är det av betydelse att synliggöra varför, för att skapa lika förutsättningar för alla barn.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka genusrelaterade diskurser som kommer till uttryck i mötet mellan pedagoger och barn på förskolan. Det görs genom att studera (icke-)kategorisering av genus och retoriska strategier i pedagogers tal under planerade aktiviteter. Den vetenskapsteoretiska utgångspunkten är socialkonstruktionism med diskurspsykologi som metodologi. Produktionen av empiri har föregåtts av icke-deltagande observation med observationsschema som dokumentationsmetod. Studiens resultat visar att det sker både en kategorisering och en icke-kategorisering av genus samt att pedagoger använder sig av särskilda ord i sina uttalanden och tystnad för att göra detta.

In the body of knowledge surrounding ADHD there is a power struggle regarding which interpretations and perspectives should prevail. Representatives from various scientific disciplines and professions write and publish articles about the diagnosis based on their respective points of view. These articles are the focus of this thesis. Among other things it can be seen in these examined articles that, the prevalence of ADHD is higher amongst established bodies of social care, and that there is a lack of knowledge regarding the diagnosis in social systems such as schools and social services. Our aim with this study is to highlight how professionals within the Swedish contemporary field of knowledge surrounding ADHD create significance and meaning of the phenomenon. Based on Jonathan Potters discourse analysis, we focus on how ADHD is described by professionals in contemporary Swedish articles about ADHD and also on how these descriptions become valid and credible in these texts. The approach used in our case has been article analysis, based on Potter's rhetorical toolbox that includes both theory and method in one. ADHD is widely presented in the articles with descriptions ranging from a cultural disease constructed by prevailing social climate to being a genetic abnormality. Using various rhetorical strategies it is possible to establish totally different groups of interpretative repertoires as all true. In this thesis, we also discuss the possible consequences of these various explanations and constructions within social work and society at large.

Uppsatsens syfte är att studera hur kvinnor som är chefer framställer chefskapet och svara på frågeställningen på vilka sätt chefskapet konstrueras samt vilka villkor och förväntningar som finns utifrån kvinnornas konstruktioner. Totalt intervjuades sex kvinnliga chefer i semistrukturerade intervjuer. Utifrån intervjutranskriptioner identifierades tre tolkningsrepertoarer och tre subjektspositioner. Tolkningsrepertoarerna var; ”det professionella samspelet”, ”det kravfyllda chefskapet” och ”den manliga och det kvinnliga i chefskapet”. De identifierade subjektspositionerna var; ”chefen som kollega”, ”chefen som den ytterst ansvariga” och ”den elaka kvinnan”. Studien genomfördes med diskurspsykologisk och socialkonstruktionistiskt teori och metod. Studien resulterade i identifierandet av tre tolkningsrepertoarer och tre subjektspositioner inom vilka olika aspekter av hur chefskapet konstruerades redogjordes för samt hur dessa kan tolkas i förhållande till förväntningar och villkor. / The purpose of this paper is to study how female managers constructs leadership and to answer in what ways leadership can be constructed together with what conditions and expectations that exists based on the women´s constructs. Six female managers where interviewed in semi structured interviews. From the interview transcripts three interpretation repertoires and three subject positions where identified. The identified interpretation repertoires where; “the professional teamwork”, “the demanding leadership” and “the male and female in leadership”. The subject positions where; “The manager as a colleague”, “the manager as the ultimately responsible” and “the mean woman”. The study was conducted with discourse-psychological and social constructionistic theory and method. The result of the study showed the identification of three interpretation repertoires and three subject positions within which different aspects of how leadership was constructed and how they can be interpreted in relation to expectations and terms.

Problemområdet i föreliggande studie utgår från att tidigare forskning belyser förskolepersonalens osäkerhet i deras arbete med barn i behov av särskilt stöd samt att det finns en avsaknad i tidigare forskning om vilka tolkningsrepertoarer som framträder i förskolepersonalens tal inom området barn i behov av särskilt stöd. Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger i förskolan talar om arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Utifrån syftet konkretiseras följande forskningsfråga: vilka tolkningsrepertoarer framträder under fokusgruppssamtal i pedagogers resonemang om sitt arbete med barn i behov av särskilt stöd och hur resonerar pedagogerna om dessa barn som deltagare i barngruppen? Syfte och forskningsfråga besvarades genom tre stycken fokusgruppssamtal med sammanlagt tio pedagoger från tre olika förskolor i södra Sverige. Studien tar avstamp i det socialkonstruktionistiska perspektivet. Vi har använt oss av diskurspsykologi som analysmetod, med analysverktygen tolkningsrepertoar, kategorisering och retorik. Det framträder i resultatet genom pedagogernas tal tolkningsrepertoarer vilka härleds till att specialpedagogiska hjälpmedel är av betydelse för att arbetet med barn i behov av särskilt stöd ska underlättas. Vidare resonerar pedagogerna om tiden som en bristvara i förskolan vilket medför att pedagogerna känner sig otillräckliga i sitt arbete. Slutligen resonerar pedagogerna om att barns olikheter ses som en berikande tillgång till barngruppen men även för hela verksamheten. Resultatet i föreliggande studie bidrar till en ökad kunskap om hur pedagoger talar om arbetet med barn i behov av särskilt stöd vilket är av betydelse för verksamma pedagoger men även för studenter som läser pedagogik för att det ger möjlighet till nya reflektioner.

Studiens syfte är att undersöka hur förskolepersonal definierar lek på förskolan samt hur de talar om barn som inte leker med andra barn. Forskningsläget på ämnet barn som inte leker med andra barn är tvetydig och det finns en diskrepans utifrån vilka konsekvenser det får för barns utveckling av den sociala kompetensen. Då den mesta forskningen utgår ifrån kvantitativa undersökningar kunde vi se en avsaknad av hur förskolepersonal talar om de barn som inte leker med andra barn. Därför valde vi för att besvara forskningsfrågan; Vilka tolkningsrepertoarer i förskolepersonals resonemang framträder kring barn som inte leker med andra barn att utgå ifrån en kvalitativ fokusgruppsintervju metod. Den vetenskapsteoretiska utgångspunkten är socialkonstruktionism där diskursanalys och diskurspsykologi använts som analysmetod. För att producera data till studien har två fokusgruppsintervjuer med totalt sju deltagare genomförts. Resultatet visar att de tolkningsrepertoarer som framträder är de vuxnas överordnade ställning kring leken, exkludering av det enskilda barnet med hänsyn till kollektivet, det normbrytande barnet och att alla barn vill leka. Studiens slutsats är att barn som inte leker med andra barn ses som en utmaning för förskolepersonalen där de barn som inte leker med andra barn konstrueras som ”speciella”, ”brötiga” och som saknar de sociala koderna samt en oförmåga att tyda leksignaler från andra barn.

With this degree project, I want to show that there are contradictions between the duties the teaching profession is committed to following. Duties as in the duty to report, compulsory schooling, or the assignment written in the school's governing document, Lgr 11. I have analyzed the concept of duty through ethics and moral thinking where I have tried to show that it can depend on how one as a teacher values the duties. The analysis and reflection are based on my own experience. To highlight my dilemma, I have formulated three questions based on my story, to investigate in this essay. What does the obligation to report mean for my actions towards students in a vulnerable family situation? How can I understand my reluctance to follow the law regarding the obligation to report? How is my professionalism affected by my reluctance to comply with the obligation to report? I have written a story which gets the reader involved in different situations where my professional knowledge as a teacher at after-school center is challenged. With the help of literature and research, I try to see the events in my story from a distance to get closer to an answer to my questions about the conflict between my duties as assigned by the governing documents and as a fellow human being. An important part of the analysis is to question whether we as teachers need to take into account what actually can happen to pupils as a consequence of our professional action and how we can understand different views that different teachers have about such action. I also discuss a number of difficult emotions accompanying my actions in the story. I want to highlight the importance of being self-critical to be able to see what is at the root of my own feelings when I hesitate to follow the law and the duties the teaching profession is committed to follow. / Med detta självständiga arbete vill jag visa att det finns motsägelser mellan de plikter läraryrket är åtagna till att följa. Plikter som anmälningsplikten, skolplikten eller det uppdrag som står skrivit i skolans styrdokument, Lgr 11, och även lärarens plikter som medmänniska. Jag har analyserat pliktbegreppet och försökt visa hur våra handlingar som lärare kan bero på hur vi värderar plikterna.  Analysen och reflektionen utgår från en egenupplevd berättelse. För att synliggöra mitt dilemma har jag utifrån min berättelse skapat tre frågeställningar. Vad innebär anmälningsplikten för mitt handlande gentemot elever i utsatt familjesituation? Hur kan jag förstå min motvilja att följa lagen när det gäller anmälningsplikten? Hur påverkas min professionalitet av min motvilja att följa anmälningsplikten. Med hjälp av litteratur och forskning försöker jag se händelserna i min berättelse på distans för att komma närmare ett svar. En viktig del av analysen är om vi som lärare behöver ta i beaktning vad som faktiskt händer med den elev som påverkas av våra handlingar samt hur vi kan förstå skillnader i lärarnas olika uppfattningar om sådana handlingar. Jag diskuterar även ett antal svåra känslor som uppstår i samband med mina handlingar i berättelsen. Jag vill lyfta fram vikten av självkritik för att verkligen kunna se vad som ligger som grund för dessa känslor när jag tvekar att följa lagen om anmälningsplikten när det gäller ett barn i utsatt familjesituation.

Svensk media rapporterar återkommande att det grova språkbruket är ett växande problem bland barn- och ungdomar och att det har spridit sig längre ned i åldrarna. Olika former av verbala kränkningar kan i längden leda till allvarliga konsekvenser. Trots problematiken kring barnens grova språkbruk är forskningen kring ämnet i stort sett obefintlig. I föreliggande kvalitativa studie med socialkonstruktivistisk ansats är syftet att få en djupare förståelse för de bakomliggande maktstrukturerna i grundskoleelevers grova språkbruk och undersöka grundskoleelevers användning och upplevelser av grovt språkbruk samt dess sociala konsekvenser. Studien utgår från kvalitativa metoder och insamling av data har skett via fokusgrupper och semistrukturerade intervjuer av tolv grundskolebarn i åldrarna tio till tolv år. Resultatet i studien visar på tre huvudsakliga orsaker till att barn använder ett grovt språkbruk och det är för att demonstrera känslomässiga yttringar, markera en grupptillhörighet eller inta en högre social status i gruppen och därmed tas på större allvar och få mer respekt. Det visade sig även att miljön påverkar användandet av grovt språkbruk och att barnen väljer mellan olika tolkningsrepertoarer beroende på kontexten. / In the Swedish media, it is repeatedly reported that crude language is a growing problem among young adults and that it is spreading and increasing among younger children. Various forms of verbal abuse can in the long run lead to serious consequences. Despite the increase in children's crude language use, research on the subject is largely non-existent. This qualitative study used a social constructivist approach, aiming to achieve a deeper understanding of elementary school students' underlying power structures, and to examine their experience of crude language and its social consequences. The study is based on qualitative methods, data collection from focus groups and semi-structured interviews with twelve primary school children between the ages of ten and twelve. The results of the study show three main reasons why children use crude language; to demonstrate emotional expressions, to mark group affiliation and to take a higher social status in the group, in order to be taken more seriously and gain more respect. It was also shown that home and school environments also play a role in influencing the use of crude language, where children choose between different interpretative repertoires depending on the context.

Arbetet lyfter fram olika framställningar av Attention Deficit Hyperactivity Disorder, ADHD. För att visa hur konstruktioner byggs upp kommer utgångspunkten vara att granska hur språket i framställningarna används. Syftet med att skildra ytterligheterna i de olika tolkningarna är att belysa att det dels är den sociala kontexten som påverkar talakterna men även hur diskurser påverkar varandra. Det diskurspsykologiska begreppet tolkningsrepertoarer hjälper till att dela in diskurserna i olika sociala sammanhang. Inledningsvis redovisas studier som skildrar hur vardagsdiskurser påverkas av de mer traditionella forskningsdiskurserna. Det är ett specifikt socialt sammanhang som undersöks - en slags semi-vardags-diskurs - som utmärker sig för att vara starkt påverkat av avsändarnas yrkesidentitet som influencers. Materialet som granskas är främst publicerade texter på olika influencers bloggar. Det är fem individer som har valts ut för att de skriver om ADHD på ett sätt där de kopplar sin identitet till diagnosen. Genom att kartlägga subjektspositioner kan det utläsas att aktörerna positionerar sig i en expertroll - de uttrycker hur ADHD-diagnostiserade bör vända sin diagnos till enbart en tillgång. Det skildras hur aktörerna skapar sina egen tolkningsrepertoar samtidigt som de i enstaka fall påverkas av de traditionella forskningsframställningarna. Språkliga handlingar används som resurser för att lyfta fram de sidor av ADHD som gynnar avsändarna. Gemensamt för samtliga utom en är att de vill gestalta en vändning när det kommer till deras egen inställning till diagnosen, vilket ofta görs genom att beskriva ett stökigt förflutet i kontrast till hur de beskriver att de idag ser på ADHD som näst intill enbart något positivt. Aktören vars beskrivningar skiljer sig från resten, ska visa sig inte vara diagnostiserad men talar ändå på ett sätt där identitet kopplas till diagnos - genom att beskriva sina beteenden som ”typiska för en ADHD-person”. Ytterligare en aspekt som förstärker konstaterandet av att de aktörer vars språk granskas, framställer en stark koppling mellan identitet och diagnos.

Denna studie rör debatten som kulminerade efter publicerandet av romanen Myggor och tigrar, av Maja Lundgren. Studiens fokus ligger i att finna debattens essens, utifrån tidningsartiklar och artikelförfattares positionering gentemot romanen och debattens huvudfrågor, detta är vidare undersökningens huvudsakliga syfte. Huruvida genus har betydelse för debattens utgång och om artikelförfattarnas förhållningssätt påverkas är en central fråga.